{"id":626793,"date":"2014-02-03T07:00:00","date_gmt":"2014-02-03T07:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20140203\/ewa-foddes-i-ett-koncentrationslager\/"},"modified":"2016-05-14T23:04:03","modified_gmt":"2016-05-14T23:04:03","slug":"ewa-foddes-i-ett-koncentrationslager","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20140203\/ewa-foddes-i-ett-koncentrationslager\/","title":{"rendered":"Ewa f\u00f6ddes i ett koncentrationsl\u00e4ger"},"content":{"rendered":"
\n
\n

\"Ewa<\/p>\n

Ewa Kabacinska Jansson.<\/p>\n

 <\/p>\n

Hon kommer g\u00e5ende i Malm\u00f6s hamn. St\u00f6dd av en l\u00e5ng svensk sjuksk\u00f6terska. Mager och utmattad. Hon v\u00e4ger bara 39 kilo. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r hon beh\u00f6ver hj\u00e4lp att h\u00e5lla sig p\u00e5 benen. P\u00e5 sin ena arm h\u00e5ller kvinnan krampaktigt fast ett litet bylte. Inuti ligger hennes dotter Ewa, d\u00e5 bara tre veckor gammal. Det \u00e4r den 28 april 1945 och polskan Joanna Wyroda har just anl\u00e4nt med Vita bussarna till Sverige. Bakom sig har hon l\u00e4mnat fruktansv\u00e4rda minnen av krig, misshandel och mord.<\/p>\n

\u2013\u2002N\u00e4r jag fick se bilden f\u00f6rsta g\u00e5ngen k\u00e4ndes det som om allting vibrerade. Mamma ser s\u00e5 jagad och r\u00e4dd ut. Hon hade ju upplevt hemska saker. Men kanske att hon d\u00e4r \u00e4nd\u00e5 var mest r\u00e4dd f\u00f6r att tappa mig.<\/p>\n

Ewa f\u00f6ddes tisdagen den 3 april 1945 d\u00e5 halva v\u00e4rlden stod i brand. Ett fruktansv\u00e4rt krig med miljontals d\u00f6da b\u00f6rjade g\u00e5 mot sitt slut. N\u00e5gra mil bort kr\u00f6p b\u00f6dlarna f\u00f6r denna v\u00e4rldsslakt ihop i en bunker n\u00e4r de h\u00f6rde bomkrevaderna fr\u00e5n de annalkande ryssarna n\u00e4rma sig Berlin. Ingen av dem ville l\u00e4ngre se f\u00f6r\u00f6delsen de varit med och st\u00e4llt till med. Ravensbr\u00fcck d\u00e4r Ewa f\u00f6ddes var bara en av dessa brottslingars m\u00e5nga om\u00e4nskliga koncentrationsl\u00e4ger.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Ewa<\/strong><\/p>\n

28 APRIL 1945<\/strong>. Ewas mamma Joanna Wyroda har just anl\u00e4nt med Vita bussarna till Sverige. Hon kommer g\u00e5ende i Malm\u00f6s hamn, st\u00f6dd p\u00e5 en svensk sjuksk\u00f6terska. Hon v\u00e4ger bara 39 kilo. P\u00e5 sin ena arm h\u00e5ller hon krampaktigt fast i ett litet bylte. Inuti ligger hennes dotter Ewa, tre veckor gammal. <\/p>\n

 <\/p>\n

Drogs ut med t\u00e5ng<\/strong><\/p>\n

\u2013\u2002Mamma var s\u00e5 undern\u00e4rd d\u00e5 att hon inte orkade medverka i f\u00f6rlossningen. Hon f\u00f6rlorade medvetandet och jag drogs ut med t\u00e5ng. Det var rena undret att n\u00e5gon av oss \u00f6verlevde.<\/p>\n

Hade den h\u00e4r h\u00e4ndelsen skett ett halv\u00e5r tidigare hade varken mor eller dotter upplevt n\u00e4sta dag. D\u00e5 m\u00f6rdades b\u00e5de kvinnorna och barnen.<\/p>\n

\u2013\u2002Kvinnorna sk\u00f6ts och de nyf\u00f6dda slog man ihj\u00e4l mot en v\u00e4gg eller dr\u00e4nkte i n\u00e4rmaste sj\u00f6. Det var ett st\u00e4ndigt m\u00f6rdande i l\u00e4gret.<\/p>\n

Men nu b\u00f6rjade kriget g\u00e5 mot sitt slut och ledningen i l\u00e4gret b\u00f6rjade ana att deras m\u00f6rkerg\u00e4rningar snart skulle uppt\u00e4ckas och avsl\u00f6jas f\u00f6r omv\u00e4rlden. Det var h\u00f6g tid att ansl\u00e5 ett mildare handlag. Joanna fick till\u00e5telse att f\u00f6da i ett sjukv\u00e5rdsrum. Men sk\u00f6terskan som sk\u00f6tte f\u00f6rlossningen var dock inte mer medlidsam, \u00e4n att hon efter\u00e5t sl\u00e4ngde upp en halvnaken mor och hennes dotter p\u00e5 en b\u00e5r, och s\u00e5g till att de b\u00e5da genast f\u00f6rpassades till en smutsig barack.<\/p>\n

 <\/p>\n

Warszawaupproret<\/strong><\/p>\n

Joanna hade kommit till Ravensbr\u00fcck \u00e5tta m\u00e5nader tidigare. D\u00e5 troligen helt ovetande om att hon var gravid.<\/p>\n

\u2013\u2002Mamma bodde i Warszawa under hela tiden som andra v\u00e4rldskriget p\u00e5gick.<\/p>\n

Den 1 augusti 1944 br\u00f6t Warszawaupproret ut. Polska motst\u00e5ndsr\u00f6relsen hade sett ryssarna n\u00e4rma sig staden och s\u00e5g tillf\u00e4llet att g\u00f6ra uppror mot tyskarna eftersom man trodde ryssarna skulle hj\u00e4lpa dem.<\/p>\n

Men vad ingen visste var att Stalin g\u00e4rna s\u00e5g att den polska hemmaarm\u00e9n f\u00f6rintades. Diktatorn i \u00f6ster hade redan planer f\u00f6r framtiden och ville undanr\u00f6ja alla framtida f\u00f6rs\u00f6k f\u00f6r polackerna att etablera sig i de befriade omr\u00e5dena. Tyskarna gavs fritt spelrum och j\u00e4mnade snart hela staden med marken. Men innan detta skedde, tr\u00e4ffade Joanna poliskonstapeln J\u00f3zef Danielik. De blev goda v\u00e4nner och J\u00f3zef blev Ewas far.<\/p>\n

\u2013\u2002En dag kom tyskarna till deras hus och alla som befann sig i skyddsrummet arresterades. De beordrades att ge sig, huset skulle j\u00e4mnas med marken. Och eftersom tyskarna d\u00e5 ans\u00e5g att hela befolkningen var motst\u00e5ndare, sattes de p\u00e5 ett t\u00e5g och fraktades till ett l\u00e4ger i s\u00f6dra Polen. S\u00e5 det var inte bara judar som f\u00f6rdes till koncentrationsl\u00e4gren.<\/p>\n

D\u00e4r skildes parets v\u00e4gar. Joanna skickades i boskapsvagn till Ravensbr\u00fcck, norr om Berlin, och J\u00f3zef och alla f\u00e5ngar fick en tid senare g\u00e5 i en d\u00f6dsmarsch s\u00f6derut. Till Flossenb\u00fcrgs koncentrationsl\u00e4ger d\u00e4r J\u00f3zef dog 24 februari 1945.<\/p>\n

\u2013\u2002L\u00e5ngt senare fick jag reda p\u00e5 att J\u00f3zef hade en familj innan han tr\u00e4ffade mamma. Av hans tre barn fick jag gl\u00e4djen att tr\u00e4ffa hans \u00e4ldste son, min halvbror. Det blev en v\u00e4ldigt stark upplevelse f\u00f6r oss b\u00e5da och \u00e4nnu mer d\u00e5 han visade fotografier f\u00f6r mig hur pappa s\u00e5g ut. Jag k\u00e4nde igen mig i honom.<\/p>\n

 <\/p>\n

Ville inte ber\u00e4tta<\/strong><\/p>\n

Joanna ville efter kriget aldrig ber\u00e4tta om sina upplevelser i Ravensbr\u00fccks koncentrationsl\u00e4ger.<\/p>\n

\u2013\u2002De g\u00e5nger jag f\u00f6rde saken p\u00e5 tal blev hon alltid v\u00e4ldigt ledsen och uppr\u00f6rd och skakade i hela kroppen.<\/p>\n

Men de f\u00e5 g\u00e5nger hon \u00e4nd\u00e5 orkade omn\u00e4mna de hemska minnena kunde hon ber\u00e4tta att Ravensbr\u00fcck var ett minst sagt f\u00f6rf\u00e4rligt l\u00e4ger.<\/p>\n

\u2013\u2002Man bodde i l\u00e5nga gr\u00e5a baracker, t\u00e4tt sammanpackade. Maten var d\u00e5lig och de gick hungriga n\u00e4stan j\u00e4mnt. D\u00e5 l\u00e4gret var enbart f\u00f6r kvinnor bar alla tunna, randiga s\u00e4ckkl\u00e4nningar. Vakterna var f\u00f6rf\u00e4rliga, inte minst de kvinnliga. Varje g\u00e5ng det bl\u00e5stes till uppst\u00e4llning fick f\u00e5ngarna st\u00e5 och frysa flera timmar, h\u00f6st som vinter. Och sedan denna r\u00e4dsla f\u00f6r att n\u00e4rsomhelst kunna bli d\u00f6dad. Den r\u00e4dslan kom mamma aldrig \u00f6ver.<\/p>\n

\u00c4ven om Ravensbr\u00fcck inte i f\u00f6rsta hand var ett f\u00f6rintelsel\u00e4ger s\u00e5 var det ett d\u00f6dsl\u00e4ger d\u00e4r f\u00e5ngarna arbetade ihj\u00e4l sig. N\u00e4r de inte samlades in och sk\u00f6ts.<\/p>\n

\u2013\u2002Mamma ber\u00e4ttade att hon och n\u00e5gra andra vid ett s\u00e5dant tillf\u00e4lle beordrades att kliva upp p\u00e5 en lastbil f\u00f6r borttransport. Men eftersom hon stod sist i raden var lastbilen full n\u00e4r hon kom fram. Hon blev kvar och de andra f\u00f6rdes bort f\u00f6r att d\u00f6das.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Ewa<\/strong><\/p>\n

Ewa tr\u00e4ffade sin blivande man Leif Jansson och flyttade till Ystad, d\u00e4r de bor \u00e4n idag. <\/p>\n

 <\/p>\n

Busskaravan<\/strong><\/p>\n

F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan bes\u00f6kte Ewa och hennes man Leif sj\u00e4lva Ravensbr\u00fcck.<\/p>\n

\u2013\u2002Nu \u00e4r det en lugn och rogivande plats och man har sv\u00e5rt att ta in vilka hemskheter som utspelades h\u00e4r. Jag hade sv\u00e5rt att fatta vad mamma varit med om d\u00e4r. Men jag s\u00e5g alla cellerna, krematoriet och \u00e5terv\u00e4ndsgr\u00e4nden d\u00e4r vakterna brukade f\u00f6sa in folk innan de sk\u00f6t ner dem.<\/p>\n

Bara n\u00e5gon vecka efter f\u00f6delsen fick Ewa tuberkulos och Joanna b\u00f6rjade bli alltmer f\u00f6rsvagad. D\u00f6den n\u00e4rmade sig dem b\u00e5da. Men en dag i april s\u00e5 anl\u00e4nde en l\u00e5ng busskaravan till l\u00e4gret. Det var de vita bussarna uts\u00e4nda av Svenska r\u00f6da korset och under ledning av greve Folke Bernadotte. Skandinaviska krigsf\u00e5ngar hade h\u00f6gst prioritet men om m\u00f6jlighet fanns kunde man dessutom ta med andra. I slutet av m\u00e5naden f\u00f6ljde flera resor till l\u00e4gret och den 25 april blev det Joanna och Ewas tur. Men s\u00e5 l\u00e5ngt hade situationen i Tyskland f\u00f6rv\u00e4rrats alltmer av de allierades flyganfall.<\/p>\n

\u2013\u2002Tyskarna hade b\u00f6rjat m\u00e5la om sina bilar ocks\u00e5, vita med r\u00f6da kors och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt f\u00f6rs\u00f6kt klara sig undan. Det var d\u00e4rf\u00f6r vi blev \u00f6verfallna n\u00e4r vi b\u00f6rjade n\u00e4rma oss danska gr\u00e4nsen.<\/p>\n

Engelska jaktflygplan st\u00f6rtade ner mot den svenska konvojen och sk\u00f6t utan pardon. Alla i bussarna rusade ut och tog skydd i skogen. I f\u00f6rvirringen orkade Joanna inte b\u00e4ra Ewa.<\/p>\n

\u2013\u2002En annan kvinna rusade ist\u00e4llet ut med mig men snubblade och tappade mig. S\u00e5 d\u00e4r l\u00e5g jag i gr\u00e4set medan kulorna ven omkring mig. Men s\u00e5 fick mamma syn p\u00e5 mig och kr\u00f6p p\u00e5 alla fyra f\u00f6r att ta r\u00e4tt p\u00e5 mig.<\/p>\n

25 personer d\u00f6dades i attacken.<\/p>\n

 <\/p>\n

Fotograferad<\/strong><\/p>\n

Det var en h\u00f6gst omskakad konvoj som n\u00e5gra dagar senare rullade av f\u00e4rjan i Malm\u00f6. Och det var d\u00e4r p\u00e5 kajen som en fotograf f\u00e5ngade \u00f6gonblicket d\u00e5 Joanna kommer snubblande fram med sin dotter p\u00e5 armen.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag tror inte att mamma uppfattade alla insatser i b\u00f6rjan. Hon var s\u00e5 medtagen. Det fanns de som upplevde ankomsten som skr\u00e4mmande, men det sade mamma aldrig n\u00e5got om.<\/p>\n

Helvetet i Tyskland byttes nu mot himmelriket i Sverige. De nyanl\u00e4nda duschades och gavs nya kl\u00e4der, fick mat och sjukhusv\u00e5rd. Ewa behandlades mot sin tuberkulos i Landskrona i \u00f6ver ett \u00e5r, medan Joanna hamnade i ett utl\u00e4nningsl\u00e4ger utanf\u00f6r Stockholm.<\/p>\n

\u2013\u2002Det var d\u00e4r hon tr\u00e4ffade Wiktor Kabacinski, en polsk man som tillbringat fyra \u00e5r i olika l\u00e4ger. De gifte sig och fick jobb p\u00e5 Asea i V\u00e4ster\u00e5s.<\/p>\n

Ewa tillfrisknade p\u00e5 ett sanatorium och hamnade sedan som fosterbarn hos en familj i Aneby.<\/p>\n

\u2013\u2002Det tog tre \u00e5r innan mamma fick ta hand om mig. D\u00e5 kunde jag bara svenska, hon och Wiktor endast polska. S\u00e5 det var lite jobbigt d\u00e4r ett tag innan jag l\u00e4rde mig prata som dem.<\/p>\n

 <\/p>\n

Sl\u00e4kt i Polen<\/strong><\/p>\n

Med tiden fick Ewa en lillasyster, Barbara som \u00e4r tv\u00e5 \u00e5r yngre \u00e4n hon, nu bosatt i Str\u00f6msholm. Senare blev sjukv\u00e5rden Ewas yrkesval i livet. Hon tr\u00e4ffade Leif Jansson och flyttade till Ystad d\u00e4r de bor \u00e4n idag. De har tre vuxna barn. Familjen i Aneby har hon h\u00e5llit kontakt med och deras dotter har varit p\u00e5 bes\u00f6k i Ystad. Mamma Joanna levde fram till 1989, tv\u00e5 veckor innan Polen blev fritt fr\u00e5n kommunisterna.<\/p>\n

\u2013\u2002Hon hade g\u00e4rna velat h\u00e4lsa p\u00e5 sl\u00e4kten i Polen men ville inte \u00e5ka s\u00e5 l\u00e4nge kommunisterna fanns vid makten. Hon gl\u00f6mde aldrig hur de behandlat Warszawaborna 1944. Det blev ist\u00e4llet jag som fick \u00e5ka dit, och det har blivit m\u00e5nga g\u00e5nger, f\u00f6r sl\u00e4kten \u00e4r j\u00e4ttestor. S\u00e5 nu h\u00e5ller \u00e4ven bilderna p\u00e5 dem och pappa J\u00f3zef att bli alltmer kompletta avslutar Ewa.<\/p>\n

FOTNOT: Cirka 7000 kvinnor fr\u00e5n Ravensbr\u00fcck r\u00e4ddades till Sverige genom Bernadotteaktionen.<\/em><\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Medan andra v\u00e4rldskriget g\u00e5r in i sin slutfas f\u00f6ds en liten flicka under v\u00e4rsta m\u00f6jliga omst\u00e4ndigheter i koncentrationsl\u00e4gret Ravensbr\u00fcck norr om Berlin. N\u00e4r hoppet tycks vara helt ute s\u00e5 anl\u00e4nder r\u00e4ddningen.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":626794,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-626793","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-11 06:53:35","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/626793","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=626793"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/626793\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/626794"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=626793"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=626793"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=626793"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}