{"id":675017,"date":"2018-07-15T08:00:00","date_gmt":"2018-07-15T08:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/artiklar\/20180715\/efter-ar-av-missbruk-kom-lailas-vandpunkt\/"},"modified":"2024-07-30T13:10:50","modified_gmt":"2024-07-30T11:10:50","slug":"efter-ar-av-missbruk-kom-lailas-vandpunkt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/artiklar\/20180715\/efter-ar-av-missbruk-kom-lailas-vandpunkt\/","title":{"rendered":"Efter \u00e5r av missbruk kom Lailas v\u00e4ndpunkt"},"content":{"rendered":"
\n

\n\t\tLaila Rakkestad\t<\/h4>\n<\/p>\n

Ålder<\/strong>: 33 år.<\/p>\n

<\/p>\n

Familj<\/strong>: Två barn hos fosterföräldrar.<\/p>\n

<\/p>\n

Bor<\/strong>: I Rjukan, i södra Norge.<\/p>\n

<\/p>\n

Gör<\/strong>: Som städar och på den skyddad verkstad för funktionsnedsatta.<\/p>\n<\/p>\n

<\/div>\n

Lailas r\u00f6st sk\u00e4r genom m\u00f6rkret och tystnaden i l\u00e4genheten i Rjukan, v\u00e4ster om Oslo. Det \u00e4r mitt i natten vintern \u00e5r 2000 och hon \u00e4r arg och p\u00e5verkad av alkohol och droger.<\/p>\n

\u2013 Mamma! Varf\u00f6r har du packat alla mina saker i kartonger? Jag har inte gjort n\u00e5got fel! Jag bor ju h\u00e4r!<\/p>\n

Vore det inte f\u00f6r ruset skulle hon kanske ha gr\u00e5tit och lagt sig ner p\u00e5 golvet i det tomma rummet med rosa tapeter och rockstj\u00e4rnor p\u00e5 v\u00e4ggarna. Men haschet och alkoholen g\u00f6r att ilskan \u00f6verr\u00f6star sorgen.<\/p>\n

Ingen kliver upp f\u00f6r att svara 15-\u00e5ringen som har varit p\u00e5 rymmen de senaste dagarna och pl\u00f6tsligt beslutat sig f\u00f6r att komma hem. <\/p>\n

Laila sparkar till en kartong p\u00e5 v\u00e4gen ut och sm\u00e4ller igen ytterd\u00f6rren bakom sig s\u00e5 h\u00e5rt hon kan. Springer nerf\u00f6r de smala betongtrapporna med h\u00e5rda steg som ekar genom trapphuset. Ut i vinternatten och tillbaka till l\u00e4genheten hon kom ifr\u00e5n. Den tillh\u00f6r n\u00e5gra \u00e4ldre v\u00e4nner i drogmilj\u00f6n. S\u00e5dana som har ett eget st\u00e4lle dit inga f\u00f6r\u00e4ldrar kan komma och l\u00e4gga sig i.<\/p>\n

Det kommer att g\u00e5 tre \u00e5r innan hon pratar med sin mamma igen.<\/p>\n

Laila har ingen olycklig barndom att skylla p\u00e5. Hon v\u00e4xer upp med mamma, pappa och lillasyster i Skien i Telemarken. Det \u00e4r en lycklig och trygg uppv\u00e4xt, \u00e4ven om f\u00f6r\u00e4ldrarna skiljer sig innan hon hunnit b\u00f6rja ettan. Hon \u00e4r en aktiv tjej som tr\u00e4nar friidrott n\u00e4stan varje dag. Hennes pappa \u00e4r tr\u00e4nare. P\u00e5 hyllan i flickrummet tr\u00e4ngs pokalerna hon vunnit p\u00e5 olika idrottst\u00e4vlingar.<\/p>\n

Mamman tr\u00e4ffar en ny man och de f\u00e5r ett barn tillsammans, till systrarnas stora gl\u00e4dje. \u00c4ven pappan f\u00e5r tv\u00e5 barn med sin nya partner.<\/p>\n

I ton\u00e5ren tr\u00f6ttnar Laila p\u00e5 idrotten. Hon f\u00e5r \u00e4ldre v\u00e4nner och b\u00f6rjar festa och h\u00e4nga med killar. Hon testar alkohol och hasch f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Hon tycker om ruset. Det stillar oron som har kommit \u00f6ver henne sedan hon slutade med idrotten.<\/p>\n

N\u00e4r mamman ber\u00e4ttar att de ska flytta fr\u00e5n Skien till Rjukan blir Laila f\u00f6rtvivlad. Hon har sv\u00e5rt att finna sig till r\u00e4tta p\u00e5 den nya orten. Hon passar inte in i “snobbg\u00e4nget” och inte heller i “n\u00f6rdg\u00e4nget” eller “skejtg\u00e4nget”. Oron v\u00e4xer. Tills hon en dag hittar sin plats i “festg\u00e4nget”.<\/p>\n

Hon k\u00e4nner sig hemma bland missbrukarna. H\u00e4r hittar hon den sp\u00e4nning hon s\u00f6ker och f\u00e5r utlopp f\u00f6r sina galna p\u00e5hitt. Fr\u00e5n 14-\u00e5rs \u00e5lder r\u00f6ker hon hasch varje dag. Inbrott, vilda fester, slagsm\u00e5l och liknande blir hennes vardag. Och snart f\u00e5r barnav\u00e5rdsn\u00e4mnden upp \u00f6gonen f\u00f6r henne.<\/p>\n

\u2013 Jag drack alltid sprit strax innan jag gick hem fr\u00e5n en fest s\u00e5 att det skulle lukta alkohol om mig. D\u00e5 tog de mig f\u00f6r det och inte f\u00f6r haschet. En g\u00e5ng betalade vi med pengar som vi hade kopierat i en kopieringsmaskin. Vi trodde att livet var en lek, s\u00e4ger Laila om den vilda ungdomstiden.<\/p>\n

Mamman och styvfadern \u00e4r f\u00f6rtvivlade. Det hj\u00e4lper varken med regler, strikta tider, samtal eller husarrest. De v\u00e4nder sig till barnav\u00e5rdsn\u00e4mnden f\u00f6r att f\u00e5 hj\u00e4lp och g\u00e5r till slut med p\u00e5 att \u00f6verl\u00e5ta ansvaret f\u00f6r dottern till dem, s\u00e5 att hon ska f\u00e5 den hj\u00e4lp hon beh\u00f6ver. Den natt d\u00e5 Laila kommer hem och hittar sina saker nedpackade i kartonger har hon f\u00f6rbrukat familjens sista f\u00f6rtroende. Eftersom de inte n\u00e5r fram till henne ser de ingen annan utv\u00e4g \u00e4n att g\u00f6ra allvar av hotet att hon m\u00e5ste flytta.<\/p>\n

De f\u00f6rsta veckorna bor Laila hos en v\u00e4ninna. Men sedan h\u00e4nder n\u00e5got som kommer att bli avg\u00f6rande f\u00f6r hennes framtid \u2013 barnav\u00e5rdsn\u00e4mnden ordnar en egen l\u00e4genhet till henne. De f\u00f6ljer upp genom att bland annat \u00f6vervaka hennes l\u00e4ggningstider p\u00e5 kv\u00e4llen.<\/p>\n

Men det s\u00e4tter inte stopp f\u00f6r Laila och g\u00e4ngets partyliv. S\u00e5 snart barnav\u00e5rdsn\u00e4mnden har g\u00e5tt ut genom d\u00f6rren ger Laila tecken i f\u00f6nstret: Klart f\u00f6r fest! Ibland g\u00f6mmer sig v\u00e4nnerna under s\u00e4ngen eller i garderoberna tills kusten \u00e4r klar och de kan b\u00f6rja festa.<\/p>\n

Otroligt nog tar hon sig igenom h\u00f6gstadiet och gymnasiet med h\u00f6ga betyg. Men oron inom henne f\u00f6rsvinner inte. Timmarna hos psykologen ger ingenting. Hon f\u00e5r medicin som ska verka lugnande men effekten blir en besvikelse.<\/p>\n

<\/p>\n

\n\t\"Efter
En 15-\u00e5rig Laila ler mot kameran. Det \u00e4r nu det b\u00f6rjar g\u00e5 utf\u00f6r p\u00e5 riktigt. Foto: privat<\/figcaption><\/figure>\n

N\u00e4r hon \u00e4r 16 \u00e5r m\u00e5ste hon med j\u00e4mna mellanrum l\u00e4mna urinprov. Hon slutar d\u00e4rf\u00f6r att r\u00f6ka hasch under ett \u00e5r men s\u00e5 snart kontrollerna upph\u00f6r b\u00f6rjar hon missbruka igen.<\/p>\n

N\u00e4r Laila \u00e4r 19 blir hon gravid med sin kille. Hon f\u00e5r en pl\u00f6tslig l\u00e4ngtan efter att ta upp kontakten med sin mamma. Hon har haft sporadisk kontakt med sin syster under de senaste \u00e5ren men har undvikit mamman helt. Nu har familjen flyttat till en annan ort p\u00e5 \u00d8stlandet.<\/p>\n

Hur skulle hennes mamma reagera om hon kontaktar henne? Laila tar mod till sig och ringer.<\/p>\n

\u2013 Hej mamma, det \u00e4r jag.<\/p>\n

Laila blundar h\u00e5rt och sv\u00e4ljer. H\u00e5ller sig fast i mobilen. Flaskorna fr\u00e5n g\u00e5rdagens fest st\u00e5r kvar p\u00e5 det ljusa tr\u00e4bordet i vardagsrummet. Sj\u00e4lv har hon varit nykter sedan hon blev gravid men hennes l\u00e4genhet \u00e4r fortfarande festlokal f\u00f6r de mest r\u00e5barkade i g\u00e4nget.<\/p>\n

\u2013 Laila! Min flicka! Hur har du det? s\u00e4ger mamman.<\/p>\n

R\u00f6sten brister f\u00f6r dem b\u00e5da. En som \u00e4ntligen f\u00e5r vara mamma igen och en som snart ska bli mamma kan pl\u00f6tsligt andas lite l\u00e4ttare. Kort tid efter samtalet tr\u00e4ffas de och det \u00e4r som om de aldrig varit ifr\u00e5n varandra. De kramas och pratar om livet h\u00e4r och nu. Undviker det f\u00f6rflutna. Det \u00e4r \u00e4nnu f\u00f6r sv\u00e5rt att prata om allt som skett.<\/p>\n

Laila f\u00f6der en dotter och till en b\u00f6rjan g\u00e5r allt bra. Men f\u00f6rh\u00e5llandet med flickans pappa b\u00f6rjar knaka i fogarna och Laila tar upp missbruket igen. Dottern \u00e4r nu \u00e5tta m\u00e5nader och det g\u00e5r utf\u00f6r f\u00f6r den lilla familjen. Men de har tur och f\u00e5r plats p\u00e5 Borgestadklinikkens familjecentrum i Skien. D\u00e4r stannar de ett halv\u00e5r tills de \u00e4r starka nog att \u00e5terv\u00e4nda hem till en normal och nykter vardag. De v\u00e4ntar sitt andra barn tillsammans.<\/p>\n

Rjukan, 2007. Mamman \u00e4r hemma hos Laila och har lagat k\u00f6ttbullar och strukit s\u00e4ngkl\u00e4derna till spj\u00e4ls\u00e4ngen. Strax kommer familjen hem fr\u00e5n BB.<\/p>\n

\u2013 Mamma, jag skulle vilja ha dig mer i mitt liv. Skulle du kunna t\u00e4nka dig att flytta tillbaka hit till Rjukan?<\/p>\n

Laila gungar sin nyf\u00f6dda dotter i famnen och v\u00e4ntar sp\u00e4nt p\u00e5 moderns svar. Det har tagit tid men nu kan hon prata om allt med sin mamma. \u00c4ven om den sm\u00e4rtsamma vinternatten n\u00e4r hennes mamma hade packat alla hennes saker i kartonger.<\/p>\n

Laila ser svaret i mammans \u00f6gon innan hon hunnit uttala orden.<\/p>\n

Snart \u00e4r mor och dotter grannar i Rjukan med varsin familj. Ett halv\u00e5r senare tar Lailas sex \u00e5r l\u00e5nga f\u00f6rh\u00e5llande med barnens pappa slut. Mamman hj\u00e4lper, st\u00f6ttar och tr\u00f6star och Laila finner sig tillr\u00e4tta i sin nya roll som ensamst\u00e5ende mamma. Hon utbildar sig inom v\u00e5rden och f\u00e5r fast jobb inom hemtj\u00e4nsten. Hon l\u00e4r k\u00e4nna en ny man som inte kommer fr\u00e5n missbrukarkretsar och de lever ett vanligt familjeliv utan alkohol och droger under fyra \u00e5r. Men \u00e4ven detta f\u00f6rh\u00e5llandet tar slut och Laila f\u00f6rlorar det n\u00e4tverk av nyktra v\u00e4nner som de hade tillsammans.<\/p>\n

Hon tar kontakt med de gamla missbrukarv\u00e4nnerna i Rjukan. Till en b\u00f6rjan lyckas hon h\u00e5lla sig fr\u00e5n drogerna men till slut blir frestelsen f\u00f6r stor. Hon r\u00f6ker lite hasch och lite till. Och lite blir snart \u00e4nnu mer. Hon r\u00f6ker p\u00e5 s\u00e5 snart barnen \u00e4r hos sin pappa eller sover \u00f6ver hos v\u00e4nner. Hon njuter av det v\u00e4lbekanta lugnet som ruset ger.<\/p>\n

Varken barnen eller hennes mamma ser henne p\u00e5verkad, men det dr\u00f6jer inte l\u00e4nge innan barnav\u00e5rdsn\u00e4mnden f\u00e5r orosanm\u00e4lningar g\u00e4llande Laila. De f\u00e5r rapporter om k\u00e4nda missbrukare som bes\u00f6ker l\u00e4genheten alla tider p\u00e5 dygnet. Detta tillsammans med hennes f\u00f6rflutna r\u00e4cker f\u00f6r att de ska f\u00f6rs\u00f6ka ta ifr\u00e5n henne v\u00e5rdnaden om barnen. Det blir r\u00e4ttssak och Laila h\u00e5ller sig ren under de tolv m\u00e5naderna fram till r\u00e4tteg\u00e5ngen. Detta \u00e4r en strid hon m\u00e5ste vinna!<\/p>\n

Det \u00e4r en fredag n\u00e4r Laila f\u00f6rlorar v\u00e5rdnaden om barnen som nu har hunnit bli sex och \u00e5tta \u00e5r. P\u00e5 s\u00f6ndagen f\u00e5r hon ett telefonsamtal. Redan n\u00e4sta dag ska barnen tr\u00e4ffa sina nya fosterf\u00f6r\u00e4ldrar. Och p\u00e5 onsdagen ska de flytta till fosterfamiljen.<\/p>\n

Laila skjutsar dem sj\u00e4lv. Hon st\u00e5ls\u00e4tter sig. \u00c4r i chock. F\u00e5r inte gr\u00e5ta. M\u00e5ste vara stark f\u00f6r barnen skull. Prata om andra, roligare saker. De har inte hunnit packa s\u00e5 mycket. Allt har g\u00e5tt s\u00e5 fort. Med p\u00e5 den sv\u00e5ra resan \u00e4r \u00e4ven barnens pappa och Lailas nya partner.<\/p>\n

Hon gr\u00e5ter d\u00e5 det trevliga paret som ska ta hand om hennes barn \u00f6ppnar d\u00f6rren. Barnen gr\u00e5ter hysteriskt och vill inte sl\u00e4ppa taget om sin mamma. Men de m\u00e5ste. Minstingen resignerar. De ger henne en surfplatta och hon flyr in i Ipad-v\u00e4rlden. N\u00e4r Laila f\u00f6rs\u00f6ker s\u00e4ga hej d\u00e5 stirrar flickan rakt ner i sk\u00e4rmen med t\u00e5rarna rinnande nerf\u00f6r kinderna. Den \u00e4ldsta f\u00e5r tr\u00f6st och l\u00f6ften om att de snart ska ses igen, \u00e5tminstone pratas vid p\u00e5 telefon.<\/p>\n

<\/p>\n

\n\t\"Efter
Genom att g\u00e5 med i Odds gatulag i Skien har Laila f\u00e5tt en struktur och en gl\u00e4dje i vardagen som g\u00f6r att hon kan leva drogfritt.<\/figcaption><\/figure>\n

V\u00e4l tillbaka i bilen klarar inte Laila av att k\u00f6ra, och barnens pappa tar \u00f6ver ratten. Tystnaden i den gamla gr\u00f6na fiaten avbryts bara av snyftningar. Efter 20 minuter piper Lailas mobil till. Hon har f\u00e5tt ett sms fr\u00e5n den \u00e4ldsta flickan. <\/p>\n

“Jag \u00e4lskar dig”, st\u00e5r det. Snyftningarna \u00f6verg\u00e5r till hulkningar. D\u00e5 de kommer till korsningen utanf\u00f6r huset i Rjukan ber Laila honom att stanna bilen. Hon klarar inte av att g\u00e5 in i den barntomma l\u00e4genheten \u00e4n. Det enda hon kan, \u00e4r att sitta stilla i en gr\u00f6n fiat mellan smutsiga plogkanter och skrika h\u00f6gt.<\/p>\n

Laila vet att hon kommer att dricka sig full s\u00e5 fort hon kommer in genom d\u00f6rren i l\u00e4genheten d\u00e4r nu tv\u00e5 barnrum st\u00e5r tomma. Hon vill bara fly fr\u00e5n sm\u00e4rtan. Hon har k\u00e4mpat och f\u00f6rlorat. F\u00f6rlorat den viktigaste striden av alla.<\/p>\n

Det blir en l\u00e5ng natt. Hon har sin nya partner vid sin sida men det hj\u00e4lper inte i utf\u00f6rsbacken hon nu har hamnat i. Den \u00e4r alltf\u00f6r brant.<\/p>\n

Hon bryter ihop och blir sjukskriven. Under \u00e5ret som f\u00f6ljer dricker hon allt mer och inte s\u00e4llan blir det en back \u00f6l om dagen. Till slut f\u00f6rlorar hon b\u00e5de jobbet och sin partner. Minnena i l\u00e4genheten blir f\u00f6r mycket f\u00f6r Laila men hon klarar inte av att st\u00e4lla undan foton och sk\u00e5lar och figurer som barnen har gjort p\u00e5 skolan.<\/p>\n

Efter en l\u00e5ng period av djupaste f\u00f6rtvivlan, hoppl\u00f6shet och supande best\u00e4mmer sig Laila f\u00f6r att inte ge upp. Saknaden efter barnen \u00e4r s\u00e5 stor att hon inte kan ge upp hoppet om att de ska bli en familj igen. Den tanken f\u00e5r henne att steg f\u00f6r steg dra ner p\u00e5 alkoholkonsumtionen och hon blir inlagd f\u00f6r utredning och behandling p\u00e5 Borgestadklinikken i Skien. D\u00e4r blir hon helt drogfri.<\/p>\n

Laila blir \u00e4ven diagnosticerad med adhd och f\u00e5r mediciner mot den oro som har st\u00e4llt till det s\u00e5 mycket f\u00f6r henne sedan hon slutade med idrotten.<\/p>\n

P\u00e5 kliniken f\u00e5r hon h\u00f6ra talas om fotbollsklubben Odd Grenlands gatulag f\u00f6r m\u00e4nniskor med beroendeproblematik. Sedan den dagen reser hon den l\u00e5nga v\u00e4gen fr\u00e5n Rjukan till Skien tv\u00e5 dagar i veckan f\u00f6r att spela fotboll. Att vara en del av laget ger henne mening, gl\u00e4dje och tillh\u00f6righet, vilket \u00e4r en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r att hon ska kunna leva drogfritt.<\/p>\n

De \u00f6vriga tre veckodagarna jobbar hon som st\u00e4dare och med att f\u00f6rbereda arbetet f\u00f6r funktionsnedsatta p\u00e5 den skyddade verkstaden Rjukanlys, vilket hon stortrivs med.<\/p>\n

Skien, Skagerak Arena 2018.<\/p>\n

\u2013 Kom igen, Laila! G\u00f6r m\u00e5l nu!<\/p>\n

Fotbollsplanens gr\u00f6na konstgr\u00e4s glimmar av rimfrost och Laila springer i shorts och tr\u00f6ja med “Gatelaget” i vita bokst\u00e4ver p\u00e5 magen och fotbollsklubben Odds logga p\u00e5 ryggen. Hon har varit nykter i tv\u00e5 och ett halvt \u00e5r nu. Att fylla dagarna med fasta rutiner och positiva upplevelser betyder allt.<\/p>\n

Lailas st\u00f6rsta motivation och orsaken till att hon vill h\u00e5lla sig nykter \u00e4r f\u00f6rhoppningen att f\u00e5 vara mamma p\u00e5 heltid igen. Att f\u00e5 ha barnen hemma i deras rum igen, att v\u00e4cka dem p\u00e5 morgonen, tjata om l\u00e4xor, k\u00f6ra till tr\u00e4ning, baka till skolbasaren, g\u00e5 p\u00e5 f\u00f6r\u00e4ldram\u00f6ten. Det \u00e4r hennes h\u00f6gsta \u00f6nskan och allt hon lever f\u00f6r. I nul\u00e4get har de bara n\u00e5gra timmars samvaro i m\u00e5naden.<\/p>\n

\u2013 Jag \u00e4r inte bra p\u00e5 fotboll och kommer aldrig att bli det. Men fotbollen fyller mitt liv med bra saker och h\u00e5ller mig i form. Jag har varit den s\u00e4msta versionen av mig sj\u00e4lv under m\u00e5nga \u00e5r \u2013 nu jobbar jag p\u00e5 att bli den b\u00e4sta, s\u00e4ger Laila allvarligt<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Laila var bara 14 \u00e5r n\u00e4r det b\u00f6rjade g\u00e5 utf\u00f6r med alkohol, droger och sm\u00e5brott. Efter att ha f\u00f6rlorat sina barn ins\u00e5g hon att n\u00e5got radikalt m\u00e5ste h\u00e4nda. Nu \u00e4r hon p\u00e5 v\u00e4g upp igen \u2013 med fotbollens hj\u00e4lp!<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":675018,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[153],"tags":[339],"class_list":["post-675017","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-artiklar","tag-missbruk"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-13 09:47:02","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/675017","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=675017"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/675017\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":775029,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/675017\/revisions\/775029"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/675018"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=675017"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=675017"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=675017"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}