{"id":674067,"date":"2018-10-10T07:44:00","date_gmt":"2018-10-10T07:44:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/artiklar\/20181010\/greta-83-bor-helt-ensam-pa-en-o\/"},"modified":"2018-10-09T11:58:20","modified_gmt":"2018-10-09T11:58:20","slug":"greta-83-bor-helt-ensam-pa-en-o","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/artiklar\/20181010\/greta-83-bor-helt-ensam-pa-en-o\/","title":{"rendered":"83-\u00e5riga Greta bor helt ensam p\u00e5 en \u00f6!"},"content":{"rendered":"
\n

\n\t\tGreta Hansson\t<\/h4>\n<\/p>\n

Ålder<\/strong>: 83 år.<\/p>\n

<\/p>\n

Familj<\/strong>: Tre barn, varav två i livet, och sex barnbarn.<\/p>\n

<\/p>\n

Bor<\/strong>: Ensam på Järkö i Karlskrona skärgård.<\/p>\n<\/p>\n

<\/div>\n

Ute p\u00e5 det \u00f6ppna havet syns ett av den svenska flottans krigsfartyg som mjukt forcerar v\u00e5gorna p\u00e5 v\u00e4g in mot den stora \u00f6rlogshamnen i Karlskrona. Samtidigt kommer Greta Hansson k\u00f6rande i sin lilla b\u00e5t. Hon styr vant mot bryggan p\u00e5 Sturk\u00f6.\u00a0<\/p>\n

Sj\u00f6n \u00e4r lite lagom krumbuktig denna dag och Greta jobbar febrilt med att f\u00f6rt\u00f6ja b\u00e5ten. Men hon \u00e4r van. Greta har lagt till vid bryggan p\u00e5 Sturk\u00f6 sedan hon var liten och gick i skolan p\u00e5 \u00f6n.<\/p>\n

\u2013 Hoppa i b\u00e5ten, men akta s\u00e5 du inte druttar i sj\u00f6n, ropar hon.<\/p>\n

Snabbt och enkelt l\u00e4gger Greta ut igen och s\u00e4tter kurs mot hem\u00f6n, J\u00e4rk\u00f6. <\/p>\n

\u2013 H\u00e4r ska jag leva och d\u00f6, s\u00e4ger Greta Hansson, n\u00e4r vi kommit i land p\u00e5 \u00f6n.<\/p>\n

Hon f\u00f6ddes h\u00e4r 1935 och var \u00e4ldst i en barnaskara p\u00e5 sex.<\/p>\n

\u2013 Det var en underbar barndom. Vi l\u00e5g mest i vattnet om somrarna och sedan hj\u00e4lpte vi till med g\u00e5rden, s\u00e4ger Greta.<\/p>\n

Efter pensionen flyttade hon tillbaka hit, till ett hus utan varken elektricitet eller toalett.<\/p>\n

\u2013 Jag hade bara stearinljus i b\u00f6rjan, men f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan byggde vi ett vindkraftverk och satte upp solceller, s\u00e5 nu finns det tre l\u00e4slampor och ett litet kylsk\u00e5p. N\u00e5gon tv beh\u00f6ver jag inte, det \u00e4r s\u00e5 h\u00e4r jag vill leva, det har jag velat hela tiden, s\u00e4ger Greta.<\/p>\n

Hon hade hoppats p\u00e5 att f\u00e5 \u00f6verta g\u00e5rden n\u00e4r f\u00f6r\u00e4ldrarna gick i pension. Greta var den bland ungarna Hansson p\u00e5 J\u00e4rk\u00f6 som mest brann f\u00f6r jordbrukarlivet. Men hennes pappa hade andra tankar kring detta.<\/p>\n

\u2013 Min far sa att kvinnfolk inte ska g\u00e5 bakom r\u00f6ven p\u00e5 en h\u00e4st. Jag var besviken f\u00f6r jag ville alltid bo kvar h\u00e4r. I st\u00e4llet b\u00f6rjade jag f\u00f6rst i hemtj\u00e4nsten och studerade sedan i Lund till arbetsterapeut, s\u00e4ger Greta.<\/p>\n

\u00a0<\/p>\n

\n\t\"83-\u00e5riga
Ibland m\u00e5ste extra ved best\u00e4llas.<\/figcaption><\/figure>\n

Det var motvilligt hon gav sig ut i v\u00e4rlden f\u00f6r att arbeta. Hj\u00e4rtat har alltid klappat h\u00e4r p\u00e5 J\u00e4rk\u00f6 medan kroppen tvingats verka p\u00e5 annan ort. Men s\u00e5 fort hon slutade arbeta gick flyttlasset tillbaka till barndomens \u00f6. Greta var ensamst\u00e5ende vid pensionen och hade ingen att t\u00e4nka p\u00e5, bara sig sj\u00e4lv. Det var aldrig n\u00e5gon tvekan var hon ville bo.<\/p>\n

\u2013 Min faster fr\u00e5gade mig i mitten av 1980-talet om jag ville ta \u00f6ver barndomshemmet som hon hade k\u00f6pt av mina f\u00f6r\u00e4ldrar, och sj\u00e4lvklart ville jag det. Efter pensionen flyttade jag hit f\u00f6r gott, s\u00e4ger Greta.
Hon har inga egna djur men det betar 24 v\u00e4lg\u00f6dda kor p\u00e5 \u00f6n, och bonden som r\u00e5r om dem har bett Greta att h\u00e5lla ett vakande \u00f6ga \u00f6ver sina k\u00e4ra kritter.<\/p>\n

\u2013 Jag tittar till dem och det \u00e4r trevligt. Vi brukar prata en stund med varandra. Annars kommer det lite djur \u00f6ver till \u00f6n p\u00e5 isen och gr\u00e4vlingarna simmar hit f\u00f6r att \u00e4ta svan\u00e4gg och deras ungar, s\u00e4ger Greta.
L\u00e4nge var svanarna f\u00f6rsvunna. Men i samma stund som \u00e4mnet kommer p\u00e5 tal kommer ett svanpar elegant guppande f\u00f6rbi.<\/p>\n

\u2013 De har b\u00f6rjat ta sig igen, s\u00e4ger Greta med ett leende.<\/p>\n

N\u00e4r Greta fyllde 80 \u00e5r ringde hemtj\u00e4nsten i Karlskrona och erbj\u00f6d henne sina tj\u00e4nster.<\/p>\n

\u2013 Men d\u00e5 f\u00e5r jag ju h\u00e4mta er med b\u00e5ten, sa Greta till tj\u00e4nstemannen.<\/p>\n

D\u00e5 gick det upp f\u00f6r Karlskrona kommun att det var b\u00e4st att l\u00e5ta Greta Hansson vara ifred p\u00e5 sin \u00f6. Det skulle s\u00e4kert ocks\u00e5 bli problem med facket om de skulle skicka personal \u00f6ver det svallande \u00d6stersj\u00f6havet.<\/p>\n

\u2013 Jag \u00e5ker helst inte in till stan, bara om jag ska till tandl\u00e4karen, men det \u00e4r sk\u00f6nt att slippa. <\/p>\n

\u2013 N\u00e5gon g\u00e5ng i veckan tar jag b\u00e5ten till aff\u00e4ren och handlar, s\u00e4ger Greta.<\/p>\n

N\u00e4r stormarna drar in och sliter tag i tr\u00e4virket p\u00e5 Gretas torp kurar hon ihop sig framf\u00f6r brasan. Sk\u00e4rg\u00e5rden t\u00f6ms p\u00e5 m\u00e4nniskor och v\u00e5gorna sl\u00e5r h\u00f6ga in mot de karga klipporna. <\/p>\n

\u2013 \u00c5rstiderna k\u00e4nns alldeles extra mycket h\u00e4r.<\/p>\n

Varje kv\u00e4ll lyssnar hon p\u00e5 sj\u00f6v\u00e4dret i radions P1. Hon lever n\u00e4ra naturen och s\u00e5dant som vi tar f\u00f6r givet kan ofta inneb\u00e4ra ordentliga vederm\u00f6dor f\u00f6r henne.<\/p>\n

\u2013 Om veden tar slut s\u00e5 f\u00e5r jag frysa ordentligt. P\u00e5 nederv\u00e5ningen har jag en vedspis och en kamin, i sovrummet en kamin till. Det g\u00e4ller att se till s\u00e5 man har ved s\u00e5 det r\u00e4cker och mat i kylsk\u00e5pet. Det \u00e4r inte roligt att sv\u00e4lta och frysa om det skulle bli d\u00e5ligt v\u00e4der, s\u00e4ger Greta.<\/p>\n

N\u00e4r ov\u00e4dren drar in kan hon bli isolerad fr\u00e5n omv\u00e4rlden. Greta kommer inte in till land och det \u00e4r bara flygvapenflottiljen i Ronneby som har maskiner som kan n\u00e5 henne om det skulle beh\u00f6vas. Och n\u00e4r isen l\u00e4gger sig \u00e4r det inte s\u00e4kert att hon kommer till aff\u00e4ren.<\/p>\n

\u2013 D\u00e5 m\u00e5ste jag l\u00e4gga b\u00e5ten p\u00e5 andra sidan \u00f6n och ta en annan v\u00e4g mot land. Det kan bli lite klurigt. F\u00f6rra vintern n\u00e4r jag skulle resa in fungerade inte motorn s\u00e5 jag fick ro. Mitt ute p\u00e5 havet bl\u00e5ste det upp till storm och s\u00e5 b\u00f6rjade det sn\u00f6a, s\u00e4ger Greta.<\/p>\n

Dottern Viola och sonen Ingemar visste att Greta var p\u00e5 v\u00e4g och stod och v\u00e4ntade oroligt vid bryggan.<\/p>\n

\u2013 Till slut skulle de ringa sj\u00f6r\u00e4ddningen men d\u00e5 s\u00e5g de mig l\u00e5ngt bort i ett t\u00f6cken. Det var ett \u00e4ventyr, s\u00e4ger Greta.<\/p>\n

Men Greta k\u00e4nner sin sk\u00e4rg\u00e5rd v\u00e4l. F\u00f6rsta g\u00e5ngen hon rodde sj\u00e4lv till Sturk\u00f6 var hon bara sex \u00e5r gammal.<\/p>\n

\u2013 Som barn var vi tvungna att sj\u00e4lva ro till skolan, s\u00e4ger Greta.<\/p>\n

Ibland h\u00e4nde det att Greta och hennes syskon inte kunde ta sig in till Sturk\u00f6 och skolan f\u00f6r att isen lagt sig mellan \u00f6arna.<\/p>\n

\u2013 D\u00e5 fick vi packa ihop och bo hos sl\u00e4ktingar n\u00e4r det var som kallast.<\/p>\n

Ensamheten \u00e4r p\u00e5taglig. Ibland stiger det iland n\u00e5gra turister som kommer med sina snabba motorb\u00e5tar, de vandrar runt p\u00e5 \u00f6n och det har Greta inget emot. Men f\u00f6rutom Gretas torp finns det bara ett annat hus. Det \u00e4r dotterns Violas sommarstuga. <\/p>\n

H\u00e4r i sk\u00e4rg\u00e5rden \u00e4r inte m\u00e4nniskan l\u00e4ngre herre \u00f6ver naturen. Hon m\u00e5ste underkasta sig och anpassa sig. Men havet \u00e4r ocks\u00e5 livgivande och en viktig del av vardagen.<\/p>\n

\u2013 Jag b\u00f6rjar varje dag med att bada, det h\u00e5ller p\u00e5 fram till frosten kommer. Kanske \u00e4r det ett bra s\u00e4tt att h\u00e5lla sig frisk, men jag tycker om att bada ocks\u00e5, s\u00e4ger Greta.<\/p>\n

<\/p>\n

\n\t\"83-\u00e5riga
S\u00e5 h\u00e4r soligt och fint \u00e4r det inte hela \u00e5ret. P\u00e5 vintern kan Greta bli helt isolerad fr\u00e5n omv\u00e4rlden. <\/figcaption><\/figure>\n

Fisk var det rikligt med n\u00e4r Greta v\u00e4xte upp. F\u00f6rr i tiden tog Blekinges kustfiskare sin \u00e5l med ljuster. M\u00e4nnen gav sig ut i m\u00e5nskenet efter midsommar. Som svarta skuggor stod de i f\u00f6ren p\u00e5 sina guppande tr\u00e4ekor och v\u00e4ntade p\u00e5 att \u00e5larna skulle r\u00f6ra sig p\u00e5 botten. D\u00e5 \u2013 blixtsnabbt h\u00f6gg de till och spetsade de hala krabaterna med sina spjut.<\/p>\n

\u2013 Min far var en hejare p\u00e5 att ljustra \u00e5l. Det fick vi en hel del att \u00e4ta. <\/p>\n

J\u00e4rk\u00f6s strategiska l\u00e4ge har ibland gjort att Greta f\u00e5tt v\u00e4rldsdramatiken in p\u00e5 husknuten.<\/p>\n

\u2013 Jag minns under kriget, d\u00e5 vi spikade upp filtar f\u00f6r f\u00f6nstren och hur de stora str\u00e5lkastarna svepte \u00f6ver havet. Ibland kom bombarmadorna d\u00e5nande \u00f6ver oss, flygplanen fullastade med bomber, s\u00e4ger Greta.
Under de nervsp\u00e4nda upprustnings\u00e5ren, var ocks\u00e5 sk\u00e4rg\u00e5rden sk\u00e5deplats f\u00f6r en hel del dramatik.<\/p>\n

\u2013 U137 gick p\u00e5 grund vid G\u00e5sefj\u00e4rd som inte ligger s\u00e5 l\u00e5ngt h\u00e4rifr\u00e5n. Om man g\u00e5r upp d\u00e4r s\u00e5 kan man se det. <\/p>\n

S\u00e5 alldeles lugnt och stilla \u00e4r det inte ute hos Greta p\u00e5 J\u00e4rk\u00f6. Och en en sommarkv\u00e4ll varje \u00e5r samlas barn, barnbarn, barnbarnsbarn och andra sl\u00e4ktingar p\u00e5 \u00f6n \u2013 platsen d\u00e4r f\u00f6rf\u00e4der i generationer har levt och verkat.<\/p>\n

\u2013 D\u00e5 kokar vi tv\u00e5 stora grytor fisksoppa, s\u00e4ger Greta.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Den lilla klipp\u00f6n J\u00e4rk\u00f6 mitt ute i Blekinge sk\u00e4rg\u00e5rd \u00e4r Greta Hanssons paradis p\u00e5 jorden. H\u00e4r vill hon leva och h\u00e4r vill hon d\u00f6. Hon badar i havet, har ingen tv och eldar i vedspisen. Dessutom \u00e4r hon \u00f6ns enda inv\u00e5nare.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":674068,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[153],"tags":[],"class_list":["post-674067","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-artiklar"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-16 09:42:20","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/674067","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=674067"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/674067\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/674068"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=674067"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=674067"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=674067"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}