{"id":625193,"date":"2015-05-11T07:00:00","date_gmt":"2015-05-11T07:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20150511\/jag-vill-beratta-min-farmors-dramatiska-historia\/"},"modified":"2016-05-15T00:12:28","modified_gmt":"2016-05-15T00:12:28","slug":"jag-vill-beratta-min-farmors-dramatiska-historia","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20150511\/jag-vill-beratta-min-farmors-dramatiska-historia\/","title":{"rendered":"Jag vill ber\u00e4tta min farmors dramatiska historia"},"content":{"rendered":"
\n

\n\t\tPersonligt\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

NAMN: Sara Sommerfeld<\/p>\n

\u00c5LDER: 37 \u00e5r.<\/p>\n

FAMILJ: F\u00e4stmannen Jonas, tv\u00e5\u00e5riga dottern Lea (som f\u00e5tt namn efter Saras farmor), ett syskon p\u00e5 v\u00e4g.<\/p>\n

BOR: I Stockholm.<\/p>\n

G\u00d6R: Sk\u00e5despelare, dokument\u00e4rfilmare.<\/p>\n

AKTUELL: Med filmen Min farmor och F\u00f6rintelsen<\/span>, som visas i TV4 den 10 maj klockan 20.<\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n

\n\t\tHall\u00e5 d\u00e4r Micael Bindefeld\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

Filmen, som Sara Sommerfeld gjort, har f\u00e5tt ekonomiskt bidrag fr\u00e5n Micael Bindefelds Stiftelse till minne av F\u00f6rintelsen. Hur kom det sig, att du startade stiftelsen?<\/p>\n

\u2013\u2002Jag har g\u00e5tt och burit p\u00e5 denna id\u00e9 under en v\u00e4ldigt l\u00e5ng tid. F\u00f6r tio \u00e5r sedan jag reste runt i Polen och bes\u00f6kte olika koncentrationsl\u00e4ger. Det var chockerande, och samtidigt en av de viktigaste resor jag gjort. Efter detta k\u00e4nde jag i hj\u00e4rtat och i magen att jag sj\u00e4lv ville \u00e5stadkomma n\u00e5got. Jag har en viss f\u00f6rm\u00f6genhet och en position i samh\u00e4llet som jag kan anv\u00e4nda till en bra sak.<\/p>\n

Vilken betydelse har din egen judiska bakgrund haft i detta sammanhang?<\/p>\n

\u2013\u2002Detta blir ocks\u00e5 ett minne \u00f6ver min egen familj och \u00f6ver de sl\u00e4ktgrenar som, till f\u00f6ljd av F\u00f6rintelsen, inte l\u00e4ngre finns. Jag har inga egna barn, men jag inbillar mig att man g\u00e4rna vill f\u00f6ra \u00f6ver sin moraliska kompass till n\u00e4sta generation. Stiftelsen blir mitt s\u00e4tt att f\u00f6rmedla mina v\u00e4rderingar till efterv\u00e4rlden.<\/p>\n

\"JagVad hoppas du att kunna \u00e5stadkomma med stiftelsen?<\/p>\n

\u2013\u2002Det har g\u00e5tt 70 \u00e5r sedan F\u00f6rintelsen, och det finns inte s\u00e5 m\u00e5nga m\u00e4nniskor kvar som sj\u00e4lva kan ber\u00e4tta om hur det var. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det mer angel\u00e4get \u00e4n n\u00e5gonsin att historien f\u00f6rs vidare p\u00e5 andra s\u00e4tt. Tanken \u00e4r att finansiera kulturella projekt som ber\u00e4ttar F\u00f6rintelsens historia. Det kan vara b\u00f6cker, filmer, utst\u00e4llningar\u2026 Ut\u00f6ver filmprojektet s\u00e5 gick \u00e5rets stipendium till fotografen \u00d6rjan Henriksson, som tagit foton i Auschwitz. Bilderna \u00e4r fantastiskt vackra och fasanfulla p\u00e5 en och samma g\u00e5ng.<\/p>\n

Fotnot:<\/span> Mer information om stiftelsen och stipendierna finns p\u00e5 bindefeldstiftelse.se<\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n
\n

\"Jag<\/p>\n

Inom kort v\u00e4ntar familjen till\u00f6kning. \u2013 Det k\u00e4ndes v\u00e4ldigt speciellt att g\u00e5 tillbaka i historien, just n\u00e4r jag har ett nytt litet liv i magen, menar Sara Sommerfeld.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Elegant \u00e4r det f\u00f6rsta ord Sara Sommerfeld anv\u00e4nder, n\u00e4r hon ska beskriva sin farmor.<\/p>\n

\u2013\u2002Ja, hon var verkligen m\u00e5n om sitt yttre; hade alltid struken blus och nylagt h\u00e5r.<\/p>\n

\u2002P\u00e5 senare tid har Sara f\u00e5tt en st\u00f6rre f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r varf\u00f6r hennes farmor m\u00e5nade s\u00e5 om sitt yttre. Lea Weisblum hade n\u00e4mligen, i unga \u00e5r, f\u00e5tt uppleva raka motsatsen. I den smuts, stank och f\u00f6rnedring som h\u00e4rskade i koncentrationsl\u00e4gret, blev det till slut sv\u00e5rt att beh\u00e5lla sin v\u00e4rdighet som m\u00e4nniska.<\/p>\n

\u2013\u2002Farmor sa att det v\u00e4rsta var n\u00e4r de rakade av henne de l\u00e5nga blonda fl\u00e4torna. Jag minns att jag tyckte att det var konstigt, sj\u00e4lv fokuserade jag ju p\u00e5 att farmor \u00f6verlevt d\u00f6den och gaskamrarna. Men nu har jag st\u00f6rre f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r hur hon k\u00e4nde; att det handlade om att bli ber\u00f6vad sitt m\u00e4nskliga v\u00e4rde.<\/p>\n

\u2002Sara Sommerfeld kryper upp i den breda soffan hemma i l\u00e4genheten i Stockholm. Ena handen vilar l\u00f6st p\u00e5 den h\u00f6ggravida magen. Familjen v\u00e4ntar till\u00f6kning om n\u00e5gra veckor. Men samtidigt som hennes tankar riktas fram\u00e5t, s\u00e5 har hon under det senaste \u00e5ret \u00e4gnat all sin lediga tid \u00e5t att utforska d\u00e5tiden. Bredvid tv:n finns en h\u00f6g med b\u00f6cker om andra v\u00e4rldskriget. P\u00e5 soffbordet ligger n\u00e5gra foton, som f\u00f6rest\u00e4ller farmor Lea.<\/p>\n

\u2002Sara k\u00e4nde alltid att hon och farmor hade en speciell relation. De kunde prata om det mesta; Sara delade med sig av gl\u00e4dje\u00e4mnen och bekymmer, de diskuterade pojkv\u00e4nner och framtidsplaner.<\/p>\n

\u2013\u2002Men under min barndom ville hon inte tala om sin egen bakgrund. Det gick ju inte att undg\u00e5 att farmor hade siffror intatuerade p\u00e5 underarmen, men jag l\u00e4rde mig tidigt att man inte fick fr\u00e5ga om dem, f\u00f6r att inte anstr\u00e4nga farmors nerver.<\/p>\n

\u2002F\u00f6r under den v\u00e4lv\u00e5rdade ytan fanns en orolig sj\u00e4l, som ryckte till vid minsta telefonsignal eller d\u00f6rrknackning.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"JagSkrev ner minnena<\/strong><\/p>\n

Som arton\u00e5ring skulle Sara g\u00f6ra ett specialarbete i skolan. Efter en del tvekan tog hon mod till sig och fr\u00e5gade farmor Lea om hon kunde t\u00e4nka sig att dela med sig av sin ber\u00e4ttelse. Kanske k\u00e4nde Lea att tiden var inne. Hon satte sig ner och skrev. Sida efter sida, som h\u00e4mtade ur en historiebok, beskrev hon hur nazisternas ideologi p\u00e5verkat henne och hennes familj.<\/p>\n

\u2002Sara minns hur hon l\u00e4ste, och blev allt mer omskakad.<\/p>\n

\u2013\u2002Det var sv\u00e5rt att greppa att farmor verkligen varit med om allt detta. S\u00e5 ofattbart.<\/p>\n

\u2002Sara fick veta mycket, men inte allt. Hon ville g\u00e4rna filma sin farmor, f\u00f6r att dokumentera historien f\u00f6r familjen, men Lea ville inte prata framf\u00f6r kameran. En sommardag 2013 somnade Lea in, 87 \u00e5r gammal, efter en kort tids sjukdom.<\/p>\n

\u2002Sara kunde inte riktigt sl\u00e4ppa tanken p\u00e5 att farmor egentligen hade mer att ber\u00e4tta. En angel\u00e4gen historia, som borde spridas utanf\u00f6r kretsen av n\u00e4rmast anh\u00f6riga.<\/p>\n

\u2013\u2002\u00c4nd\u00e5 tvekade jag, med omtanke om min familj. Skulle jag verkligen skylta med v\u00e5r judiska bakgrund? Men ju l\u00e4ngre jag kommit i arbetet med filmen, desto viktigare k\u00e4ndes det. Att vara \u00f6ppen \u00e4r ett av de b\u00e4sta s\u00e4tten att bek\u00e4mpa antisemitism och fr\u00e4mlingsfientlighet.<\/p>\n

\u2002Hon och producenten Johan Romin har f\u00e5tt ekonomiskt st\u00f6d fr\u00e5n nystartade Micael Bindefelds Stiftelse till minne av F\u00f6rintelsen. Tack vare detta har de kunnat resa ut i v\u00e4rlden f\u00f6r att f\u00f6lja i Leas fotsp\u00e5r.<\/p>\n

\u2002De har utforskat barndomsstaden Pulawy i \u00f6stra Polen, de har s\u00f6kt upp platsen f\u00f6r judiska gettot, dit Lea kom som nybliven ton\u00e5ring vid krigets utbrott. De har bes\u00f6kt slavl\u00e4gret i Starchowice och koncentrationsl\u00e4gret Auschwitz, dit Lea och hennes familj transporterades.<\/p>\n

\u2013\u2002Alla st\u00e4llen griper tag p\u00e5 olika s\u00e4tt. Jag inser att varje sekund under alla dessa \u00e5r handlade om \u00f6verlevnad, s\u00e4ger Sara Sommerfeld.<\/p>\n

 <\/p>\n

Slumpen som avgjorde<\/strong><\/p>\n

M\u00e5nga m\u00e4nniskor dukade under, men Lea och hennes mamma klarade livhanken \u00e4ven i l\u00e4gren Ravensbr\u00fcck och Buchenwald. Mot slutet av kriget skickades de ut p\u00e5 en flera veckor l\u00e5ng marsch genom ett stelfruset vinterlandskap, utan vare sig mat eller ordentliga kl\u00e4der.<\/p>\n

\u2013\u2002Vid ett tillf\u00e4lle, i samband med ett bombanfall, lyckades farmor och hennes mamma fly fr\u00e5n de tyska f\u00e5ngvakterna. De g\u00f6mde sig i en lada och hittade sedan n\u00e5gra polska b\u00f6nder som hj\u00e4lpte dem.<\/p>\n

\u2002G\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng har Sara Sommerfeld f\u00f6rundrats \u00f6ver de slumpm\u00e4ssiga omst\u00e4ndigheter, som bidragit till att hon sj\u00e4lv lever idag.<\/p>\n

\u2013\u2002Och eftersom jag \u00e4r gravid, har jag f\u00f6rst\u00e5s varit extra k\u00e4nslosam under denna resa. Det har blivit ett s\u00e4tt att l\u00e4nka ihop min farmors historia med framtiden.<\/p>\n

\u2002Under resans g\u00e5ng har hon ocks\u00e5 lyckats hitta nya f\u00f6rgreningar p\u00e5 sitt sl\u00e4kttr\u00e4d.<\/p>\n

\u2013\u2002Det har varit en oerh\u00f6rd k\u00e4nsla, att bli mottagen med \u00f6ppna armar av sl\u00e4ktingar i b\u00e5de New York och Tel Aviv.<\/p>\n

\u2002Idag kan Sara f\u00f6rst\u00e5 den oro som alltid l\u00e5g under ytan hos hennes farmor. Kriget hade satt avtryck i sj\u00e4len och gjort henne br\u00e4cklig. Barnbarnet Sara konstaterar att Lea f\u00f6rmodligen inte hade k\u00e4nt sig bekv\u00e4m med att sitta framf\u00f6r en tv-kamera och ber\u00e4tta om sitt liv.<\/p>\n

\u2013\u2002Men jag tror \u00e4nd\u00e5 att hon hade tyckt att det \u00e4r bra och meningsfullt att filmen g\u00f6rs. Precis som farmor sj\u00e4lv skrev i sin text: Detta f\u00e5r aldrig gl\u00f6mmas.<\/p>\n

\"Jag<\/p>\n

Sara Sommerfeld och producenten Johan Romin har rest i farmor Leas fotsp\u00e5r. I koncentrationsl\u00e4gret Auschwitz fick farmor Lea utst\u00e5 sv\u00e4lt och f\u00f6rnedring. \u2013 Denna resa har varit v\u00e4ldigt omv\u00e4lvande f\u00f6r mig. Men framf\u00f6r allt k\u00e4nns det v\u00e4ldigt viktigt att sprida ber\u00e4ttelsen till fler, s\u00e4ger Sara.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Lea Weisblum var l\u00e4nge f\u00f6rtegen om sina upplevelser under kriget. Men det senaste \u00e5ret har barnbarnet Sara Sommerfeld gjort en film om sin farmor och F\u00f6rintelsen. P\u00e5 s\u00f6ndagkv\u00e4ll klockan 20 f\u00e5r TV4-tittarna f\u00f6lja med p\u00e5 en resa i farmor Leas fotsp\u00e5r.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":625194,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-625193","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-11 20:36:05","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/625193","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=625193"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/625193\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/625194"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=625193"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=625193"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=625193"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}