{"id":673067,"date":"2019-02-15T08:40:00","date_gmt":"2019-02-15T08:40:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/artiklar\/20190215\/annika-forlorade-bade-dotter-och-make-i-cancer-jag-trodde-aldrig-att-jag-skulle-bli-lycklig-igen\/"},"modified":"2019-02-13T14:23:17","modified_gmt":"2019-02-13T14:23:17","slug":"annika-forlorade-bade-dotter-och-make-i-cancer-jag-trodde-aldrig-att-jag-skulle-bli-lycklig-igen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/artiklar\/20190215\/annika-forlorade-bade-dotter-och-make-i-cancer-jag-trodde-aldrig-att-jag-skulle-bli-lycklig-igen\/","title":{"rendered":"Annika f\u00f6rlorade b\u00e5de dotter och make i cancer: “Jag trodde aldrig att jag skulle bli lycklig igen!”"},"content":{"rendered":"
\n

\n\t\tAnnika Brockn\u00e4s\t<\/h4>\n<\/p>\n

Ålder:<\/strong> 52 år.<\/p>\n

<\/p>\n

Yrke:<\/strong> Arbetar som servicemanager på låsföretaget Assa Abloy och är vid sidan av det ordförande i Barncancerfonden södra.<\/p>\n

<\/p>\n

Familj:<\/strong> Barnen Victor, 27, Maya, 16, Axel, 14, Eric, 11, och Wera, 8, samt särbon Max.<\/p>\n

<\/p>\n

Bor:<\/strong> I Höllviken i Skåne.<\/p>\n<\/p>\n

<\/div>\n

Det brukar s\u00e4gas att blixten aldrig sl\u00e5r ner p\u00e5 samma st\u00e4lle tv\u00e5 g\u00e5nger. Annika Brockn\u00e4s vet allt f\u00f6r v\u00e4l att det gamla ordspr\u00e5ket inte st\u00e4mmer med verkligheten.<\/p>\n

2006 miste hon dottern Ebba i cancer. Knappt sex \u00e5r senare dog Annikas man, Kenneth, i samma sjukdom. Redan innan cancern gjorde intr\u00e5ng i familjen Brockn\u00e4s liv hade de upplevt ett stort trauma.<\/p>\n

\u2013 V\u00e5r dotter Maya fick syrebrist vid f\u00f6rlossningen och tillbringade tre veckor p\u00e5 en neonatalavdelning. Vi fick veta att Maya som en konsekvens av syrebristen riskerade att bli multihandikappad. Inte f\u00f6rr\u00e4n efter ett \u00e5r skulle man s\u00e4kert veta hur stora men hon hade f\u00e5tt, f\u00f6rklarar Annika.<\/p>\n

Med stigande l\u00e4ttnad bevittnade Annika och Kenneth hur Maya b\u00f6rjade \u00e4ta, g\u00e5 och tala. Med tiden visade det sig att syrebristen orsakat epilepsi men Mayas skador blev \u00e4nd\u00e5 inte s\u00e5 omfattande som l\u00e4karna hade befarat. N\u00e4r familjen ridit ur den v\u00e4rsta stormen b\u00f6rjade Mayas tv\u00e5 \u00e5r \u00e4ldre syster Ebba pl\u00f6tsligt m\u00e5 d\u00e5ligt.<\/p>\n

\u2013 Hon fick ont i magen och feber. Eftersom det hade g\u00e5tt magsjuka p\u00e5 Ebbas dagis var vi till en b\u00f6rjan inte s\u00e5 oroade. Men n\u00e4r febern inte ville ge med sig och Ebba blev allt mer orkesl\u00f6s \u00e5kte Kenneth in till Danderyds sjukhus med henne.<\/p>\n

Inst\u00e4lld f\u00f6delsedag<\/strong><\/p>\n

Ebba blev omg\u00e5ende remitterad till Karolinska universitetssjukhuset f\u00f6r vidare unders\u00f6kningar. Med hj\u00e4rtat bankande av oro stoppade Annika ner nyf\u00f6dde sonen Axel i barnvagnen och begav sig till sjukhuset f\u00f6r att m\u00f6ta Ebba och Kenneth.<\/p>\n

\u2013 De var nere p\u00e5 r\u00f6ntgen n\u00e4r jag kom dit. Jag fr\u00e5gade n\u00e5gon ur sjukv\u00e5rdspersonalen vad det var f\u00f6r avdelning jag befann mig p\u00e5 och fick till svar att det var barnonkologi. D\u00e5 gick det upp f\u00f6r mig det h\u00e4r var allvarligt.<\/p>\n

\u2013 Senare samma dag fick vi veta att Ebba hade en grapefruktstor tum\u00f6r p\u00e5 ena njuren. Kenneth och jag var b\u00e5da i djup chock. Ebba var s\u00e4kert ocks\u00e5 r\u00e4dd och olycklig, \u00e4ven om hon inte kunde s\u00e4tta ord p\u00e5 vad hon k\u00e4nde. <\/p>\n

Alla provtagningar var fruktansv\u00e4rt sm\u00e4rtsamma och skr\u00e4mmande f\u00f6r henne, minns Annika. Dagen efter fyllde Ebba fyra \u00e5r. <\/p>\n

Det inplanerade f\u00f6delsedagskalaset fick skjutas p\u00e5 framtiden eftersom hon var s\u00e5 medtagen att hon var tvungen att stanna kvar p\u00e5 sjukhuset.<\/p>\n

Ebba led av Wilms tum\u00f6r, en cancerform med god prognos. N\u00e4stan nio av tio av de barn som drabbas blir friska. Annika och Kenneth hade stark tilltro till att operationen och cellgiftsbehandlingarna som Ebba genomgick skulle bota henne.<\/p>\n

Allvarlig v\u00e4ndning
<\/strong>
Under behandlingstiden best\u00e4mde de sig f\u00f6r att omlokalisera familjen fr\u00e5n Stockholmsf\u00f6rorten T\u00e4by till sk\u00e5nska H\u00f6llviken.<\/p>\n

\u2013 Kenneth fick ett jobberbjudande och vi k\u00e4nde att det var en chans f\u00f6r oss att b\u00f6rja om. Idag hade jag inte tagit beslutet att rycka upp barnen och flytta s\u00e5 l\u00e5ngt bort mitt under p\u00e5g\u00e5ende behandling. Det gjorde att allt blev \u00e4nnu tuffare f\u00f6r oss eftersom vi inte hade n\u00e5got n\u00e4tverk h\u00e4r i Sk\u00e5ne, konstaterar Annika.<\/p>\n

Ebba fortsatte sina behandlingar p\u00e5 barnonkologen i Lund.<\/p>\n

\u2013 Vi s\u00e5g det som att vi bara var d\u00e4r och v\u00e4nde. S\u00e5 snart behandlingen var \u00f6ver skulle vi st\u00e4nga den d\u00f6rren. Men allt tog en helt annan v\u00e4ndning \u00e4n vad vi hade trott.<\/p>\n

Redan vid f\u00f6rsta efterkontrollen visade det sig att Ebbas cancer var tillbaka. Ett halv\u00e5r senare kom det andra \u00e5terfallet. Med hj\u00e4lp av cellgift och str\u00e5lning f\u00f6rs\u00f6kte man stoppa tum\u00f6rernas tillv\u00e4xt. Behandlingarna gjorde Ebba kraftl\u00f6s men de lyckades aldrig rubba hennes goda hum\u00f6r.<\/p>\n

\u2013 Ebba var en positiv och stark tjej. Jag kan inte minnas att hon gr\u00e4t eller klagade en enda g\u00e5ng. Hennes m\u00e5lbild under de tuffa behandlingarna var att hon skulle f\u00e5 \u00e5ka till Disneyland i Paris med Barncancerfonden. Hon l\u00e4ngtade verkligen efter att f\u00e5 komma dit. N\u00e4r resan v\u00e4l blev av var Ebba s\u00e5 svag att hon inte kunde g\u00e5 sj\u00e4lv men \u00e4nd\u00e5 var hon j\u00e4ttelycklig \u00f6ver att f\u00e5 uppleva Disneyland.<\/p>\n

\n\t\"Annika
\n<\/figure>\n

B\u00f6cker om d\u00f6den
<\/strong>
Annika s\u00e4ger att \u00e4ven om familjens blivit bestulen p\u00e5 sin normala vardag hade de m\u00e5nga h\u00e4rliga stunder tillsammans.<\/p>\n

\u2013 Vi levde h\u00e4r och nu p\u00e5 ett s\u00e4tt som jag inte har gjort varken f\u00f6rr eller senare. Ebbas dagstillst\u00e5nd styrde v\u00e5rt liv. N\u00e4r hon hade en bra dag tog vi tillf\u00e4llet i akt att g\u00f6ra n\u00e5got roligt tillsammans, som att \u00e5ka till Tivoli i K\u00f6penhamn eller bara sitta inne och rita. D\u00e5 fick st\u00e4dning och andra vardagsbestyr v\u00e4nta.<\/p>\n

I september 2006 kom beskedet att det inte fanns n\u00e5got mer att g\u00f6ra f\u00f6r att stoppa sjukdomsf\u00f6rloppet. Annika och Kenneth gick till en psykolog som r\u00e5dde dem att prata med Ebba om att hon skulle d\u00f6.<\/p>\n

\u2013 Det var sv\u00e5rt att f\u00f6rlika sig med tanken p\u00e5 att ha ett s\u00e5dant samtal med sitt barn men f\u00f6r Ebbas skull best\u00e4mde vi oss \u00e4nd\u00e5 f\u00f6r att g\u00f6ra det. Sv\u00e5rt sjuka barn k\u00e4nner ofta p\u00e5 sig att de snart ska d\u00f6 men av r\u00e4dsla f\u00f6r att g\u00f6ra sina f\u00f6r\u00e4ldrar ledsna vill de inte sj\u00e4lva f\u00f6ra saken p\u00e5 tal.<\/p>\n

Som ett s\u00e4tt att n\u00e4rma sig \u00e4mnet l\u00e4ste Annika och Kenneth Br\u00f6derna Lejonhj\u00e4rta och andra barnb\u00f6cker med d\u00f6den som tema f\u00f6r Ebba. Men n\u00e4r de kom till boken Farfar och lammen blev det f\u00f6r k\u00e4nslosamt. Kenneth b\u00f6rjade gr\u00e5ta och fick \u00f6verl\u00e5ta l\u00e4sningen till Annika som inte heller kunde h\u00e5lla t\u00e5rarna tillbaka.<\/p>\n

\u2013 “\u00c4h, d\u00e5 l\u00e4ser jag v\u00e4l sj\u00e4lv”, sa Ebba och drog till sig boken. D\u00e5 f\u00f6rstod vi att det var dags att ha det d\u00e4r sv\u00e5ra samtalet med henne. Vi f\u00f6rs\u00f6kte p\u00e5 ett enkelt s\u00e4tt f\u00f6rklara att guldmedicinen, som vi kallade cellgifterna, inte l\u00e4ngre hj\u00e4lpte mot “de sm\u00e5 elaka gubbarna” i hennes kropp.<\/p>\n

\u2013 Jag p\u00e5minde henne om att hennes morfar redan fanns i himlen f\u00f6r att hon inte skulle k\u00e4nna sig ensam. Vi uppmuntrade henne ocks\u00e5 att st\u00e4lla fr\u00e5gor. “N\u00e4r ska jag d\u00f6?” var hennes f\u00f6rsta fr\u00e5ga. Vi svarade att vi inte visste det.<\/p>\n

Ett stort tomrum
<\/strong>
P\u00e5 kv\u00e4llen, n\u00e4r Ebba l\u00e5g i sin s\u00e4ng och s\u00f6g p\u00e5 tummen, \u00e5terkn\u00f6t Annika till \u00e4mnet.<\/p>\n

\u2013 Pappa och jag \u00e4r s\u00e5 j\u00e4tteledsna \u00f6ver det h\u00e4r, utbrast jag. Ebba tog ut tummen ur munnen, tittade p\u00e5 mig och svarade: “Men det \u00e4r inte jag!” Det var sk\u00f6nt att f\u00e5 en bekr\u00e4ftelse p\u00e5 att hon varken var ledsen, r\u00e4dd eller orolig. Jag tror att hon snarare var nyfiken p\u00e5 d\u00f6den. Hon pratade ofta om sitt “hemliga land” d\u00e4r alla djur kunde prata. Det var nog dit hon t\u00e4nkte sig att hon skulle komma n\u00e4r hon dog.<\/p>\n

De sista m\u00e5naderna fick Ebba avancerad sjukv\u00e5rd i hemmet. P\u00e5 kv\u00e4llen den 21 november satt hon i vardagsrumssoffan och \u00e5t lax med god aptit medan hon skrattade \u00e5t ett barnprogram p\u00e5 tv. N\u00e4sta dag dog Ebba i samma soffa, \u00e5tta dagar innan hon skulle fylla sex \u00e5r.<\/p>\n

\u2013 Det blev ett stort tomrum efter\u00e5t. Dygnet runt hade allt v\u00e5rt fokus legat p\u00e5 Ebba och s\u00e5 var hon pl\u00f6tsligt borta. B\u00e5de jag och Kenneth k\u00e4nde att vi inte bara kunde forts\u00e4tta som vanligt efter att varit med om n\u00e5got s\u00e5 omv\u00e4lvande. Vi ville g\u00f6ra n\u00e5gonting som k\u00e4ndes meningsfullt.<\/p>\n

\u2013 Ett tag hade vi tankar p\u00e5 att omskola oss. Jag funderade p\u00e5 att bli l\u00e4kare och Kenneth funderade p\u00e5 att bli pr\u00e4st. Men sedan ins\u00e5g vi att vi kunde g\u00f6ra skillnad p\u00e5 annat s\u00e4tt. Jag engagerade mig ideellt i Barncancerfonden och Kenneth \u00e5kte inlines genom Sk\u00e5ne f\u00f6r att hylla Ebba och samla in pengar till Barncancerfonden. Vi var s\u00e5 stolta \u00f6ver att han lyckades f\u00e5 ihop 300\u00a0000 kronor.<\/p>\n

\n\t\"Annika
\n<\/figure>\n

V\u00e4rlden rasade
<\/strong>
Annika reser sig fr\u00e5n k\u00f6ksstolen och h\u00e4mtar ett fotoalbum ur bokhyllan d\u00e4r Kenneths 70 mil l\u00e5nga \u00e4ventyr p\u00e5 rullskridskor \u00e4r dokumenterat. P\u00e5 en av bilderna v\u00e4lkomnar en h\u00f6ggravid Annika sin man med en kyss d\u00e5 han efter sju dagar p\u00e5 v\u00e4garna har n\u00e5tt sitt slutm\u00e5l.<\/p>\n

H\u00f6sten efter Ebbas bortg\u00e5ng f\u00f6ddes Eric. Tre \u00e5r senare kom minstingen Wera. D\u00e5 Wera var tv\u00e5 m\u00e5nader b\u00f6rjade Kenneth k\u00e4nna att n\u00e5got inte var som det skulle i hans kropp.<\/p>\n

\u2013 Han \u00e5t mindre, blev tr\u00f6tt och var tvungen att l\u00e4gga sig och vila med j\u00e4mna mellanrum. Det var inte alls likt honom.<\/p>\n

Kenneth bokade tid hos en l\u00e4kare och r\u00f6ntgades. En dag kom han hem och ber\u00e4ttade f\u00f6r Annika att man hittat tv\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndringar i hans mags\u00e4ck.<\/p>\n

\u2013 D\u00e5 rasade min v\u00e4rld. Jag t\u00e4nkte direkt att det var cancer och jag s\u00e5g att Kenneth t\u00e4nkte samma sak men ingen av oss v\u00e5gade s\u00e4ga det h\u00f6gt. N\u00e4r Kenneth blev sjuk hade vardagen precis \u00e5terg\u00e5tt till en slags normalitet efter Ebbas d\u00f6d och vi hade b\u00f6rjat blicka fram\u00e5t.<\/p>\n

Kenneths enda chans att bli frisk var att hela mags\u00e4cken opererades bort men n\u00e4r l\u00e4karna \u00f6ppnade hans buk stod det klart att det var f\u00f6r sent. Cancern hade redan hunnit sprida sig till andra organ.<\/p>\n

\u2013 Beskedet gjorde Kenneth j\u00e4ttedeprimerad. Under Ebbas sjukdomstid hade han och jag varit i symbios. Vi delade med oss av v\u00e5ra k\u00e4nslor och st\u00f6ttade varandra. Den h\u00e4r g\u00e5ngen var det annorlunda. Kenneth klarade inte av att prata om sin innersta \u00e5ngest med mig. Jag tror att han oroade sig \u00f6ver hur hans v\u00e4g mot d\u00f6den skulle bli.<\/p>\n

\u2013 Jag, \u00e5 min sida, ville inte belasta honom med min \u00e5ngest \u00f6ver att f\u00f6rlora honom och bli ensam f\u00f6r\u00e4lder till alla barnen. Det var jobbigt att vi inte kunde dela v\u00e5ra trauman med varandra.<\/p>\n

Tufft vara ensam
<\/strong>
Personalen som n\u00e5gra \u00e5r tidigare hade v\u00e5rdat Ebba kom nu tillbaka till det bruna tegelhuset i H\u00f6llviken f\u00f6r att ta hand om hennes pappa under han sista tid. Kenneth blev 48 \u00e5r gammal. Sommaren 2012 somnade han in \u2013 trygg i \u00f6vertygelsen om att det fanns efter liv efter detta och att han d\u00e4r skulle \u00e5terf\u00f6renas med Ebba.<\/p>\n

Annika slungades tillbaka in i m\u00f6rkret och hoppl\u00f6sheten som pr\u00e4glat tiden efter Ebbas bortg\u00e5ng. <\/p>\n

\u2013 Det var barnens f\u00f6rtj\u00e4nst att jag \u00f6ver huvud taget orkade resa mig efter Kenneths d\u00f6d. Jag k\u00e4nde att jag hade ett ansvar gentemot dem att skapa ett s\u00e5 bra liv som m\u00f6jligt f\u00f6r oss. Det faktum att Kenneth hade varit en levnadsglad person hj\u00e4lpte ocks\u00e5 till. Jag visste att han hade velat att jag skulle g\u00f6ra det b\u00e4sta m\u00f6jliga av situationen.<\/p>\n

Det kommer alltid att vara en stor sorg f\u00f6r Annika att Kenneth inte kan vara delaktig i deras barns uppv\u00e4xt.<\/p>\n

\u2013 M\u00e5nga g\u00e5nger har jag \u00f6nskat att vi kunde ha f\u00e5tt forts\u00e4tta vara den d\u00e4r k\u00e4rnfamiljen. Att barnen kunde f\u00e5 ha sin pappa som f\u00f6ljer med dem p\u00e5 fotbollstr\u00e4ningar och delar milstolparna i deras liv. Det \u00e4r tufft att vara ensam f\u00f6r\u00e4lder och familjef\u00f6rs\u00f6rjare. Jag k\u00e4nner en s\u00e5rbarhet i och med att jag \u00e4r den enda som barnen har kvar. Samtidigt ser jag ocks\u00e5 en styrka i att de \u00e4r m\u00e5nga syskon och alltid kommer att ha gemenskapen med varandra.<\/p>\n

\u00a0<\/p>\n

\n\t\"Annika
\n<\/figure>\n

Fann ny k\u00e4rlek
<\/strong>
Ett knappt halv\u00e5r efter Kenneths d\u00f6d gjorde Annika en intervju med lokaltidningen. I artikeln fastslog hon att hon inte trodde att hon skulle kunna k\u00e4nna den d\u00e4r riktiga livsgl\u00e4djen igen.<\/p>\n

Idag kan hon konstatera att hon hade fel p\u00e5 den punkten. En av anledningarna till att hon numera m\u00e5r bra \u00e4r att hon f\u00f6r drygt tre \u00e5r sedan fann k\u00e4rleken p\u00e5 nytt, i s\u00e4rbon Max.<\/p>\n

\u2013 N\u00e4r Kenneth gick bort kunde jag inte f\u00f6rest\u00e4lla mig att jag n\u00e5gonsin skulle inleda en relation igen. Det har varit underbart att f\u00e5 uppleva k\u00e4rleken en g\u00e5ng till. Att jag tr\u00e4ffade Max har \u00e4ven inneburit en trygghet f\u00f6r barnen. S\u00e4rskilt mycket har det betytt f\u00f6r min yngsta dotter Wera som \u00e4r \u00e5tta \u00e5r. Wera var bara ett och ett halvt \u00e5r n\u00e4r Kenneth dog och har inga egna minnen av sin pappa. Det har varit viktigt f\u00f6r henne att f\u00e5 en fadersfigur. Hon har till och med fr\u00e5gat Max om hon kan f\u00e5 kalla honom f\u00f6r sin “l\u00e5tsaspappa”.<\/p>\n

Annika \u00e4r m\u00e5n om att bevara minnet av Ebba och Kenneth i familjen. Med tiden har de sm\u00e4rtsamma minnesbilderna av sjukdom och lidande tr\u00e4ngts undan av ljusa minnen. N\u00e4r Annika idag t\u00e4nker p\u00e5 sin d\u00f6da man och dotter kan hon f\u00f6r sitt inre h\u00f6ra deras skratt och k\u00e4nna den styrka, humor och k\u00e4rlek som b\u00e5da utstr\u00e5lade.<\/p>\n

\u2013 F\u00f6r m\u00e5nga m\u00e4nniskor symboliserar jag nog en mardr\u00f6m men jag vill visa att det g\u00e5r att ta sig ur m\u00f6rkret och komma vidare. Det \u00e4r klart att jag helst skulle vilja vara utan de h\u00e4r tunga erfarenheterna men eftersom jag inte har den valm\u00f6jligheten anstr\u00e4nger jag mig f\u00f6r att inte l\u00e5ta det som h\u00e4nt \u00f6verskugga min tillvaro. Jag tycker fortfarande att livet p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt \u00e4r fantastiskt.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Annika och Kenneth Brockn\u00e4s hade precis kommit p\u00e5 f\u00f6tter efter dottern Ebbas d\u00f6d. D\u00e5 insjuknade Kenneth i cancer och avled. Annika slungades in i m\u00f6rkret men livet visade sig ocks\u00e5 kunna bjuda p\u00e5 positiva \u00f6verraskningar.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":673068,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[153],"tags":[],"class_list":["post-673067","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-artiklar"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-28 16:02:59","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/673067","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=673067"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/673067\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/673068"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=673067"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=673067"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=673067"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}