{"id":667428,"date":"2020-07-26T08:05:00","date_gmt":"2020-07-26T08:05:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/artiklar\/20200726\/nadjas-mammadrom-slog-in-trots-cancern\/"},"modified":"2020-07-15T11:50:36","modified_gmt":"2020-07-15T11:50:36","slug":"nadjas-mammadrom-slog-in-trots-cancern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/artiklar\/20200726\/nadjas-mammadrom-slog-in-trots-cancern\/","title":{"rendered":"Nadjas mammadr\u00f6m slog in – trots cancern"},"content":{"rendered":"

Nadja Casadei \u00e4r en av Sveriges fr\u00e4msta m\u00e5ngkampare. N\u00e4r vi ses en solig sommardag ber\u00e4ttar hon hur livet som friidrottare p\u00e5 elitniv\u00e5 s\u00e5g ut.<\/p>\n

\n

\n\t\tNadja Casadei\t<\/h4>\n<\/p>\n

Ålder:<\/strong> 37 år.
Familj:<\/strong> Marcus Nilsson och dottern Noor.
Bor:<\/strong> I Alvesta samt Stockholm.
Gör:<\/strong> Före detta friidrottare, just nu mammaledig.<\/p>\n<\/p>\n

<\/div>\n

\u2013 Jag bodde p\u00e5 Liding\u00f6 och tr\u00e4nade konstant, flera pass om dagen. Och jag var oerh\u00f6rt fokuserad och m\u00e5linriktad. Livet var v\u00e4ldigt inrutat precis som det \u00e4r nu n\u00e4r jag blivit mamma, s\u00e4ger Nadja och l\u00e4gger ner sin sovande dotter Noor i vagnen.<\/p>\n

\u2013 Hon \u00e4r verkligen det s\u00f6taste som finns, utbrister Nadja medan vi sl\u00e5r oss ner med kaffe och bullar p\u00e5 altanen som hennes h\u00e4ndige pojkv\u00e4n, friidrottaren Marcus Nilsson, byggt.<\/p>\n

Levde sin dr\u00f6m<\/strong><\/p>\n

Nadjas mamma \u00e4r l\u00e4ngdhopparen Lena Kullberg och Nadia b\u00f6rjade tidigt med friidrott. Efter m\u00e5nga \u00e5r med h\u00e5rd tr\u00e4ning kom framg\u00e5ngarna och Nadja levde sin dr\u00f6m.<\/p>\n

\u2013 Visst fanns det en viss ekonomisk stress i att ha friidrotten som yrke, men jag hade verkligen roligt.<\/p>\n

Men n\u00e4r hon befann sig h\u00f6gst upp p\u00e5 toppen och var i sin b\u00e4sta form n\u00e5gonsin, i b\u00e5de snabbhet, hopp och styrka, drabbades Nadja pl\u00f6tsligt av en enorm tr\u00f6tthet.<\/p>\n

\u2013 I b\u00f6rjan trodde jag att det berodde p\u00e5 den h\u00e5rda tr\u00e4ningen. Men vid ett tillf\u00e4lle d\u00e5 jag skulle t\u00e4vla i min paradgren 4 x 800 meter fick jag pl\u00f6tsligt kramper i alla m\u00f6jliga delar av kroppen, s\u00e4ger Nadja.<\/p>\n

\u00c4ven magen b\u00f6rjade kr\u00e5ngla. Det gjorde fruktansv\u00e4rt ont och de misst\u00e4nkte magkatarr. Nadja var inte speciellt orolig, men n\u00e4r hon pl\u00f6tsligt b\u00f6rjade spy s\u00e5 fort hon \u00e5t varm mat ins\u00e5g hon att hon borde unders\u00f6kas n\u00e4rmare. Vid en gastroskopi konstaterade l\u00e4karna att hon bl\u00f6dde i mags\u00e4cken.<\/p>\n

\u2013 Det var sk\u00f6nt att f\u00e5 en f\u00f6rklaring, f\u00f6rmodligen var det de bl\u00f6dande mags\u00e5ren som gav mig sm\u00e4rtan.
Men det gjordes samtidigt en biopsi och efter n\u00e5gra veckor kom provsvaren.<\/p>\n

\u2013 Min l\u00e4kare ringde upp mig och sa: Du har inte mags\u00e5r, du har lymfom. Jag visste inte vad det innebar men vid en snabb koll p\u00e5 n\u00e4tet fick jag f\u00f6rklaringen \u2013 cancer.<\/p>\n

Hennes f\u00f6rsta tanke efter beskedet var att hon som var s\u00e5 ung, stark och v\u00e4ltr\u00e4nad l\u00e4tt skulle klara denna kamp. Dessutom k\u00e4nde hon ett behov av att f\u00e5 dela med sig.<\/p>\n

\u2013 F\u00f6rst ringde jag min tr\u00e4nare och sa att jag inte kunde komma p\u00e5 tr\u00e4ningen, sedan ringde jag mina f\u00f6r\u00e4ldrar. Mamma hade just f\u00f6rlorat b\u00e5de sin syster och b\u00e4sta v\u00e4ninna i cancer.<\/p>\n

Hennes reaktion blev tuff och hon utbrast: “Nej, nej, nej. Inte du ocks\u00e5!”<\/p>\n

\u2013 Det k\u00e4ndes som att hon trodde att \u00e4ven jag skulle d\u00f6. D\u00e5 brast det f\u00f6r mig. Jag b\u00f6rjade gr\u00e5ta h\u00e4ftigt och drabbades av panik. Hela kroppen skakade och jag hade ingen kontroll alls. Pappa lugnade mig och lite senare kom min syster hem till mig.<\/p>\n

Nadja minns hur de satt i hennes vardagsrum p\u00e5 en r\u00f6d ryamatta och systern fr\u00e5gade Nadja om hon nu skulle sluta med idrotten. Nadja t\u00e4nkte att elitidrottandet fick s\u00e4ttas p\u00e5 v\u00e4nt, men tillbaka skulle hon.<\/p>\n

\n\t\"Nadjas
VM i friidrott i Berlin 2009.
\nFoto: TT<\/figcaption><\/figure>\n

Ber\u00e4ttade p\u00e5 n\u00e4tet<\/strong><\/p>\n

F\u00f6r Nadja var det som en terapi att vara \u00f6ppen med sin sjukdom. Hon gjorde inl\u00e4gg p\u00e5 Facebook, bloggade och ber\u00e4ttade om sin kamp mot cancern p\u00e5 sociala medier redan fr\u00e5n f\u00f6rsta dagen.<\/p>\n

\u2013 Det var som att jag beh\u00f6vde portionera ut lite oro och \u00e5ngest p\u00e5 alla i hela v\u00e4rlden s\u00e5 det skulle k\u00e4nnas lite mindre f\u00f6r mig.<\/p>\n

Nadja lades in p\u00e5 sjukhus en fredag. P\u00e5 tisdagen fick hon de f\u00f6rsta cellgifterna. Under sex timmar var hon kopplad med slangar till en apparat.<\/p>\n

\u2013 Till en b\u00f6rjan k\u00e4nde jag mig kaxig. Jag har alltid haft en pansarmage och trots att de f\u00f6rklarat att man l\u00e4tt kr\u00e4ks av gifterna t\u00e4nkte jag att det f\u00f6rmodligen inte skulle h\u00e4nda mig, s\u00e4ger Nadja som m\u00e5dde bra de f\u00f6rsta tre timmarna.<\/p>\n

Sedan b\u00f6rjade hon m\u00e5 illa av lukten fr\u00e5n medicinerna.<\/p>\n

\u2013 Det spred sig igenom hela kroppen och sedan b\u00f6rjade jag spy. Om och om igen. Jag sk\u00e4mdes och jag gr\u00e4t, men min pappa fanns hela tiden d\u00e4r som ett lugnande st\u00f6d.<\/p>\n

En vecka senare kom alla biverkningar. Nadja blev \u00f6m i huden och hon fick s\u00e5r och bl\u00e5sor i munnen. Huden p\u00e5 h\u00e4nderna sprack och hon tappade greppf\u00f6rm\u00e5gan.<\/p>\n

\u2013 Jag slutade aldrig tr\u00e4na helt och h\u00e5llet, men n\u00e4r jag f\u00f6rlorade motoriken bad jag l\u00e4karna att s\u00e4nka dosen med cellgifter. Det var viktigt f\u00f6r mig att kunna forts\u00e4tta tr\u00e4na.<\/p>\n

\n\t\"Nadjas
Nadja tr\u00e4nade h\u00e5rt \u00e4ven under cancerbehandlingen och valde att inte b\u00e4ra peruk n\u00e4r hon tappade h\u00e5ret.
\nFoto: Peter Holgersson<\/figcaption><\/figure>\n

Skulle klara det<\/strong><\/p>\n

Nadja fick sju omg\u00e5ngar med cellgifter med tv\u00e5 veckors mellanrum. Efter tredje behandlingen kallades hon till ett m\u00f6te.<\/p>\n

\u2013 L\u00e4karna sa att det fanns en risk f\u00f6r att jag inte skulle kunna bli gravid efter alla behandlingar och om jag ville frysa mina \u00e4gg s\u00e5 var det l\u00e4ge nu. Jag tackade nej ganska omedelbart. Jag hade \u00e4rligt talat aldrig sett mig sj\u00e4lv som mamma och l\u00e4ngtade inte efter barn. Och n\u00e5got naivt t\u00e4nkte jag att om jag en dag skulle vilja ha barn skulle jag nog fixa det \u00e4nd\u00e5.<\/p>\n

Nadja var inte alls en orosm\u00e4nniska innan hon blev sjuk.<\/p>\n

\u2013 Jag t\u00e4nkte n\u00e4stan hela tiden att jag skulle klara kampen mot cancern, mycket tack vare bloggen och sociala medier. Alla mina f\u00f6ljare gav mig en enorm styrka. Samtidigt var det kanske en flykt f\u00f6r mig. Dagtid fanns det alltid n\u00e5gon att skriva till. V\u00e4rre var det om natten, menar Nadja.<\/p>\n

D\u00e5 kunde hon ligga vaken och k\u00e4nde sig inte lika kaxig. Oron och \u00e5ngesten gick inte att v\u00e4rja sig mot.<\/p>\n

\u2013 Det fanns n\u00e4tter d\u00e5 jag k\u00e4nde mig helt ensam och ifr\u00e5gasatte om jag verkligen skulle \u00f6verleva. Speciellt d\u00e5 jag hade som mest ont i kroppen. Som idrottare k\u00e4nner jag min kropp ganska bra och det var som om jag kunde k\u00e4nna cellerna kriga i mig.<\/p>\n

S\u00e5 b\u00f6rjade h\u00e5ret falla av. Tuss f\u00f6r tuss. Och snart m\u00e5ste hon raka av det lilla som var kvar.<\/p>\n

\u2013 Redan innan h\u00e5ravfallet k\u00e4nde jag mig r\u00e4tt maskulin, inte minst p\u00e5 grund av min atletiska kropp. Hur skulle man se p\u00e5 mig nu? Jag delade med mig av k\u00e4nslorna och lade ut bilder p\u00e5 mitt kala huvud p\u00e5 sociala medier. Med all k\u00e4rlek fr\u00e5n mina f\u00f6ljare k\u00e4nde jag att jag var ganska snygg med kalt huvud, trots allt. D\u00e4rf\u00f6r struntade jag i att ha peruk eller andra huvudbonader. Det var f\u00f6rst n\u00e4r \u00f6gonbrynen f\u00f6rsvann som jag s\u00e5g mer sjuk ut.<\/p>\n

\n\t\"Nadjas
Att se Noors leende \u00e4r en enorm gl\u00e4dje f\u00f6r Nadja och Marcus.<\/figcaption><\/figure>\n

M\u00f6ttes i V\u00e4xj\u00f6<\/strong><\/p>\n

Samtidigt beskriver Nadja hur hon aldrig levt livet s\u00e5 ink\u00e4nnande som under denna sjukdomstid.<\/p>\n

\u2013 Jag har aldrig varit s\u00e5 innerlig, lugn och n\u00e4rvarande. Det \u00e4r som att man i friska tider t\u00e4nker att man ska leva f\u00f6r alltid. Kanske klyschigt, men s\u00e5 sant. Jag har aldrig levt i nuet s\u00e5 mycket som n\u00e4r jag var sjuk.<\/p>\n

N\u00e4r alla behandlingar var klara firade Nadja. Men n\u00e4r hon fem \u00e5r senare, allts\u00e5 2019, blev friskf\u00f6rklarad k\u00e4nde Nadja en ny oro.<\/p>\n

\u2013 Det var hemskt. Jag hade ju g\u00e5tt p\u00e5 regelbundna kontroller och nu stod jag pl\u00f6tsligt ensam. Idag litar jag inte lika mycket p\u00e5 min kropp. Jag har blivit mer nojig och hypokondrisk.<\/p>\n

Nadja trodde hon skulle \u00e5terh\u00e4mta sig inom n\u00e5gon m\u00e5nad eller s\u00e5, men det dr\u00f6jde ett halv\u00e5r innan hon var i form och tillbaka p\u00e5 t\u00e4vlingsniv\u00e5. Men hon kom aldrig upp till den topp hon befann sig p\u00e5 innan cancern slog till.<\/p>\n

\u2013 \u00c4ven om passionen fanns kvar kunde jag inte prestera lika bra som tidigare. Jag var fast besluten att komma tillbaka, men saknade r\u00e4tt fokus.<\/p>\n

Marcus och Nadja m\u00f6ttes n\u00e4r de tr\u00e4nade ihop i V\u00e4xj\u00f6. D\u00e5 s\u00e5g hon honom fr\u00e4mst som en s\u00f6t kille.<\/p>\n

\u2013 Han \u00e4r ju typ tio \u00e5r yngre \u00e4n jag och vi var fr\u00e4mst tr\u00e4ningskompisar. Det var f\u00f6rst i b\u00f6rjan av 2018, n\u00e4r jag varit frisk n\u00e5gra \u00e5r, som jag b\u00f6rjade uppt\u00e4cka hans andra fina egenskaper. Marcus \u00e4r v\u00e4ldigt smart, duktig och manlig.<\/p>\n

Nadja ber\u00e4ttar att hon i b\u00f6rjan av deras relation var emotionellt slut efter sjukdomen och hon visste inte alls p\u00e5 vilken niv\u00e5 deras f\u00f6rh\u00e5llande l\u00e5g. De hade b\u00e5da pratat om barn, men Nadja visste inte om cellgifterna hade f\u00f6rst\u00f6rt m\u00f6jligheten att bli gravid.<\/p>\n

S\u00e5 en dag uppt\u00e4ckte Nadja att hon pl\u00f6tsligt g\u00e5tt \u00f6ver tiden och hon k\u00f6pte hem ett graviditetstest.<\/p>\n

\u2013 Jag b\u00f6rjade gr\u00e5ta hejdl\u00f6st. Jag skulle bli mamma! Det var s\u00e5 roligt och s\u00e5 coolt, s\u00e4ger Nadja och skrattar n\u00e4r hon t\u00e4nker tillbaka p\u00e5 den h\u00e4ftiga upplevelsen.<\/p>\n

Och Nadja som tidigare inte trott att hon ville bli mamma drabbades nu av en enorm l\u00e4ngtan efter detta barn. T\u00e4nk att n\u00e5got s\u00e5 friskt och levande kunde v\u00e4xa i en kropp som varit s\u00e5 sjuk. Nadja s\u00e5g graviditeten som ett mirakel.<\/p>\n

Ligger i h\u00e4ngmattan<\/strong><\/p>\n

Idag lever familjen ett h\u00e4rligt och lugnt liv i Alvesta, inte l\u00e5ngt ifr\u00e5n V\u00e4xj\u00f6 d\u00e4r Marcus fortfarande tr\u00e4nar. Nadja och Noor h\u00e4nger ofta med och ser honom t\u00e4vla. Nadja \u00e4r mammaledig och njuter av sin dotter. Hon \u00e4r glad f\u00f6r varje dag som hon f\u00e5r vara med dem hon \u00e4lskar mest. Samtidigt kan oron komma \u00f6ver henne, inte bara f\u00f6r att hon sj\u00e4lv skulle f\u00e5 tillbaka cancern.<\/p>\n

Nu finns \u00e4ven oron f\u00f6r dotterns h\u00e4lsa. Dessutom kan hon k\u00e4nna en stor sorg och saknad efter friidrotten\u00a0<\/p>\n

\u2013 Det hade varit sk\u00f6nt att sj\u00e4lv f\u00e5 avsluta sin karri\u00e4r, nu blev det sjukdomen som satte stopp. Min tid som elitidrottare \u00e4r \u00f6ver. Men idag blir jag lycklig av annat. Det \u00e4r en enorm livsgl\u00e4dje att bara f\u00e5 vakna upp till Noors leende, sitta h\u00e4r p\u00e5 den nybyggda altanen eller ligga i h\u00e4ngmattan under \u00e4ppeltr\u00e4det.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

N\u00e4r Nadja Casadei drabbades av cancer satte det stopp f\u00f6r karri\u00e4ren som elitidrottare. Och f\u00f6r hennes chanser att bli mamma. S\u00e5 det som h\u00e4nde sedan kallar Nadja ett mirakel!<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":667429,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[153],"tags":[],"class_list":["post-667428","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-artiklar"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-14 02:56:28","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/667428","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=667428"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/667428\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/667429"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=667428"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=667428"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=667428"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}