{"id":626807,"date":"2014-01-27T07:00:00","date_gmt":"2014-01-27T07:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20140127\/farmor-gav-mig-mitt-livs-basta-rad-fran-andra-sidan\/"},"modified":"2016-05-14T23:03:37","modified_gmt":"2016-05-14T23:03:37","slug":"farmor-gav-mig-mitt-livs-basta-rad-fran-andra-sidan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20140127\/farmor-gav-mig-mitt-livs-basta-rad-fran-andra-sidan\/","title":{"rendered":"Farmor gav mig mitt livs b\u00e4sta r\u00e5d – fr\u00e5n andra sidan!"},"content":{"rendered":"
\n
\n

\"Farmor<\/p>\n

Sp\u00f6kerierna blev vardag f\u00f6r kocken Roger Hj\u00e4lm. Det var olustigt, men n\u00e4r han f\u00f6rstod att det var hans farmor som h\u00e4lsade p\u00e5 k\u00e4ndes n\u00e4rvaron inte lika skr\u00e4mmande.<\/span><\/p>\n

 <\/p>\n

Roger Hj\u00e4lm, en v\u00e4lk\u00e4nd gourmetkock i \u00d6rebro, trodde inte p\u00e5 sp\u00f6ken. Inte f\u00f6rr\u00e4n han “tr\u00e4ffade” sin d\u00f6da farmor i restaurangk\u00f6ket som uppmanade honom att skriva en kokbok.<\/p>\n

\u2002Kokboken d\u00f6ptes till Gast-ronom och hamnade sedan av en rad of\u00f6rklarliga men lyckosamma h\u00e4ndelser i h\u00e4nderna p\u00e5 juryn av kokboks-VM.<\/p>\n

\u2013\u2002Vi trodde att det var ett sk\u00e4mt n\u00e4r vi fick samtalet om att boken hade f\u00e5tt ett specialpris i t\u00e4vlingen. Vi var tvungna att dubbelkolla, innan vi satte oss p\u00e5 planet till Kuala Lumpur f\u00f6r att motta priset, s\u00e4ger han och skrattar.<\/p>\n

\u2002Roger och hans farmor Inga hade en speciell relation. De delade intresset f\u00f6r mat och det \u00e4r fr\u00e5n farmors k\u00f6k som han har sina starkaste matminnen fr\u00e5n barndomen.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Farmor\u2002Och n\u00e4r Roger ville utbilda sig till kock i st\u00e4llet f\u00f6r att b\u00f6rja jobba som r\u00f6rmokare i familjens f\u00f6retag stod hon p\u00e5 hans sida.<\/p>\n

\u2013\u2002Farmor lagade mat fr\u00e5n grunden med \u00e4kta r\u00e5varor, sm\u00f6r, gr\u00e4dde och mycket k\u00e4rlek. Hon \u00e4r fortfarande en stor inspirationsk\u00e4lla, trots att hon varit borta i m\u00e5nga \u00e5r. N\u00e4r jag komponerar recept och lagar mat funderar jag ofta p\u00e5 hur farmor skulle ha gjort det. Det \u00e4r nog hon som lett in mig i tankes\u00e4ttet att ta vara p\u00e5 det som finns runt knuten, som trattkantarellsoppan och hj\u00e4lmarg\u00f6sen som finns med i kokboken.<\/p>\n

\u2002Efter att ha rest bort ungdomsrastl\u00f6sheten och l\u00e4rt sig verkligheten i olika k\u00f6k i Europa \u00e5terv\u00e4nde Roger hem till \u00d6rebro i mitten av 2000-talet. Det b\u00f6rjade bli dags att landa och bygga sig en framtid. Han startade cateringfirman “Taste it” med en kompanjon. De tv\u00e5 entusiastiska, men fattiga kockarna fick hyra in sig i ett restaurangk\u00f6k, Str\u00f6mparteren i centrala \u00d6rebro, p\u00e5 kv\u00e4llarna, efter att den ordinarie verksamheten st\u00e4ngt.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"FarmorInte ensamma<\/strong><\/p>\n

Men de var inte ensamma d\u00e4r, skulle det visa sig.<\/p>\n

\u2013\u2002Vi m\u00e4rkte ganska direkt att vi inte var ensamma i lokalerna. Det var som om n\u00e5gon f\u00f6ljde en i hasorna hela tiden och ibland kunde vi skymta n\u00e5got i \u00f6gonvr\u00e5n. Det var inte inbillning, om jag och min kompanjon stod och skar gr\u00f6nsaker bredvid varandra s\u00e5 v\u00e4nde vi ofta p\u00e5 huvudet samtidigt…<\/p>\n

\u2002Vattenkranar \u00f6ppnades och b\u00f6rjade rinna utan f\u00f6rklaring och skratt h\u00f6rdes fr\u00e5n andra sidan vindsd\u00f6rren.<\/p>\n

\u2013\u2002Det var olustigt och den kusliga k\u00e4nslan f\u00f6rst\u00e4rktes naturligtvis av att det ofta var m\u00f6rkt och natt d\u00e5 vi var d\u00e4r.<\/p>\n

\u2002De of\u00f6rklarliga h\u00e4ndelserna radades upp och st\u00e4mningen blev mer och mer uppskruvad. Till sist tog det s\u00e5 mycket energi att \u00e4garen beslutade sig f\u00f6r att tillkalla ett medium. Personalen och Roger och hans kompanjon var p\u00e5 plats n\u00e4r mediet kom. Roger k\u00e4nde sig, upplevelserna till trots, skeptisk.<\/p>\n

\u2013\u2002Det var onekligen lite kluvet, f\u00f6r samtidigt som jag inte trodde p\u00e5 sp\u00f6ken s\u00e5 kunde jag ju inte bortse fr\u00e5n mina upplevelser.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/strong><\/p>\n

\"FarmorFarmors skratt<\/strong><\/p>\n

\u00c4nnu mer konfunderad blev han n\u00e4r mediet sp\u00e4nde \u00f6gonen i honom och f\u00f6rklarade att det var en kvinna fr\u00e5n andra sidan som ville s\u00e4ga mig n\u00e5got.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag vet inte varf\u00f6r, men pl\u00f6tsligt h\u00f6rde jag farmors skratt i huvudet, och d\u00e5 ins\u00e5g jag att jag hade h\u00f6rt det m\u00e5nga g\u00e5nger efter hennes bortg\u00e5ng. Bland annat fr\u00e5n andra sidan vindsd\u00f6rren…<\/p>\n

\u2002Meddelandet som mediet f\u00f6rmedlade var att han skulle skriva en kokbok med mat fr\u00e5n trakten.<\/p>\n

\u2002Det ingen visste, ut\u00f6ver Roger och hans kompanjon, var att de faktiskt hade pratat om att g\u00f6ra en kokbok med mat fr\u00e5n trakten. S\u00e5 b\u00e5da blev rej\u00e4lt snopna. Meddelandet fr\u00e5n andra sidan gav dem inspiration och en spark i baken att s\u00e4tta ig\u00e5ng och bara n\u00e5gon m\u00e5nad senare var kokboken klar. De blandade recepten, med r\u00e5varor fr\u00e5n trakten, med sp\u00f6khistorier och boken d\u00f6ptes till Gast-ronom.<\/p>\n

\u2002Sedan intr\u00e4ffade en rad olika h\u00e4ndelser som resulterade i att juryn f\u00f6r kokboks-VM, The gourmand awards, fick boken i sina h\u00e4nder. De tyckte att det var en annorlunda kokbok och f\u00f6r\u00e4rade priset i kategorin Special awards of the jury.<\/p>\n

 <\/p>\n

Tack vare farmor<\/strong><\/p>\n

Det har g\u00e5tt n\u00e5gra \u00e5r. Han har sedan dess medverkat i fler kokb\u00f6cker, bland annat Whisky och mat i tv\u00e5 upplagor samt 26 smaker \u2013 26 landskap. I dag jobbar han som verksamhetschef p\u00e5 Katrinelunds G\u00e4stgifveri & sj\u00f6krog, 20 minuter fr\u00e5n \u00d6rebro, bel\u00e4get vid Hj\u00e4lmarens strand.<\/p>\n

\u2013\u2002Jo, det sp\u00f6kar \u00e4ven d\u00e4r. Konstigt vore det annars. Huset \u00e4r ju trots allt fr\u00e5n 1800-talet, s\u00e4ger han och ler.<\/p>\n

\u2002N\u00e5gra r\u00e4dslor k\u00e4nner han inte l\u00e4ngre.<\/p>\n

\u2013\u2002Nej, jag har bara bra erfarenheter av sp\u00f6ken. Det \u00e4r ju tack vare min d\u00f6da farmor som min karri\u00e4r fick en ordentlig skjuts, s\u00e4ger han och skrattar.<\/p>\n

 <\/p>\n

Personligt<\/strong><\/p>\n

Namn: <\/strong>Roger Hj\u00e4lm.<\/p>\n

\u00c5lder<\/strong> 40 \u00e5r.<\/p>\n

Familj:<\/strong> Sambo och 6-\u00e5rig dotter.<\/p>\n

Bor: <\/strong>Villa i \u00d6rebro.<\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

N\u00e4r gourmetkocken Roger Hj\u00e4lm fick en h\u00e4lsning fr\u00e5n sin d\u00f6da farmor att han borde skriva en kokbok var han skeptisk. Bara n\u00e5gra m\u00e5nader senare var kokboken klar \u2013 recept med r\u00e5varor fr\u00e5n trakten blandades med sp\u00f6khistorier och boken d\u00f6ptes till Gast-ronom, och fick pris p\u00e5 kokboks-VM!<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":626808,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-626807","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-11 06:45:27","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/626807","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=626807"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/626807\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/626808"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=626807"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=626807"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=626807"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}