Fortfarande t\u00e4nker man fr\u00e4mst p\u00e5 m\u00e4n n\u00e4r man pratar om hj\u00e4rtinfarkter. Men \u00e4ven m\u00e5nga kvinnor drabbas. Anna Ulriksen-Algotsson \u00e4r en av dem. Hon har \u00f6verlevt fyra.<\/p>\n
Ålder:<\/strong> 60 år <\/div>\n \u2013 Den senaste var den allvarligaste. D\u00e5 trodde inte l\u00e4karna att jag skulle klara det utan ringde mina barn och bad dem komma till sjukhuset, ber\u00e4ttar hon.<\/p>\n Anna h\u00e5ller p\u00e5 att p\u00e5ta i tr\u00e4dg\u00e5rden n\u00e4r Hemmets Journal kommer p\u00e5 bes\u00f6k till kedjehuset i Malm\u00f6 d\u00e4r hon bor med maken Steffan, 58. <\/p>\n Hon \u00e4r str\u00e5lande glad och r\u00f6r sig l\u00e4tt och ledigt. Det \u00e4r en underbar v\u00e5rdag och Anna \u00e4r kl\u00e4dd i jeans och en bl\u00e5 blus. Om man inte vet det kan man aldrig tro att hennes hj\u00e4rta \u00e4r i s\u00e5 d\u00e5ligt skick som det \u00e4r.<\/p>\n \u2013 Jag g\u00f6r allt jag kan f\u00f6r att m\u00e5 bra, men vissa saker m\u00e5ste man acceptera. Jag kommer troligen inte att \u00f6verleva ytterligare en hj\u00e4rtinfarkt, s\u00e4ger hon n\u00e4r vi en stund senare sl\u00e5r oss ner vid matbordet i hennes hemtrevliga vardagsrum.<\/p>\n N\u00e4r hon l\u00e4gger upp armarna p\u00e5 bordet syns tatueringen p\u00e5 hennes h\u00f6gra underarm. P\u00e5 latin st\u00e5r det “Fides, spes, caritas”. <\/p>\n \u2013 Det betyder tro, hopp och k\u00e4rlek, s\u00e4ger hon. Jag gjorde den efter senaste hj\u00e4rtinfarkten. Jag tycker det sammanfattar allt. Jag v\u00e4grar att identifiera mig som sjuk, att bli min sjukdom. Jag vill leva ett s\u00e5 bra liv som m\u00f6jligt.<\/p>\n Bara 36 \u00e5r<\/strong><\/p>\n Anna var bara 36 \u00e5r n\u00e4r hon drabbades f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Hon jobbade d\u00e5 p\u00e5 ett gym, var v\u00e4ltr\u00e4nad och s\u00e5g enligt alla i hennes omgivning ut som h\u00e4lsan sj\u00e4lv. Att hon skulle f\u00e5 en hj\u00e4rtinfarkt fanns inte riktigt p\u00e5 kartan.<\/p>\n \u2013 Jag var i mycket fin form och v\u00e4gde bara 45 kilo, vilket var perfekt f\u00f6r min l\u00e4ngd. Den enda lasten jag hade var att jag r\u00f6kte, s\u00e4ger hon.<\/p>\n Men en dag n\u00e4r hon spelade bowling fick hon akut ont i br\u00f6stet. Hon trodde sj\u00e4lv f\u00f6rst att det berodde p\u00e5 att hon str\u00e4ckt sig, men hennes mamma insisterade p\u00e5 att hon skulle \u00e5ka till v\u00e5rdcentralen.<\/p>\n \u2013 Det k\u00e4ndes inte alls som man h\u00f6rt att det skulle g\u00f6ra vid en hj\u00e4rtinfarkt och d\u00e4rf\u00f6r hade jag inte en tanke p\u00e5 att det kunde vara det. Jag hade mer en diffus sm\u00e4rta i ryggen.<\/p>\n N\u00e4r hon satt p\u00e5 en motionscykel p\u00e5 v\u00e5rdcentralen och gjorde ett EKG-test fick hon chockbeskedet. Efter r\u00f6ntgen fick hon senare veta att hennes blodk\u00e4rl var igenkorkade.<\/p>\n \u2013 L\u00e4karen er\u00e4ttade att jag s\u00e5g ut som en 90-\u00e5ring inuti i kroppen.<\/p>\n \u00c4ven hennes mamma<\/strong><\/p>\n Bara n\u00e5gon m\u00e5nad senare drabbades Anna av n\u00e4sta sv\u00e5ra motg\u00e5ng i och med att hennes mamma pl\u00f6tsligt avled.<\/p>\n \u2013 Det var tufft. Mamma var mitt stora st\u00f6d efter att jag sj\u00e4lv blivit sjuk. P\u00e5 den tiden var jag ensamst\u00e5ende med mina barn som d\u00e5 var tio och sjutton \u00e5r gamla.<\/p>\n Det visade sig att \u00e4ven hennes mamma hade f\u00f6rtr\u00e4ngningar i blodk\u00e4rlen.<\/p>\n \u2013 Det \u00e4r \u00e4rftligt och det har sedan visat sig att \u00e4ven min moster och mina fastrar hade det s\u00e5 jag har det fr\u00e5n kvinnorna p\u00e5 b\u00e5da sidor av sl\u00e4kten. <\/p>\n V\u00e5ren 1995 genomgick Anna en ballongvidgning av kransk\u00e4rlen, men det visade sig att hennes k\u00e4rl var i s\u00e5 d\u00e5ligt skick att de sprack. Hj\u00e4rtkirurgerna tvingades s\u00e4tta in stenter, som \u00e4r cylinderformade n\u00e4t av rostfritt st\u00e5l som f\u00f6rs in i k\u00e4rlen f\u00f6r att stabilisera dem.<\/p>\n \u2013 I dag har jag stenter i hj\u00e4rtat, magen och benen, ber\u00e4ttar hon.<\/p>\n Men trots ballongvidgningen och stenterna m\u00e5dde Anna inte bra. Hon slutade sitt tidigare jobb p\u00e5 gymmet och b\u00f6rjade ist\u00e4llet jobba deltid inom handeln.<\/p>\n \u2013 Dels orkade jag inte forts\u00e4tta som tr\u00e4nare, dels kunde jag inte st\u00e5 d\u00e4r och s\u00e4ga att man slipper hj\u00e4rtproblem om man bara tr\u00e4nar. Det var inte trov\u00e4rdigt l\u00e4ngre. Jag hade ju drabbats trots att jag alltid tr\u00e4nat.<\/p>\n \u2013 Min l\u00e4kare tyckte jag skulle vara glad f\u00f6r att jag m\u00e5dde s\u00e5 bra som jag gjorde. Men jag ville orka samma saker som andra 37-\u00e5ringar.<\/p>\n 2002 gjordes en kransk\u00e4rlsoperation och efter den m\u00e5dde Anna bra i flera \u00e5r. Hon tog sina mediciner och allt s\u00e5g ut att g\u00e5 \u00e5t r\u00e4tt h\u00e5ll.<\/p>\n Mycket allvarligt<\/strong> <\/p>\n Men f\u00f6r fyra \u00e5r sedan fick hon en ny kraftig hj\u00e4rtinfarkt. <\/p>\n \u2013 Jag och min son rastade hunden n\u00e4r jag pl\u00f6tsligt f\u00f6ll omkull och inte kunde resa mig. F\u00f6r mig k\u00e4ndes det inte som man h\u00f6rt att det g\u00f6r f\u00f6r m\u00e4n, med sm\u00e4rta fr\u00e5n br\u00f6stet som str\u00e5lade ut i v\u00e4nster arm. F\u00f6r mig k\u00e4ndes det snarare som n\u00e4r man f\u00e5r kramp i en t\u00e5 fast det satt i br\u00f6stet.<\/p>\n Den h\u00e4r g\u00e5ngen var Annas tillst\u00e5nd mycket allvarligt och l\u00e4karna trodde inte hon skulle \u00f6verleva. Dessutom visade det sig vid r\u00f6ntgen av hennes hj\u00e4rta att hon under perioden fr\u00e5n 2002 till 2014 haft tv\u00e5 “tysta” hj\u00e4rtinfarkter. Det betyder att de inte gett n\u00e5gra symptom, men att de orsakat skador p\u00e5 hennes hj\u00e4rta som l\u00e4karna kunde se vid unders\u00f6kningen.<\/p>\n \u00c4n en g\u00e5ng reste Anna sig fr\u00e5n sjuks\u00e4ngen, men hon var tvungen att sluta arbeta helt.<\/p>\n \u2013 Jag blir fort tr\u00f6tt om jag anstr\u00e4nger mig. N\u00e4r barnbarnen \u00e4r h\u00e4r och h\u00e4lsar p\u00e5 orkar jag bara leka med dem korta stunder. Men jag f\u00f6rs\u00f6ker ta ansvar f\u00f6r mitt liv. Jag \u00e4ter s\u00e5 sunt jag kan och r\u00f6kningen slutade jag med f\u00f6r fem \u00e5r sedan. <\/p>\n Annas sviktande hj\u00e4rta har lett till att hon \u00e4ven f\u00e5tt njurproblem. Dessutom har hon lungsjukdomen KOL som p\u00e5verkar hennes kondition negativt. <\/p>\n \u2013 L\u00e4karna kan inte g\u00f6ra mer. Jag anses f\u00e4rdigbehandlad och det \u00e4r tveksamt om mitt d\u00e5liga hj\u00e4rta skulle klara ytterligare en operation.<\/p>\n Anna sticker inte under stol med att hon lever p\u00e5 \u00f6vertid. D\u00f6den skr\u00e4mmer henne inte. Kanske d\u00e4rf\u00f6r att hon levt n\u00e4ra den i m\u00e5nga \u00e5r och vant sig vid tanken.<\/p>\n \u2013 Mina barn \u00e4r stora nu och beh\u00f6ver inte mig l\u00e4ngre. Visst skulle jag vilja var med ett tag till och f\u00f6lja mina barnbarn, s\u00e4ger hon och forts\u00e4tter sedan lite eftert\u00e4nksamt.<\/p>\n \u2013 Vissa m\u00e4nniskor pa ssar helt enkelt inte f\u00f6r att bli gamla. Jag trodde aldrig jag skulle bli 60 \u00e5r, men det fyllde jag ju faktiskt i januari.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Anna fick sin f\u00f6rsta hj\u00e4rtinfarkt f\u00f6r 23 \u00e5r sedan. Hon var ung, v\u00e4ltr\u00e4nad och frisk och \u00f6verraskades av att just hon skulle drabbas. Sedan dess har hon f\u00e5tt ytterligare tre hj\u00e4rtinfarkter, men v\u00e4grar identifiera sig sj\u00e4lv som sjuk utan lever livet till fullo.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":672939,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[153],"tags":[],"class_list":["post-672938","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-artiklar"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-28 19:54:47","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/672938","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=672938"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/672938\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/672939"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=672938"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=672938"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=672938"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
Yrke:<\/strong> Sjukpensionär
Familj:<\/strong> Maken Stefan, 58, barn och barnbarn
Bor:<\/strong> Kedjehus i Malmö<\/p>\n<\/p>\n