{"id":675034,"date":"2018-07-13T07:56:00","date_gmt":"2018-07-13T07:56:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/artiklar\/20180713\/nu-ar-det-slutringt-till-lisa-syren\/"},"modified":"2018-07-11T13:16:03","modified_gmt":"2018-07-11T13:16:03","slug":"nu-ar-det-slutringt-till-lisa-syren","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/artiklar\/20180713\/nu-ar-det-slutringt-till-lisa-syren\/","title":{"rendered":"Nu \u00e4r det slutringt till Lisa Syr\u00e9n"},"content":{"rendered":"
\n

\n\t\tLisa Syr\u00e9n\t<\/h4>\n<\/p>\n

Yrke<\/strong>: Journalist, programledare, krönikör, föreläsare, vigselförrättare, med mera.<\/p>\n

<\/p>\n

Ålder<\/strong>: 62 år.<\/p>\n

<\/p>\n

Familj<\/strong>: Maken Mikael Jardbrink, sonen Edvin, bonusbarnen Emil, Maja, Olle, och Sara.<\/p>\n

<\/p>\n

Bor<\/strong>: I hus på Björkholmen i Karlskrona.<\/p>\n

<\/p>\n

Aktuell<\/strong>: Med radioprogrammen Lördagarna med Lisa och Önskesöndag i P4 Plus.<\/p>\n<\/p>\n

<\/div>\n

Favoritplatsen nummer ett \u00e4r Klimpfj\u00e4ll. Dit \u00e5ker hon vilken \u00e5rstid som \u00e4n r\u00e5der n\u00e4r hon beh\u00f6ver ladda batterierna. Annars tycker hon att hemma \u00e4r b\u00e4st.<\/p>\n

\u2013 Karlskrona \u00e4r en fantastisk plats \u2013 inte minst p\u00e5 sommaren, sl\u00e5r Lisa fast.<\/p>\n

Lisa Syr\u00e9n brukar ocks\u00e5 tillbringa flera sommarveckor i Liseleje i Danmark tillsammans med familjen.<\/p>\n

\u2013 Det \u00e4r ett gammaldags sommarpensionat, som \u00e4r perfekt f\u00f6r total avkoppling. Jag och min man Mikael tar med travar med b\u00f6cker och njuter av att “hygge” oss, njuter av enkel och l\u00e4ttlagad mat som sill eller r\u00e4kor.<\/p>\n

Lisa har k\u00e4nt att det var dags att s\u00e4ga adj\u00f6 till Ring s\u00e5 spelar vi och f\u00f6rverkliga andra planer. Det anrika programmet b\u00f6rjade s\u00e4ndas1968 och leddes av Hasse Tellemar de f\u00f6rsta 20 \u00e5ren innan Lisa Syr\u00e9n tog \u00f6ver. Nya programledare blir Pernilla M\u00e5nsson Colt och Christer Lundberg.<\/p>\n

Vilken v\u00e4g gick du f\u00f6rst p\u00e5?<\/strong>
\u2013 Jag minns hur jag brukade g\u00e5 d\u00e5 jag skulle h\u00e4mta mj\u00f6lk. Kan inte varit mer \u00e4n 5 \u00e5r, men minns tydligt den d\u00e4r v\u00e4gen mellan \u00e5krarna och hur jag gick och dinglade med den d\u00e4r mj\u00f6lkkannan till grannbonden Bengt Alexandersson. Och den v\u00e4gen f\u00e5r mig att t\u00e4nka p\u00e5 att jag som barn ofta fick k\u00e4nna mig beh\u00f6vd. N\u00e4r jag v\u00e4xte upp var det viktigt att alla bidrog med sitt, liten som stor.<\/p>\n

\u2013 N\u00e4r n\u00e5gon fr\u00e5gade om hj\u00e4lp var jag inte sen med att r\u00e4cka upp handen och s\u00e4ga “Jag kan!”. Jag h\u00e4mtade sylt i jordk\u00e4llaren, plockade flyghavre eller handlade. Det \u00e4r fint att vara en familj d\u00e4r alla f\u00e5r k\u00e4nna att de beh\u00f6vs. Det skapar en trygghetsk\u00e4nsla. Jag tycker man har tappat detta i senare generationer. M\u00e5nga unga g\u00e5r runt och k\u00e4nner att de inte \u00e4r beh\u00f6vda.<\/p>\n

\u00a0<\/p>\n

\n\t\"Nu
Lisa med maken Mikael Jardbrink. Foto: Anna-Karin Davidsson<\/figcaption><\/figure>\n

Din livsv\u00e4g?<\/strong>
\u2013 Allra f\u00f6rst ville jag bli bilmekaniker. Min morbror Lawrence hade en bilverkstad och jag minns hur jag “hj\u00e4lpte till” i sm\u00f6rjgropen eller att r\u00e4kna skruvar. N\u00e4r jag b\u00f6rjade skolan fr\u00e5gade fr\u00f6ken fr\u00e5gade vad jag ville bli och n\u00e4r jag svarade “Jag ska laga bilar!”, skrattade hela klassen. Sedan det tillf\u00e4llet brukade jag ist\u00e4llet s\u00e4ga att jag skulle bli h\u00e5rfris\u00f6rska eller fr\u00f6ken.<\/p>\n

\u2013 P\u00e5 h\u00f6gstadiet ville jag bli barnmorska och fick prova p\u00e5 det ett tag n\u00e4r jag var skoltr\u00f6tt, men d\u00e4refter, n\u00e5gon g\u00e5ng p\u00e5 gymnasiet ins\u00e5g jag att det var journalist jag ville bli. L\u00e4rarna ans\u00e5g att jag skrev bra. Dessutom var jag v\u00e4ldigt intresserad av samh\u00e4llsfr\u00e5gor. Mamma och pappa tyckte att det k\u00e4ndes otryggt att dottern skulle bli “murvel”, journalistyrket kunde vara h\u00e5rt p\u00e5 olika s\u00e4tt och p\u00e5 den tiden inneh\u00f6ll det ofta b\u00e5de r\u00f6ka och kr\u00f6ka. Ist\u00e4llet utbildade jag mig till l\u00e4rare, som min far. Det \u00e4r absolut inget jag \u00e5ngrar, men kanske kan man kalla det en avv\u00e4g.<\/p>\n

\u2013 1979 gjorde jag min f\u00f6rsta l\u00e5ngresa med lastbil till Afrika. En tidig morgon efter en natt i den Centralafrikanska Republikens djungel tog jag en promenad l\u00e4ngs stigen en bit ut i djungeln och h\u00f6rde pl\u00f6tsligt hur det prasslade. Mitt framf\u00f6r mig stod en liten f\u00f6rtjusande elefantunge. D\u00e4r kunde min livsv\u00e4g ha f\u00f6r\u00e4ndrats raskt! Jag blev alldeles iskall, f\u00f6r ett m\u00f6te med en elefantmamma kan inneb\u00e4ra livsfara. Jag sm\u00f6g tillbaka till v\u00e5rt l\u00e4ger och n\u00e4r jag kom hem fr\u00e5n den och n\u00e5gra andra l\u00e5ngresor visste jag med s\u00e4kerhet att det var journalist jag ville bli. Och p\u00e5 den v\u00e4gen \u00e4r det!<\/p>\n

N\u00e4r har du upplevt att du varit p\u00e5 avv\u00e4gar?<\/strong>
\u2013 Ha, ha! M\u00e5nga g\u00e5nger eftersom jag har ett uruselt lokalsinne! Och jag har ju k\u00f6rt i diket rej\u00e4lt ett flertal g\u00e5nger n\u00e4r det kommer till k\u00e4rleksrelationer. Jag hade nog mina f\u00f6r\u00e4ldrars k\u00e4rleksfulla, j\u00e4mlika relation som modell och att jag dessutom \u00e4r en offentlig person kr\u00e4ver en v\u00e4ldigt trygg man f\u00f6r att matcha.<\/p>\n

\u2013 Men det viktigaste \u00e4r att jag trots dessa kraschade relationer, har v\u00e5gat forts\u00e4tta tro p\u00e5 den riktiga k\u00e4rleken och satsa p\u00e5 nytt. Nu har jag ju tr\u00e4ffat min Mikael! Han \u00e4r fullst\u00e4ndigt trygg i sig sj\u00e4lv och kan gl\u00e4djas och vara stolt \u00f6ver mina framg\u00e5ngar, ist\u00e4llet f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rringa mig, vilket m\u00e5nga m\u00e4n g\u00f6r med sina kvinnor.<\/p>\n

\u00a0<\/p>\n

\n\t\"Nu
Lisa Syr\u00e9n med Johan Wester i “P\u00e5 sp\u00e5ret” i svt. Foto: TT<\/figcaption><\/figure>\n

Vart \u00e4r du p\u00e5 v\u00e4g i livet nu?<\/strong>
\u2013 Rent yrkesm\u00e4ssigt har jag nu \u00e4ven tagit en annan ny v\u00e4g genom att jag efter 22 \u00e5r slutar som programledare f\u00f6r “Ring s\u00e5 spelar vi”. Jag k\u00e4nde att allt n\u00e5gonstans har ett slut och s\u00f6kte en frihetsk\u00e4nsla. Dessa program spelades in i V\u00e4xj\u00f6 och jag har alltid bott d\u00e4r hos min pappa. Men n\u00e4r han dog k\u00e4nde jag att det var l\u00e4ge att sluta.<\/p>\n

\u2013 Framf\u00f6r allt ska jag ocks\u00e5 se hur det \u00e4r att leva vanligt familjeliv. Jag tycker att min man \u00e4r v\u00e4rd det. Jag \u00e4r ju alltid borta fredag och l\u00f6rdag och s\u00e5 har det varit i hela v\u00e5rt gemensamma liv. Det kan ju vara kul att f\u00e5 reda p\u00e5 vad fredagsmys och tacos \u00e4r! Jag kommer att forts\u00e4tta med L\u00f6rdag med Lisa och \u00d6nskes\u00f6ndag i P4 Plus, men b\u00e5da dessa kan jag banda i f\u00f6rv\u00e4g om jag vill g\u00f6ra n\u00e5got annat just den helgen. Nu vill jag utforska omr\u00e5det kring Karlskrona, den vackra stad vi bor i och jag l\u00e4mnar V\u00e4xj\u00f6, inte bara p\u00e5 grund av jobbet utan f\u00f6r att jag varken har mamma eller pappa kvar d\u00e4r nu.<\/p>\n

\u2013 F\u00f6r mig har det varit en sj\u00e4lvklarhet att finnas till hands f\u00f6r mina \u00e5ldrande f\u00f6r\u00e4ldrar. Det var min stora fasa att mamma skulle g\u00e5 bort f\u00f6re pappa, men i efterhand har jag f\u00f6rst\u00e5tt att det fanns en mening med att det blev s\u00e5. Pappa och jag har haft en v\u00e4ldigt fin tid tillsammans och l\u00e4rt k\u00e4nna varandra p\u00e5 ett helt nytt s\u00e4tt sedan mamma dog. Det \u00e4r inte f\u00f6rr\u00e4n nu som jag har insett hur lika varandra vi \u00e4r. Sj\u00e4lv \u00e4r jag inte \u00f6verdrivet r\u00e4dd f\u00f6r d\u00f6den, men efter b\u00e5de mammas och pappas bortg\u00e5ng har jag f\u00e5tt en kuslig klarhet i hur fort livet g\u00e5r. D\u00f6den f\u00e5r mig d\u00e4rf\u00f6r att ist\u00e4llet fokusera p\u00e5 tacksamhet f\u00f6r varje dag och jag odlar de lyckliga stunderna i vardagen.<\/p>\n

\u2013 Jag hade f\u00f6rm\u00e5nen att vara n\u00e4ra b\u00e5de mamma och pappa in till d\u00f6den och det ger mig styrka inf\u00f6r framtiden. Jag \u00e4r priviligierad som kunde l\u00e4gga ner m\u00e5nga andra uppdrag, f\u00f6r att kunna f\u00e5 den sista tiden med dem, vilket jag tror gjort det l\u00e4ttare f\u00f6r mig i min process att g\u00e5 vidare.<\/p>\n

Vilken \u00e4r ditt livs omv\u00e4g?<\/strong>
\u2013 Det finns m\u00e5nga, som n\u00e4r jag kollade kompassen i Sahara och uppt\u00e4ckte att jag hade kommit minus tre mil efter en hel dags k\u00f6rning! Annars t\u00e4nker jag inte p\u00e5 det som omv\u00e4gar n\u00e4r jag k\u00f6r fel. Jag upplever ju alltid n\u00e5got annat dit livet f\u00f6r mig. M\u00e5nga roliga m\u00f6ten och uppt\u00e4ckter blir till av en tillf\u00e4llighet. Den raka v\u00e4gen \u00e4r s\u00e4llan den l\u00e4rorikaste.<\/p>\n

Har du n\u00e5gonsin tagit en genv\u00e4g?<\/strong>
\u2013 Sj\u00e4lvklart, men den har inte alltid varit snabbare.<\/p>\n

Vilken v\u00e4g f\u00f6ljer ni hemma hos dig?<\/strong>
\u2013 Det har alltid varit viktigt att visa h\u00e4nsyn. Och precis som mina f\u00f6r\u00e4ldrar fick mig att k\u00e4nna mig beh\u00f6vd har jag f\u00f6rs\u00f6kt ge min son sysslor och f\u00f6rs\u00f6kt f\u00e5 honom att hj\u00e4lpa till i hemmet. Som liten klagade han p\u00e5 att han skulle sk\u00f6ta sina sysslor d\u00e4rhemma, f\u00f6r “det var ingen annan som beh\u00f6vde”, men han f\u00f6rstod anledningen n\u00e4r han flyttade hemifr\u00e5n till ett kollektiv och konstaterade att “De andra g\u00f6r och kan ingenting!”. <\/p>\n

\u2013 Jag har ocks\u00e5 f\u00f6rs\u00f6kt f\u00f6rmedla att kunskap \u00e4r kul och att det \u00e4r viktigt med natur och musik, vi har alltid k\u00e4nt att det finns en gl\u00e4dje i naturen och musiken.<\/p>\n

\u00a0<\/p>\n

\n\t\"Nu
Hasse Tellemar och Lisa Syr\u00e9n vid firande av att radioprogrammet Ring s\u00e5 spelar vi fyllde 30 \u00e5r. Hasse Tellemar var programledare f\u00f6r programmet under m\u00e5nga \u00e5r. Foto: H\u00e5kan R\u00f6jder\/SCANPIX<\/figcaption><\/figure>\n

N\u00e4r har du hamnat i en v\u00e4gkorsning?<\/strong>
\u2013 Det kan man v\u00e4l s\u00e4ga att jag gjorde nu. Jag kunde valt att forts\u00e4tta med Ring s\u00e5 spelar vi, men v\u00e4ljer en ny fas i mitt liv som inte inneb\u00e4r fasta arbetstider. Alla relationer ser jag ocks\u00e5 som v\u00e4gkorsningar. Speciellt i en relation upplevde jag ett stort svek. D\u00e5, mitt i livet, kunde jag valt att forts\u00e4tta v\u00e4gen med honom och riskera att bli bitter. Men jag tog hj\u00e4lp genom terapi och ist\u00e4llet f\u00f6r att fastna i \u00e4ltandet kunde jag l\u00e4mna relationen bakom mig och komma vidare. <\/p>\n

\u2013 1995 blev jag utbr\u00e4nd p\u00e5 grund av f\u00f6r mycket jobb och jag var sjukskriven fr\u00e5n radion ett par m\u00e5nader. Jag jobbade sedan halvtid i tv\u00e5 \u00e5r och gick en m\u00e5larskola f\u00f6r att rehabilitera mig. Att sedan p\u00e5 nytt v\u00e5ga v\u00e4lja radion innebar ett slags v\u00e4gval f\u00f6r mig. N\u00e4r jag kom tillbaka till jobbet hade jag ett helt annat f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt. Jag lovade att aldrig mer jobba s\u00f6nder mig sj\u00e4lv igen, satte upp nya gr\u00e4nser, s\u00f6kte balans och gav mig sj\u00e4lv mer \u00e5terh\u00e4mtningstid.<\/p>\n

Vad \u00e4r v\u00e4gen till det goda livet?<\/strong>
\u2013 Jag \u00e4r lycklig v\u00e4ldigt ofta f\u00f6r jag s\u00f6ker mig till gl\u00e4djen. Lycka f\u00f6r mig handlar om de sm\u00e5 sakerna som v\u00e5rens f\u00f6rsta humla, skrattande barn eller att f\u00e5 ha en ledig dag tillsammans med Mikael. Jag \u00e4lskar att odla och h\u00e5lla p\u00e5 med blommor och tr\u00e4dg\u00e5rd. Det goda livet f\u00f6r mig handlar dessutom om att f\u00e5 h\u00e5lla p\u00e5 mer med keramik och m\u00e5lning. Jag utmanar g\u00e4rna mig sj\u00e4lv p\u00e5 flera olika nya omr\u00e5den i framtiden och jag hoppas till exempel kunna skriva mera.<\/p>\n

Vem har funnit v\u00e4gen till ditt hj\u00e4rta?<\/strong>
\u2013 \u00c5h, min man Mikael! Med tanke p\u00e5 att jag \u00e4r en offentlig person tyckte jag f\u00f6rst inte att jag kunde visa mig p\u00e5 en dejtingsajt. Men jag t\u00e4nkte om och testade att l\u00e4gga upp en bild men med ett annat namn. Jag fick en hel del svar, men att tr\u00e4ffa en man just d\u00e5 blev sekund\u00e4rt eftersom min mamma insjuknade i cancer. Jag skrev tack till de m\u00e4n som h\u00f6rt av sig men f\u00f6rklarade samtidigt att tajmingen var d\u00e5lig.<\/p>\n

\u2013 Bland dessa m\u00e4n fanns Mikael Jardbrink, en entr\u00e4gen man som inte gav upp. N\u00e4r jag l\u00e4ste hans brev ins\u00e5g jag att han var speciell, smart och rolig. Han visste inte vem jag var, men vi b\u00f6rjade skriva och ringa till varandra. Mika blev sedan min \u00e4ngel genom mammas sjukdom. Jag var s\u00e5 drabbad och k\u00e4nslig, men d\u00e4rf\u00f6r ocks\u00e5 s\u00e5 \u00e4kta, tror jag. Vi tr\u00e4ffades n\u00e4r jag var mitt fullst\u00e4ndigt \u00e4kta jag, skyddsl\u00f6s. Vi blev snabbt mer \u00e4n bara v\u00e4nner. Mikael och jag har nu varit ett par i sju \u00e5r och vi har fortfarande inte haft n\u00e5gon sju-\u00e5rskris, ha, ha. Efter m\u00e5nga sm\u00e4llar hade jag insett vad jag beh\u00f6ver hos en partner. Det \u00e4r s\u00e5 l\u00e4tt att som ung dansa med i f\u00f6r\u00e4lskelsek\u00e4nslan, men det m\u00e5ste finnas f\u00f6ruts\u00e4ttningar d\u00e4r man k\u00e4nner sig sj\u00e4lv och inte enbart \u00e4r n\u00e5gon annan till lags.<\/p>\n

\u2013 Jag \u00e4r stolligt k\u00e4r i Mikael och f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i mitt liv k\u00e4nner jag att “Det \u00e4r vi mot v\u00e4rlden”. Han \u00e4r utmanande, sk\u00e4rpt, allm\u00e4nbildad, engagerad och har humor. Han \u00e4r dessutom oerh\u00f6rt st\u00f6ttande och lojal. \u00c5r 2012 gifte vi oss i Karlskrona d\u00e4r vi har bott sedan dess. Vi ser nu fram emot en ny fas i livet, tillsammans med varandra och med lite mer frihet \u00e4n tidigare.<\/p>\n

\n\t\"Nu
Under br\u00f6llopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling s\u00e4nde Lisa Syr\u00e9n live fr\u00e5n Ockelbo. Foto: TT<\/figcaption><\/figure>\n

Hur ska du fira din semester?<\/strong>
\u2013 Mika fyller 60 s\u00e5 f\u00f6rst och fr\u00e4mst ska han bli firad. D\u00e4refter kommer vi bland annat att bila genom de baltiska staterna och h\u00e4lsa p\u00e5 sonen Olle i Riga. Vi gillar att k\u00f6ra bil och g\u00f6r g\u00e4rna den typen av semestrar. En dr\u00f6m jag har \u00e4r att f\u00e5 \u00e5ka till Berlev\u00e5g i Norge. Jag s\u00e5g filmen “H\u00e4ftig och begeistrad” som beskriver vad m\u00e4nnen g\u00f6r d\u00e4ruppe. Jag skulle gladeligen \u00e5ka dit och ta reda p\u00e5 vad kvinnorna sysslar med. Men f\u00f6r \u00f6vrigt \u00e5terkommer jag g\u00e4rna till mitt k\u00e4ra Klimpfj\u00e4ll.<\/p>\n

Ditt f\u00f6rsta sommarminne?<\/strong>
\u2013 N\u00e4r somrarna kom och pappa var ledig fr\u00e5n jobbet som l\u00e4rare brukade jag och min bror f\u00e5 sitta bakom mamma och pappa p\u00e5 deras moppar. Vi \u00e5kte p\u00e5 v\u00e4garna vid v\u00e5rt sommarst\u00e4lle Ekeberg som ligger utanf\u00f6r Mj\u00f6lby och jag minns hur alla jordbrukarfamiljer som bodde i n\u00e4rheten av oss brukade komma \u00f6ver. Tillsammans lekte vi och spelade spel, inte s\u00e4llan krocket eller fem-kamp. Och s\u00e5 grillade vi korv. Det \u00e4r fina semesterminnen!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Efter 22 \u00e5r tackar Lisa Syr\u00e9n f\u00f6r sig och slutar som programledare f\u00f6r Ring s\u00e5 spelar vi, ett av Sveriges Radios popul\u00e4raste program med runt 1,6 miljoner lyssnare varje l\u00f6rdag. Nu v\u00e4ntar sommar och semester f\u00f6r Lisa som nu har plats i schemat f\u00f6r b\u00e5de resor och avkoppling.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":675035,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[153],"tags":[],"class_list":["post-675034","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-artiklar"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-13 08:29:48","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/675034","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=675034"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/675034\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/675035"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=675034"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=675034"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=675034"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}