{"id":673258,"date":"2019-01-15T08:22:00","date_gmt":"2019-01-15T08:22:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/artiklar\/20190115\/jennifers-man-dog-medan-hon-var-gravid\/"},"modified":"2019-01-15T09:49:10","modified_gmt":"2019-01-15T09:49:10","slug":"jennifers-man-dog-medan-hon-var-gravid","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/artiklar\/20190115\/jennifers-man-dog-medan-hon-var-gravid\/","title":{"rendered":"Jennifers man dog medan hon var gravid"},"content":{"rendered":"

Jennifer g\u00e5r p\u00e5 helsp\u00e4nn hemma i l\u00e4genheten i Bandhagen. Inskolningen p\u00e5 f\u00f6rskolan f\u00f6r dottern Leah 2 \u00e5r, har just dragit ig\u00e5ng.<\/p>\n

\n

\n\t\tJennifer Lofland Gustafsson\t<\/h4>\n<\/p>\n

Ålder:<\/strong> 27 år.
Familj:<\/strong> Dottern Leah, 2 år.
Bor:<\/strong> I Stockholm.
Gör:<\/strong> Husmor i Svenska kyrkan, ska börja studera till förskolepedagog.<\/p>\n<\/p>\n

<\/div>\n

\u00a0\u2013 Det \u00e4r ju inte klokt att man redan efter n\u00e5gra dagar ska l\u00e4mna sitt barn till n\u00e5gra de faktiskt inte k\u00e4nner, menar Jennifer som sj\u00e4lv ska studera till f\u00f6rskolepedagog.<\/p>\n

\u2013 Jag hoppas kunna vara med och ge en bra grund till n\u00e5gon beh\u00f6vande, menar hon. Jennifer har delvis varit sjukskriven, delvis jobbat som husmor i Svenska kyrkan under de h\u00e4r tv\u00e5 \u00e5ren. Nu, som ensamst\u00e5ende mamma, tycker hon det blir bra att studera. Tanken var inte att det skulle se ut s\u00e5 h\u00e4r. Tanken var att de nu skulle vara tre; mamma, pappa och barn \u2026<\/p>\n

I april \u00e5r 2016 ligger Jennifer i sin s\u00e4ng och intill henne sover f\u00e4stmannen Levi.<\/p>\n

\u2013 Vi tr\u00e4ffades redan p\u00e5 gymnasiet, men blev ett par f\u00f6rst 2014. Bara n\u00e5gra m\u00e5nader tidigare hade han str\u00f6tt rosenblad och friat till mig. Inom mig l\u00e5g v\u00e5r lilla dotter, endast i vecka 15. <\/p>\n

Dr\u00f6mmen om en familj var stor och det unga paret s\u00e5g en ljus framtid tillsammans. De levde ett sk\u00f6nt och enkelt liv, inte s\u00e4llan tog de bilen ut i skogen och plockade svamp. <\/p>\n

\u2013 Levi var en riktigt skogsmulle som \u00e4lskade naturen, plocka b\u00e4r och fiska.<\/p>\n

Ringer 112<\/strong><\/p>\n

Jennifer ber\u00e4ttar att just den d\u00e4r morgonen ligger hon d\u00e4r halvvaken. Klockan var runt sex och hon hade snart t\u00e4nkt g\u00e5 upp d\u00e5 Levi pl\u00f6tsligt rycker till och g\u00e5r fr\u00e5n djup s\u00f6mn till sittandes.<\/p>\n

\u2013 Han liksom far upp med ett ryck och tar ett h\u00e5rt tag om min arm. D\u00e4refter faller han tillbaka i s\u00e4ngen och jag t\u00e4nker att han har en mardr\u00f6m och fr\u00e5gar “Vad g\u00f6r du?” Men han puttar bort armen och han ser j\u00e4ttem\u00e4rklig ut d\u00e4r han ligger. Strax d\u00e4refter b\u00f6rjar han dregla och kroppsv\u00e4tskor rinner ur honom. <\/p>\n

Jennifer \u00e4r r\u00e5dig och ringer 112 p\u00e5 en g\u00e5ng. I telefonen m\u00f6ts hon av en r\u00f6st som guidar henne.<\/p>\n

\u2013 Man vill att jag ska f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 ner Levi p\u00e5 golvet, men det \u00e4r om\u00f6jligt. Han \u00e4r f\u00f6r tung och ligger l\u00e4ngst in mot v\u00e4ggen. Ist\u00e4llet f\u00f6rs\u00f6ker jag att g\u00f6ra hj\u00e4rt-lungr\u00e4ddning p\u00e5 plats i s\u00e4ngen. Det \u00e4r tungt och tr\u00f6ttsamt och jag k\u00e4nner hur paniken och r\u00e4dslan kommer \u00f6ver mig. <\/p>\n

Efter n\u00e5gra minuter stormar poliser, brandm\u00e4n och ambulanspersonal in i l\u00e4genheten. Polisen, som ville att Jennifer skulle slippa se upplivningsf\u00f6rs\u00f6ken, drar med henne in i k\u00f6ket. Hon \u00e4r helt f\u00f6rst\u00f6rd, skakar och stammar. Under tiden har \u00f6vrig r\u00e4ddningspersonal tagit \u00f6ver. Jennifer ber\u00e4ttar hur poliserna tittat p\u00e5 ultraljudsbilden som h\u00e4ngde p\u00e5 kylsk\u00e5pet och sedan fr\u00e5gat henne om hon var gravid.<\/p>\n

\u2013 Samtidigt som jag ber\u00e4ttade att vi skulle bli f\u00f6r\u00e4ldrar kom gr\u00e5ten. Jag storb\u00f6lade, s\u00e4ger Jennifer och minnena fr\u00e5n det som k\u00e4ndes som en mardr\u00f6m kommer ikapp henne. <\/p>\n

\u2013 F\u00f6rl\u00e5t, men det g\u00f6r fortfarande s\u00e5 ont att prata s\u00e5 h\u00e4r konkret om vad som h\u00e4nde.<\/p>\n

\n\t\"Jennifers
\n<\/figure>\n

Ingen hj\u00e4rnaktivitet<\/strong><\/p>\n

Jennifer torkar t\u00e5rarna och forts\u00e4tter ber\u00e4tta om hur det kr\u00e4vdes fyra m\u00e4n f\u00f6r att f\u00e5 upp och sp\u00e4nna fast Levi p\u00e5 en b\u00e5r. <\/p>\n

\u2013 De f\u00f6r ner honom i st\u00e5ende l\u00e4ge i den tr\u00e5nga hissen. <\/p>\n

Levi fick sedan \u00e5ka vidare i ambulans och Jennifer fick \u00e5ka efter tillsammans med polisen.<\/p>\n

\u2013 I bilen skickade jag sms till hans syskon och mamma, som snart kom efter och m\u00f6tte upp oss p\u00e5 sjukhuset. Levi var d\u00e5 uppkopplad med en massa slangar och jag fick g\u00e5 in till honom, men han var helt okontaktbar. L\u00e4karna menade att vid detta l\u00e4ge var hans hj\u00e4rtrytm \u00e4ntligen stabil. Men under tiden n\u00e4r vi alla var d\u00e4r samlade pendlade vi st\u00e4ndigt mellan hopp och f\u00f6rtvivlan. <\/p>\n

Jennifer menar att l\u00e4karna ofta beskriv Levis tillst\u00e5nd som om det \u00e4nd\u00e5 fanns ett hopp, men hon tror att de redan fr\u00e5n b\u00f6rjan f\u00f6rstod att han inte skulle \u00f6verleva.<\/p>\n

\u2013 De f\u00f6rmedlade att chansen fanns, men Levi var ju hj\u00e4rnd\u00f6d. Jag vakade \u00f6ver honom 24 timmar om dygnet, men efter fyra dygn f\u00f6rklarar l\u00e4karna att de ska st\u00e4nga av respiratorn. Vid det h\u00e4r laget hade jag f\u00f6rst\u00e5tt och nog accepterat detta. \u00c4rligt talat k\u00e4nde jag snarare en l\u00e4ttnad inf\u00f6r att Levi skulle slippa det d\u00e4r tillst\u00e5ndet. <\/p>\n

\u2013 D\u00e4remot fanns det v\u00e4nner som b\u00f6nade och bad och till och med ville betala l\u00e4karna f\u00f6r att testa annan behandling. De hade sett solskenshistorier om hj\u00e4rnd\u00f6da som vaknat upp, men jag accepterade nog p\u00e5 en g\u00e5ng. Tidigare hade de gjort tv\u00e5 s\u00e5 kallade “wake up-tester” och n\u00e4r jag, som d\u00e5 stod intill ins\u00e5g hur okontaktbar han var, f\u00f6rstod jag att Levi var borta.<\/p>\n

Obduktionen tog tid<\/strong><\/p>\n

I n\u00e4stan ett \u00e5r fick Jennifer och Levis anh\u00f6riga v\u00e4nta p\u00e5 provsvaren fr\u00e5n d\u00f6dsorsaken.<\/p>\n

\u2013 Levis d\u00f6d g\u00e5r inte att f\u00f6rklara, obduktionen visade inget alls, s\u00e4ger Jennifer. <\/p>\n

Hon menar att det d\u00e4r med att inte f\u00e5 en d\u00f6dsorsak har emellan\u00e5t k\u00e4nts frustrerande. <\/p>\n

\u2013 Det har ocks\u00e5 skapat oro om det nu \u00e4r s\u00e5 att det \u00e4r n\u00e5got genetiskt som han kan f\u00f6rt med sig till v\u00e5rt barn? Men jag har ocks\u00e5 k\u00e4nt att orsaken till hans bortg\u00e5ng inte spelar s\u00e5 stor roll, det g\u00f6r ju ingen skillnad egentligen.<\/p>\n

Sorgen har, under de tv\u00e5 \u00e5ren som g\u00e5tt, haft olika ansikten. F\u00f6r mitt i sorgen och tragedin fanns ett ljus: Livet inom henne.<\/p>\n

\u2013 F\u00f6rst var jag skitarg p\u00e5 Levi. Jag hade inte g\u00e5tt med p\u00e5 att f\u00e5 barn ensam, den h\u00e4r resan hade vi ju best\u00e4mt att g\u00f6ra tillsammans. Men de k\u00e4nslorna byttes snabbt ut till tacksamhet. Jag ins\u00e5g att v\u00e5r bebis var det finaste han kunnat ge mig som en sista g\u00e5va. <\/p>\n

Jennifer hade till en b\u00f6rjan ocks\u00e5 v\u00e4ldigt sv\u00e5rt f\u00f6r folks sympatier. “Men att han dog s\u00e5 pl\u00f6tsligt. Och s\u00e5 \u00e4r du gravid!”<\/p>\n

\u2013 P\u00e5 f\u00f6rskolan visste jag inte vad jag skulle s\u00e4ga. Skulle jag, under punkten “\u00f6vrigt”, skriva att Leahs pappa dog medan hon l\u00e5g i magen? Jag har aldrig haft sv\u00e5rt f\u00f6r att ber\u00e4tta om mitt \u00f6de, men jag pallar inte allas reaktioner. Det skapar ofta en olustig st\u00e4mning.<\/p>\n

Gravidititeten fl\u00f6t p\u00e5 helt normalt.<\/p>\n

\u2013 F\u00f6rutom lite sm\u00e5bekymmer var det v\u00e4ldigt smidigt. Men jag var orolig f\u00f6r att fostret skulle ta skada av mitt m\u00e5ende. Jag kunde ligga p\u00e5 golvet och bara skrika av sorg. Framf\u00f6r allt var det s\u00e5 den f\u00f6rsta tiden, jag k\u00e4nde mig panikslagen och s\u00e5 otroligt ledsen. <\/p>\n

Jennifer beskriver en m\u00e4rklig k\u00e4nsla av b\u00e5de sorg och lycka.<\/p>\n

\u2013 Jag s\u00e5g fram emot att bli mamma, men jag s\u00f6rjde Levi. Det var ju han som skulle st\u00e5 d\u00e4r n\u00e4r hon, v\u00e5r lilla Leah, kom ut. Men ist\u00e4llet var min b\u00e4sta v\u00e4n och min lillasyster med under f\u00f6rlossningen, som \u00e4ven den gick v\u00e4ldigt bra.<\/p>\n

V\u00e4l hemma med sin nyf\u00f6dda dotter upplevde Jennifer inte sorgen som lika tung. <\/p>\n

\u2013 Jag var s\u00e5 upptagen av Leahs behov och hon upptog hela vardagen. Det var bara under kortare stunder som n\u00e4r hon sov, som jag hade tid att t\u00e4nka och k\u00e4nna saknad. Leah har varit och \u00e4r min lilla trygghet, precis lika mycket som jag \u00e4r hennes. Min dotter \u00e4r det som gjort att jag kunnat g\u00e5 igenom den h\u00e4r tiden. Inte som en flykt, snarare som en r\u00e4ddning.<\/p>\n

\n\t\"Jennifers
\n<\/figure>\n

Sv\u00e5rt hitta identitet<\/strong><\/p>\n

Jennifer har h\u00f6rt att sorgen ska bli mindre f\u00f6r varje \u00e5r, men kanske kommer hon att g\u00e5 i terapi. Hon saknar Levis alla skratt.<\/p>\n

\u2013 Han var alltid s\u00e5 glad. En h\u00f6gljudd kille som \u00e4lskade natur och sport. Social, men samtidigt v\u00e4ldigt introvert. Ett h\u00e5rt skal, men ett v\u00e4ldigt mjukt inre f\u00f6r oss som k\u00e4nde honom. Jennifer ber\u00e4ttar att Leah \u00e4r v\u00e4ldigt lik sin pappa, b\u00e5de till utseende och till s\u00e4ttet.<\/p>\n

\u2013 Hon har f\u00e5tt hans m\u00f6rka \u00f6gon och hon \u00e4r lite av klassens clown. Tycker om att busa och gillar uppm\u00e4rksamhet. Dessutom skrattar hon mycket. Jag kan verkligen se Levi i henne.<\/p>\n

Jennifer kan inte fatta att det g\u00e5tt tv\u00e5 \u00e5r.<\/p>\n

\u2013 Idag n\u00e4r jag t\u00e4nker tillbaka p\u00e5 Levi k\u00e4nns det mer overkligt \u00e4n n\u00e5gonsin. Jag tror att jag kommer f\u00e5 tr\u00e4ffa honom igen men vet varken hur eller n\u00e4r. Men det \u00e4r min stora tr\u00f6st, n\u00e5got annat finns inte. <\/p>\n

Jennifer beskriver \u00e4nd\u00e5 sin vardag som hon skapat \u00e5t sig och sin dotter som “helt ok”.<\/p>\n

\u2013 Jag k\u00e4nner mig till och med glad och lycklig. D\u00e4remot \u00e4r det sv\u00e5rt att \u00e5ter hitta sin identitet. Hur \u00e4r man som ensams\u00e5ende mamma? Och vem \u00e4r jag utan Leah? <\/p>\n

Jennifer ser positivt p\u00e5 framtiden. Hon har sin familj som hj\u00e4lper och st\u00f6ttar. <\/p>\n

\u2013 Min lillasyster har jag till exempel kommit v\u00e4ldigt n\u00e4ra, hon har verkligen funnits h\u00e4r f\u00f6r mig och Leah. F\u00f6r ett tag sedan t\u00e4nkte jag att det inte fanns en chans att jag skulle kunna \u00e4lska n\u00e5gon annan man. D\u00e4refter har jag k\u00e4nt att det kanske \u00e4r realistiskt att jag n\u00e5gon g\u00e5ng kommer bli k\u00e4r igen. Men just nu har vi det bra, bara Leah och jag.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jennifer var gravid och nyk\u00e4r i sin f\u00e4stman Levi. Nu skulle de bli mamma, pappa, barn och framtiden var ljus. Men s\u00e5 h\u00e4nder det ofattbara \u2013 Levi d\u00f6r pl\u00f6tsligt och helt of\u00f6rklarligt. Dottern Leah, som nu blivit 2 \u00e5r, \u00e4r Jennifers stora r\u00e4ddning mitt i sorgen.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":673259,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[153],"tags":[],"class_list":["post-673258","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-artiklar"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-22 19:16:36","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/673258","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=673258"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/673258\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/673259"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=673258"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=673258"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=673258"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}