{"id":647321,"date":"2013-08-22T13:21:00","date_gmt":"2013-08-22T13:21:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/medicin\/20130822\/utan-familjen-hade-jag-inte-orkat-leva\/"},"modified":"2016-05-15T14:48:44","modified_gmt":"2016-05-15T14:48:44","slug":"utan-familjen-hade-jag-inte-orkat-leva","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/medicin\/20130822\/utan-familjen-hade-jag-inte-orkat-leva\/","title":{"rendered":"Utan familjen hade jag inte orkat leva"},"content":{"rendered":"<div class=\"generic-text-wrapper right\">\n<h4 class=\"generic-text-title\">\n\t\tStruma drabbar oftare kvinnor\t<\/h4>\n<\/p>\n<div>\n<p><img decoding=\"async\" class=\"mt-4 enterprise-image-in-content\" src=\"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/app\/uploads\/2022\/10\/YTo2OntzOjI6ImlkIjtpOjEyOTE1OTY7czoxOiJ3IjtpOjYwMDtzOjE6ImgiO2k6MzIwMDtzOjE6ImMiO2k6MDtzOjE6InMiO2k6MDtzOjE6ImsiO3M6NDA6ImE4ODQ5ZmVlN2NjYTc3Mzc4Zjc3MTliODM4NGJkMjZhYzBkMmVhOGIiO30.jpg\" srcset=\"\" alt=\"Utan familjen hade jag inte orkat leva\" \/>Sk\u00f6ldk\u00f6rteln, som sitter p\u00e5 halsen, producerar hormoner och styr \u00e4mnesoms\u00e4ttningen i kroppen. Om sk\u00f6ldk\u00f6rteln tillverkar f\u00f6r mycket hormoner kan man drabbas av hypertyreos. Symptom p\u00e5 detta kan vara tr\u00f6tthet, irritation, hj\u00e4rtklappning och svettningar, men ocks\u00e5 synligt f\u00f6rstorad sk\u00f6ldk\u00f6rtel (struma) och, i l\u00e5ngt g\u00e5ngna fall, stirrande blick. Sjukdomen, som oftare drabbar kvinnor \u00e4n m\u00e4n, behandlas med l\u00e4kemedel, radioaktivt jod eller kirurgi.<\/p>\n<p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n<div>\n<div>\n<p><img decoding=\"async\" class=\"mt-4 enterprise-image-in-content\" src=\"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/app\/uploads\/2022\/10\/YTo2OntzOjI6ImlkIjtpOjEyOTE1OTQ7czoxOiJ3IjtpOjYwMDtzOjE6ImgiO2k6MzIwMDtzOjE6ImMiO2k6MDtzOjE6InMiO2k6MDtzOjE6ImsiO3M6NDA6IjcyOGZiNTNhZTVlMGRjZGRjMjZhMjQ3Y2JiYzI0Y2RmMjBlMjk5NTIiO30.jpg\" srcset=\"\" alt=\"Utan familjen hade jag inte orkat leva\" \/><\/p>\n<p>Efter fyra \u00e5r av sjukhusbes\u00f6k, operationer och medicinsk behandling b\u00f6rjar Johanna Andersson kunna leva ett vanligt liv igen.- Har man m\u00e4nniskor omkring sig som v\u00e4rdes\u00e4tter en, s\u00e5 klarar man mer \u00e4n man tror, s\u00e4ger hon och ger d\u00f6ttrarna Emma och Frida varsin extra kram.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>Ett stort familjeportr\u00e4tt h\u00e4nger i vardagsrummet hemma hos familjen Andersson i Malm\u00f6. F\u00f6r\u00e4ldrarna Johanna och Patrik sitter i gr\u00f6ngr\u00e4set tillsammans med d\u00f6ttrarna Emma och Frida. Alla fyra ler mot kameran och det hela ser glatt och harmoniskt ut.<\/p>\n<p>Men de g\u00e5ngna \u00e5ren har varit allt annat \u00e4n sorgl\u00f6sa. Eller som Johanna beskriver det: Jag har varit i helvetet och v\u00e4nt.<\/p>\n<p>\u2013\u2002Detta \u00e4r inget jag \u00f6nskar min v\u00e4rsta ov\u00e4n, konstaterar hon.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>V\u00e5ren 2009 m\u00e4rkte Patrik att n\u00e5got var fel. Han och Johanna hade k\u00e4nt varandra sedan tidiga ton\u00e5ren, varit gifta i tre \u00e5r och hade 2-\u00e5riga dottern Emma ihop. Men nu b\u00f6rjade Johanna f\u00f6r\u00e4ndras. Hon, som alltid varit sn\u00e4ll och omt\u00e4nksam, blev alltmer retlig och ot\u00e5lig. M\u00e5nga kv\u00e4llar f\u00f6redrog hon att g\u00e5 ut och festa med kompisarna, och Patrik och Emma l\u00e4mnades hemma.<\/p>\n<p>Ofta utv\u00e4xlades h\u00e5rda ord, och Patriks v\u00e4djanden m\u00f6ttes med elaka kommentarer fr\u00e5n Johannas sida.<\/p>\n<p>\u2013\u2002Jo, det var nog ganska n\u00e4ra en skilsm\u00e4ssa, konstaterar Patrik allvarligt.<\/p>\n<p>\u00c4ven Johanna k\u00e4nde att n\u00e5got var annorlunda.<\/p>\n<p>\u2013\u2002Jag trodde bara att jag hade g\u00e5tt ner lite f\u00f6r snabbt i vikt \u2013 sedan Emma f\u00f6tts tappade jag 39 kilo \u2013 men samtidigt tyckte jag att det var ganska snyggt.<\/p>\n<p>Att h\u00e4nderna darrade, hj\u00e4rtat rusade och mer h\u00e5r \u00e4n vanligt fastnade i h\u00e5rborsten kopplade hon samman med viktnedg\u00e5ngen. Detsamma g\u00e4llde utbuktningen p\u00e5 halsen; den dolde hon med en polokrage. S\u00e5 n\u00e4r familjen fr\u00e5gade om hennes h\u00e4lsotillst\u00e5nd &#8220;M\u00e5r du d\u00e5ligt? \u00c4r det n\u00e5got fel? Har du blivit sjuk?&#8221; blev hon bara irriterad.<\/p>\n<p>Det enda Johanna oroade sig \u00f6ver var att \u00f6gonen skavde.<\/p>\n<p>\u2013\u2002Det k\u00e4ndes n\u00e4stan som om jag hade en glassk\u00e4rva bakom \u00f6gonlocken, det rev och sved. Jag s\u00f6kte upp l\u00e4kare men de hittade inget utan skickade hem mig med n\u00e5gra salvor. Den d\u00e4r k\u00e4nslan kom och gick under flera m\u00e5nader.<\/p>\n<p>Snart lade ocks\u00e5 v\u00e4nner och bekanta m\u00e4rke till att Johanna f\u00e5tt en intensivt stirrande blick.<\/p>\n<p>\u2013\u2002Vid n\u00e5got tillf\u00e4lle fr\u00e5gade min mamma rent ut om jag var drogp\u00e5verkad. Jag blev f\u00f6rst\u00e5s j\u00e4ttearg.<\/p>\n<p>Fram\u00e5t sensommaren gick Johanna med p\u00e5 att upps\u00f6ka v\u00e5rdcentralen. Inte f\u00f6r att hon sj\u00e4lv trodde att n\u00e5got var fel, utan mest f\u00f6r att f\u00e5 tyst p\u00e5 olyckskorparna.<\/p>\n<p>\u2013\u2002Innan jag hann s\u00e4tta mig p\u00e5 britsen konstaterade l\u00e4karen: &#8220;Jaha, och h\u00e4r har vi en tjej med sk\u00f6ldk\u00f6rtelproblem&#8221;. Jag hade ingen aning om vad det innebar. Jag hade h\u00f6rt talas om giftstruma, men trodde kanske att det var n\u00e5got som drabbade \u00e4ldre m\u00e4nniskor.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><img decoding=\"async\" class=\"mt-4 enterprise-image-in-content\" src=\"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/app\/uploads\/2022\/10\/YTo2OntzOjI6ImlkIjtpOjEyOTE1OTU7czoxOiJ3IjtpOjYwMDtzOjE6ImgiO2k6MzIwMDtzOjE6ImMiO2k6MDtzOjE6InMiO2k6MDtzOjE6ImsiO3M6NDA6IjJhNmY1OTg0YTcyZThkNWRjYzIyZDk5ZjZjYmZlODcyNTk4YzRlODAiO30.jpg\" srcset=\"\" alt=\"Utan familjen hade jag inte orkat leva\" \/>Johanna fick l\u00e4mna en l\u00e5ng rad prover och p\u00e5 detta f\u00f6ljde remisser, sjukhusbes\u00f6k och en m\u00e4ngd mediciner.<\/p>\n<p>\u2013\u2002P\u00e5 bara n\u00e5gra dagar f\u00f6r\u00e4ndrades hela mitt liv. Jag var 27 \u00e5r och hade alltid betraktat mig som fullt frisk. Pl\u00f6tsligt beh\u00f6vde jag mediciner f\u00f6r att \u00f6verleva. Jag skulle ta elva tabletter om dagen.<\/p>\n<p>Sjukdomen var s\u00e5 l\u00e5ngt framskriden att l\u00e4karna bed\u00f6mde att hela sk\u00f6ldk\u00f6rteln m\u00e5ste opereras bort. Det dr\u00f6jde dock n\u00e5gra m\u00e5nader innan ingreppet kunde genomf\u00f6ras.<\/p>\n<p>\u2013\u2002Inf\u00f6r operationen var jag j\u00e4ttenerv\u00f6s. Jag gr\u00e4t hela natten och p\u00e5 morgonen sa jag hejd\u00e5 till Emma. Jag var \u00f6vertygad om att jag skulle d\u00f6 p\u00e5 operationsbordet.<\/p>\n<p>N\u00e4stan lika hemsk k\u00e4ndes tanken p\u00e5 att f\u00f6rlora r\u00f6sten. Johanna visste att risken fanns, att l\u00e4karna skulle skada st\u00e4mbanden.<\/p>\n<p>\u2013\u2002Jag \u00e4lskar att sjunga och sa flera g\u00e5nger till l\u00e4karna att de skulle vara r\u00e4dda om min r\u00f6st. Men enligt dem beh\u00f6vde jag inte oroa mig.<\/p>\n<p>Under operationen avl\u00e4gsnade l\u00e4karna sk\u00f6ldk\u00f6rteln, som genom sjukdomen hade f\u00f6rstorats kraftigt och f\u00f6rvandlats till en svart klisterliknande klump. Efter\u00e5t vaknade Johanna upp med det decimeterl\u00e5nga f\u00e4rska operationss\u00e5ret \u00f6ver strupen.<\/p>\n<p>\u2013\u2002Och r\u00f6sten var helt f\u00f6rsvunnen. Jag kunde inte prata alls, utan det kom bara en l\u00e5gm\u00e4ld viskning. Det visade sig att nervtr\u00e5darna och st\u00e4mbanden var skadade p\u00e5 ena sidan. Det k\u00e4ndes s\u00e5 fruktansv\u00e4rt or\u00e4ttvist, att de saker som verkligen betytt n\u00e5got f\u00f6r mig; f\u00f6rst mina \u00f6gon, och nu min r\u00f6st, blev f\u00f6rst\u00f6rda. Skulle jag n\u00e5gonsin kunna sjunga gonattvisor f\u00f6r min dotter igen?<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>F\u00f6rst n\u00e5gra m\u00e5nader senare, efter flera bes\u00f6k hos logoped, fick Johanna tillbaka sin st\u00e4mma. Den var visserligen en aning m\u00f6rkare och mer grumlig \u00e4n tidigare, men hon kunde \u00e5tminstone g\u00f6ra sig h\u00f6rd.<\/p>\n<p>Under denna v\u00e5r hade Johanna mycket att oroa sig f\u00f6r och reflekterade d\u00e4rf\u00f6r inte \u00f6ver att menstruationen uteblivit den senaste tiden.<\/p>\n<p>\u2013\u2002Jag hade ju \u00e4tit starka mediciner, och l\u00e4karen hade varnat mig f\u00f6r att bli gravid eftersom fostret riskerade att f\u00e5 sv\u00e5ra skador. Men sj\u00e4lva r\u00e4knade vi inte med att kunna f\u00e5 fler barn eftersom vi hade haft sv\u00e5rt att f\u00e5 Emma.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>Men graviditetstestet, som Johanna gjorde i april, visade n\u00e5got annat: ett synligt plustecken i rutan. Det var med tyngd i hj\u00e4rtat som hon ringde upp Patrik p\u00e5 hans arbete f\u00f6r att ber\u00e4tta nyheten.<\/p>\n<p>\u2013\u2002Vi blev ganska nedst\u00e4mda och oroliga b\u00e5da tv\u00e5, minns Patrik.<\/p>\n<p>\u2013\u2002Ja, jag var helt \u00f6vertygad om att vi inte skulle f\u00e5 beh\u00e5lla barnet. Och \u00e4ven om unders\u00f6kningarna visade att barnet i magen utvecklades normalt, s\u00e5 kunde vi inte tro p\u00e5 det. Jag k\u00e4nde mig elak och egoistisk \u2013 att det var mitt fel, att jag satte ett barn till v\u00e4rlden.<\/p>\n<p>Under graviditeten gjordes en m\u00e4ngd provtagningar och l\u00e4karbes\u00f6k. Vid f\u00f6rlossningen stod ett helt l\u00e4karteam berett att rycka in. F\u00f6rst n\u00e4r lilla Frida kommit ut och hon visade sig vara helt frisk, kunde Johanna och Patrik slappna av och gl\u00e4djas \u00f6ver det nya lilla livet.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>Omedelbart efter f\u00f6dseln p\u00e5b\u00f6rjade Johanna en kortisonbehandling. Hennes tillst\u00e5nd blev v\u00e4rre \u00e4n n\u00e5gonsin. Ansiktet svullnade upp och \u00f6gonen buktade ut.<\/p>\n<p>\u2013\u2002Jag v\u00e4grade att se mig sj\u00e4lv i spegeln \u2013 jag tyckte att jag var s\u00e5 avskyv\u00e4rt ful. I b\u00f6rjan ville jag inte ta bilder p\u00e5 mig tillsammans med nyf\u00f6dda Frida, men Patrik envisades. &#8220;I framtiden m\u00e5ste hon v\u00e4l ha foton p\u00e5 sig sj\u00e4lv med sin mamma!?&#8221;.<\/p>\n<p>Den p\u00e5f\u00f6ljande v\u00e5ren fick Johanna veta att hennes pappa hade obotlig lungcancer och efter ett halv\u00e5rs sjukdom l\u00e4mnade han jordelivet. Johanna beskriver denna tid som en l\u00e5ng dvala. N\u00e4r hennes symptom \u00e5terigen blossade upp var hon n\u00e4ra att g\u00e5 under.<\/p>\n<p>\u2013\u2002Jag orkade inte mer utan gick in i en depression. Jag satt bara och gr\u00e4t. Hade det inte varit f\u00f6r familjen, s\u00e5 hade det inte ens varit v\u00e4rt att leva vidare.<\/p>\n<p>Men efter samtal med terapeut, och d\u00e4rp\u00e5 ytterligare str\u00e5lning och kortisonbehandling, b\u00f6rjade Johanna sakta men s\u00e4kert komma tillbaka till livet.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>Men nu v\u00e4ntade en ny vardag. Johanna, som tidigare bland annat arbetat som fotograf, best\u00e4mde sig f\u00f6r att satsa p\u00e5 en helt annan yrkesbana. De senaste \u00e5rens sjukhusvistelser har lockat henne att l\u00e4sa till undersk\u00f6terska, f\u00f6r att sedan satsa p\u00e5 sjuksk\u00f6terskeutbildningen.<\/p>\n<p>\u2013\u2002Jag har nog alltid velat ta hand om m\u00e4nniskor, men det var tack vara sjukdomen som jag ins\u00e5g det.<\/p>\n<p>Idag k\u00e4nner hon sig frisk, \u00e4ven om hon beh\u00f6ver medicin livet ut. Fram\u00f6ver v\u00e4ntar ytterligare tv\u00e5 operationer f\u00f6r att r\u00e4tta till problem med \u00f6gonen.<\/p>\n<p>\u00c4nd\u00e5 tycks de st\u00f6rsta f\u00f6r\u00e4ndringarna skett p\u00e5 insidan.<\/p>\n<p>\u2013\u2002Numera v\u00e4rdes\u00e4tter jag min tillvaro p\u00e5 ett annat s\u00e4tt. Enligt l\u00e4karna kan struman h\u00e4nga samman med min f\u00f6rsta graviditet, men det g\u00e5r inte en dag utan att jag tackar h\u00f6gre makter f\u00f6r mina \u00e4lskade barn. F\u00f6r dem hade jag kunnat g\u00e5 igenom allt detta en g\u00e5ng till.<\/p>\n<p>F\u00f6r Johanna och Patrik har det tagit tid och kraft att hitta tillbaka till varandra. L\u00e4nge k\u00e4nde Johanna skuld \u00f6ver sitt beteende i b\u00f6rjan av sjukdomen.<\/p>\n<p>\u2013\u2002Jag t\u00e4nkte p\u00e5 alla h\u00e5rda ord och elakheter som Patrik fick st\u00e5 ut med. Jag k\u00e4nde att jag m\u00e5ste k\u00e4mpa f\u00f6r att vinna tillbaka hans tillit.<\/p>\n<p>Patrik nickar med ett litet leende.<\/p>\n<p>\u2013\u2002Men jag har f\u00e5tt f\u00f6rklara, g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng, att Johanna inte beh\u00f6ver be om f\u00f6rl\u00e5telse \u2013 hon beh\u00f6ver bara vara sig sj\u00e4lv.<\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Trots m\u00e5nga symtom ville Johanna inte inse att n\u00e5got var fel. Till slut kom diagnosen: Struma. Mitt i den tuffa behandlingen kom n\u00e4sta sm\u00e4ll. Johanna var gravid och fostret riskerade sv\u00e5ra skador\u2026<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":647322,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[123],"tags":[84],"class_list":["post-647321","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-medicin","tag-medicin-och-halsa"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-11 10:07:27","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/647321","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=647321"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/647321\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/647322"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=647321"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=647321"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=647321"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}