{"id":665906,"date":"2020-11-10T21:50:00","date_gmt":"2020-11-10T21:50:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/artiklar\/20201110\/sven-wollter-var-inte-radd-for-doden\/"},"modified":"2020-11-10T22:00:30","modified_gmt":"2020-11-10T22:00:30","slug":"sven-wollter-var-inte-radd-for-doden","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/artiklar\/20201110\/sven-wollter-var-inte-radd-for-doden\/","title":{"rendered":"Sven Wollter var inte r\u00e4dd f\u00f6r d\u00f6den"},"content":{"rendered":"

Denna intervju publicerades f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i Hemmets Journal nr 42 2019 och vi \u00e5terpublicerar den med anledning av Sven Wollters bortg\u00e5ng.\u00a0<\/strong><\/p>\n

\u00a0<\/p>\n

Sven Wollter l\u00e5ter mig f\u00e5 veta att det varit en mycket tidig morgon. Att han slagit igen sommarhuset ute p\u00e5 Orust f\u00f6r vintern och packat f\u00f6r p\u00e5 m\u00e5ndag \u00e5ker han och hans fru Lisa till Italien.<\/p>\n

I hotellobbyn d\u00e4r vi ses i centrala G\u00f6teborg kommer var och varannan fram och vill visa sin uppskattning f\u00f6r allt fr\u00e5n olika roller som sk\u00e5despelare till senaste debattartikeln han skrivit i Aftonbladet. Sven tackar v\u00e4nligt och vi sl\u00e5r oss ned vid ett bord. Han best\u00e4ller en r\u00e4kmacka med \u00f6l.<\/p>\n

Som sk\u00e5despelare \u00e4r han erk\u00e4nd och erfaren men som f\u00f6rfattare \u00e4r han f\u00f6rh\u00e5llandevis ny.<\/p>\n

\u2013 Jo jag har ju skrivit en hel del genom \u00e5ren, men Britas resa \u00e4r min andra roman och \u00e4rligt talat var det mycket sv\u00e5rare att skriva den h\u00e4r \u00e4n den f\u00f6rsta, Hon han och d\u00f6den. N\u00e4r man skrivit en bok som f\u00e5tt bra recensioner \u00e4r det liksom “upp till bevis” med den andra, men samtidigt \u00e4r det ju inte f\u00f6r att tillfredsst\u00e4lla en eller annan kritiker som man h\u00e5ller p\u00e5.<\/p>\n

Feministisk roman<\/strong>
Sven ber\u00e4ttar kort om handlingen, om huvudpersonen Brita Jacobsson som f\u00f6ds 1920 i Kramfors och som 11-\u00e5ring bevittnar hur milit\u00e4ren skjuter mot demonstrerande arbetare. Hennes \u00e4ldre v\u00e4ninna Eira visar sig finnas bland de d\u00f6dade. Brita tar sig till Stockholm, d\u00e4r hon som st\u00e4derska r\u00e5kar dr\u00e4pa en berusad br\u00e4dg\u00e5rdsdirekt\u00f6r som f\u00f6rs\u00f6ker v\u00e5ldta henne.<\/p>\n

Den andra kvinnliga huvudpersonen \u00e4r en verklig historisk person, Brita Scherzenfeldt, som levde i en helt annan tid. Ber\u00f6ringspunkten mellan de tv\u00e5 Britorna \u00e4r slottet B\u00e4ckaskog, Scherzenfeldts f\u00f6delsest\u00e4lle, och Jakobssons tillflykt i ett sv\u00e5rt skede av hennes liv, n\u00e4r hon jagas av polisen f\u00f6r dr\u00e5pet p\u00e5 direkt\u00f6ren.<\/p>\n

Sven har f\u00e5ngat 40- och 50-talens tidsanda i boken och det \u00e4r inte utan att man f\u00e5r associationer till serier som Fr\u00f6ken Frimans krig och V\u00e5r tid \u00e4r nu. Inv\u00e4vda finns samtidigt Svens egna reflektioner fr\u00e5n krigstiden. Det \u00e4r p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt en feministisk roman, om att inte bli trodd efter att ha blivit utsatt f\u00f6r ett \u00f6vergrepp. Det \u00e4r en ber\u00e4ttelse om kvinnor som v\u00e4grar bli offer och v\u00e4ldigt aktuell med tanke p\u00e5 #metoo.<\/p>\n

Sven ber\u00e4ttar att hans mamma uppfostrade honom och hans syskon s\u00e5 att det inte skulle vara n\u00e5gon skillnad mellan flickor och pojkar.<\/p>\n

\u2013 Tidigt fick jag l\u00e4ra mig att stoppa strumpor, laga mat, sticka och sy. Jag har alltid varit v\u00e4ldigt nyfiken och tyckte mest att det var kul och jag tror att det fr\u00e4mst var min mamma som gjorde att jag inte blev n\u00e5gon buse eller \u00admachogubbe.<\/p>\n

Redan som 10-\u00e5ring b\u00f6rjade Sven arbeta i mj\u00f6lkaff\u00e4ren och efter skolan bar han ut mj\u00f6lk och br\u00f6d till tanterna i kvar\u00adteret.<\/p>\n

\u2013 Jag var envis, uth\u00e5llig och arbetsam men om skolan tyckte jag inte, s\u00e5 det blev sl\u00e4tstrukna betyg. Minst sagt \u2026<\/p>\n

Som ett \u00e4ventyr<\/strong>
Som barn gick Sven inte omkring och dr\u00f6mde om att bli sk\u00e5despelare. Att han som 19-\u00e5ring s\u00f6kte till elevskolan vid Stadsteatern i G\u00f6teborg var mest p\u00e5 skoj, som ett \u00e4ventyr. Han kom in p\u00e5 f\u00f6rsta f\u00f6rs\u00f6ket. Otroligt nog.<\/p>\n

\u2013 Det var v\u00e4l liksom \u00f6det som bara slog till. Jag bara k\u00e4nde att jag hamnade r\u00e4tt, att det var sk\u00e5despelaryrket som hade s\u00f6kt upp mig och inte tv\u00e4rtom. Jag fick uppleva hur fantastiskt det var att f\u00e5 st\u00e5 p\u00e5 scen och f\u00e5nga en publik. Och jag ins\u00e5g att jag hade en f\u00f6rm\u00e5ga att kunna identifiera mig med de gestalter jag skulle g\u00f6ra till mina f\u00f6r att n\u00e5 ut till m\u00e4nniskor.<\/p>\n

Sven beskriver aha-upplevelsen som underbar men under de tio f\u00f6rsta \u00e5ren gick det b\u00e5de upp och ner i karri\u00e4ren. Det var f\u00f6rst efter Hems\u00f6borna 1965 och framf\u00f6r allt efter Raskens som han n\u00e5dde den riktigt stora publiken. Idag finns det nog ingen svensk som inte vet vem Sven Wollter \u00e4r.<\/p>\n

\u2013 Det \u00e4r klart att det \u00e4r positivt att bli stoppad p\u00e5 stan s\u00e5 h\u00e4r och h\u00f6ra att folk tycker man \u00e4r bra men denna enorma uppskattning har jag verkligen aldrig str\u00e4vat efter. Det viktiga f\u00f6r mig var att kunna klara mig sj\u00e4lv och allt eftersom livet fl\u00f6t p\u00e5 kunna f\u00f6rs\u00f6rja min familj och alla dessa ungar jag varit med om att s\u00e4tta till v\u00e4rlden.<\/p>\n

Sven beskriver fattigdomen han v\u00e4xte upp i som barn.<\/p>\n

\u2013 Under kriget, n\u00e4r pappa gjorde milit\u00e4rtj\u00e4nst i Pajala, fanns det stundtals inte ett \u00f6re i huset. Det var m\u00e5nga i v\u00e5ra kvarter som hade det likartat s\u00e5 det var ta mej tusan inte l\u00e4tt att f\u00e5 k\u00f6pa p\u00e5 krita i speceriaff\u00e4ren.<\/p>\n

Ville n\u00e5got mer<\/strong>
Teaterlivet har Sven l\u00e4mnat bakom sig, med undantag f\u00f6r en eller annan film- eller tv-roll som nu senast i Solsidan.<\/p>\n

\u2013 Att vara med i en f\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5 en teater tar \u00e5tminstone ett halv\u00e5r inkluderat repetitioner. Som ung \u00e4r inte ett halv\u00e5r s\u00e5 mycket men f\u00f6r mig som 85-\u00e5ring \u00e4r det v\u00e4ldigt l\u00e5ng tid. Den nyfikna personen i mig ville n\u00e5got mera, se om det fanns n\u00e5got annat d\u00e4r ute. Att det blev Word-programmet p\u00e5 min dator var nog knappast en tillf\u00e4llighet.<\/p>\n

Sven s\u00e4ger att all konstn\u00e4rlig gestaltning har gemensamma drag.<\/p>\n

\u2013 Ja, p\u00e5 s\u00e5 vis att det inte kan komma n\u00e5got ut ur mig som inte tidigare har kommit in i mig. B\u00e5de n\u00e4r det handlar om mina figurer p\u00e5 scenen eller karakt\u00e4rerna i mina romaner m\u00e5ste jag f\u00f6rst och fr\u00e4mst leta
i min egen \u00aderfarenhets\u00adv\u00e4rld. Och har jag inte det som kr\u00e4vs m\u00e5ste jag se till att skaffa det.<\/p>\n

Trots en gedigen karri\u00e4r g\u00e5r det inte att luta sig mot gamla framg\u00e5ngar.<\/p>\n

\u2013 Nej fy f\u00f6r den lede. Gamla framg\u00e5ngar v\u00e4xer det m\u00f6gel p\u00e5. Som p\u00e5 gammalt br\u00f6d. O\u00e4tligt blir det. Bara till att sl\u00e4nga.<\/p>\n

Vad g\u00f6r dig lycklig?<\/strong>
\u2013 Jag anv\u00e4nder s\u00e4llan det ordet. F\u00f6r m\u00e5nga handlar lycka om att g\u00e5 kl\u00e4dd i r\u00e4tt kl\u00e4der, se ut p\u00e5 ett speciellt s\u00e4tt eller vinna tre miljoner p\u00e5 lotto. Samtidigt gr\u00e5ter de sig kanske till s\u00f6mns om kv\u00e4llarna. Nej, f\u00f6r mig handlar lycka om att det g\u00e5r bra f\u00f6r mina barn, att min fru m\u00e5r bra eller om att sitta och prata med en journalist fr\u00e5n Hemmets Journal utan att beh\u00f6va staka mig. Att leva och m\u00e5 v\u00e4l. Sj\u00e4lva livet \u00e4r lycka f\u00f6r mig! Att \u00e4nnu f\u00e5 leva det.<\/p>\n

Hur k\u00e4nner du inf\u00f6r att \u00e5ldras?<\/strong>
\u2013 Vad\u00e5 “inf\u00f6r” att \u00e5ldras? Det har jag h\u00e5llit p\u00e5 med sedan jag f\u00f6ddes. Men i dessa dagar har \u00e5ldrandet saktat av. Det har liksom inte h\u00e4nt s\u00e5 mycket de senaste tv\u00e5 decennierna. Jag springer inte lika fort l\u00e4ngre. Jag springer inte alls. Och jag \u00e4r inte lika snabbt\u00e4nkt. Jag tycker det \u00e4r ganska mysigt att bli en gammal man. Jag skulle beh\u00f6va g\u00e5 ner 20 kilo f\u00f6r att bli mer r\u00f6rlig men kan man inte springa \u00e4r det sv\u00e5rt. Fast \u00e4n s\u00e5 l\u00e4nge kan jag knyta mina egna skor …<\/p>\n

\u00c4r du r\u00e4dd f\u00f6r d\u00f6den?<\/strong>
\u2013 R\u00e4dd \u00e4r inte r\u00e4tt ord. Jag tycker det \u00e4r bedr\u00f6vligt att jag snart ska in i evigheten. Det k\u00e4nns inte kul att jag inte l\u00e4ngre f\u00e5r prata eftersom jag \u00e4r s\u00e5 v\u00e4ldigt social som m\u00e4nniska. Jag beh\u00f6ver inte alltid prata sj\u00e4lv men jag trivs med att vara bland andra. Sitta p\u00e5 ett kaf\u00e9 i Paris och bara glo. Jag vill inte sluta med det och jag tror inte p\u00e5 ett liv efter detta. Det som \u00e5terst\u00e5r \u00e4r intigheten, dessv\u00e4rre. Noll. Att dyka ner i en burk med skosv\u00e4rta. Trist. De som tror p\u00e5 himmelriket \u00e4r v\u00e4l bara att gratulera men jag \u00e4r r\u00e4dd f\u00f6r att de har f\u00f6ga nytta av det som d\u00f6da.<\/p>\n

Vad skulle du vilja s\u00e4ga till pojken Sven Wollter?<\/strong>
\u2013 Du kan inte se det men l\u00e4ngst inne i mitt innersta \u00e4r jag fortfarande en pojke. Jag ser fortfarande p\u00e5 livet med en pojkes unga nyfikna \u00f6gon. Jag b\u00e4r med mig en stor erfarenhet av livet men b\u00e4r samtidigt p\u00e5 en brinnande nyfikenhet p\u00e5 vad n\u00e4sta dag b\u00e4r med sig. Jag \u00e4r mer nyfiken p\u00e5 vad pojken skulle s\u00e4ga till mig, vuxne Sven. Jag tror han skulle s\u00e4ga: “Stanna inte upp. G\u00e5 vidare. \u00c4n finns det liv, anv\u00e4nd det och lev nu till det \u00adallra sista andetaget.”<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

En av v\u00e5ra k\u00e4raste sk\u00e5despelare har g\u00e5tt bort idag i corona. I den h\u00e4r artikeln fr\u00e5n f\u00f6rra \u00e5ret ber\u00e4ttar Sven Wollter bland annat om sin syn p\u00e5 d\u00f6den.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":665907,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[153],"tags":[],"class_list":["post-665906","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-artiklar"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-11 22:44:05","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/665906","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=665906"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/665906\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/665907"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=665906"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=665906"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=665906"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}