![\"Apotekarmordet](\"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/app\/uploads\/2022\/10\/YTo2OntzOjI6ImlkIjtpOjE1NjYzNTE7czoxOiJ3IjtpOjk4MDtzOjE6ImgiO2k6MzIwMDtzOjE6ImMiO2k6MDtzOjE6InMiO2k6MDtzOjE6ImsiO3M6NDA6ImQxNDg3YmZmNTllYmRiZmU1ODYyZDExZDdhODFmNDBkMTZmOTEzMTQiO30.jpg\")
\u00a0<\/p>\n
N\u00e4r Berglund \u00f6ppnade m\u00f6ttes han av Ebba, som vimmelkantig och blodig skrek:
\u2013 Det \u00e4r en galning i v\u00e5rt hus, Johan \u00e4r knivhuggen! <\/p>\n
Berglund ropade p\u00e5 sina s\u00f6ner och tillsammans sprang de, s\u00e5 fort det bara gick, \u00f6ver till grannen.
D\u00f6rrarna stod p\u00e5 vid gavel och det hade redan bl\u00e5st in lite sn\u00f6 i farstun. Det var m\u00f6rkt och fotogenlampan lyste inte upp apoteket n\u00e5got vidare. Men Berglund var inte den som var den och bev\u00e4pnad med en hammare i handen tr\u00e4ngde han rasande in i apoteket f\u00f6r att ta reda p\u00e5 vad som hade h\u00e4nt hans v\u00e4n. Han s\u00e5g inte s\u00e5 bra, fotogenlampan lyste inte upp apoteket n\u00e5got vidare. N\u00e4r en skugga l\u00f6sgjorde sig ur m\u00f6rkret vid trappan, v\u00e4nde Berglund sig blixtsnabbt. D\u00e4r stod barnflickan Jenny med uppsp\u00e4rrade \u00f6gon och sk\u00e4rrad blick.<\/p>\n
Han rusade upp f\u00f6r trappan och s\u00e5g sin v\u00e4n ligga d\u00f6d i sin hustrus famn. De tre sm\u00e5 barnen stod tysta och tittade p\u00e5. \u00d6gonen var skr\u00e4ckslagna och \u00f6ver hela hemmet vilade nu en k\u00e4nsla av tomhet.
Kort d\u00e4refter kom l\u00e4karen och d\u00f6df\u00f6rklarade den omtyckta apotekaren.<\/p>\n
Poliskonstapel Gunnar Hasselhuhn i V\u00e4sby satt med sitt bridges\u00e4llskap och skulle precis b\u00f6rja \u00e4ta middag n\u00e4r det ringde.<\/p>\n
\u2013 Ett mord, h\u00e4r i trakten. Det var oerh\u00f6rt, utropade Hasselhuhn och tog hatt samt v\u00e4rja med sig och skyndade till apotekaren. <\/p>\n
P\u00e5 v\u00e4gen kontaktade han \u00e4ven stadsdetektivbyr\u00e5n i Stockholm som lovade att skynda sig. Gunnar Hasselhuhn var inte k\u00e4nd f\u00f6r att vara en framst\u00e5ende brottsbek\u00e4mpare utan mest en relativt god bridgespelare. Fram till denna dag hade polisen i bygden knappt beh\u00f6vts f\u00f6r att uppr\u00e4tth\u00e5lla ordningen.
Det var tr\u00e5ngt i apoteket n\u00e4r Gunnar Hasselhuhn tr\u00e4ngde sig in i lokalen. Grannarna hade str\u00f6mmat till med p\u00e5kar och b\u00f6rjat s\u00f6ka efter den skyldiga som m\u00e5ste g\u00f6mma sig i skogen mellan apoteket och L\u00f6wenstr\u00f6mska lasarettet ett par kilometer bort. \u00d6verl\u00e4kare Carl H\u00e5kansson gick fram till konstapeln med en flaska nervdroppar och en revolver. <\/p>\n
\u2013 Johan hade dem i sin hand n\u00e4r han dog, det kan nog t\u00e4nkas vara bevis, sa Carl.
Gunnar tittade nerv\u00f6st p\u00e5 revolvern och lade sedan allt i sin ficka, d\u00e4refter skyndade han sig ut och lovade \u00e5terkomma. <\/p>\n
En kort stund senare ansl\u00f6t han till sitt bridges\u00e4llskap som nu \u00e5t en sen sup\u00e9.<\/p>\n
Gunnar, som hade lagt ifr\u00e5n sig b\u00e5de medicinflaskan och revolvern, \u00e5t och umgicks glatt utan en tanke p\u00e5 att ta tillvara de viktiga f\u00f6rem\u00e5len.<\/p>\n
Under tiden hade detektiverna Oscar Catoni och Karl Axel \u00c5kerblad anl\u00e4nt med den ber\u00f6mda polishunden Klara till stationen i V\u00e4sby. Irriterade stod de p\u00e5 perrongen och v\u00e4ntade p\u00e5 poliskonstapel Hasselhuhn som aldrig anl\u00e4nde. De v\u00e4ntade en timme, sedan b\u00f6rjade de g\u00e5.<\/p>\n
N\u00e4r statsdetektiverna anl\u00e4nde till mordplatsen efter en m\u00f6dosam strapats p\u00e5 tv\u00e5 timmar var det fortfarande liv i luckan hos den m\u00f6rdade apotekaren och hans sorgtyngda familj. Sj\u00e4lvfallet undrade de b\u00e5da var konstapel Hasselhuhn h\u00f6ll hus. <\/p>\n
\u2013 Han \u00e4ter middag, fick de till svar.<\/p>\n
Det f\u00f6ll inte i god jord.<\/p>\n
Oscar Catoni sl\u00e4ppte fri Klara, s\u00e5 att hon fick nosa p\u00e5 brottsplatsen. Trots alla m\u00e4nniskor som r\u00f6rt sig inne p\u00e5 apoteket fick hunden upp ett sp\u00e5r som ledde till en villa i n\u00e4rheten. Teterovska villan. Det var m\u00f6rkt i f\u00f6nstren, lamporna var sl\u00e4ckta och hela hush\u00e5llet sov. Det verkade som de inte hade m\u00e4rkt vad som h\u00e4nt. <\/p>\n
“S\u00e4kert falsklarm”, t\u00e4nkte Oscar och tog med sig en motstr\u00e4vig Klara tillbaka.<\/p>\n
Hasselhuhn fick veta att han levde n\u00e4r han d\u00f6k upp strax efter klockan ett p\u00e5 natten, n\u00e5got p\u00e5struken, men m\u00e4tt och bel\u00e5ten. Dagen efter kablades nyheten ut och ett signalement som den skadade Ebba uppgett publicerades i tidningarna.<\/p>\n
N\u00e5gra dagar senare ringde telefonen hos poliskonstapel Hasselhuhn. Det var en servitris i Uppsala som var s\u00e4ker p\u00e5 att hon sett m\u00f6rdaren. Men det r\u00f6rde sig om tv\u00e5 m\u00f6rdare, tv\u00e5 utl\u00e4ndska m\u00e4n, mycket obehagliga och med m\u00f6rka ot\u00e4cka \u00f6gon.<\/p>\n
Under tiden str\u00f6k tv\u00e5 italienska gatumusikanter norrut fr\u00e5n Stockholm. Biagio Valente gick l\u00e5ngsamt med s\u00e4nkt huvud, d\u00e5 och d\u00e5 tittade han p\u00e5 sin v\u00e4n Giuseppe Jaconelli som sur stegade p\u00e5 med l\u00e5nga steg framf\u00f6r honom. Biagio k\u00e4nde hur det n\u00f6p till av oro i hj\u00e4rteroten. Han tyckte verkligen inte om n\u00e4r m\u00e4nniskor var arga p\u00e5 honom.<\/p>\n
Natten innan hade de sovit i stallet hos en bonde utanf\u00f6r G\u00e4vle. Biagio s\u00e5g en kattunge som l\u00e5g i halmen och tog den t\u00e4tt intill sig. N\u00e4r han vaknade p\u00e5 morgonen var katten d\u00f6d. Han hade i s\u00f6mnen lagt sig p\u00e5 den sp\u00e4da kroppen.<\/p>\n
Giuseppe hade lovat Biagios mamma Teresa att ta hand om hennes pojke n\u00e4r de skulle vandra l\u00e4ngs v\u00e4garna f\u00f6r att tj\u00e4na sitt uppeh\u00e4lle. Biagio var bara 20 \u00e5r gammal. Han hade drabbats av ett slaganfall som barn och led av en funktionsneds\u00e4ttning. Giuseppe d\u00e4remot var 38 \u00e5r gammal och en veteran p\u00e5 v\u00e4garna.<\/p>\n
Hasselhuhn hade f\u00e5tt in tipsen om de kringstrykande m\u00f6rka typerna. Samtidigt som alla n\u00e4rliggande polisstationer informerades om de tv\u00e5 utl\u00e4nningarna plockade Hasselhuhn fram sina kartor och funderade \u00f6ver vilka v\u00e4ger de kunde t\u00e4nkas ta.<\/p>\n
Giuseppe och Biagio ringades in av de jagande konstaplarna.<\/p>\n
Biagio Valente och Giuseppe Jaconelli kom till \u00c4lvkarleby i norra Uppland n\u00e5gra dagar f\u00f6re jul. Det var kallt p\u00e5 ett s\u00e4tt som de aldrig upplevt hemma i Neapel. Kylan tr\u00e4ngde in i m\u00e4rgen och \u00e4n v\u00e4rre blev det n\u00e4r de traskade f\u00f6rbi alla ljusa, varma och l\u00e5sta stugor.<\/p>\n
De b\u00e5da m\u00e4nnen hann knappt passera sockengr\u00e4nsen innan landsfiskalen grep dem och ringde till Hasselhuhn. Gunnar blev eld och l\u00e5gor. Det var sk\u00f6nt att f\u00e5 fallet l\u00f6st s\u00e5 snabbt. Han brydde sig inte ens om att genomf\u00f6ra en obduktion p\u00e5 den stackars apotekaren, som nu begravdes. Men efter order fr\u00e5n h\u00f6gre ort tvingades han gr\u00e4vas upp igen.<\/p>\n
Biagio och Giuseppe f\u00f6rstod ingenting. De hade inte gjort n\u00e5got. Men att fattiga v\u00e4gluffare “fick p\u00e5 fan” av ordningsmakten var ingen nyhet. <\/p>\n
Italienarna vallades p\u00e5 mordplatsen av Gunnar Hasselhuhn. Ebba, hush\u00e5llerskan, pekade ut dem p\u00e5 studs. \u00c4ven skoll\u00e4raren Berglund var s\u00e4ker p\u00e5 att han sett Biagio Valente tidigare p\u00e5 dagen, snokande i skogen.<\/p>\n
Bitarna f\u00f6ll p\u00e5 plats. De m\u00e5ste vara skyldiga. Hela Sverige f\u00f6ljde fallet mycket engagerat och ilskan togs ut p\u00e5 de f\u00e5 utl\u00e4nningar som fanns i det karga isolerade landet.<\/p>\n
Samtidigt, i Stockholm, satt den mycket uppretade advokaten G\u00f6sta Carlsson och l\u00e4ste tidningarna. Han kunde lukta sig till ett r\u00e4tts\u00f6vergrepp p\u00e5 mils avst\u00e5nd. G\u00f6stas dotter Gerd var spr\u00e5kbeg\u00e5vad och talade flytande italienska efter m\u00e5nga och l\u00e5nga resor i det varma landet.<\/p>\n
Greve Vinci var italiensk ambassad\u00f6r \u2013 en fin titel p\u00e5 en deporterad adelsman \u2013 i Sverige vid denna tid. Han gav G\u00f6sta uppdraget att hj\u00e4lpa landsm\u00e4nnen.<\/p>\n
G\u00f6sta b\u00f6rjade f\u00f6lja alla sp\u00e5r som ledde till italienarna under deras vandring norrut. Men under tiden kunde Hasselhuhn mycket fr\u00e4ckt lura den stackars Biagio Valente att erk\u00e4nna hela d\u00e5det. Gunnar och hans konstaplar tr\u00e4ngde in i cellen om natten. Biagio som i sinnet bara var ett barn kr\u00f6p upp panikslagen mot v\u00e4ggen och erk\u00e4nde allt f\u00f6r att g\u00f6ra m\u00e4nnen glada. Han fick s\u00e4tta ett tumavtryck p\u00e5 ett papper som Hasselhuhn glatt gick till domaren med. Nu skulle ingen m\u00e4rka att han kladdat till hela utredningen.<\/p>\n
Men G\u00f6stas nystande var framg\u00e5ngsrikt. Advokaten lyckades luska ut att de b\u00e5da italienarna hade varit i Karbylund under mordkv\u00e4llen och \u00f6vernattat hos bonden Erik Andersson. Erik skickade sina sju barn med t\u00e5g till Stockholm f\u00f6r att identifiera italienarna. Det var precis vad G\u00f6sta beh\u00f6vde, sju lantliga illbattingar med en stark frihetsk\u00e4nsla och gl\u00e4dje \u00f6ver att slippa f\u00f6r\u00e4ldrarna. Det blev ett k\u00e4rt \u00e5terseende med Biagio och Giuseppe. De b\u00e5da hade varit i byn ett par dagar och kunde om\u00f6jligt ha m\u00f6rdat apotekaren.<\/p>\n
Men Hasselhuhn gav sig inte. Inte ens n\u00e4r hans vittnen b\u00f6rjade tveka. Det blev tre v\u00e4ndor i tingsr\u00e4tten, innan hovr\u00e4tten rev upp alla beslut och f\u00f6rsatte Biagio och Giuseppe p\u00e5 fri fot.<\/p>\n
B\u00e5da tv\u00e5 \u00e5terv\u00e4nde till Italien s\u00e5 snart det bara gick. D\u00e4r visade det sig att mordanklagelserna var det b\u00e4sta som kunde ha h\u00e4nt dem. F\u00f6r i hamnen v\u00e4ntade p\u00e5ven Pius XI och andra dignit\u00e4rer f\u00f6r att hylla sina hemv\u00e4ndande hj\u00e4ltar. \u00c4ven den beryktade sicilianska banditen Sechi skrev ett brev till dem. Han visste hur det var att trakasseras av ordningsmakten och hade oroligt f\u00f6ljt utvecklingen fr\u00e5n sin grotta i bergen.<\/p>\n
I tolv \u00e5r verkade fallet om\u00f6jligt att l\u00f6sa. Flertalet misst\u00e4nkta passerade genom utredningen, men eftersom Hasselhuhn slarvat bort bevisen s\u00e5g allt m\u00f6rkt ut. Fram till den dagen d\u00e5 den beg\u00e5vade polisen Sven Berglund b\u00f6rjade nysta i fallet. Sp\u00e5ren ledde till en k\u00e4nd galning, Nils Arnberg, som visat sig bo i Teterovska villan vid tiden f\u00f6r mordet.<\/p>\n
Visserligen bedyrade hans kusin Sigrid Sundkvist hans oskuld men en tj\u00e4nsteflicka vittnade om de m\u00e4rkliga turerna under mordnatten. <\/p>\n
Nils hade varit ute hela kv\u00e4llen, kommit hem lerig och blodig. Sigrid hade d\u00e5 l\u00e5st in honom.
Nils Arnberg st\u00e4mde v\u00e4l in p\u00e5 vittnesm\u00e5len och kunde bindas till brottet genom en rad bevis. Men han var vid denna tid otillr\u00e4knelig och satt p\u00e5 anstalt. Nils stod alltid vaggande vid v\u00e4ggen, som hush\u00e5llerskan sett mannen i apoteket g\u00f6ra under mordnatten.<\/p>\n
I efterhand rannsakade Oscar Catoni sig sj\u00e4lv och f\u00f6rbannade att han inte f\u00f6ljt upp polishunden Klaras sp\u00e5r till Teterovska villan den d\u00e4r kv\u00e4llen.
Det hade besparat en hel del lidande. <\/p>\n
![\"Apotekarmordet](\"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/app\/uploads\/2022\/10\/YTo2OntzOjI6ImlkIjtpOjE1NjYzMTU7czoxOiJ3IjtpOjk4MDtzOjE6ImgiO2k6MzIwMDtzOjE6ImMiO2k6MDtzOjE6InMiO2k6MDtzOjE6ImsiO3M6NDA6ImE3ODkwMGIwYTA2ZWFkNmQ3YjE2NWJjMWQ0MDNhZGNkN2I0OTliMTAiO30.jpg\")