{"id":626835,"date":"2014-01-13T07:00:00","date_gmt":"2014-01-13T07:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20140113\/bosses-tjat-raddade-mitt-liv-han-ville-inte-att-jag-skulle-ta-baten-till-estland\/"},"modified":"2016-05-14T23:02:41","modified_gmt":"2016-05-14T23:02:41","slug":"bosses-tjat-raddade-mitt-liv-han-ville-inte-att-jag-skulle-ta-baten-till-estland","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20140113\/bosses-tjat-raddade-mitt-liv-han-ville-inte-att-jag-skulle-ta-baten-till-estland\/","title":{"rendered":"Bosses tjat r\u00e4ddade mitt liv!"},"content":{"rendered":"
\n
\n

\"Bosses<\/p>\n

Mirjam ville s\u00e5 g\u00e4rna \u00e5ka med till Estland. Men hennes man Bosse tjatade p\u00e5 henne att inte \u00e5ka. Hennes v\u00e4n \u00e5kte och \u00f6verlevde inte.<\/p>\n

 <\/p>\n

Hon ville s\u00e5 g\u00e4rna \u00e5ka med till Estland. Men Mirjams man Bosse tjatade p\u00e5 henne att inte \u00e5ka, de skulle ju resa p\u00e5 semester till Grekland bara n\u00e5gra dagar senare.<\/p>\n

\u2013\u2002Men jag packade min v\u00e4ska i alla fall, s\u00e4ger Mirjam och skrattar lite.<\/p>\n

Sedan \u00e5kte hon f\u00f6r att se hur det gick med lastningen av hj\u00e4lps\u00e4ndningen som organisationen hon var aktiv i skulle skicka iv\u00e4g till Estland. En stor spis skulle fraktas till en skola och en m\u00e4ngd fadderpaket skulle packas f\u00f6r att sedan delas ut till olika familjer.<\/p>\n

\u2013\u2002Lastningen gick j\u00e4ttebra, minns Mirjam. Och min v\u00e4n Tamara Alep, ordf\u00f6rande i hj\u00e4lporganisationen, sa att hon kunde ordna en biljett \u00e5t mig om jag ville f\u00f6lja med.<\/p>\n

Men det fanns inte tillr\u00e4ckligt m\u00e5nga bilb\u00e4lten i lastbilens f\u00f6rarhytt f\u00f6r Mirjam, Tamara och chauff\u00f6ren Mikael \u2013 och Mirjam t\u00e4nkte p\u00e5 de d\u00e5liga v\u00e4garna i Estland. Samtidigt fick hon en v\u00e4ldigt stark k\u00e4nsla av att hon inte borde \u00e5ka med. Hon kan inte f\u00f6rklara varifr\u00e5n den kom men det var en k\u00e4nsla av olust.<\/p>\n

\u2013\u2002S\u00e5 jag \u00e5kte hem och han blev j\u00e4tteglad, s\u00e4ger Mirjam och ler lite samtidigt som hon nickar mot maken Bosse som sitter med vid bordet.<\/p>\n

\u2013\u2002Ja, f\u00f6r en g\u00e5ngs skull gjorde hon som jag ville, s\u00e4ger Bosse och skrattar lite.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Bosses<\/p>\n

Ideell f\u00f6rening<\/strong><\/p>\n

Vi tr\u00e4ffas i IFD:s loppislokal i Gustavsberg, Stockholm. Den ideella f\u00f6reningen, vars fokus ligger i att st\u00f6tta och hj\u00e4lpa beh\u00f6vande i Estland, bildade Mirjam, 66, och Bosse, 69, efter att v\u00e4nnen Tamara omkommit i Estonia-katastrofen och hj\u00e4lporganisation hon varit drivande i upph\u00f6rt.<\/p>\n

\u2013\u2002N\u00e4r Tamara dog k\u00e4nde vi att vi inte bara kunde l\u00e4mna det vi byggt upp, s\u00e4ger Mirjam. Vi kallade in alla ber\u00f6rda till ett m\u00f6te – och alla ville forts\u00e4tta.<\/p>\n

Sagt och gjort. IFD bildades och Mirjam, som flera g\u00e5nger rest till Estland tillsammans med Tamara, blev ordf\u00f6rande.<\/p>\n

\u2013\u2002Tamara var en underbar m\u00e4nniska, utbrister Mirjam. En riktig eldsj\u00e4l. N\u00e4r vi tr\u00e4ffades f\u00f6rsta g\u00e5ngen fann vi varandra direkt. Min mamma hade just d\u00f6tt och Tamara blev som en ny mamma f\u00f6r mig.<\/p>\n

Det var i slutet av 1980-talet som Mirjam och Bosse kom i kontakt med hj\u00e4lporganisationen Tamara var ordf\u00f6rande i. De hade just blivit arbetsl\u00f6sa b\u00e5da tv\u00e5 p\u00e5 grund av att f\u00f6retaget de arbetade f\u00f6r delvis flyttat sin verksamhet till Norrland och de best\u00e4mde sig f\u00f6r att g\u00f6ra en resa. Valet f\u00f6ll p\u00e5 Estland d\u00e5 Mirjams sl\u00e4kt h\u00e4rstammar fr\u00e5n landet.<\/p>\n

\u2013\u2002Vi hade aldrig varit d\u00e4r tidigare och var lite nyfikna, f\u00f6rklarar Mirjam.<\/p>\n

 <\/p>\n

Blev chockade<\/strong><\/p>\n

Men det som m\u00f6tte dem var chockartat.<\/p>\n

\u2013\u2002Ett land s\u00e5 n\u00e4ra men s\u00e5 annorlunda, forts\u00e4tter Mirjam. Det var s\u00e5 smutsigt, barnen gick p\u00e5 gatan och det fanns s\u00e5 m\u00e5nga tiggare. Det var fruktansv\u00e4rt. Vi blev v\u00e4ldigt tagna och jag t\u00e4nkte att jag m\u00e5ste g\u00f6ra n\u00e5got.<\/p>\n

V\u00e4l hemma fick Mirjam snart kontakt med Tamara.<\/p>\n

\u2013\u2002Det blev ett bra samarbete, s\u00e4ger Mirjam. N\u00e4r jag reste runt i Estland tillsammans med Tamara l\u00e4rde jag k\u00e4nna m\u00e5nga m\u00e4nniskor d\u00e4r och jag l\u00e4rde mig j\u00e4ttemycket av Tamara. Hon brann f\u00f6r det h\u00e4r.<\/p>\n

Men s\u00e5 kom den \u00f6desdigra natten i september 1994.<\/p>\n

\u2013\u2002Bosse var p\u00e5 v\u00e4g till jobbet och jag satt och tittade p\u00e5 tv, f\u00f6rklarar Mirjam n\u00e4r hon ska beskriva den d\u00e4r morgonen d\u00e5 de n\u00e5ddes av den tragiska nyheten. Att chauff\u00f6ren Mikael lyckligtvis \u00f6verlevt fick de snart reda p\u00e5 via tv men hur det hade g\u00e5tt f\u00f6r Tamara var ett fr\u00e5getecken.<\/p>\n

\u2013\u2002Vi pendlade mellan hopp och f\u00f6rtvivlan innan vi fick veta. Det var fruktansv\u00e4rt. Det var som om min mamma hade g\u00e5tt bort igen. Tamara var en v\u00e4ldigt n\u00e4ra v\u00e4n.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Bosses<\/p>\n

M\/S Estonia f\u00f6rliste natten till onsdagen den 28 september 1994. <\/p>\n

 <\/p>\n

Tamaras dr\u00f6m<\/strong><\/p>\n

Men Tamara hade en dr\u00f6m \u2013 en dr\u00f6m som Mirjam och Bosse ville f\u00f6rverkliga n\u00e4r hon nu sj\u00e4lv inte skulle kunna g\u00f6ra det.<\/p>\n

\u2013\u2002Tamara hade pratat mycket om gatubarnen i Estland, ber\u00e4ttar Mirjam. Och om att hon ville bygga ett hem f\u00f6r f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6sa barn och ungdomar.<\/p>\n

S\u00e5 f\u00f6rutom att forts\u00e4tta Tamaras arbete, genom den nystartade f\u00f6reningen IFD, blev m\u00e5let att f\u00f6rverkliga Tamaras dr\u00f6m. De visste att Tamara hade hittat ett utbl\u00e5st hus som kanske skulle kunna fungera som barn- och ungdomshem och hon hade pratat mycket om en polis som hon haft kontakt med.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag skrev ett brev till en familj i Estland som jag l\u00e4rt k\u00e4nna och fr\u00e5gade om de visste n\u00e5got om den h\u00e4r polisen, ber\u00e4ttar Mirjam.<\/p>\n

P\u00e5 s\u00e5 vis kom hon till slut i kontakt med polisen Tiina Koidu som mycket v\u00e4l k\u00e4nde till Tamaras planer och huset som hon planerat g\u00f6ra om till ett barn- och ungdomshem.<\/p>\n

En kort tid senare tog Mirjam och Bosse med sig sl\u00e4kt och v\u00e4nner och reste till Estland f\u00f6r att titta p\u00e5 huset. Det var i slutet av 1994 och i oktober 1997 invigdes hemmet.<\/p>\n

\u2013\u2002N\u00e4r vi kom tillbaka till Sverige ordnade vi en auktion med saker vi samlat in och p\u00e5 15 minuter hade vi f\u00e5tt in 50 000 kronor, minns Mirjam. Det r\u00e4ckte till f\u00f6nster och d\u00f6rrar.<\/p>\n

\u2013\u2002Vi var nog 50 personer h\u00e4rifr\u00e5n som reste till Estland f\u00f6r invigningen, forts\u00e4tter Bosse.<\/p>\n

 <\/p>\n

Barnhemmet<\/strong><\/p>\n

F\u00f6r n\u00e4rvarande bor fem ungdomar p\u00e5 hemmet som drivs av Tiina \u2013 som inte l\u00e4ngre jobbar som polis.<\/p>\n

Och loppisbutiken, vars int\u00e4kter g\u00e5r till hemmet i Estland, h\u00e5ller de \u00f6ppen n\u00e4r de orkar. F\u00f6rutom att g\u00f6ra loppisfynd kan man \u00e4ven f\u00e5 sig en kopp kaffe och Bosses hembakade morotskaka. Mirjam ber\u00e4ttar att de f\u00e5r mycket ber\u00f6m f\u00f6r arbetet de g\u00f6r med IFD men s\u00e4ger att det som betytt allra mest \u00e4r att de f\u00f6rverkligat Tamaras dr\u00f6m.<\/p>\n

\u2013\u2002\u00c4ven om jag inte \u00e4r troende s\u00e5 tror jag att \u00e4nglarna klappar h\u00e4nderna. Jag sover gott om n\u00e4tterna och kan k\u00e4nna “Vad bra vi \u00e4r!”<\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Tv\u00e5 timmar innan avresa best\u00e4mde sig Mirjam P\u00e4tsi-Ullberg f\u00f6r att inte f\u00f6lja med hj\u00e4lps\u00e4ndningen till Estland. Ett beslut som i slut\u00e4nden innebar att hon inte var p\u00e5 Estonia natten d\u00e5 fartyget sj\u00f6nk \u2013 men hon f\u00f6rlorade sin kollega och v\u00e4n.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":626836,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-626835","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-11 06:53:42","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/626835","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=626835"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/626835\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/626836"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=626835"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=626835"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=626835"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}