{"id":625161,"date":"2015-06-04T08:00:00","date_gmt":"2015-06-04T08:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20150604\/mamma-fick-aldrig-se-oss-bli-vuxna\/"},"modified":"2016-05-15T00:13:18","modified_gmt":"2016-05-15T00:13:18","slug":"mamma-fick-aldrig-se-oss-bli-vuxna","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20150604\/mamma-fick-aldrig-se-oss-bli-vuxna\/","title":{"rendered":"Mamma fick aldrig se oss bli vuxna"},"content":{"rendered":"
\n

\n\t\tPersonligt\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

Namn: Felicia Falck.<\/p>\n

\u00c5lder: 25 \u00e5r.<\/p>\n

Familj: Pappa, mamma och lillasyster.<\/p>\n

Bor: Stockholm.<\/p>\n

G\u00f6r: Ekonomiansvarig p\u00e5 Ellicom. Ung ambassad\u00f6r f\u00f6r Alzheimerfonden.<\/p>\n

 <\/p>\n

Namn: Julia Falck.<\/p>\n

\u00c5lder: 23 \u00e5r.<\/p>\n

Familj: Mamma, pappa, storasyster och sambo.<\/p>\n

Bor: Halmstad.<\/p>\n

G\u00f6r: Studerar till beteendevetare. Ung ambassad\u00f6r f\u00f6r Alzheimerfonden.<\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n

\n\t\tV\u00e4lg\u00f6renhetslopp\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

Den 16 april i \u00e5r fyllde Julia och Felicias mamma 60 \u00e5r. De hade d\u00e5 en insamling till Alzheimerfonden. De har engagerat sig i organisationen f\u00f6r att sprida kunskap och hj\u00e4lpa andra i samma situation. Systrarna vill nu forts\u00e4tta sitt arbete och arrangerar den 19 september ett v\u00e4lg\u00f6renhetslopp p\u00e5 Djurg\u00e5rden i Stockholm. De tar emot intresseanm\u00e4lningar p\u00e5 www.alzheimerloppet.se<\/strong><\/a><\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n

\n\t\tUng och alzheimer\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

I takt med att l\u00e4karna har blivit b\u00e4ttre p\u00e5 att uppt\u00e4cka demenssjukdomar tidigt st\u00e4lls allt oftare diagnos p\u00e5 patienter \u00e4nda ned i yngre medel\u00e5ldern. Uppskattningsvis finns det idag cirka 3 000 barn och ungdomar som har en demenssjuk f\u00f6r\u00e4lder. Alzheimerfonden driver n\u00e4tverk, Facebook-grupper och landsomfattande projekt f\u00f6r att st\u00f6tta unga anh\u00f6riga med demenssjuka f\u00f6r\u00e4ldrar. Information finns p\u00e5 alzheimerfonden.se<\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n

\n\t\tSenaste nytt om demens och forskning\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

*En ny Sifounders\u00f6kning, som presenteras av Hj\u00e4rnfonden, visar att endast 4 och 10 svenskar vet att alzheimer \u00e4r en d\u00f6dlig sjukdom. 1 av 3 svenskar tror att sjukdomen \u00e4r en naturlig del av \u00e5ldrandet och endast 4 av 10 vet att det \u00e4r en d\u00f6dlig folksjukdom. Enligt en utv\u00e4rdering som Socialstyrelsen genomf\u00f6rt finns det dessutom stora brister i v\u00e5rden av alzheimersjuka och v\u00e5rdskillnaderna runt om i landet \u00e4r h\u00e4pnadsv\u00e4ckande.<\/p>\n

*Alzheimers sjukdom \u00e4r delvis \u00e4rftlig: om man har sjukdomen i sl\u00e4kten l\u00f6per man st\u00f6rre risk att drabbas. Under senare \u00e5r har dock forskarna identifierat andra viktiga riskfaktorer, som \u00f6verdriven alkoholkonsumtion, vitaminbrist till f\u00f6ljd av en d\u00e5ligt sammansatt kost, \u00f6vervikt, h\u00f6gt blodtryck, h\u00f6gt blodsocker och h\u00f6ga blodfetter.<\/p>\n

*Tv\u00e5 olika forskningsteam jobbar ett vaccin mot alzheimer. B\u00e5da l\u00e4kemedlen \u00e4r inne i pr\u00f6vningsfas tv\u00e5, vilket betyder att de testas p\u00e5 patienter som har utvecklat sjukdomen.<\/p>\n

*Stamcellsforskningen har f\u00e5tt en betydelsefull roll i jakten p\u00e5 nya behandlingar av demens. Idag g\u00e5r det att framst\u00e4lla stora m\u00e4ngder nervceller fr\u00e5n patienter med neurologiska sjukdomar och anv\u00e4nda cellerna f\u00f6r att testa nya l\u00e4kemedel.<\/p>\n

(K\u00e4lla: Hj\u00e4rnfonden)<\/p>\n

 <\/p>\n

L\u00e4s mer:<\/p>\n

www.alzheimerfonden.se<\/p>\n

www.demensforbundet.se<\/span><\/a><\/p>\n

www.demenscentrum.se<\/span><\/a><\/p>\n

www.hjarnfonden.se<\/span><\/a><\/p>\n

www.alzheimerforeningen.se<\/span><\/a><\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n
\n

\"Mamma<\/p>\n

Det har g\u00e5tt \u00e5tta \u00e5r sedan deras mamma fick diagnosen alzheimer. D\u00e5 var Felicia 17 och Julia 14.<\/p>\n

 <\/p>\n

V\u00e5r mamma har precis fyllt 60, och hon vet inte vilka vi, hennes egna d\u00f6ttrar, \u00e4r. Hon kommer aldrig att f\u00e5 se oss gifta oss, eller f\u00e5 tr\u00e4ffa n\u00e5gra barnbarn. F\u00f6r det mesta ligger mamma nerb\u00e4ddad i en s\u00e4ng, eller sitter fastsp\u00e4nd i en rullstol, s\u00e4ger Julia, 22 \u00e5r.<\/p>\n

\u2013\u2002Hon bara v\u00e4ntar. P\u00e5 ingenting, s\u00e4ger Felicia, 25 \u00e5r.<\/p>\n

Det har g\u00e5tt \u00e5tta \u00e5r sedan deras mamma fick diagnosen alzheimer. D\u00e5 var Felicia 17 och Julia 14.<\/p>\n

\u2013\u2002Vi kunde ingenting om alzheimer. Vi hade ingen aning om hur tuffa de n\u00e4rmaste \u00e5ren skulle bli, s\u00e4ger Felicia.<\/p>\n

N\u00e5gra dagar efter sjukdomsbeskedet satt Julia p\u00e5 en naturkunskapslektion och l\u00e4raren b\u00f6rjade prata om alzheimer. Sakta b\u00f6rjade det g\u00e5 upp f\u00f6r henne vad det \u00e4r f\u00f6r en slags sjukdom.<\/p>\n

Jag rusade storgr\u00e5tande ut ur klassrummet, och sprang raka v\u00e4gen hem till min mammas trygga famn.<\/p>\n

 <\/p>\n

Stod inte r\u00e4tt till\"Mamma<\/strong><\/p>\n

Det var sommaren 2007 som Julia f\u00f6rstod att allt inte stod r\u00e4tt till med mamman. Som vanligt spenderade familjen sommaren i huset i Blekinge. Till sommartraditionen h\u00f6rde att \u00e5ka till en favoritstrand och bada. P\u00e5 hemv\u00e4gen brukade deras pappa \u00e5ka inlines och tjejerna h\u00e4ngde med mamman i bilen. Samma strand. Samma v\u00e4g. Samma rutiner varje \u00e5r. Men den h\u00e4r g\u00e5ngen hittade inte mamman tillbaka till stugan. Inte nog med det. Flera g\u00e5nger under bilf\u00e4rden k\u00f6rde hon l\u00e4nge p\u00e5 v\u00e4nster sida. Julia var 14 \u00e5r och f\u00f6rstod ingenting.<\/p>\n

Julia ser tillbaka p\u00e5 en tuff gymnasietid. Att vakna varje morgon med \u00e5ngest. Att snabbt g\u00f6ra sig i ordning i flickrummet f\u00f6r att hemtj\u00e4nsten h\u00e4rjar ute i k\u00f6ket och p\u00e5 toaletten. Att t\u00e4nka: “Varf\u00f6r ska n\u00e5gon beh\u00f6va hj\u00e4lpa min 50-\u00e5riga mamma att g\u00f6ra frukost?”. Att fundera \u00f6ver hur mamma ska m\u00e5 just den dagen. Att k\u00e4nna sig ensam \u2013 f\u00f6r vilken kompis kan s\u00e4tta sig in i hennes situation? Att vara den enda dottern hemma, f\u00f6r att storasyster har flyttat hemifr\u00e5n. Att g\u00e5 raka v\u00e4gen hem till mamma n\u00e4r kompisarna hittar p\u00e5 n\u00e5got kul efter skolans slut. Att laga mat, diska, tv\u00e4tta, st\u00e4da \u2013 att dagligen utf\u00f6ra sysslor som inte ska vara vardag f\u00f6r en 15-\u00e5ring. Och framf\u00f6r allt: att se sin \u00e4lskade mamma bli s\u00e4mre och s\u00e4mre.<\/p>\n

\u2013\u2002Mamma var ofta uppe och h\u00e4rjade p\u00e5 n\u00e4tterna. Ibland v\u00e4ckte hon oss, ibland kunde vi hitta henne sovandes p\u00e5 toalettgolvet. Hon lade sm\u00f6ret i toaletten, mina prylar ute p\u00e5 g\u00e5rden, och hon h\u00e4llde mj\u00f6lk i bestickl\u00e5dan. Ena sekunden var hon gullig, n\u00e4sta misst\u00e4nksam. Hon lade toalettpappret \u00f6verallt \u2013 i necess\u00e4ren, i badrumssk\u00e5pet, i fickorna. Men aldrig i toaletten. N\u00e4r hon skulle s\u00e4tta sig i bilen visste hon inte vad som var fram och bak. Motoriken funkade inte. Hon var som ett litet barn.<\/p>\n

 <\/p>\n

Kunde inte bo hemma<\/strong><\/p>\n

Efter flera \u00e5rs hemv\u00e5rd orkade inte Julia och hennes pappa l\u00e4ngre. De ins\u00e5g att mamman inte kunde bo hemma. F\u00f6rst testade de ett avlastningsboende, som innebar att mamman bodde borta en vecka i m\u00e5naden. S\u00e5 sm\u00e5ningom flyttade hon till ett boende \u2013 p\u00e5 heltid.<\/p>\n

\u2013\u2002Det var jag, hennes 19-\u00e5riga dotter, som ber\u00e4ttade f\u00f6r mamma att hon inte l\u00e4ngre kunde bo kvar i sitt eget hem. Jag kommer aldrig att gl\u00f6mma det och jag har enormt d\u00e5ligt samvete f\u00f6r det. Mamma gr\u00e4t, men gick med p\u00e5 att flytta. K\u00e4nslan n\u00e4r jag l\u00e4mnade henne p\u00e5 hemmet den d\u00e4r m\u00f6rka januarikv\u00e4llen\u2026 Det gjorde, och g\u00f6r fortfarande, s\u00e5 fruktansv\u00e4rt ont, s\u00e4ger Julia.<\/p>\n

Mamman hann knappt flytta, f\u00f6rr\u00e4n hon b\u00f6rjade g\u00e5 ner sig. Rej\u00e4lt. Hon fick f\u00f6r mycket medicin, fel medicin, och inte den omv\u00e5rdnad hon s\u00e5 v\u00e4l beh\u00f6vde. Till slut lyckades familjen f\u00e5 in henne p\u00e5 ett boende som \u00e4r mer inriktat p\u00e5 yngre dementas behov. Oavsett boende \u2013 det har alltid varit jobbigt att h\u00e4lsa p\u00e5, tycker systrarna.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag m\u00e5r d\u00e5ligt varje g\u00e5ng jag har varit d\u00e4r. Jag har alltid tyckt att hon ser s\u00e5 ensam ut. Att hon bara sitter d\u00e4r, s\u00e4ger Julia.<\/p>\n

 <\/p>\n

Mycket sm\u00e4rta<\/strong><\/p>\n

Systrarna \u00f6nskar att de hade f\u00e5tt mer st\u00f6d under den h\u00e4r resan. Att de hade f\u00e5tt tr\u00e4ffa andra ungdomar i samma situation.<\/p>\n

\u2013\u2002Vi har f\u00e5tt br\u00e5ka oss till boenden. Vi har blivit ifr\u00e5gasatta av of\u00f6rst\u00e5ende v\u00e5rdpersonal: “Varf\u00f6r vill ni l\u00e4mna bort er egen mamma?”. T\u00e4nk om vi hade f\u00e5tt tr\u00e4ffa n\u00e5gon som kunde ge oss lite tips om hur man bem\u00f6ter en alzheimersjuk, s\u00e4ger Felicia.<\/p>\n

\u2013\u2002Inte heller de n\u00e4rmaste har alltid f\u00f6rst\u00e5tt. Ibland har jag f\u00e5tt kommentarer som: “Men din mamma lever ju i alla fall”. Men jag brukar s\u00e4ga att jag f\u00f6rlorade min mamma n\u00e4r jag var 18, s\u00e4ger Julia.<\/p>\n

Inte f\u00f6r inte kallas alzheimer f\u00f6r “de anh\u00f6rigas sjukdom”. De senaste \u00e5rens helvete har inneburit mycket sm\u00e4rta \u2013 inte minst f\u00f6r systrarnas pappa, som sett sin livskamrat tyna bort.<\/p>\n

\u2013\u2002Det har varit tungt att se hur min fantastiska f\u00f6rebild, min pappa, har lidit. Min sociala, glada pappa, som alltid har varit s\u00e5 full av uppt\u00e5g, tappade till slut bort sig sj\u00e4lv i allt el\u00e4nde. Jag vill att min pappa ska f\u00f6rst\u00e5 vilken fantastisk m\u00e4nniska han \u00e4r och hur stark han har varit i alla \u00e5r. Inte en enda g\u00e5ng svek han mamma eller oss. Han k\u00e4mpade alltid lite till f\u00f6r att alla skulle ha det s\u00e5 bra som m\u00f6jligt. Nu b\u00f6rjar han hitta tillbaka till sig sj\u00e4lv. Han g\u00f6r saker som han tycker om. Som att ta oss till fj\u00e4llen f\u00f6r att \u00e5ka skidor.<\/p>\n

Felicia \u00e5 sin sida pl\u00e5gas av att hon inte b\u00e4ttre tog tillvara p\u00e5 tiden d\u00e5 mamman fortfarande var hyfsat frisk. Ist\u00e4llet gjorde hon val som alla 17-\u00e5ringar g\u00f6r: \u00e5kte till K\u00f6penhamn och jobbade, flyttade hemifr\u00e5n, b\u00f6rjade plugga.<\/p>\n

\u2013\u2002S\u00e5 h\u00e4r i efterhand inser jag att jag skulle ha njutit mer av mamma som hon var d\u00e5. Jag var borta de \u00e5ren d\u00e5 hon m\u00e5dde som b\u00e4st under sin sjukdomstid. Jag \u00f6nskar att jag hade vetat mer om sjukdomen, att jag hade struntat i dumma sm\u00e5saker, att jag hade njutit mer av de fina stunderna. Jag kan bli s\u00e5 ledsen n\u00e4r kompisar suckar \u00f6ver att de “m\u00e5ste” g\u00e5 hem till sin mamma p\u00e5 s\u00f6ndagsmiddag. Jag skulle kunna ge vad som helst f\u00f6r en enda middag med min mamma.<\/p>\n

 <\/strong><\/p>\n

Ocks\u00e5 ljusa minnen<\/strong><\/p>\n

N\u00e4r de t\u00e4nker tillbaka p\u00e5 sin friska mamma str\u00f6mmar adjektiv som “j\u00e4tteomt\u00e4nksam”, “sn\u00e4ll”, “k\u00e4rleksfull”, “omtyckt”, ur munnarna. En stor kontrast till den aggressiva mamma som sjukdomen ett tag gjorde henne till.<\/p>\n

\u2013\u2002En g\u00e5ng tryckte mamma upp mig mot v\u00e4ggen och tog stryptag. Hon var ocks\u00e5 frustrerad p\u00e5 sig sj\u00e4lv. L\u00e5ste in sig p\u00e5 toaletten och slog sig sj\u00e4lv f\u00f6r att hon var s\u00e5 arg p\u00e5 att hon inte fungerade, s\u00e4ger Felicia.<\/p>\n

\u2013\u2002Vi har inte alltid velat l\u00e4mna ut mamma och ber\u00e4tta precis hur det \u00e4r. N\u00e4r sl\u00e4ktingar och v\u00e4nner har undrat, har vi sagt: “Det \u00e4r som vanligt”. F\u00f6r vissa har vi valt att visa bilder p\u00e5 mamma \u2013 d\u00e4r hon ligger i s\u00e4ngen, gr\u00e5h\u00e5rig, utan t\u00e4nder, mager, och ser ut som en 90-\u00e5rig gumma. D\u00e5 brukar de f\u00e5 en chock, s\u00e4ger Julia.<\/p>\n

Men systrarna har ocks\u00e5 ljusa, vackra minnen av sin mamma. Som den g\u00e5ngen d\u00e5 de slog sig ner i soffan och bl\u00e4ddrade i ett gammalt fotoalbum. Trots att mamman var l\u00e5ngt g\u00e5ngen i sin sjukdom kunde hon ber\u00e4tta ing\u00e5ende detaljer om varje foto. Och den g\u00e5ngen mamman kom in i Julias rum f\u00f6r att s\u00e4ga god natt, och tog fel p\u00e5 Julia och hennes dunjacka. Mamman gick fram till dunjackan och kramade den \u00f6mt och l\u00e4nge, och viskade: “Jag \u00e4lskar dig”. Tillsammans skrattade mamman och Julia l\u00e4nge och innerligt \u00e5t misstaget.<\/p>\n

\"Mamma<\/p>\n

N\u00e4r systrarna t\u00e4nker tillbaka p\u00e5 sin friska mamma beskriver de henne som j\u00e4tteomt\u00e4nksam, sn\u00e4ll och k\u00e4rleksfull.<\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n\t\tTrebarnspappan Mikael fick besked om Alzheimer – vid 41 \u00e5rs \u00e5lder<\/a><\/span>
\n\t\tAtt st\u00e5 bredvid demensens dimmor<\/a><\/span>
\n\t\tPernilla och Gustafs k\u00e4rlek \u00f6vervann olyckan<\/a><\/span>\n\t<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Deras \u00e4lskade mamma finns fortfarande i livet \u2013 men i praktiken l\u00e4mnade hon dem redan f\u00f6r flera \u00e5r sedan. Systrarna Falck var bara ton\u00e5ringar d\u00e5 mamman insjuknade i alzheimer.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":625162,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-625161","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-11 20:35:47","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/625161","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=625161"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/625161\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/625162"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=625161"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=625161"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=625161"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}