{"id":625851,"date":"2013-04-15T00:50:00","date_gmt":"2013-04-15T00:50:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20130414\/eskil-erlandsson-jag-agnade-aldrig-min-alder-en-tanke\/"},"modified":"2016-05-14T23:45:39","modified_gmt":"2016-05-14T23:45:39","slug":"eskil-erlandsson-jag-agnade-aldrig-min-alder-en-tanke","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20130415\/eskil-erlandsson-jag-agnade-aldrig-min-alder-en-tanke\/","title":{"rendered":"Eskil Erlandsson: Min \u00e5lder var inget hinder"},"content":{"rendered":"
\n
\n

\"Eskil<\/p>\n

Pappa Eskil Erlandsson och sonen Axel, nio m\u00e5nader, trivs i varandras s\u00e4llskap. H\u00e4r hemma i vardagsrummet i landsbygdsministerns f\u00f6r\u00e4ldrarhem Mellang\u00e5rden i Stackarp i Sm\u00e5land.<\/p>\n

 <\/p>\n

Vi \u00e4r i ministerns f\u00f6r\u00e4ldrahem Mellang\u00e5rden i Stackarp utanf\u00f6r Ljungby i Sm\u00e5land. P\u00e5 bordet i vardagsrummet st\u00e5r kaffe och bullar anl\u00e4nder i strid str\u00f6m fr\u00e5n k\u00f6ket. Tre personer kryper omkring p\u00e5 golvet och verkar ha kul. De \u00e4r ministern, hans fru Susanne och sonen Axel. I centrum f\u00f6r verksamheten finns en leksaksbil.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag \u00e4gnade faktiskt aldrig min \u00e5lder en tanke n\u00e4r jag fick klart f\u00f6r mig att Susanne v\u00e4ntade barn, s\u00e4ger Eskil Erlandsson nere fr\u00e5n golvet. Dagens 60-70-\u00e5ringar \u00e4r inte s\u00e5dana som de var n\u00e4r jag var pojke. Det k\u00e4nns som om ungdomligheten f\u00f6rskjutits fram\u00e5t i tiden, kanske beror det p\u00e5 att folkh\u00e4lsan blivit b\u00e4ttre. Och att de ofta fortfarande \u00e4r aktiva i yrkeslivet.<\/p>\n

 <\/p>\n

Han och Susanne Adlercreutz, 37, tr\u00e4ffades genom jobbet. Han, politiker och d\u00e4rmed chef p\u00e5 sitt departement, hon som tj\u00e4nsteman.<\/p>\n

\u2013\u2002Som s\u00e5dan f\u00f6redrar man aktuella \u00e4renden f\u00f6r sin minister \u2013 ofta en g\u00e5ng i veckan, s\u00e4ger hon. Ibland handlar det bara om fem minuter.<\/p>\n

 <\/p>\n

Tydligen r\u00e4ckte de minuterna f\u00f6r att g\u00f6ra intryck p\u00e5 Eskil Erlandsson.<\/p>\n

 <\/p>\n

Lekte i kohagen<\/strong><\/p>\n

Susanne \u00e4r uppvuxen p\u00e5 landet s\u00e5 den sm\u00e5l\u00e4ndska landsbygden \u00e4r inte fr\u00e4mmande f\u00f6r henne.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag och mina systrar var fyra flickor i n\u00e4stan samma \u00e5lder, ber\u00e4ttar hon. Granne med v\u00e5rt hem fanns en mj\u00f6lkg\u00e5rd. Vi tjejer hade en grotta i kohagen d\u00e4r vi lekte, bland annat r\u00f6da och vita rosen.<\/p>\n

 <\/p>\n

Inte ens den exklusiva matr\u00e4tten kalvdans \u00e4r obekant.<\/p>\n

\u2013\u2002Nej, mamma brukade g\u00f6ra den n\u00e4r hon fick fatt i r\u00e5mj\u00f6lk.<\/p>\n

\"Eskil<\/p>\n

Hon red ocks\u00e5.<\/p>\n

\u2013\u2002Mina sn\u00e4lla f\u00f6r\u00e4ldrar byggde om en vedbod till stall och d\u00e4r hade vi bland annat en new forest, s\u00e4ger Susanne. Vilket \u00e4r ett m\u00e4rkligt sammantr\u00e4ffande. New forest \u00e4r ju den sorts h\u00e4star som Eskil och hans familj f\u00f6der upp. Kanske kan jag rida h\u00e4r i framtiden. Eskil red ocks\u00e5 en del i ungdomen har han ber\u00e4ttat.<\/p>\n

\u2013\u2002Favorith\u00e4sten hette Setley May Blossom, inflikar Eskil.<\/p>\n

 <\/p>\n

“Trevlig chef”<\/strong><\/p>\n

Susanne utbildade sig till jurist, hamnade p\u00e5 skatteverket, socialdepartementet och till slut p\u00e5 d\u00e5varande jordbruksdepartementet.<\/p>\n

\u2013\u2002D\u00e4r hade vi en trevlig chef, konstaterar hon med ett litet leende.<\/p>\n

 <\/p>\n

Chefen var f\u00f6rst\u00e5s Eskil Erlandsson, centerpartist, jordbruks- och sedan landsbygdsminister.<\/p>\n

\u2013\u2002Vi hade alltid mycket att prata om, forts\u00e4tter hon. Men det dr\u00f6jde ganska l\u00e4nge innan vi kom underfund om att vi tyckte mer om varandra \u00e4n som enbart arbetskamrater.<\/p>\n

 <\/p>\n

De var tillsammans en tid innan deras f\u00f6rh\u00e5llande blev k\u00e4nt f\u00f6r allm\u00e4nheten.<\/p>\n

\u2013\u2002Sl\u00e4kt och n\u00e5gra v\u00e4nner k\u00e4nde f\u00f6rst\u00e5s f\u00f6rst till att vi blivit ett par, s\u00e4ger Susanne.<\/p>\n

 <\/p>\n

I god tid innan f\u00f6rh\u00e5llandet l\u00e4ckte ut bytte hon jobb.<\/p>\n

\u2013\u2002Det var ju inte s\u00e5 l\u00e4mpligt att vi var kvar p\u00e5 samma arbetsplats, s\u00e4ger Susanne. Jag f\u00f6reslog Eskil att han skulle byta men han s\u00e5g bara f\u00f6rv\u00e5nad ut n\u00e4r jag sa det.<\/p>\n

 <\/p>\n

Det sagt med ett nytt leende.<\/p>\n

 <\/p>\n

I maj i fjol gifte de sig i Storkyrkan i Gamla stan. I dag har Susanne mammaledigt, men i h\u00f6st b\u00f6rjar Axel p\u00e5 dagis \u2013 i Stockholm.<\/p>\n

\u2013\u2002Det \u00e4r ju d\u00e4r vi jobbar s\u00e5 det blir enklast, skjuter Eskil Erlandsson in.<\/p>\n

\u2013\u2002Och jag b\u00f6rjar p\u00e5 n\u00e4ringsdepartementet, s\u00e4ger Susanne. Jag har jobbat l\u00e4nge i statsf\u00f6rvaltningen och forts\u00e4tter min egen karri\u00e4r.<\/p>\n

 <\/p>\n

Att enbart st\u00e5 i skuggan av sin man \u00e4r inget alternativ.<\/p>\n

 <\/p>\n

Reser mycket<\/strong><\/p>\n

Huvudpersonen Axel s\u00e4ger inte mycket, men ser mycket bel\u00e5ten ut d\u00e4r han sitter mellan sina f\u00f6r\u00e4ldrar. Han sover gott om n\u00e4tterna.<\/p>\n

\u2013\u2002Eskil reser mycket och kliver d\u00e4rf\u00f6r upp tidigt p\u00e5 morgnarna, s\u00e4ger Susanne. Vi har f\u00f6rs\u00f6kt etablera ordningen s\u00e5 att han ska ta hand om Axel n\u00e4r han \u00e4nd\u00e5 ska g\u00e5 upp.<\/p>\n

 <\/p>\n

Ministern hummar till svar, men s\u00e4ger inget.<\/p>\n

 <\/p>\n

Eskil Erlandsson \u00e4r bland de ministrar i regeringen som reser mest. 50 \u00f6vernattningar utomlands per \u00e5r \u00e4r inte ovanligt, plus ett otal resor inom Sverige.<\/p>\n

\u2013\u2002Det \u00e4r ett stort land, s\u00e4ger han. Det m\u00e4rker man n\u00e4r man ska ut och tr\u00e4ffa folk.<\/p>\n

 <\/p>\n

En normal vecka \u00e4r han p\u00e5 resa m\u00e5ndag, onsdag och fredag. Detta trots att han tackar nej till tv\u00e5 av tre inbjudningar. Numera f\u00f6rs\u00f6ker han omorganisera sitt jobb en aning.<\/p>\n

\u2013\u2002F\u00e4rre \u00f6vernattningar inom landet och oftare hem p\u00e5 kv\u00e4llen. N\u00e4r det \u00e4r m\u00f6jligt f\u00e5r Susanne och Axel dessutom f\u00f6lja med.<\/p>\n

 <\/p>\n

En g\u00e5ng i m\u00e5naden f\u00f6rs\u00f6ker de tillbringa i Eskils barndomshem i Sm\u00e5land, d\u00e4r vi nu \u00e4r. Sj\u00e4lv \u00e4r han d\u00e4r oftare.<\/p>\n

\u2013\u2002F\u00f6r mig \u00e4r Sm\u00e5land hemma, s\u00e4ger han. Men n\u00e4r jag slutar jobbet i Stockholm g\u00e5r jag ocks\u00e5 hem \u2013 till v\u00e5r l\u00e4genhet d\u00e4r. Hem beror lite p\u00e5 var i v\u00e4rlden man \u00e4r.<\/p>\n

 <\/p>\n

Huset \u00e4r av klassisk svensk modell, r\u00f6tt med vita knutar. Hit kom Eskils farfar Anders Erlandsson och blev bonde 1917 sedan han f\u00f6r\u00e4lskat sig i en flicka fr\u00e5n trakten. Egentligen var han milit\u00e4r. G\u00e5rden var p\u00e5 en 40-50 hektar och hade fr\u00e4mst mj\u00f6lkkor.<\/p>\n

 <\/p>\n

Sedan dess har egendomen v\u00e4xt avsev\u00e4rt. I dag har g\u00e5rden 340 hektar.<\/p>\n

 <\/p>\n

Mest ansl\u00e5ende \u00e4r det 20-tal ponnyh\u00e4star av rasen New Forest som man kan se ute i hagen, h\u00e4star som hans stuteri f\u00f6der upp och s\u00e4ljer.<\/p>\n

\"Eskil<\/p>\n

N\u00e4r Susanne var lite red hon en New Forest. Den h\u00e4strasen \u00e4r densamma som Eskil och hans bror H\u00e5kan f\u00f6der upp. H\u00e4r hela familjen i h\u00e4sthagen.<\/p>\n

 <\/p>\n

Men det \u00e4r g\u00e5rdens 300 hektar skog som \u00e4r den viktigaste inkomstk\u00e4llan. S\u00e5 \u00e4r det f\u00f6r de flesta jordbruk i den h\u00e4r delen av Sverige p\u00e5 det sm\u00e5l\u00e4ndska l\u00e5glandet, p\u00e5 150 meters h\u00f6jd, med en jord och ett klimat som skiljer sig fr\u00e5n till exempel s\u00f6dra Sk\u00e5ne.<\/p>\n

 <\/p>\n

Avfolkningsbygd<\/strong><\/p>\n

Eskil Erlandsson \u00e4ger g\u00e5rden tillsammans med brodern H\u00e5kan som ocks\u00e5 \u00e4r den som driver verksamheten. Det \u00e4r en avfolkningsbygd. I f\u00f6rsamlingen Torpa finns cirka 300 inv\u00e5nare.<\/p>\n

\u2013\u2002N\u00e4r jag v\u00e4xte upp fanns h\u00e4r mj\u00f6lk- och grisb\u00f6nder, ber\u00e4ttar Eskil Erlandsson. Det fanns tv\u00e5 bensinmackar, bank, post och tre aff\u00e4rer. Skolan avvecklades i fjol. Vi var 60-70 barn h\u00e4r n\u00e4r jag var liten, nu blir befolkningen f\u00e4rre och \u00e4ldre. De som jobbar g\u00f6r det i Ljungby eller Halmstad.<\/p>\n

 <\/p>\n

Som landsbygdsminister \u00e4r det hans jobb och ambition att f\u00f6rs\u00f6ka v\u00e4nda utvecklingen. Han har lanserat Matlandet Sverige och nu \u00e4r det skogens tur.<\/p>\n

\u2013\u2002Skogsriket ska ge jobb och h\u00e5llbar utveckling, s\u00e4ger han entusiastiskt. Vi har stort kunnande och avancerade teknik p\u00e5 omr\u00e5det i Sverige och nu ska vi bli \u00e4nnu b\u00e4ttre.<\/p>\n

 <\/p>\n

Axel gurglar f\u00f6rtjust n\u00e4r han h\u00f6r pappa Eskils entusiasm.<\/p>\n

\u2013\u2002Som ni h\u00f6r h\u00e5ller han p\u00e5 att l\u00e4ra sig sm\u00e5l\u00e4ndska, skojar Eskil.<\/p>\n

 <\/p>\n

Vi \u00e4r tillbaka vid bordet med bullarna. Eskil lyfter upp sonen och k\u00e4nner pr\u00f6vande p\u00e5 tyngden.<\/p>\n

\u2013\u2002Det \u00e4r otroligt vad fort han v\u00e4xer, s\u00e4ger han stolt.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Eskil<\/p>\n

 <\/p>\n

Personligt<\/strong><\/span><\/p>\n

Namn:<\/strong> Eskil Erlandsson.<\/p>\n

\u00c5lder: <\/strong>56 \u00e5r.<\/p>\n

Familj: <\/strong>Hustru Susanne Adlercreutz, 37 och sonen Axel 9 m\u00e5nader.<\/p>\n

Bor: <\/strong>Stackarp\/Stockholm.<\/p>\n

G\u00f6r:<\/strong> Landsbygdsminister.<\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Nygift och pappa vid 55 \u00e5rs \u00e5lder. En omtumlande upplevelse utan tvekan. Men landsbygdsminister Eskil Erlandsson, pappa till lille Axel, tar det lugnt. \u2013\u2002Jag \u00e4gnade faktiskt aldrig min \u00e5lder en tanke n\u00e4r jag fick klart f\u00f6r mig att vi v\u00e4ntade barn.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":625852,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-625851","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-10 21:21:16","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/625851","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=625851"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/625851\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/625852"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=625851"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=625851"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=625851"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}