{"id":625172,"date":"2015-05-28T07:00:00","date_gmt":"2015-05-28T07:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20150528\/magnus-harenstam-minns-brasse-tillsammans-var-vi-dubbelt-sa-roliga\/"},"modified":"2016-05-15T00:13:01","modified_gmt":"2016-05-15T00:13:01","slug":"magnus-harenstam-minns-brasse-tillsammans-var-vi-dubbelt-sa-roliga","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20150528\/magnus-harenstam-minns-brasse-tillsammans-var-vi-dubbelt-sa-roliga\/","title":{"rendered":"Magnus H\u00e4renstam minns Brasse: Tillsammans var vi dubbelt s\u00e5 roliga!"},"content":{"rendered":"
\n

\n\t\tPersonligt\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

Namn:<\/strong> Magnus H\u00e4renstam.
\u00c5lder: <\/strong>73 \u00e5r.
Familj:<\/strong> Hustrun Birgitta Pl\u00e5nborg, 69. Barnen Smulan, 42, och Tomas, 36, med f\u00f6rsta frun Anita som gick bort 2003.
Bor:<\/strong> L\u00e4genhet p\u00e5 \u00d6stermalm i Stockholm.
G\u00f6r:<\/strong> Monologen Morsning & Goodbye<\/em> p\u00e5 Chinateatern i Stockholm i h\u00f6st.<\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n
\n

\"Magnus
Hemmets Journals Petter Karlsson tog den sista bilden p\u00e5 Magnus och Brasse tillsammans, tv\u00e5 m\u00e5nader innan Brasse gick bort.<\/p>\n

Magnus H\u00e4renstam gick ensam p\u00e5 stan n\u00e4r en liten parvel pekade p\u00e5 honom och ropade: “D\u00e4r g\u00e5r Magnus och Brasse!”<\/p>\n

S\u00e4llan har tv\u00e5 folkk\u00e4ra underh\u00e5llare varit s\u00e5 sammansvetsade.<\/p>\n

\u2013\u2002Hade vi umg\u00e5tts mer, hade vi sovit ihop, s\u00e4ger Magnus H\u00e4renstam.<\/p>\n

I sina nyutkomna memoarer Morsning & Goodbye ger Magnus en delvis ny bild av sin b\u00e4ste kompis. Vi f\u00e5r l\u00e4ra k\u00e4nna kvinnokarlen Brasse, den bel\u00e4sta “enmansslummen” och den blyga grabben som tyckte hans f\u00f6r\u00e4ldrar aldrig borde ha tr\u00e4ffats.<\/p>\n

Men Magnus ber\u00e4ttar ocks\u00e5 \u00f6ppet om sina k\u00e4nslor n\u00e4r Brasse dog den 29 augusti f\u00f6rra \u00e5ret.<\/p>\n

Om f\u00f6rsta m\u00f6tet med Brasse:<\/strong>
\u2013\u2002Att Brasse och jag inte skulle ha tr\u00e4ffats innan den dag d\u00e5 Lasse Hall-str\u00f6m bad oss b\u00e5da dyka upp i en tv-studio vid G\u00e4rdet 1968, k\u00e4nns osannolikt. Vi gick p\u00e5 samma universitet. \u00c4nd\u00e5 hade jag inte lagt m\u00e4rke till den d\u00e4r lille luggslitne figuren. Men jag accepterade honom p\u00e5 en sekund som min partner.<\/p>\n

\u2013\u2002Brasse var en polare till Lasse, det d\u00f6g gott f\u00f6r mig. Att han egentligen var kristnad till Lars-Erik, f\u00f6rstod jag omsider. Fr\u00e5n b\u00f6rjan hade han kallats Lasse Br\u00e4nnstr\u00f6m, men enligt Brasses version berodde smeknamnet p\u00e5 att n\u00e5gon vid ett tillf\u00e4lle hade r\u00e5kat kasta om namnet s\u00e5 det ist\u00e4llet hade blivit Brasse L\u00e4nnstr\u00f6m.<\/p>\n

Om samarbetet med Brasse:<\/strong>
\u2013\u2002Jag kan inte minnas att Brasse och jag n\u00e5gonsin br\u00e5kade. Vi var s\u00e5 m\u00e5na om att v\u00e5rt samarbete skulle funka att vi sopade mycket under mattan. En matta som blev l\u00e4tt kullig med \u00e5ren, det ska erk\u00e4nnas. Vi visste ju b\u00e5da att utan den andre var man inte mycket att h\u00e4nga i granen. “Med dig var jag dubbelt s\u00e5 rolig”, sa Brasse sista g\u00e5ngen vi tr\u00e4ffades. “Och med mig, Magnus, var du s\u00e5 in i helvete mycket roligare, ha ha!” Det Heliga Samarbetet gick f\u00f6re allt \u2013 och f\u00f6rl\u00e4t allt.<\/p>\n

Om Brasses barndom:<\/strong>
\u2013\u2002Brasse var blyg fr\u00e5n f\u00f6dseln. I v\u00e5rt sista m\u00f6te ber\u00e4ttade han ocks\u00e5 f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen om sin uppv\u00e4xt. Jag hade aldrig tidigare h\u00f6rt honom vara s\u00e5 r\u00e4ttfram och naken: “Jag kom fr\u00e5n en dysfunktionell skitfamilj. B\u00e5de min syster Gunilla och jag fick polio. Jag fick det f\u00f6rst och smittade henne. Lyckligtvis blev jag frisk, men det blev inte hon. Det var synd att mina f\u00f6r\u00e4ldrar tr\u00e4ffades, f\u00f6r de kunde s\u00e4kert ha blivit anst\u00e4ndiga m\u00e4nniskor b\u00e5da tv\u00e5. Ist\u00e4llet blev de varandras fiender. Jag s\u00e5g aldrig min mamma och pappa g\u00e5 hand i hand.”<\/p>\n

Om slarvern Brasse:<\/strong>
\u2013\u2002Som privatpersoner var vi ohyggligt olika. Jag var fyra \u00e5r \u00e4ldre i personbeviset, men betydligt mera om man s\u00e5g till ordning och reda. Jag brukade kalla honom “en kringvandrande enmansslum”. Det var inget snack om att alla papper vi skrev, all rekvisita m\u00e5ste f\u00f6rvaras p\u00e5 min vind, inte hans. Hade Brasse sk\u00f6tt biljettbokningen, skulle publiken ha suttit i Lidk\u00f6ping, medan vi hade klivit av t\u00e5get i Link\u00f6ping.<\/p>\n

Om Brasses och alkoholen:<\/strong>
\u2013\u2002Han tyckte om sitt vin, Brasse. Drack n\u00e4stan alltid fyra fem glas p\u00e5 ra-ken, men aldrig starksprit. \u00c4nd\u00e5 s\u00e5g jag aldrig tillstymmelse till n\u00e5gon alkoholism, s\u00e5g honom aldrig missa ett jobb p\u00e5 grund av att han var full eller bakis. Han var ett fullblodsproffs. D\u00e4remot hade han egenheten att n\u00e4r han blev pirum, s\u00e5 st\u00e4ngde v\u00e4xeln f\u00f6r ing\u00e5ende samtal. D\u00e5 upph\u00f6rde all v\u00e5r konversation, d\u00e5 blev det env\u00e4gskommunikation.<\/p>\n

Om att jobba med Brasse:<\/strong>
\u2013\u2002Hade vi ett stort gig p\u00e5 g\u00e5ng, satt vi punktligt klockan tio varje morgon i Brasses ungkarlskvart p\u00e5 Grev Magnigatan och drog p\u00e5 oss betongbyxorna, som vi kallade det. Brassade kaffe, t\u00e4nde cigaretterna och jobbade sedan med preussisk disciplin till klockan fyra. Han hade en stor vidjekorg full med allsk\u00f6ns huvudbonader. Varf\u00f6r \u00e4r oklart. Han gillade v\u00e4l f\u00e5niga hattar, helt enkelt. Men n\u00e4r inspirationen tr\u00f6t, blev de v\u00e5r livlina. Vi tog varsin hatt ur korgen och satte p\u00e5 oss och hade det fortfarande inte dykt upp n\u00e5gon bra id\u00e9 inom tv\u00e5 timmar, tog vi varsin ny.<\/p>\n

Om Brasse och kvinnorna:<\/strong>
\u2013\u2002Jag har alltid f\u00e5tt slita som ett djur f\u00f6r att f\u00e5 ens en blick av en kvinna. Verbal bel\u00e4gring har varit min enda chans att f\u00e5 ligga. Brasse d\u00e4remot var kvinnornas man fullt ut. Det fanns n\u00e5gonting i hans personlighet som v\u00e4ckte \u00f6mhet. Det r\u00e4ckte att han lade huvudet p\u00e5 sned, den d\u00e4r teddybj\u00f6rnen, s\u00e5 f\u00f6ll fruntimren som furor. Samtidigt var det n\u00e4stan om\u00f6jligt att f\u00e5 honom att avsl\u00f6ja n\u00e5gra detaljer n\u00e4r morgonen grydde.<\/p>\n

Om Brasse och Fem myror \u00e4r fler \u00e4n fyra elefanter:<\/strong>
\u2013\u2002Lasse \u00c5berg och Ardy Str\u00fcwer var komikerna p\u00e5 modet och fick uppdraget att g\u00f6ra ett pilotavsnitt. Men producenten underk\u00e4nde det, s\u00e5 Brasse och jag fick bollen ist\u00e4llet. Brasse fick bli barnens representant. Han skulle vara gatsmart och hitta l\u00f6sningar p\u00e5 allt, trots att han var analfabet. Privat var Brasse bland de mest bildade m\u00e4nniskor jag m\u00f6tt, men han gjorde rollen s\u00e5 bra, att han blev \u00f6mkad av ungar p\u00e5 stan: “Stackare som inte kan l\u00e4sa!”<\/p>\n

Om Brasse och lattjolajbanl\u00e5dan:<\/strong>
\u2013\u2002Brasse visste vilka fyra djur som skulle ing\u00e5 i varje sketch, men inte ens p\u00e5 tunnelbanan p\u00e5 v\u00e4g till jobbet hade han alltid klurat ut vilka tre som skulle h\u00f6ra ihop. “Jag f\u00f6rs\u00f6kte med allt m\u00f6jligt galet”, ber\u00e4ttade han under v\u00e5rt sista m\u00f6te. “Varf\u00f6r ska myran bort, till exempel? Jo, f\u00f6r att det handlar om pinkn\u00f6dighet. Lejonet har just varit och kissat, tranan kissade i morse och krokodilen ska just till att kissa i vattnet. Men Myran \u00e4r inte pinkn\u00f6dig alls.” Jag protesterade lamt: “Men, Brasse den d\u00e4r varianten kommer jag inte ih\u00e5g att du n\u00e5gonsin gjorde?” “Nej, men jag kunde ha gjort den!”<\/p>\n

Om Brasses avsked fr\u00e5n scenen:<\/strong>
\u2013\u2002Vi skulle g\u00f6ra ett f\u00f6retagsgig i mitten av 80-talet. Innan Brasse gick in p\u00e5 scenen ville han n\u00f6dv\u00e4ndigtvis veta var toaletten l\u00e5g. D\u00e5 och d\u00e5 hade han brukat tala om “nervpinken” och jag t\u00e4nkte v\u00e4l inget n\u00e4rmare p\u00e5 det. Men n\u00e4r han kom ut den h\u00e4r g\u00e5ngen, s\u00e5g han inte ut som vanligt. Verkade stressad och blek.<\/p>\n

\u2013\u2002N\u00e5gra dagar senare skulle vi upptr\u00e4da i V\u00e4ster\u00e5s. Fr\u00e5n ingenting f\u00f6rvandlades Brasse till en stirrig, vild\u00f6gd stackare som grep mig i kavajsla-get, tryckte upp mig mot v\u00e4ggen och skrek med gr\u00e5ten i halsen: “Det var du din j\u00e4vel som tyckte vi skulle ta det h\u00e4r jobbet!” Han hade drabbats av en scenskr\u00e4ck som skulle h\u00e5lla i sig i m\u00e5nga \u00e5r. \u00c4rligt talat tror jag att Brasse aldrig n\u00e5gonsin str\u00e4vade efter att bli k\u00e4ndis, det bara r\u00e5kade bli s\u00e5.<\/p>\n

\"Magnus
Magnus & Brasse var i m\u00e5nga \u00e5r stj\u00e4rnor p\u00e5 de svenska krogscenerna men mot slutet av 80-talet fick Brasse pl\u00f6tsligt scenskr\u00e4ck och kunde inte l\u00e4ngre upptr\u00e4da.<\/p>\n

Om sista m\u00f6tet:<\/strong>
\u2013\u2002Det var m\u00e5ndagen den 9 juni 2014. Klockan var exakt ett n\u00e4r jag klev in genom d\u00f6rrarna p\u00e5 Mornington Hotel i Stockholm. Brasse var redan p\u00e5 plats. Vi f\u00f6ll i varandras famn. Skrattade \u00e5t varandras h\u00e5riga hakor. “\u00c4h, det \u00e4r inget sk\u00e4gg”, sa Brasse. “Det \u00e4r demonstrativ ledighet!” Han s\u00e5g ut som han kom direkt fr\u00e5n en veckol\u00e5ng vistelse p\u00e5 ett pensionat p\u00e5 \u00d6sterlen. Inte solbr\u00e4nd \u2013 det var han aldrig \u2013 men avslappnad, pigg\u00f6gd och p\u00e5 ett str\u00e5lande hum\u00f6r.<\/p>\n

Om Brasses d\u00f6d:<\/strong>
\u2013\u2002De sista fjorton dagarna hade han inte varit riktigt i form. Det v\u00e4rkte i ryggen och hans ex-fru Git f\u00f6ljde honom till akuten, d\u00e4r de skickade hem honom med diagnosen sv\u00e5rt ryggskott och en burk morfintabletter. V\u00e4l hemma l\u00e4t Brasse b\u00e4dda ner sig i s\u00e4ngen. P\u00e5 fredagskv\u00e4llen den 29 au-gusti m\u00e5dde han varken b\u00e4ttre eller s\u00e4mre \u00e4n tidigare. Strax f\u00f6re klockan \u00e5tta p\u00e5 kv\u00e4llen ropade han p\u00e5 Git. Hon fick intrycket att han ville ha en kram. Men i samma \u00f6gonblick som hon sl\u00f6t honom i sin famn, k\u00e4ndes han pl\u00f6tsligt v\u00e4ldigt tung. Han hade slutat att andas. Brasse dog bokstavligt talat i hennes armar.<\/p>\n

Om sin reaktion p\u00e5 Brasses d\u00f6d:<\/strong>
\u2013\u2002”Brasse \u00e4r d\u00f6d”, sa min dotter Smulan i luren. Jag sj\u00f6nk ihop i min f\u00e5-t\u00f6lj. Det k\u00e4ndes som om blodet f\u00f6rsvann fr\u00e5n mitt ansikte. Mina v\u00e4nner runt bordet \u2013 bland andra Lasse Berghagen, Leif Mannerstr\u00f6m och Ulf Adelsohn \u2013 s\u00e5g direkt p\u00e5 mig att n\u00e5got allvarligt h\u00e4nt.<\/p>\n

\u2013\u2002Sedan ringde telefonen igen. Nu var det Expressen. Jag l\u00e5tsades som om jag hade d\u00e5lig t\u00e4ckning. St\u00e4ngde av och fr\u00e5gade h\u00f6gt mina kamrater vad jag skulle g\u00f6ra nu. Jag hade i ett enda slag blivit den mest efters\u00f6kta mannen i riket.<\/p>\n

\u2013\u2002St\u00f6rre delen av natten satt jag mest och stirrade ut genom hotellf\u00f6nst-ret. Gr\u00e4t inte, men k\u00e4nde ett slags f\u00f6rtvivlan blandad med ilska. Det h\u00e4r var ju inte r\u00e4tt! Brasse hann ju bara bli 69 \u00e5r, han skulle inte ha f\u00e5tt d\u00f6! Min telefon f\u00f6rblev avst\u00e4ngd till morgonen.<\/p>\n

\"Magnus
Brasse var gift med Git Erixon 1995-2002 men \u00e4ven efter skilsm\u00e4ssan var Git en n\u00e4ra v\u00e4n och det var i hennes armar Brasse dog.<\/p>\n

Om Brasses begravning:<\/strong>
\u2013\u2002Det f\u00f6rekom t\u00e5rar i b\u00e4nkarna, speciellt n\u00e4r jag och \u00e4nkan Git bytte blickar med varandra \u00f6ver mittg\u00e5ngen. Jag var v\u00e4ldigt ber\u00f6rd. Hade sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 att det var min kompis som l\u00e5g i kistan d\u00e4r framme. Men det fanns ocks\u00e5 rum f\u00f6r skratt. N\u00e5gra grabbar stannade upp vid kistan och tog upp en spontan appl\u00e5d.<\/p>\n

\u2013\u2002Eric Ericsons k\u00f6r ledde menigheten i klassikern P\u00e4rleporten och f\u00f6r den som k\u00e4nde Brasse blev det som en busig blinkning fr\u00e5n gubben i l\u00e5dan. P\u00e4rleporten var Brasses favoritl\u00e5t. Den inpiskade gudsf\u00f6rnekaren hade alltid varit svag f\u00f6r den gamla v\u00e4ckelses\u00e5ngen. Kunde varenda rad utantill.<\/p>\n

Om Brasses gravsten:<\/strong>
\u2013\u2002Brasse brukade ibland s\u00e4ga att han som sitt efterm\u00e4le ville ha f\u00f6ljande rader inhuggna i graniten: “Han gjorde i alla fall Myrorna.” D\u00e5 brukade jag s\u00e4ga att om jag hamnade bredvid honom p\u00e5 kyrkog\u00e5rden, s\u00e5 skulle min gravskrift i sin tur lyda: “Jag ocks\u00e5!”<\/p>\n

\"Magnus
Tillsammans med Eva Remaeus, som gick bort 1993, slog Magnus & Brasse igenom p\u00e5 bred front i od\u00f6dliga barnprogrammet Fem myror \u00e4r fler \u00e4n fyra elefanter.<\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n\t\tLasse \u00c5berg och Jon Skolmen dr\u00f6mmer om en ny resa \u2013 med k\u00e4pp och rullator!<\/a><\/span>
\n\t\tJonatan r\u00e4ddade livet p\u00e5 morfar!<\/a><\/span>
\n\t\tJag g\u00e5r igenom \u00e5lderskriser hela tiden<\/a><\/span>\n\t<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Magnus H\u00e4renstam kommer f\u00f6r evigt att vara f\u00f6rknippad med sin parh\u00e4st Brasse Br\u00e4nnstr\u00f6m. I en \u00f6ppenhj\u00e4rtig intervju avsl\u00f6jar Magnus ok\u00e4nda sidor hos sin folkk\u00e4re v\u00e4n \u2013 blygheten, kvinnotycket, den tuffa uppv\u00e4xten.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":625173,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-625172","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-11 20:21:50","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/625172","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=625172"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/625172\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/625173"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=625172"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=625172"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=625172"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}