{"id":647348,"date":"2013-08-09T00:00:00","date_gmt":"2013-08-09T00:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/medicin\/20130808\/tank-att-en-liten-fasting-kan-stalla-till-det-sa\/"},"modified":"2016-05-15T14:48:03","modified_gmt":"2016-05-15T14:48:03","slug":"tank-att-en-liten-fasting-kan-stalla-till-det-sa","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/medicin\/20130809\/tank-att-en-liten-fasting-kan-stalla-till-det-sa\/","title":{"rendered":"“T\u00e4nk att en liten f\u00e4sting kan st\u00e4lla till det s\u00e5”"},"content":{"rendered":"
\n
\n

\"\"T\u00e4nk<\/p>\n

 <\/p>\n

F\u00f6r ett par \u00e5r sedan fick Eva Ringesten ett litet f\u00e4stingbett n\u00e5gonstans p\u00e5 kroppen. Var vet hon inte, hon m\u00e4rkte ingenting. Men det lilla spindeldjuret bar p\u00e5 smitta och l\u00e4mnade ett dystert minne efter sig. Evas liv f\u00f6rvandlades till en tuff kamp.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag drabbades av borrelia av den mer allvarliga varianten, neuroborrelia, som i v\u00e4rsta fall kan s\u00e4tta sig i ryggm\u00e4rgen och ge f\u00f6rlamningar. Det var vad som h\u00e4nde mig och f\u00f6rst visste inte l\u00e4karna s\u00e4kert om jag skulle \u00f6verleva. Det handlade om timmar.<\/p>\n

 <\/p>\n

Nu sitter Eva, 61, \u00e4nd\u00e5 h\u00e4r i soffan hemma i villan ute i skogen, utanf\u00f6r det lilla nordsk\u00e5nska samh\u00e4llet \u00c5sljunga. Bredvid sig har hon sin man Bj\u00f6rn, som hela tiden st\u00f6ttat henne p\u00e5 den l\u00e5nga uppf\u00f6rsbacken tillbaka till ett dr\u00e4gligt liv. Hon vill ber\u00e4tta sin historia, mest f\u00f6r att g\u00f6ra andra uppm\u00e4rksamma p\u00e5 att man aldrig n\u00e5gonsin ska nonchalera of\u00f6rklarliga, kroppsliga symptom. Inte ens om doktorn tycker att det r\u00e4cker med sm\u00e4rtstillande tabletter\u2026<\/p>\n

\u2013\u2002Jag var p\u00e5 v\u00e5rdcentralen tv\u00e5 g\u00e5nger med n\u00e5gra dagars mellanrum och ber\u00e4ttade om hur konstigt jag m\u00e5dde. Jag hade influensaliknande v\u00e4rk i hela kroppen och det blev allt sv\u00e5rare att kissa, fast jag verkligen beh\u00f6vde. Men det enda jag fick med mig hem fr\u00e5n l\u00e4karbes\u00f6ken var r\u00e5det att ta n\u00e5gra sm\u00e4rtstillande tabletter och g\u00e5 i samtalsterapi.<\/p>\n

 <\/p>\n

Den ordinationen kunde kostat Eva livet. Eva och Bj\u00f6rn, som numera \u00e4r pension\u00e4r fr\u00e5n arbetet som geotekniker, tr\u00e4ffades f\u00f6r m\u00e5nga \u00e5r sedan i G\u00f6teborg, d\u00e4r de b\u00e5da pluggade. Eva hade siktet inst\u00e4llt p\u00e5 tandteknik och drev i m\u00e5nga \u00e5r ett tandtekniskt laboratorium.<\/p>\n

\u2013\u2002Fast numera arbetar jag sedan l\u00e4nge som h\u00e4stmass\u00f6r och med att tr\u00e4na och utbilda h\u00e4star. Det \u00e4r k\u00e4nsliga djur och de har ocks\u00e5 hj\u00e4lpt mig i min rehabilitering. Trots f\u00f6rlamningen var jag hela tiden fast besluten att jag en dag skulle kunna rida igen, s\u00e4ger hon och tittar ut genom f\u00f6nstret p\u00e5 familjens tv\u00e5 fina h\u00e4star, lipizzanern Siglavy Major och ridh\u00e4sten och travaren Trolle.<\/p>\n

\u2013\u2002Det m\u00e4rkliga \u00e4r att cirka ett och ett halvt \u00e5r innan jag sj\u00e4lv blev sjuk, drabbades en av mina h\u00e4star av f\u00e4stingbett och dog av ehrlichia, s\u00e5 kallad f\u00e4stingfeber. Det var d\u00e5 jag skaffade Trolle.<\/p>\n

 <\/p>\n

Ilf\u00e4rd till sjukhus<\/strong><\/p>\n

Eftersom Eva inte m\u00e4rkt att hon blivit f\u00e4stingbiten hade hon heller ingen aning om vad det var f\u00f6r konstiga symptom som d\u00f6k upp i mars 2010. Hon var en glad och positiv kvinna, som tr\u00e4nade och levde ett aktivt liv, st\u00e4ndigt p\u00e5 spr\u00e5ng.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag minns precis dagen n\u00e4r jag blev sjuk, den f\u00f6rsta mars. Jag hade varit och tittat p\u00e5 h\u00e4star och kom hem sent p\u00e5 kv\u00e4llen. Jag sa till Bj\u00f6rn att jag k\u00e4nde mig s\u00e5 frusen och tr\u00f6tt, n\u00e4stan som om jag hade f\u00e5tt influensa.<\/p>\n

 <\/p>\n

N\u00e4sta morgon vaknade Eva och k\u00e4nde att hon fr\u00f6s och hade muskelv\u00e4rk i hela kroppen. Hon hade ocks\u00e5 ett konstigt, sm\u00e4rtsamt “band” runt de nedre revbenen. Det var som om kl\u00e4derna gjorde ont mot kroppen.<\/p>\n

\u2013\u2002B\u00e4ltros t\u00e4nkte jag, f\u00f6rst. Eller influensa. Jag hade ingen feber men k\u00e4nde mig \u00e4nd\u00e5 s\u00e4mre hela tiden. N\u00e4r jag efter ett par dagar fr\u00f6s s\u00e5 att jag skakade, fick bl\u00e5a h\u00e4nder och b\u00f6rjade g\u00e5 med stapplande steg s\u00f6kte jag p\u00e5 en av v\u00e5ra tv\u00e5 v\u00e5rdcentraler. B\u00e5de Bj\u00f6rn och jag var oroliga.<\/p>\n

\u2013\u2002Doktorn avf\u00e4rdade b\u00e4ltrosteorin, men n\u00e5gon riktig diagnos fick jag inte och inga prover togs. Jag hade \u00f6verk\u00e4nsliga reflexer, sa doktorn, men det enda han ordinerade var Alvedon.<\/p>\n

 <\/p>\n

Eva \u00e5kte hem och b\u00e4ddade ner sig. Efter tv\u00e5 dagar var hon \u00e4nnu s\u00e4mre. Hon hade sv\u00e5rt att g\u00e5 och k\u00e4nde sig stel som en pinne i kroppen.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag \u00e5kte tillbaka till v\u00e5rdcentralen. D\u00e5 var det en ny doktor som undrade vad jag gjorde d\u00e4r. Jag sade att jag beh\u00f6vde hj\u00e4lp, men n\u00e4r jag ber\u00e4ttat hur jag m\u00e5dde tyckte hon att jag skulle v\u00e4nda mig till en psykolog.<\/p>\n

 <\/p>\n

Man tog \u00e4nd\u00e5 prover och doktorn skulle ringa. Det gjorde hon sent omsider, hon pratade in p\u00e5 min mobil att proverna var bra, men d\u00e5 l\u00e5g jag redan d\u00f6dssjuk med dropp p\u00e5 intensiven i Lund\u2026<\/p>\n

 <\/p>\n

\"\"T\u00e4nkEva blev allt s\u00e4mre de kommande dagarna.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag kunde inte g\u00e5 till stallet l\u00e4ngre, jag kunde knappt g\u00e5 alls. Och jag kunde inte t\u00f6mma bl\u00e5san. Det gjorde s\u00e5 ont att jag kravlade p\u00e5 v\u00e4ggarna.<\/p>\n

\u2013\u2002Till slut ringde jag till min sv\u00e5ger, som har en kompis som \u00e4r l\u00e4kare. N\u00e4r min sv\u00e5ger i sin tur beskrev symptomen f\u00f6r honom i telefon, sa han direkt att jag omedelbart m\u00e5ste \u00e5ka till akuten. Han konstaterade att jag var mycket allvarligt sjuk.<\/p>\n

 <\/p>\n

Det var br\u00e5ttom. N\u00e4r Eva kom till akuten p\u00e5 det n\u00e4rliggande sjukhuset i \u00c4ngelholm, t\u00f6mdes bl\u00e5san p\u00e5 urin och hon f\u00f6rdes sedan snabbt i v\u00e4g i ambulans till Sk\u00e5nes Universitetssjukhus i Lund, d\u00e4r hon sedan blev kvar i tre m\u00e5nader\u2026<\/p>\n

\u2013\u2002Jag b\u00f6rjade bli apatisk i ambulansen, avtrubbad. Men jag minns att jag i mobilen instruerade Bj\u00f6rn vilken mat h\u00e4starna skulle ha, medan jag l\u00e5g d\u00e4r p\u00e5 en brits. Han var ju tvungen att ta hand om dem och kunde inte f\u00f6lja med mig i ambulansen.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag visste att oavsett vad det \u00e4r, f\u00f6r det hade jag ju ingen aning om d\u00e5, s\u00e5 klarar Eva det h\u00e4r. Men jag var otroligt r\u00e4dd och orolig, s\u00e4ger Bj\u00f6rn.<\/p>\n

 <\/p>\n

Eva var ocks\u00e5 r\u00e4dd. Det stod ett stort g\u00e4ng l\u00e4kare och annan personal och v\u00e4ntade p\u00e5 intensiven i Lund.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag t\u00e4nkte att h\u00e4r m\u00e5ste det ha h\u00e4nt n\u00e5got hemskt. En bussolycka eller n\u00e5got. Men det var p\u00e5 mig de v\u00e4ntade.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag fr\u00e5gade l\u00e4karna om jag skulle klara mig. De sade att de inte riktigt f\u00f6rstod vad det var jag drabbats av och d\u00e4rf\u00f6r kunde de inte s\u00e4ga n\u00e5got om utg\u00e5ngen. Men sedan, efter provsvar, kom beskedet att det var neuroborrelia. Ryggm\u00e4rgen var inflammerad och jag fick bland annat starka doser antibiotika.<\/p>\n

 <\/p>\n

Anm\u00e4lde l\u00e4karen<\/strong><\/p>\n

Eva var nu f\u00f6rlamad fr\u00e5n midjan och ned\u00e5t. Men hon kunde r\u00f6ra armarna, se och h\u00f6ra, sv\u00e4lja och andas. Det var de positiva saker hon valde att fokusera p\u00e5 mentalt.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag levde ju. \u00c4ven om en doktor senare konstaterade att jag varit p\u00e5 den andra sidan och v\u00e4nt. Jag k\u00e4nde mig trygg n\u00e4r jag \u00e4ntligen fick r\u00e4tt behandling och personalen var verkligen helt underbar. Men de f\u00f6rsta veckorna var oerh\u00f6rt jobbiga och jag hade starka, br\u00e4nnande nervsm\u00e4rtor, mest i benen. Det var som om det satt br\u00e4nnmaneter p\u00e5 mig.<\/p>\n

 <\/p>\n

Efter n\u00e4stan tv\u00e5 m\u00e5nader p\u00e5 sjukhuset k\u00e4nde Eva en natt att hon kunde vicka litet p\u00e5 t\u00e5rna.<\/p>\n

\u2013\u2002D\u00e5 f\u00f6rstod jag att det v\u00e4nt. Nu skulle ingenting f\u00e5 bromsa mig.<\/p>\n

 <\/p>\n

Men v\u00e4gen tillbaka till ett normalt, aktivt liv har varit l\u00e5ng. Eva fr\u00e5gade redan tidigt p\u00e5 sjukhuset om hon n\u00e5gonsin skulle kunna g\u00e5 igen. L\u00e4karna kunde inte ge besked.<\/p>\n

\u2013\u2002Men jag visste att det skulle jag. Och jag blev litet b\u00e4ttre varje dag. Jag r\u00e4knade dagarna, som n\u00e4r man t\u00e4nder ett adventsljus och r\u00e4knar ner dagarna till jul.<\/p>\n

 <\/p>\n

Borreliainflammationen i ryggraden gav Eva en ryggm\u00e4rgsskada. Hon har f\u00e5tt b\u00f6rja om med f\u00e4rdigheter som hon tidigare trodde skulle finnas d\u00e4r f\u00f6r alltid, som att g\u00e5, rida eller bara hoppa upp p\u00e5 cykeln och trampa i v\u00e4g.<\/p>\n

\u2013\u2002Koordinationen var helt borta i b\u00f6rjan. Jag har f\u00e5tt fantastisk hj\u00e4lp och h\u00e5rdtr\u00e4nat balans och koordination under rehabiliteringen p\u00e5 Orupsjukhuset, h\u00e4r i Sk\u00e5ne. Jag minns n\u00e4r jag skulle l\u00e4ra mig att kl\u00e4 p\u00e5 mig sj\u00e4lv. Jag var j\u00e4tteenvis och trasslade med l\u00e5ngbyxorna i minst 20 minuter, bara f\u00f6r att uppt\u00e4cka att jag f\u00e5tt p\u00e5 dem p\u00e5 fel h\u00e5ll, s\u00e4ger Eva och skrattar.<\/p>\n

 <\/p>\n

Eva anm\u00e4lde den l\u00e4kare som tyckt att hon skulle g\u00e5 i samtalsterapi, n\u00e4r hon i sj\u00e4lva verket var d\u00f6dssjuk. L\u00e4karen friades.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag \u00e4r inte bitter. Jag bara k\u00e4nde att jag var tvungen att anm\u00e4la. S\u00e5 h\u00e4r f\u00e5r det inte g\u00e5 till inom v\u00e5rden. <\/p>\n

Eva och Bj\u00f6rn \u00e4lskar att resa och de hittade f\u00f6r flera \u00e5r sedan sitt eget vandringsparadis i de franska Alperna.<\/p>\n

 <\/p>\n

Men n\u00e5gon vandringsresa har Eva inte orkat med sedan hon insjuknade i neuroborrelia.<\/p>\n

\u2013\u2002Vi siktar p\u00e5 n\u00e4sta sommar, s\u00e4ger Bj\u00f6rn med en varm blick mot sin hustru.<\/p>\n

\u2013\u2002Hon har tack och lov ett mycket stabilt och gott hum\u00f6r. Och hon \u00e4r j\u00e4tteenvis. Det har varit till stor hj\u00e4lp f\u00f6r henne.  <\/p>\n

 <\/p>\n

Eva k\u00e4mpar vidare och hon \u00e4r lycklig att tr\u00e4ningen, bland annat simning, hj\u00e4lpt henne s\u00e5 mycket mer \u00e4n vad n\u00e5gon l\u00e4kare kunnat f\u00f6rutsp\u00e5. Men hon kan bli mentalt uttr\u00f6ttad och tappa energin i musklerna. D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste varje dag planeras noga. B\u00e4st av allt \u00e4r att hon kan rida igen.<\/p>\n

\u2013\u2002I b\u00f6rjan satt jag p\u00e5 en pall i stallet n\u00e4r Bj\u00f6rn h\u00f6ll p\u00e5 med h\u00e4starna. Jag kunde inte g\u00f6ra s\u00e5 mycket, men jag var d\u00e4r.<\/p>\n

 <\/p>\n

Hon \u00e4r optimistisk inf\u00f6r framtiden. Varje litet framsteg \u00e4r viktigt.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag har gett mig ut p\u00e5 en l\u00e5ng och annorlunda resa och jag \u00e4r inte riktigt hemma \u00e4n. Men jag ger mig aldrig!<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

\"\"T\u00e4nkH\u00e5ll koll p\u00e5 huden!<\/strong><\/span><\/p>\n

 <\/p>\n

Varje \u00e5r drabbas minst 8 000 -10 000 svenskar av den f\u00e4stingburna sjukdomen borrelia, oftast med lindriga symptom. Men i en del fall kan borreliabakterien angripa hj\u00e4rnan och sjukdomen kallas d\u00e5 neuroborrelia.<\/p>\n

Pia Forsberg \u00e4r professor i infektionsmedicin och \u00f6verl\u00e4kare i infektionssjukdomar vid Link\u00f6pings universitet. Hon forskar bland annat om de sjukdomar som f\u00e4stingar kan orsaka.<\/p>\n

 <\/p>\n

Vad skiljer neuroborrelia fr\u00e5n vanlig borrelia?<\/strong><\/p>\n

\u2013\u2002Borreliabakterien \u00f6verf\u00f6rs med f\u00e4stingbett. Det finns m\u00e5nga olika och ofta diffusa symptom vid borrelia. Det vanligaste symptomet \u00e4r en ringformad hudrodnad som kommer efter en eller n\u00e5gra veckor och som sakta \u00f6kar i storlek. Om sjukdomen inte behandlas kan man f\u00e5 symptom fr\u00e5n andra st\u00e4llen i kroppen, som i leder och fr\u00e5n centrala nervsystemet. Man kan drabbas av till exempel nackstelhet, tr\u00f6tthet eller huvudv\u00e4rk. Hj\u00e4rtat kan ocks\u00e5 p\u00e5verkas, men det \u00e4r s\u00e4llsynt.<\/p>\n

\u2013\u2002Neuroborrelia inneb\u00e4r i sin tur att borreliabakterien g\u00e5tt in i hj\u00e4rnan och ryggm\u00e4rgen kan inflammeras. Detta ger klassiska neurologiska symptom, som till exempel huvudv\u00e4rk och feber och kommer oftast cirka 6-8 veckor efter f\u00e4stingbettet. Du blir sjuk som vid en hj\u00e4rnhinneinflammation som orsakas av virus.<\/p>\n

 <\/p>\n

Hur st\u00e4lls diagnosen vid neuroborrelia?<\/strong><\/p>\n

\u2013\u2002Diagnosen st\u00e4lls enklast med hj\u00e4lp av ryggm\u00e4rgsprov. Vi kan se ett \u00f6kat cellantal i ryggm\u00e4rgen och i en del fall hittar vi antikroppar mot borrelia. Det finns ocks\u00e5 en del \u00e4ggvite\u00e4mnen, som kan v\u00e4gleda vid diagnosen.<\/p>\n

\u2013\u2002Har man g\u00e5tt med olika symptom och upprepade blodprov p\u00e5 v\u00e5rdcentralen inte visar p\u00e5 antikroppar mot borrelia, kan det vara klokt att g\u00f6ra ett ryggm\u00e4rgsprov f\u00f6r att utesluta neuroborrelia.<\/p>\n

 <\/p>\n

Hur behandlas sjukdomen?<\/strong><\/p>\n

\u2013\u2002Med penicillin som ges antingen intraven\u00f6st direkt i blodet eller som tabletter under 14 dagar. Symptomen f\u00f6rsvinner oftast inom n\u00e5gra veckor eller m\u00e5nader. Vid alla f\u00e4stingsjukdomar \u00e4r det viktigt att du f\u00e5r behandling s\u00e5 snabbt som m\u00f6jligt.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u00c4r vi \u00f6verdrivet r\u00e4dda f\u00f6r att bli sjuka av f\u00e4stingbett?<\/strong><\/p>\n

\u2013\u2002Ja, risken att bli smittad av borrelia \u00e4r faktiskt bara n\u00e5gra procent i Sverige, det visar v\u00e5ra studier. Risken att f\u00e5 den mycket allvarligare f\u00e4stingsjukdomen, TBE, som orsakas av virus, \u00e4r ocks\u00e5 liten h\u00e4r i landet, men sjukdomen \u00f6kar f\u00f6r n\u00e4rvarande. Mot TBE finns vaccin.<\/p>\n

\u2013\u2002Man skyddar sig b\u00e4st mot f\u00e4stingar genom att undvika att g\u00e5 i h\u00f6gt gr\u00e4s och dessutom ha koll p\u00e5 huden varje kv\u00e4ll. Ta bort eventuella f\u00e4stingar s\u00e5 fort som m\u00f6jligt.<\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Pl\u00f6tsligt en kv\u00e4ll b\u00f6rjade Eva Ringesten k\u00e4nna sig frusen och tr\u00f6tt, som om hon h\u00f6ll p\u00e5 att f\u00e5 influensa. N\u00e5gra dagar senare l\u00e5g hon i en ambulans, f\u00f6rlamad fr\u00e5n midjan och ned\u00e5t \u2013 hon hade drabbats av neuroborrelia.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":647349,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[123],"tags":[84],"class_list":["post-647348","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-medicin","tag-medicin-och-halsa"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-11 08:29:17","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/647348","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=647348"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/647348\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/647349"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=647348"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=647348"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=647348"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}