{"id":673937,"date":"2018-10-24T08:31:00","date_gmt":"2018-10-24T08:31:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/artiklar\/20181024\/minnena-fran-diskoteksbranden-lamnar-aldrig-alicia\/"},"modified":"2018-10-24T10:39:26","modified_gmt":"2018-10-24T10:39:26","slug":"minnena-fran-diskoteksbranden-lamnar-aldrig-alicia","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/artiklar\/20181024\/minnena-fran-diskoteksbranden-lamnar-aldrig-alicia\/","title":{"rendered":"Minnena fr\u00e5n diskoteksbranden l\u00e4mnar aldrig Alicia"},"content":{"rendered":"
\n

\n\t\tAlicia Morales\t<\/h4>\n<\/p>\n

Bor<\/strong>: I lägenhet i Hisings Backa.<\/p>\n

<\/p>\n

Ålder<\/strong>: 37 år.<\/p>\n

<\/p>\n

Familj<\/strong>: Döttrarna Angelina, 14, Jacqueline, 12, samt sonen Anthony, 6 år.<\/p>\n

<\/p>\n

Yrke<\/strong>: Undersköterska.<\/p>\n<\/p>\n

<\/div>\n

F\u00f6r Alicia Morales, 37, har diskoteksbranden i G\u00f6teborg 1998 l\u00e4nge varit som ett \u00f6ppet s\u00e5r. Hon har velat l\u00e4gga tragedin bakom sig och g\u00e5 vidare. Men det har varit sv\u00e5rt. Minnena bleknar inte och h\u00e4ndelsen har satt djupa sp\u00e5r i henne. <\/p>\n

\u2013 Jag t\u00e4nker p\u00e5 branden varje dag. Den p\u00e5verkar fortfarande n\u00e4stan allt i mitt liv. Branden \u00e4r en del av mig och det kommer den alltid att vara. <\/p>\n

Vi sitter p\u00e5 altanen utanf\u00f6r trerumsl\u00e4genheten i Hisings Backa. Framf\u00f6r oss breder en bollplan ut sig mellan r\u00f6da trev\u00e5ningshus. D\u00f6ttrarna Angelina, 14, och Jacqueline, 12, \u00e4r upptagna p\u00e5 sina rum och sonen Anthony, 6, sitter i tv-soffan med en spelkonsol i h\u00e4nderna, fullt koncentrerad p\u00e5 vad som h\u00e4nder p\u00e5 sk\u00e4rmen. <\/p>\n

Efter brandkatastrofen levde Alicia, som m\u00e5nga andra \u00f6verlevare, ett kringflackande och rotl\u00f6st liv. Hon fick barn och flyttade till en annan stadsdel. Hon tr\u00e4ffade en ny man, fick fler barn och flyttade igen. Nu \u00e4r cirkeln sluten. Efter skilsm\u00e4ssan f\u00f6r ett \u00e5r sedan br\u00f6t hon upp p\u00e5 nytt och flyttade tillbaka till Hisings Backa d\u00e4r hon v\u00e4xte upp och d\u00e4r m\u00e5nga av de som ber\u00f6rdes av katastrofen bodde. <\/p>\n

\u2013 Efter branden ville jag bara h\u00e4rifr\u00e5n. Backa \u00e4r f\u00f6rknippat med s\u00e5 mycket sorg. Allt h\u00e4r p\u00e5minde mig om branden. Men nu k\u00e4nns det bra att bo h\u00e4r. Flera som inte heller orkade bo kvar d\u00e5 har flyttat tillbaka. Jag tycker om att kunna visa mina barn var jag v\u00e4xte upp. Du vet, visa dem att h\u00e4r brukade mamma leka och h\u00e4r byggde mamma sin f\u00f6rsta koja. Det k\u00e4nns fint att kunna g\u00f6ra det.<\/p>\n

Hon tittar ut \u00f6ver g\u00e5rden och kisar i h\u00f6stsolen. Det har g\u00e5tt 20 \u00e5r sedan katastrofen som lamslog hela Sverige. Det som skulle bli en trevlig festkv\u00e4ll slutade i ett brandinferno med 63 omkomna och flera hundra skadade ungdomar. F\u00f6r m\u00e5nga av de som \u00f6verlevde och miste sina v\u00e4nner har h\u00e4ndelsen inneburit ett livsl\u00e5ngt lidande med b\u00e5de fysiska skador och posttraumatiska stressymptom. <\/p>\n

Alicia var 17 \u00e5r den \u00f6desdigra kv\u00e4llen. Det var h\u00f6stlov och allhelgonahelgen n\u00e4rmade sig. Alicia och hennes pojkv\u00e4n Norden umgicks i kretsen kring de som arrangerade festen p\u00e5 Backaplan. F\u00f6rst hade hon inte t\u00e4nkt g\u00e5. Hon hade haft en d\u00e5lig k\u00e4nsla hela den dagen och ville stanna hemma. Men f\u00f6r en kompis skull \u00e4ndrade hon sig. Dessutom skulle Norden och hon m\u00f6tas upp under kv\u00e4llen. N\u00e4r de kom till festlokalen var den proppfull med ungdomar. Arrang\u00f6rena hade sl\u00e4ppt in n\u00e4stan 400 personer i lokalen som var avsedd f\u00f6r max 150. St\u00e4mningen var h\u00f6g. Folk tr\u00e4ngdes p\u00e5 dansgolvet under blinkande diskokulor.<\/p>\n

\u2013 Gud vad mycket folk, var det f\u00f6rsta jag t\u00e4nkte. Sedan t\u00e4nkte jag att det var v\u00e4ldigt varmt och att det sved i \u00f6gonen. Men vi fortsatte att dansa och hade kul och jag s\u00e5g hur Norden log mot mig. Du vet han var min f\u00f6rsta stora k\u00e4rlek. Jag satte ju honom p\u00e5 piedestal. <\/p>\n

Efter en stund klev diskjockeyn ner fr\u00e5n b\u00e5set och f\u00f6rsvann iv\u00e4g mot n\u00f6dutg\u00e5ngen. R\u00f6klukten i lokalen tilltog och v\u00e4rmen blev intensivare. N\u00e4r han kom tillbaka ropade han att det brann och uppmanade g\u00e4sterna att g\u00e5 mot utg\u00e5ngen. F\u00f6rst var det ingen som tog honom p\u00e5 allvar utan ungdomarna fortsatte att festa. \u00c4nda tills d\u00f6rren till n\u00f6dutg\u00e5ngen \u00f6ppnades och lokalen f\u00f6rvandlades till ett eldhav.<\/p>\n

\u2013 Allt gick s\u00e5 snabbt. L\u00e5gorna slog i taket och lokalen fylldes med tjock r\u00f6k. Lamporna spr\u00e4ngdes s\u00f6nder av v\u00e4rmen och det blev kolsvart. Ingen f\u00f6rstod vad som h\u00e4nde och snart blev det panik och folk flydde mot utg\u00e5ngen.<\/p>\n

D\u00e4r blev det snart stopp av en mur av m\u00e4nniskor som fastnade i \u00f6ppningen. Alicia fastnade med sin v\u00e4ska i n\u00e5got och f\u00f6ll till golvet och kunde inte ta sig upp.<\/p>\n

\u2013 Folk rusade runt och trampade mig i huvudet, s\u00e4ger hon och visar ett \u00e4rr i pannan som hon har kvar efter kv\u00e4llen.<\/p>\n

\u2013 Jag kunde inte ta mig upp utan blev liggande underst med flera kroppar \u00f6ver mig. Sedan tuppade jag av. Jag tror att det var d\u00e4rf\u00f6r jag \u00f6verlevde, att jag l\u00e5g p\u00e5 golvet l\u00e4ngst ner och inte fick lika mycket r\u00f6k i mig. Jag s\u00e5g hela livet framf\u00f6r mig, det var verkligen s\u00e5, men jag s\u00e5g ocks\u00e5 att n\u00e5gra poliser ber\u00e4ttade f\u00f6r min mamma att jag var d\u00f6d. D\u00e5 vaknade jag till och tog min tr\u00f6ja och andades genom \u00e4rmen medan jag kr\u00f6p mot utg\u00e5ngen.<\/p>\n

Runt omkring henne rasade infernot. Ungdomar gr\u00e4t f\u00f6rtvivlat och ringde sina f\u00f6r\u00e4ldrar och sa farv\u00e4l. N\u00e5gra ropade p\u00e5 mamma och andra bad till Gud. En flicka tog hennes hand och b\u00f6rjade be men snart blev handen slapp. Det sista Alicia h\u00f6rde n\u00e4r hon kravlade sig fram i m\u00f6rkret \u00f6ver golvet och innan hon tuppade av igen var Nordens r\u00f6st som skrek “R\u00e4dda Alicia”. <\/p>\n

<\/p>\n

\n\t\"Minnena
Med j\u00e4mna mellanrum bes\u00f6ker Alicia minnesm\u00e4rket d\u00e4r de 63 d\u00f6da ungdomarnas namn \u00e4r inristade. Hon visar runt och l\u00e4ser h\u00f6gt f\u00f6r sina barn.<\/figcaption><\/figure>\n
\n

\n\t\tBranden var anlagd\t<\/h4>\n<\/p>\n

Mordbranden bröt ut sent på kvällen den 29 oktober 1998 på Hisingen i Göteborg. I lokalen på Backaplan hade ett diskotek arrangerats. <\/p>\n

Cirka 375 ungdomar i åldern 12–25 befann sig i lokalen som var godkänd för 150 personer. Branden var anlagd och fyra ungdomar fälldes i tingsrätten år 2000 för grov mordbrand. <\/p>\n

Anledningen de uppgav var att några av dem hade nekats gratis inträde till festen och därför ville hämnas. Branden anlades i möbler vid lokalens nödutgång. 63 barn och ungdomar mellan 12 och 20 dog. <\/p>\n

I lokalen som var platsen för en av de största katastroferna i Sverige, huserar idag Föreningen Brandoffrens anhöriga. Här arrangerar man minnesceremonier samt utbildar unga i vad en brand kan få för konsekvenser.<\/p>\n<\/p>\n

<\/div>\n

N\u00e4sta minnesbild \u00e4r n\u00e4r hon vaknade upp p\u00e5 den fuktiga asfalten i h\u00f6stkylan utanf\u00f6r lokalen bland bl\u00e5ljuspersonal och omkomna. Hur hon hamnade d\u00e4r och vem som r\u00e4ddade henne vet hon inte.<\/p>\n

\u2013 Det l\u00e5g d\u00f6da m\u00e4nniskor \u00f6verallt. Men jag t\u00e4nkte bara p\u00e5 Norden. Var \u00e4r han? Jag s\u00e5g honom inte och det gjorde mig r\u00e4dd.<\/p>\n

Alicia l\u00e4mnade sjukhuset s\u00e5 fort hon kunde och skrev p\u00e5 ett papper att hon skrevs ut p\u00e5 egen beg\u00e4ran och p\u00e5 egen risk. P\u00e5 text-tv s\u00e5g hon att en oidentifierad man v\u00e5rdades p\u00e5 ett sjukhus i Bergen. <\/p>\n

\u2013 Jag ringde s\u00e5 m\u00e5nga samtal men de kunde inte l\u00e4mna n\u00e5gra uppgifter. Men det var Norden och d\u00e5 levde han fortfarande. <\/p>\n

Men Nordens kropp klarade inte de sv\u00e5ra skadorna som han \u00e5drog sig i branden. N\u00e5gra dagar senare dog han.<\/p>\n

\u2013 Jag s\u00e5g honom n\u00e4r han var d\u00f6d. Det s\u00e5g ut som att han sov och jag fattade inte att han var d\u00f6d. Jag tyckte att han andades. Att se honom var hemskt men det var n\u00f6dv\u00e4ndigt f\u00f6r att jag skulle kunna f\u00f6rst\u00e5 senare. Vi hade v\u00e4xlat ringar innan och han begravdes med dem.<\/p>\n

Hela Alicias v\u00e4rld rasade samman. F\u00f6rutom sorgen efter Norden s\u00f6rjde hon ocks\u00e5 alla d\u00f6da v\u00e4nner. <\/p>\n

Sjutton barndomsv\u00e4nner dog och under de n\u00e4rmsta veckorna gick hon p\u00e5 begravningar n\u00e4stan varje dag.
\u2013 Jag gick ner mig helt efter det. Livet hade ingen mening l\u00e4ngre. Jag var f\u00f6rtvivlad. Jag ville inte leva. Jag gr\u00e4t och kunde inte kontrollera mig. Emellan\u00e5t slog jag s\u00f6nder saker i ren desperation. Psyket fick sig en kn\u00e4ck. Antingen s\u00e5 gr\u00e4t jag eller s\u00e5 var jag f\u00f6rbannad.<\/p>\n

<\/p>\n

\n\t\"Minnena
I lokalen som var platsen f\u00f6r en av de st\u00f6rsta katastroferna i Sverige, huserar idag F\u00f6reningen Brandoffrens anh\u00f6riga. <\/figcaption><\/figure>\n

Alicia gick till en psykolog men ins\u00e5g snart att det inte hj\u00e4lpte henne. Hon beskriver det som att hon hade ont i hela kroppen, en sm\u00e4rta som satt i flera \u00e5r och som gjorde tillvaron turbulent och kaosartad. <\/p>\n

\u2013 Jag blev medveten om att jag kunde d\u00f6. Vi som drabbades var unga och trodde ju vi var od\u00f6dliga. Vi hade ju inte b\u00f6rjat leva \u00e4n k\u00e4ndes det som och insikten om att man faktiskt kan d\u00f6 kom som en kalldusch. <\/p>\n

Alicia b\u00f6rjade leva som ett r\u00f6 f\u00f6r vinden och tog inte hand om sig. \u00c5ngesten d\u00f6vade hon med alkohol och sedan med tablettmissbruk som trappades upp.<\/p>\n

\u2013 Jag ville inte k\u00e4nna n\u00e5got. Det gick s\u00e5 l\u00e5ngt att jag s\u00e5lde mina m\u00f6bler f\u00f6r att f\u00e5 pengar till droger. Varf\u00f6r skulle jag t\u00e4nka fram\u00e5t? Jag skulle ju \u00e4nd\u00e5 d\u00f6. Jag festade mycket och till slut blev jag vr\u00e4kt.
Alicia flyttade hem till sin mamma men s\u00e5 n\u00e4r hon var 22 blev hon gravid med Angelina. D\u00e5 b\u00f6rjade det h\u00e4nda saker. <\/p>\n

\u2013 Graviditeten blev en v\u00e4ndpunkt. Det gav livet en ny mening. Jag b\u00f6rjade plugga och sk\u00f6ta mig.<\/p>\n

Alicia l\u00e4mnade sitt gamla liv bakom sig n\u00e4r Angelina f\u00f6ddes och det var f\u00f6r hennes skull som hon flyttade till en ny stadsdel i hopp om att det skulle bli en nystart. Hon tr\u00e4ffade en ny man och fick barnen Jacqueline och Anthony. <\/p>\n

Alicia har arbetat inom v\u00e5rden och varit hemma i perioder med barnen. L\u00e4nge har hon haft sv\u00e5rt att prata om den \u00f6desdigra natten och om tiden efter\u00e5t. Lokalen, som idag \u00e4r ett minnesrum, har hon inte varit inne i sedan katastrofen. Det vill hon inte, inte \u00e4n. D\u00e4remot bes\u00f6ker hon med j\u00e4mna mellanrum minnesm\u00e4rket utanf\u00f6r d\u00e4r de 63 d\u00f6da ungdomarnas namn \u00e4r inristade. N\u00e4r vi kommer dit f\u00f6r att fotografera blir hon tyst en stund och tar barnen i h\u00e4nderna.<\/p>\n

\u2013 Det \u00e4r n\u00e5gra \u00e5r sedan jag var h\u00e4r, s\u00e4ger hon och visar runt barnen och l\u00e4ser h\u00f6gt fr\u00e5n inskriptionen vid entr\u00e9n. <\/p>\n

Framme vid minnesstenen konstaterar hon att fler \u00e4n 30 av namnen var hennes v\u00e4nner. Hon stannar till vid Norden.<\/p>\n

\u2013 Han kommer alltid att finnas med mig. Det blev ju aldrig avslutat mellan oss och d\u00e4rf\u00f6r har jag haft sv\u00e5rt att komma \u00f6ver honom. Jag har nog j\u00e4mf\u00f6rt honom med andra killar och det har inte alltid varit s\u00e5 bra. Men idag minns jag honom mer med gl\u00e4dje, s\u00e4ger hon och stryker en h\u00e5rtest fr\u00e5n ansiktet.<\/p>\n

\u2013 Och det \u00e4r l\u00e4ttare att t\u00e4nka p\u00e5 branden idag. Jag blir fortfarande ledsen som nu men det g\u00e5r \u00f6ver snabbare. Det r\u00e4cker att jag tittar p\u00e5 barnen s\u00e5 m\u00e5r jag bra igen. Utan dem vet jag inte hur det hade g\u00e5tt. De g\u00f6r livet v\u00e4rt att leva.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Alicia Morales s\u00e5g livet passera revy n\u00e4r branden rasade i lokalen. Men n\u00e5got fick henne att resa sig upp och k\u00e4mpa sig ur infernot. Alicia \u00f6verlevde diskoteksbranden i G\u00f6teborg f\u00f6r 20 \u00e5r sedan d\u00e5 63 barn och ungdomar dog och som f\u00f6r\u00e4ndrade livet f\u00f6r de som \u00f6verlevde.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":673938,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[153],"tags":[],"class_list":["post-673937","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-artiklar"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-16 13:19:43","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/673937","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=673937"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/673937\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/673938"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=673937"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=673937"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=673937"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}