Eva Keith Rosander k\u00f6rde strutsmetoden i tv\u00e5 \u00e5r. Hon s\u00e5g att det var n\u00e5got fel med hennes br\u00f6st men livet runt omkring med en sjuk f\u00f6r\u00e4lder gjorde att hon inte orkade ta tag i det. Till slut var det en arbetskamrat som sa \u00e5t henne att g\u00e5 till l\u00e4karen.\u00a0<\/p>\n
Ålder:<\/strong> 62 <\/div>\n \u2013\u2002D\u00e5 hade det g\u00e5tt s\u00e5 l\u00e5ngt att tum\u00f6ren hade b\u00f6rjat krypa utanf\u00f6r huden. Jag fattade ju att det inte var bra men att det var s\u00e5 d\u00e5ligt visste jag inte. Det var oerh\u00f6rt jobbigt. Jag slutade \u00e4ta, tappade i vikt och k\u00e4nde att nu var det k\u00f6rt, ber\u00e4ttar Eva. <\/p>\n Tiden som f\u00f6ljde var kaotisk. De togs massor av prover, biopsier och behandlingen p\u00e5b\u00f6rjades. Eva fick st\u00f6d och hj\u00e4lp och det fick \u00e4ven hennes man. <\/p>\n \u2013\u2002Vi hade sm\u00e5 barn hemma, v\u00e5r yngsta var sju \u00e5r bara. Jag visste inte hur l\u00e5ng tid jag hade kvar och min man var helt chockad, men de tog hand om honom. Det var tv\u00e5 l\u00e4kare vid de f\u00f6rsta bes\u00f6ken och en tog hand om honom och s\u00e5g till att han fick svar p\u00e5 fr\u00e5gor och bli sedd. Det h\u00e4r \u00e4r s\u00e5 traumatiskt \u00e4ven f\u00f6r anh\u00f6riga, men det gl\u00f6mmer man ofta, s\u00e4ger Eva.<\/p>\n Hj\u00e4lp p\u00e5 resan<\/strong><\/p>\n Tidigt visste Eva att hon beh\u00f6vde hj\u00e4lp f\u00f6r att klara av hela den h\u00e4r sv\u00e5ra resan. N\u00e4r hennes man fick hj\u00e4lp och st\u00f6d fr\u00e5n l\u00e4karteamet s\u00e5 k\u00e4nde hon att hon kunde slappna av och l\u00e4ra sig hantera sin del. N\u00e4r hon b\u00f6rjade f\u00e5 cellgifter kunde hon fysiskt k\u00e4nna hur tum\u00f6ren i br\u00f6stet krympte och det gjorde ocks\u00e5 att utsikterna blev lite ljusare.<\/p>\n \u2013\u2002Jag ville att de skulle ta bort den direkt, jag ville inte ha det d\u00e4r sjuka i min kropp, men s\u00e5 g\u00f6r man inte. Man krymper f\u00f6rst och det gick bra. Efter att tum\u00f6ren krympt s\u00e5 tog de bort hela br\u00f6stet och en del av br\u00f6stmuskeln, s\u00e4ger hon. <\/p>\n N\u00e4r b\u00e5de operation, cellgiftsbehandling och str\u00e5lning var \u00f6ver skulle Eva tillbaka till sitt vanliga liv. Men tankarna kring ett eventuellt \u00e5terfall och att sjukdomen skulle komma tillbaka fanns d\u00e4r st\u00e4ndigt. Hon visste att hon m\u00e5ste f\u00e5 hj\u00e4lp att hantera de k\u00e4nslorna. Via br\u00f6stcancerf\u00f6reningen kom hon i kontakt med en bildterapeut och eftersom Eva gillar att m\u00e5la s\u00e5 k\u00e4ndes det bra.<\/p>\n \u2013\u2002Hon som h\u00f6ll i det var en kvinna som sj\u00e4lv hade haft br\u00f6stcancer och som var \u00e4ldre \u00e4n jag. Jag kunde falla in i henne och vara den lilla flickan som k\u00e4mpade och var tr\u00f6tt. Jag fick vara ledsen och arg och jag m\u00e5lade. Jag l\u00e4rde mig att vara h\u00e4r och nu och ta det som k\u00e4ndes b\u00e4st f\u00f6r mig \u2013 och just d\u00e5 var det hon och att f\u00e5 m\u00e5la och uttrycka mig den v\u00e4gen. Man m\u00e5ste hitta sitt eget s\u00e4tt, s\u00e4ger Eva och ler.<\/p>\n K\u00e4nna gemenskap<\/strong><\/p>\n Att prata med m\u00e4nniskor som har g\u00e5tt igenom samma sak som en sj\u00e4lv, att f\u00e5 k\u00e4nna gemenskap och att kunna uttala sina r\u00e4dslor \u00e4r viktigt f\u00f6r alla som g\u00e5tt igenom ett trauma. N\u00e4r Eva ser tillbaka p\u00e5 sin resa efter cancern s\u00e5 inser hon att hon har beh\u00f6vt olika saker i olika perioder f\u00f6r att orka vidare. Hon blev kontaktperson f\u00f6r andra cancersjuka via br\u00f6stcancerf\u00f6reningen och det hj\u00e4lpte henne ocks\u00e5 vidare. Hon fick vara den som kommit ut p\u00e5 andra sidan och \u00f6verlevt, det l\u00e5g en styrka i det. <\/p>\n \u2013\u2002Tidigt lade jag m\u00e4rke till att jag m\u00e5dde bra av att vara ute och g\u00e5 med mina stavar och la d\u00e5 ut en bl\u00e4nkare via ett forum och br\u00f6stcancerf\u00f6reningen om att jag ville ut och promenera med andra drabbade. Vi blev ett litet g\u00e4ng som gick och pratade. Vi hade full sekretess, alla kunde s\u00e4ga vad de ville och vi pratade om cancer, r\u00e4dslor och hur vi hanterade v\u00e5r resa, s\u00e4ger Eva.<\/p>\n Evas man Hans gjorde samtidigt sin resa som n\u00e4rst\u00e5ende. Han gick p\u00e5 en f\u00f6rel\u00e4sning med Henning Saupe, l\u00e4kare och specialist inom komplement\u00e4r onkologi. Eva var vid det tillf\u00e4llet s\u00e5 d\u00e5lig av cellgifter att hon inte orkade g\u00e5 med. <\/p>\n \u2013\u2002Hans kom tillbaka och var eld och l\u00e5gor. Henning hade pratat om hur man kunde f\u00e5 redskap f\u00f6r att hj\u00e4lpa sig sj\u00e4lv, att inte d\u00f6ma sig sj\u00e4lv och hur man kunde rehaba sig sj\u00e4lv, ber\u00e4ttar Eva.<\/p>\n Hennes man hade dessutom skrivit in dem b\u00e5da p\u00e5 en fyradagars kurs hos Saupe som de skulle g\u00e5 n\u00e4r Eva blev b\u00e4ttre, vilket de gjorde.<\/p>\n \u2013\u2002Jag var skeptiskt f\u00f6rst. Jag ville ha en bil p\u00e5 plats ifall det skulle bli f\u00f6r jobbigt s\u00e5 jag kunde dra. Men ist\u00e4llet blev det s\u00e5 att vi kom hem med en behaglig l\u00e5da med mentala verktyg som vi kunde anv\u00e4nda n\u00e4r det blev jobbigt. Vi l\u00e4rde oss om vad vi skulle \u00e4ta, hur vi kunde meditera och andas f\u00f6r att st\u00e4vja r\u00e4dslor och jobbiga k\u00e4nslor. Den stora vinningen f\u00f6r Hans var att han kunde tr\u00e4ffa andra n\u00e4rst\u00e5ende och f\u00e5 kraft via dem, s\u00e4ger Eva.<\/p>\n Tankarna finns kvar<\/strong><\/p>\n Att de \u00e5kte tillsammans gjorde ocks\u00e5 att de kunde tala om de sv\u00e5ra tankarna som ibland kom upp. F\u00f6r \u00e4ven om tiden g\u00e5tt och Eva blev friskf\u00f6rklarad sju \u00e5r efter diagnosen s\u00e5 finns tankarna kvar. Varje \u00e5r vid mammografin \u00e4r det jobbigt.<\/p>\n \u2013 Det blir succesivt b\u00e4ttre, \u00e5r f\u00f6r \u00e5r, r\u00e4dslan klingar av. Men den d\u00e4r dagen f\u00f6r mammografi \u00e4r alltid jobbig. Numera f\u00e5r jag tr\u00e4ffa en l\u00e4kare direkt efter att de gjort unders\u00f6kningen s\u00e5 jag f\u00e5r ett svar p\u00e5 en g\u00e5ng. Det hj\u00e4lper, d\u00e5 slipper jag g\u00e5 hem och fundera p\u00e5 det, s\u00e4ger Eva. <\/p>\n Och n\u00e4r hj\u00e4rnsp\u00f6kena kommer, f\u00f6r det g\u00f6r de om \u00e4n mer och mer s\u00e4llan, s\u00e5 har Eva sina knep f\u00f6r att f\u00e5 bort dem.<\/p>\n \u2013\u2002Att g\u00e5 ut och promenera \u00e4r alltid bra, skingra tankarna. Jag brukar g\u00f6ra n\u00e5got roligt, avleda genom att bel\u00f6na mig funkar. Och s\u00e5 kan jag t\u00e4nka p\u00e5 hur det var d\u00e5, n\u00e4r jag gick igenom det v\u00e4rsta, och inse att det \u00e4r s\u00e5 mycket b\u00e4ttre nu. Jag tar ocks\u00e5 kontakt med mina cancerv\u00e4nner och f\u00e5r st\u00f6d och tr\u00f6st av dem, s\u00e4ger Eva och ler.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Eva fick sin br\u00f6stcancerdiagnos 2003 och ena br\u00f6stet togs bort. Hennes cancer har inte kommit tillbaka men det betyder inte att tankarna p\u00e5 \u00e5terfall f\u00f6rsvunnit. Det som hj\u00e4lpte henne vidare var bildterapi och att f\u00e5 st\u00f6d av sina n\u00e4rst\u00e5ende och andra drabbade.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":673875,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[153],"tags":[],"class_list":["post-673874","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-artiklar"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-16 15:06:45","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/673874","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=673874"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/673874\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/673875"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=673874"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=673874"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=673874"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
Bor:<\/strong> Tyresö
Gör:<\/strong> Jobbade inom LSS-vården i många år. Sa upp sig för ett år sedan.
Familj:<\/strong> Make Hans, tre barn<\/p>\n<\/p>\n