{"id":625911,"date":"2013-03-21T00:00:00","date_gmt":"2013-03-21T00:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20130320\/cancern-ska-inte-fa-kuva-annika-ljungberg\/"},"modified":"2016-05-14T23:43:46","modified_gmt":"2016-05-14T23:43:46","slug":"cancern-ska-inte-fa-kuva-annika-ljungberg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20130321\/cancern-ska-inte-fa-kuva-annika-ljungberg\/","title":{"rendered":"Cancern ska inte f\u00e5 kuva Annika Ljungberg"},"content":{"rendered":"
\n

\n\t\tLivsl\u00e5ng behandling\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

Kronisk myeloisk leukemi \u00e4r en leukemiform som k\u00e4nnetecknas av ett h\u00f6gt antal vita blodkroppar i olika mognadsstadier i benm\u00e4rg och blod.<\/p>\n

Sjukdomen drabbar cirka 85 personer i Sverige \u00e5rligen och \u00e4r lite vanligare hos m\u00e4n \u00e4n hos kvinnor. De flesta som insjuknar \u00e4r mellan 50 och 70 \u00e5r. Sjukdomen indelas i tre stadier: Kronisk fas, accelererad fas och blastkris.<\/p>\n

Cirka 90 procent av patienterna uppt\u00e4cks i kronisk fas. En majoritet av patienterna i denna grupp kan f\u00f6rv\u00e4nta sig normal eller n\u00e4st intill normal livsl\u00e4ngd. Behandlingen \u00e4r dock f\u00f6r n\u00e4rvarande att betrakta som livsl\u00e5ng. I enstaka fall kan man beh\u00f6va genomf\u00f6ra stamcellstransplantation.<\/p>\n

K\u00e4lla: Blodcancerf\u00f6rbundet<\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n
\n

\"Cancern<\/p>\n

S\u00e5 snart man kliver in i Annika Ljungbergs hem omsluts man av en positiv energi. V\u00e4ggarna i det ombonade k\u00f6ket \u00e4r fyllda av t\u00e4nkv\u00e4rda visdomsord och upplyftande k\u00e4rleksbudskap. Annika sj\u00e4lv utst\u00e5lar genuin v\u00e4rme och h\u00e4lsar oss v\u00e4lkomna som om vi vore gamla v\u00e4nner. Med sin sp\u00e4da kropp och sitt blonda h\u00e5rsvall ger hon vid f\u00f6rsta anblicken ett sk\u00f6rt intryck.<\/p>\n

 <\/p>\n

Bakom den v\u00e4na ytan d\u00f6ljer sig dock en viljestark aff\u00e4rskvinna som redan som 23-\u00e5ring var vd f\u00f6r ett konsultf\u00f6retag med 40 anst\u00e4llda. Senare r\u00f6nte hon stora framg\u00e5ngar ute i v\u00e4rlden med gruppen Rednex, vilket de m\u00e5nga guldskivorna p\u00e5 hennes och maken Jens Sylsj\u00f6s hemmakontor vittnar om.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u00c4ven om Annika alltid har sett musiken som sitt kall kan hon i dag \u00e5ngra att hon under m\u00e5nga \u00e5r pressade sig sj\u00e4lv o\u00e4ndligt mycket h\u00e5rdare \u00e4n vad hon borde ha gjort.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag har aldrig lyssnat p\u00e5 min kropp utan klivit upp p\u00e5 scenen full av infektioner. Under en turn\u00e9 hade jag till och med dropp och en l\u00e4kare som v\u00e4ntade vid scenkanten.<\/p>\n

\u2013\u2002Flera g\u00e5nger varje \u00e5r har jag och min man tagit med oss v\u00e5r dotter till Astrid Lindgrens barnsjukhus och upptr\u00e4tt p\u00e5 barncanceravdelningen, d\u00e4r m\u00e5nga av barnen har leukemi. Efter varje bes\u00f6k har jag sagt att leukemi \u00e4r det sista jag skulle vilja ha i mitt liv. Det \u00e4r m\u00e4rkligt att jag nu sj\u00e4lv har f\u00e5tt det som jag var mest r\u00e4dd f\u00f6r att drabbas av, men jag tror att det finns en mening med det. Jag ser min cancerdiagnos som universums s\u00e4tt att s\u00e4ga \u00e5t mig att dra i handbromsen och ta det lugnare, konstaterar Annika tankfullt.<\/p>\n

 <\/p>\n

Sedan sin \u00e4lskade mamma Anitas chockartade bortg\u00e5ng f\u00f6r fem \u00e5r sedan har Annika anammat ett andligt t\u00e4nkande som gett henne kraft att orka leva vidare. I b\u00f6rjan av juni f\u00f6rra \u00e5ret gjorde hon sitt livs sv\u00e5raste avslut, d\u00e5 hon \u00e5kte till H\u00e4rjedalen f\u00f6r att t\u00f6mma sitt och moderns gemensamma torp.<\/p>\n

\u2013\u2002Det var fruktansv\u00e4rt tungt att ta bort det sista av mamma, men jag k\u00e4nde samtidigt att jag hade tagit ett stort steg i mitt sorgearbete.<\/p>\n

 <\/p>\n

Svimmade<\/strong><\/p>\n

P\u00e5 natten kom hon, maken Jens, och deras dotter Molly tillbaka hem till Stockholm. N\u00e4r Annika morgonen d\u00e4rp\u00e5 satt och \u00e5t frukost med familjen och ditresta v\u00e4nner fr\u00e5n Dalarna k\u00e4nde hon pl\u00f6tsligt hur det h\u00f6gg till i magen.<\/p>\n

\u2013\u2002Eftersom min mage har kr\u00e5nglat i 20 \u00e5rs tid hade jag upplevt samma sm\u00e4rta f\u00f6rr, men den h\u00e4r g\u00e5ngen var den intensivare \u00e4n vanligt. Jag tog mig in p\u00e5 toaletten utan att n\u00e5gon m\u00e4rkte n\u00e5got. Sedan ropade jag p\u00e5 min dotter och bad henne att h\u00e4mta min man. Precis n\u00e4r han kom in i badrummet svimmade jag av sm\u00e4rtan och slog i stengolvet.<\/p>\n

 <\/p>\n

N\u00e4r Annika vaknade upp insisterade hon p\u00e5 att vila ut hemma och inte \u00e5ka till sjukhuset. Efter tv\u00e5 dagars s\u00e4ngliggande fick hon upps\u00f6ka akuten. D\u00e4r konstaterades att Annika bar p\u00e5 ett skyh\u00f6gt antal vita blodkroppar, vilket tydde p\u00e5 en allvarlig infektion i kroppen.\"Cancern<\/p>\n

 <\/p>\n

Annika gruvade sig till en b\u00f6rjan inte s\u00e5 mycket \u00f6ver provresultaten. Det var f\u00f6rst d\u00e5 hon ett par dagar senare bes\u00f6kte v\u00e5rdcentralen som oron tog fart p\u00e5 allvar. L\u00e4karen f\u00f6rklarade att hon kanske led av leukemi.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag t\u00e4nkte: “Herregud! Leukemi, det d\u00f6r man ju av.” Men n\u00e4r jag klev ut fr\u00e5n v\u00e5rdcentralen fattade jag ett beslut. Jag best\u00e4mde mig f\u00f6r att bli frisk. Det \u00e4r en tanke som jag har h\u00e5llit fast vid sedan dess, trots att flera l\u00e4kare m\u00e5lat fan p\u00e5 v\u00e4ggen och inpr\u00e4ntat att jag b\u00e4r p\u00e5 en d\u00f6dlig sjukdom.<\/p>\n

 <\/p>\n

Vid midsommar fick hon sjukdomsbeskedet, att hon drabbats av kronisk myeloisk leukemi, vilket \u00e4r en l\u00e5ngsamt utvecklande form av blodcancer.<\/p>\n

 <\/p>\n

Annika best\u00e4mde sig f\u00f6r att vara \u00e4rlig mot sin dotter Molly.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag f\u00f6rklarade f\u00f6r henne att jag har samma sjukdom som barnen vi tr\u00e4ffat p\u00e5 Astrid Lindgrens barnsjukhus. Hon tittade p\u00e5 mig med i t\u00e5rar i \u00f6gonen och fr\u00e5gade: “Ska du d\u00f6 d\u00e5?” Jag svarade att jag hade best\u00e4mt mig f\u00f6r att leva, vilket fick henne att lysa upp som en sol. Jag vill inte att Molly ska beh\u00f6va f\u00f6rlora sin mamma som jag har gjort. N\u00e4r det ibland \u00e4r sv\u00e5rt att motivera sig sj\u00e4lv att forts\u00e4tta k\u00e4mpa motiverar jag mig f\u00f6r hennes skull.<\/p>\n

 <\/p>\n

Efter lite letande hittade Annika en meriterad hematolog som hon k\u00e4nde f\u00f6rtroende f\u00f6r. Trots det motsatte hon sig hans rekommendation att starta medicineringen omg\u00e5ende.<\/p>\n

 <\/p>\n

Friskschema<\/strong><\/p>\n

\u2013\u2002Eftersom jag nyligen p\u00e5b\u00f6rjat en alternativ behandling f\u00f6r att rensa min kropp fr\u00e5n gifter efter \u00e5r av f\u00f6rstoppning, bland annat med hj\u00e4lp av olika \u00f6rter, ville jag f\u00f6rst bli f\u00e4rdig med den kuren. Efter en och en halv m\u00e5nad b\u00f6rjade jag att ta cancermedicinen. F\u00f6r mig som inte ens \u00e4tit Alvedon tog det verkligen emot. Tyv\u00e4rr m\u00e5dde jag s\u00e4mre \u00e4n n\u00e5gonsin n\u00e4r jag b\u00f6rjade medicinen. F\u00f6r att kunna existera i vardagen \u00e4ter jag nu halv dos. Jag har tidvis gjort uppeh\u00e5ll men sedan b\u00f6rjat medicinera igen. Jag vill inte riskera att sjukdomen \u00f6verg\u00e5r i akut leukemi.<\/p>\n

 <\/p>\n

Annika f\u00f6ljer sedan i somras plikttroget sitt “friskschema”, som bland annat innefattar en gr\u00f6n och n\u00e4ringsrik kost, diverse kosttillskott och olika terapeutiska behandlingar. Sedan i somras har hennes cancerv\u00e4rden sjunkit dramatiskt, vilket hon sj\u00e4lv tillskriver sin nya livsstil. Hon f\u00f6respr\u00e5kar ett samarbete mellan den traditionella sjukv\u00e5rden och komplement\u00e4ra behandlingsmetoder f\u00f6r att kunna hj\u00e4lpa kroppen till sj\u00e4lvhj\u00e4lp.<\/p>\n

 <\/p>\n

Annika framst\u00e5r som sinnebilden f\u00f6r positivt t\u00e4nkande. Jag undrar om hon aldrig har brottats med n\u00e5gra m\u00f6rka tankar sedan hon fick cancerbeskedet.<\/p>\n

\u2013\u2002Nej, m\u00f6rka tankar har jag aldrig haft. D\u00e4remot k\u00e4ndes det obehagligt n\u00e4r jag under sommaren s\u00e5g kv\u00e4llstidningarnas j\u00e4tterubriker om att jag har cancer. Det var som att l\u00e4sa om en annan person. Cancer \u00e4r ett ord som vi inte anv\u00e4nder i familjen, eftersom jag har valt att se min sjukdom som en obalans i kroppen.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u00c4ven om Annika l\u00e4ngtar efter att \u00e5terigen upptr\u00e4da som en del av trion Cotton Eye Joe Show, d\u00e4r \u00e4ven maken Jens ing\u00e5r, orkar hon just nu inte med det p\u00e5frestande turn\u00e9livet.<\/p>\n

\u2013\u2002Sjukdomen har f\u00e5tt mig att komma till insikt om att jag kan hj\u00e4lpa m\u00e4nniskor p\u00e5 andra s\u00e4tt \u00e4n genom att st\u00e5 p\u00e5 scener och sjunga. S\u00e5 fort mina krafter \u00e4r tillbaka och jag f\u00e5r gr\u00f6nt ljus av min l\u00e4kare kommer jag att \u00e5terv\u00e4nda till scenen, men inte p\u00e5 samma s\u00e4tt som f\u00f6rut. Jag kommer aldrig mer att ta in p\u00e5 den v\u00e4g som jag f\u00e4rdades p\u00e5 i 20 \u00e5r, d\u00e5 jag aldrig lyssnade p\u00e5 min kropp. F\u00f6rut fanns inte orden “jag orkar inte” i min vokabul\u00e4r, men nu g\u00f6r de det. Jag har l\u00e4rt mig tacka nej till saker, \u00e4ven om det \u00e4r sv\u00e5rt.<\/p>\n

 <\/p>\n

Annika str\u00f6r lovord \u00f6ver maken Jens som under sjukdomstiden har varit hennes stora st\u00f6d och bollplank. I februari flyttade dock Jens till Turkiet p\u00e5 obest\u00e4md tid f\u00f6r att utveckla ett internationellt barnprojekt som han och Annika tillsammans har sj\u00f6satt.<\/p>\n

\u2013\u2002Eftersom jag har blodprovstagningar varenda vecka vill jag h\u00e5lla mig kvar i Sverige tills vidare. Men om mina cancerv\u00e4rden g\u00e5r ner s\u00e5 mycket som jag hoppas flyttar jag och Molly efter till h\u00f6sten. Man m\u00e5ste v\u00e5ga leva livet fullt ut och f\u00e5nga m\u00f6jligheterna som dyker upp.<\/p>\n

\"Cancern<\/p>\n

 <\/p>\n

Personligt<\/strong><\/span><\/p>\n

NAMN: <\/strong>Karin Annika Rednex Ljungberg Sylsj\u00f6.<\/p>\n

F\u00d6DD:<\/strong> 31 mars 1969 i Stockholm.<\/p>\n

FAMILJ:<\/strong> Maken Jens Sylsj\u00f6, 39, dottern Molly, 9, och chihuahuan Aztek.<\/p>\n

BOR:<\/strong> I hus i Huddinge utanf\u00f6r Stockholm.<\/p>\n

YRKE:<\/strong> Artist, f\u00f6retagare.<\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

F\u00f6re detta Rednex-s\u00e5ngerskan Annika Ljungberg kollapsade och trodde det var magen som sp\u00f6kade. Men det visade sig vara blodcancer. Sjukdomen har f\u00e5tt Annika att sl\u00e5 in p\u00e5 en helt ny livsv\u00e4g. Hon f\u00f6ljer sitt eget “friskschema” \u2013 och m\u00e5let \u00e4r att flytta till Turkiet\u2026<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":625912,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-625911","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-10 19:27:27","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/625911","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=625911"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/625911\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/625912"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=625911"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=625911"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=625911"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}