{"id":627001,"date":"2015-03-11T19:00:00","date_gmt":"2015-03-11T19:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20150311\/lailas-man-levde-dubbelliv-fick-barn-med-en-annan-kvinna\/"},"modified":"2016-05-14T22:57:35","modified_gmt":"2016-05-14T22:57:35","slug":"lailas-man-levde-dubbelliv-fick-barn-med-en-annan-kvinna","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20150311\/lailas-man-levde-dubbelliv-fick-barn-med-en-annan-kvinna\/","title":{"rendered":"Lailas man levde dubbelliv – fick barn med en annan kvinna"},"content":{"rendered":"
\n

\n\t\tPersonligt\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

Namn: Laila Dahl.<\/p>\n

\u00c5lder: 51 \u00e5r.<\/p>\n

Familj: Tre barn, 21, 19 och 10 \u00e5r gamla.<\/p>\n

Bor: I Huddinge.<\/p>\n

Intressen; Musik och kreativitet av alla olika slag, m\u00e4nniskor och personlig utveckling.<\/p>\n

Yrke: Diplomerad. par- och relationsterapeut.<\/p>\n

Aktuell med: Boken Att g\u00e5 s\u00f6nder och bli hel igen<\/span>.<\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n
\n

\"Lailas<\/p>\n

Laila Dahl misst\u00e4nkte ingenting n\u00e4r hennes man pl\u00f6tsligt en dag avsl\u00f6jade att han f\u00e5tt barn med en annan kvinna. Lailas v\u00e4rld rasade samman, men hon best\u00e4mde sig snabbt f\u00f6r att hitta en f\u00f6rnuftig v\u00e4g ur krisen.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Laila tr\u00e4ffade sin Jan redan p\u00e5 och en stark passionerad f\u00f6r\u00e4lskelse ledde vidare till k\u00e4rlek.<\/p>\n

\u2013\u2002Vi delade m\u00e5nga intressen, spelade i samma band och skrev musik ihop, ber\u00e4ttar Laila n\u00e4r vi ses p\u00e5 L\u00e5ngbro v\u00e4rdshus som inte ligger l\u00e5ngt ifr\u00e5n hennes hem i Huddinge. Laila har sl\u00e4ppt flera skivor och t\u00e4vlat i Melodifestivalen, men idag jobbar hon fr\u00e4mst som f\u00f6rel\u00e4sare och par-och relationsterapeut. Hon \u00e4r \u00e4ven aktuell med boken “Att g\u00e5 s\u00f6nder och bli hel igen”, en sj\u00e4lvhj\u00e4lpsbok om hur man tar sig igenom en otrohet, men d\u00e4r hon och hennes nu f\u00f6re detta man ocks\u00e5 delar sin egen personliga ber\u00e4ttelse.<\/p>\n

\u2002Jan och Laila hade allt man kan t\u00e4nka sig. De hade f\u00e5tt tre fina barn tillsammans och hade k\u00f6pt ett hus som de renoverat efter egen smak. Trots att de varit tillsammans sedan de var ungdomar, fanns fortfarande k\u00e4rleken d\u00e4r. Men runt \u00e5r 2000 startade Jan eget f\u00f6retag och ett antal \u00e5r senare b\u00f6rjade saker och ting f\u00f6r\u00e4ndras.<\/p>\n

\u2013\u2002Han b\u00f6rjade g\u00e5 upp helt i jobbet. V\u00e5r tid f\u00f6r varandra och f\u00f6r oss som familj f\u00f6rsvann ut i marginalen. B\u00e5de jag och omgivningen f\u00f6rs\u00f6kte bromsa honom. Han var inte n\u00e4rvarande l\u00e4ngre i samtalen och han var s\u00e4llan hemma. Jobbet tog all hans tid. Allt eftersom den h\u00e4r negativa spiralen snurrade allt snabbare kom tanken till mig att snart kommer min man g\u00e5 in i v\u00e4ggen eller f\u00e5 en hj\u00e4rtattack\u2026<\/p>\n

\u2002Det \u00e4r en vardag i september \u00e5r 2010. Laila har just blivit klar med inspelningen av sin skiva och k\u00e4nner en behaglighetsk\u00e4nsla n\u00e4r Jan kommer och plockar upp henne i bilen. Hon \u00e4r glad och l\u00e4ttad, men han f\u00f6rklarar att han har n\u00e5got han m\u00e5ste ber\u00e4tta. Laila blir orolig.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag fr\u00e5gade om det var n\u00e5gon som skulle d\u00f6, men han sa att det var det inte. D\u00e4remot skulle jag komma att bli v\u00e4ldigt ledsen. Han l\u00e5ter mig veta att han \u00e4lskar mig och att han \u00e4r beredd att g\u00e5 i parterapi. Med stor m\u00f6da f\u00e5r han till slut fram “Det h\u00e4r \u00e4r min son. Han \u00e4r 12 dagar”. Samtidigt visar han upp ett foto p\u00e5 en liten nyf\u00f6dd bebis.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"LailasKunde inte f\u00f6rst\u00e5<\/strong><\/p>\n

D\u00e4r och d\u00e5 beskriver Laila hur hennes v\u00e4rld gick s\u00f6nder. Var det nu hon skulle d\u00f6 eller hamna p\u00e5 psyket? I drygt tio m\u00e5nader hade hennes man levt ett dubbelliv. Han hade varit otrogen och det hade resulterat i ett barn. Laila blev f\u00f6rst helt f\u00f6rstummad, men sedan kom fr\u00e5gorna.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag kunde inte fatta att det var sant och jag ville bara krypa ur mitt eget skinn. Det var ett tumult av ilska, r\u00e4dsla och f\u00f6rtvivlan. Jag var i chock. Jag hade anat att n\u00e5got skulle h\u00e4nda, men det fanns inte i min tanke att han skulle vara otrogen. I min ilska ville jag f\u00f6rsvinna ifr\u00e5n honom och f\u00f6rklarade att han inte kunde bo hemma, men jag \u00e5ngrade mig i samma sekund f\u00f6r vart skulle han ta v\u00e4gen d\u00e5?<\/p>\n

\u2013\u2002Till en b\u00f6rjan k\u00e4nde jag att vi beh\u00f6vde n\u00e5gra dagar s\u00e5 att jag skulle kunna st\u00e4lla alla de fr\u00e5gor jag hade innan vi skulle skiljas \u00e5t. F\u00f6r i stunden fanns inget alternativ, hur skulle vi kunna reparera det h\u00e4r? I 32 \u00e5r hade jag k\u00e4nt Jan, lika m\u00e5nga \u00e5r som den andra kvinnan trampat p\u00e5 denna jord\u2026<\/p>\n

\u2002Laila f\u00f6rstod snabbt att nu m\u00e5ste hon ta hand om sig och inte f\u00f6rlora greppet. Om hon inte kunde sova skulle hon ta s\u00f6mntabletter och hon fick inte gl\u00f6mma att \u00e4ta.<\/p>\n

\u2002Jan blev kvar och samma dygn ber\u00e4ttade de f\u00f6r sina stora barn.<\/p>\n

\u2013\u2002Vi har en prat-relation jag och barnen och jag hade aldrig kunnat d\u00f6lja f\u00f6r dem vad vi gick igenom. D\u00e4remot var Jan och jag \u00f6verens om att inte s\u00e4ga n\u00e5got till v\u00e5r yngste, som endast var 5 \u00e5r, f\u00f6rr\u00e4n vi visste utg\u00e5ngen av det som just h\u00e4nt.<\/p>\n

\u2002Tillsammans besl\u00f6t paret att avs\u00e4tta en timme varje dag under en l\u00e5ng tid d\u00e5 de skulle prata om det som h\u00e4nt och hur de skulle g\u00e5 framtiden till m\u00f6tes. Det skulle bli h\u00f6gljutt och mycket gr\u00e5t s\u00e5 de passade p\u00e5 n\u00e4r barnen var i skolan.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag hatade honom och ville ha honom kvar p\u00e5 samma g\u00e5ng. Hur kunde han g\u00f6ra s\u00e5 h\u00e4r?<\/p>\n

 <\/p>\n

Bad om en ny chans<\/strong><\/p>\n

Skulle n\u00e5got som p\u00e5g\u00e5tt i tio m\u00e5nader f\u00e5 f\u00f6rst\u00f6ra de 32 \u00e5r som de byggt upp sitt underbara liv p\u00e5? Jan bad om att f\u00e5 en chans till. Laila och Jan b\u00f6rjade g\u00e5 i terapi och f\u00f6r Laila blev det m\u00e4rkligt att pl\u00f6tsligt vara den som satt p\u00e5 “andra sidan”. Det b\u00e4ste r\u00e5det de fick med sig fr\u00e5n sin terapeut var att de b\u00e5da skulle s\u00e4tta upp en tidsram. Hur jobbigt det \u00e4n blev skulle de inte g\u00f6ra n\u00e5gra stora beslut, som att skriva p\u00e5 skilsm\u00e4ssopapper, innan denna tid passerat. De best\u00e4mde sig f\u00f6r \u00e5tta m\u00e5nader.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag ville inte fatta beslut som byggde p\u00e5 r\u00e4dsla eller h\u00e4mnd. D\u00e4rf\u00f6r skulle vi forts\u00e4tta g\u00e5 i terapi, samtala och se om vi skulle kunna hitta tillbaka till varandra. Eller inte.<\/p>\n

\u2002Redan i bilen den d\u00e4r kv\u00e4llen k\u00e4nde Laila att hon inte fick l\u00e4gga sin ilska p\u00e5 detta nyf\u00f6dda barn, det var ett oskyldigt litet liv och skulle inte f\u00e5 komma i kl\u00e4m.<\/p>\n

\u2013\u2002Barnet blev p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt en l\u00e4kedom i min sorgeprocess.<\/p>\n

\u2002I boken skriver \u00e4ven Jan ett par kapitel d\u00e4r han beskriver situationen med sina egna ord. D\u00e4r f\u00f6rklarar han att han inte pl\u00f6tsligt vaknade upp en dag och t\u00e4nkte att han skulle vara otrogen. Han hade inte heller funnit en ny k\u00e4rlek i sitt liv.<\/p>\n

\u2013\u2002Nej, Jan beskriver det ju som att han inte flydde fr\u00e5n mig och inte heller till den nya kvinnan utan att han flydde fr\u00e5n sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

\u2002Ganska tidigt k\u00e4nde Laila att hon beh\u00f6vde prata med den andra kvinnan.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag ville s\u00e4ga till henne att \u00e4ven om det var Jan som brutit sitt trohetsl\u00f6fte s\u00e5 var hon en vuxen kvinna som var ansvarig f\u00f6r sina handlingar. Hon visste att Jan var en gift trebarnspappa som hon inledde en sexuell relation med \u2013 och det hade lett till ett barn. Jag l\u00e4ste upp ett brev f\u00f6r henne d\u00e4r jag skrivit upp allt jag k\u00e4nde och i och med detta \u00e5terfick jag en del av min v\u00e4rdighet och jag fick klarhet ist\u00e4llet f\u00f6r att m\u00e5la upp mina egna fantasier.<\/p>\n

 <\/p>\n

Ville veta sanningen<\/strong><\/p>\n

Under dessa \u00e5tta m\u00e5nader var det viktigt f\u00f6r Laila att f\u00e5 svar p\u00e5 alla fr\u00e5gor, hur sv\u00e5ra svaren \u00e4n var att f\u00e5 h\u00f6ra.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag ville veta sanningen s\u00e5 jag visste vad jag skulle ta st\u00e4llning till. Hur skulle jag annars kunna veta vem han var? Sanningen var viktigast f\u00f6r mig och under v\u00e5ra samtal kom vi n\u00e4rmare varandra \u00e4n n\u00e5gonsin. Tidsramen passerade och jag hade b\u00f6rjat skriva p\u00e5 en bok som skulle kunna komma att bli en hj\u00e4lp till andra i samma sits.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag b\u00f6rjade skriva om mina egna erfarenheter. Jan fick l\u00e4sa och han skrev \u00e4ven ett par egna kapitel. I andra delen av boken utgick jag ifr\u00e5n min yrkesroll, om hur man kan f\u00e5 hj\u00e4lp med k\u00e4nslom\u00e4ssig l\u00e4kning.<\/p>\n

\u2002Tv\u00e5 och ett halvt \u00e5r hade g\u00e5tt sedan kv\u00e4llen i bilen. Laila b\u00f6rjade k\u00e4nna sig hel p\u00e5 riktigt och hon hade accepterat Jans f\u00f6rl\u00e5telse och v\u00e4djan. Barnen hade b\u00f6rjat andas ut.<\/p>\n

\u2013\u2002Vi hade tagit oss igenom ett minf\u00e4lt, men k\u00e4rleken hade f\u00f6rdjupats och vi planerade att f\u00f6rnya v\u00e5ra \u00e4ktenskapsl\u00f6ften. Jag planerade ocks\u00e5 att skriva klart boken. Men boken fick ett annat slut\u2026<\/p>\n

\u2002N\u00e5gra m\u00e5nader senare m\u00e4rkte Laila en dag hur Jan slingrade sig vid en fr\u00e5ga.<\/p>\n

\u2013\u2002Vi st\u00e5r i k\u00f6ket och han tappar pl\u00f6tsligt talf\u00f6rm\u00e5gan och sluter sig. Jag t\u00e4nkte att antingen var det skuldk\u00e4nslor igen, eller s\u00e5 hade han saker han inte ber\u00e4ttade om. Men han hade \u00e5kt dit igen. Otroheten var p\u00e5 nytt ett faktum.<\/p>\n

\u2002Laila hade sagt till sig sj\u00e4lv att om det h\u00e4nde igen skulle det definitivt bli skilsm\u00e4ssa.<\/p>\n

\u2013\u2002Efter alla l\u00f6ften, allt jobb, alla samtal\u2026 Sveket gjorde obeskrivligt ont. Intellektet s\u00e4ger skilsm\u00e4ssa, men k\u00e4nslom\u00e4ssigt var det fruktansv\u00e4rt sm\u00e4rtsamt. Jag \u00e5ngrar \u00e4nd\u00e5 aldrig att jag gav honom en f\u00f6rsta chans, annars hade jag ju aldrig vetat. Nu hade jag f\u00f6rs\u00f6kt. Men nu gav vi varandra tio dagar, under dessa dagar skulle vi som man och fru ta avsked av varandra. I boken beskriver Laila om det sorgliga \u00f6gonblick d\u00e5 Jan st\u00e5r och s\u00e4ger hej d\u00e5, hon l\u00e5ter honom kyssa henne en sista g\u00e5ng och de h\u00e5ller om varandra.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"LailasEn enorm skuld<\/strong><\/p>\n

Jan var inte f\u00e4rdig med sig sj\u00e4lv i den m\u00e5n han l\u00e5tit Laila tro.<\/p>\n

\u2013\u2002Som Jan sj\u00e4lv ber\u00e4ttar i boken satt han inne med enorm skuld. Flykten till den andra kvinnan blev en slags l\u00e4ttnad i stunden, fr\u00e5n de jobbiga k\u00e4nslorna. Men han svek mig igen och hade jag l\u00e5tit honom stanna \u00e4nnu en g\u00e5ng hade jag blivit medberoende till hans inre problematik.<\/p>\n

\u2002Laila \u00e4r en klok och insiktsfull kvinna som bearbetat hennes makes svek under m\u00e5nga \u00e5r. \u00c4n idag kan det g\u00f6ra ont i hj\u00e4rtat.<\/p>\n

\u2013\u2002Men jag har insett att man kan vara lycklig och olycklig p\u00e5 samma g\u00e5ng, det \u00e4r ett f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt man v\u00e4ljer. Men jag \u00e4r hel idag och Jan och jag \u00e4r v\u00e4nner. Han bor idag inte l\u00e5ngt ifr\u00e5n mig och barnen.<\/p>\n

\u2002Laila tror fortfarande p\u00e5 k\u00e4rleken.<\/p>\n

\u2013\u2002Ja, absolut. Jag kommer aldrig n\u00e5gonsin tycka att det som h\u00e4nde \u00e4r ok, men jag m\u00e5ste acceptera att det har h\u00e4nt. Det \u00e4r inget jag kan st\u00e4nga av. Vi blir inte hela som m\u00e4nniskor om vi inte bearbetar det som m\u00f6ter oss i livet.<\/p>\n

Fotnot: \u00c4ven Jan har l\u00e4st och godk\u00e4nt texten<\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

“Det h\u00e4r \u00e4r min son”. Laila Dahls man har just k\u00f6rt \u00e5t sidan och stannat bilen intill v\u00e4gkanten. Han h\u00e5ller upp bilden p\u00e5 en nyf\u00f6dd liten pojke. Efter 25 \u00e5rs \u00e4ktenskap med sin ungdomsk\u00e4rlek kom kraschen \u2013 hennes man hade varit otrogen och f\u00e5tt barn med en annan.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":627002,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-627001","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-11 17:56:31","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/627001","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=627001"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/627001\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/627002"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=627001"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=627001"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=627001"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}