{"id":625124,"date":"2015-07-13T07:00:00","date_gmt":"2015-07-13T07:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20150713\/olas-dotter-fru-och-mamma-drabbades-av-cancer\/"},"modified":"2016-05-15T00:14:27","modified_gmt":"2016-05-15T00:14:27","slug":"olas-dotter-fru-och-mamma-drabbades-av-cancer","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20150713\/olas-dotter-fru-och-mamma-drabbades-av-cancer\/","title":{"rendered":"Olas dotter, fru och mamma drabbades av cancer"},"content":{"rendered":"
\n
\n

N\u00e4ra en halv miljon svenskar har n\u00e5gon g\u00e5ng f\u00e5tt en cancerdiagnos. Men cancer drabbar inte bara dem som har den i sin kropp. Allt f\u00f6r s\u00e4llan talas det om de anh\u00f6riga \u2013 alla vi som st\u00e5r vid sidan om och mitt i v\u00e5r egen oro och f\u00f6rtvivlan f\u00f6rv\u00e4ntas st\u00f6tta de sjuka. Det \u00e4r inte f\u00f6r inte som Ola Ringdahl kallar oss f\u00f6r “st\u00f6dtrupper”.<\/p>\n

Ola har rikligt med erfarenhet p\u00e5 omr\u00e5det. Tre av de fyra viktigaste kvinnorna i hans liv har drabbats av cancer. H\u00f6sten 2002 dog hans 59-\u00e5riga mamma Mona i gyncancer. Sommaren 2008 drabbades hans \u00e4ldsta dotter Stella, blott tio \u00e5r gammal, av Hodgkins lymfom, cancer i lymfsystemet. Dessutom k\u00e4mpade hans fru Therese i flera \u00e5r med en ovanlig form av mjukdelscancer, som i oktober f\u00f6rra \u00e5ret tog hennes liv.<\/p>\n

N\u00e4r Ola och Therese tr\u00e4ffades sommaren 2008 trodde Therese att hennes cancer var botad. En benamputation \u00e5ret innan hade s\u00e4nkt \u00e5terfallsrisken rej\u00e4lt.<\/p>\n

\u2013\u2002Fem cancerfria veckor fick vi tillsammans innan min dotter Stellas diagnos kom. I det l\u00e4get var det en v\u00e4ldig tur i oturen att Therese hade personlig erfarenhet av cancer. Hon var ett j\u00e4ttestort st\u00f6d f\u00f6r b\u00e5de Stella och mig, f\u00f6rklarar Ola.<\/p>\n

Bara fyra m\u00e5nader efter avslutad behandling visade r\u00f6ntgenbilderna att Stellas cancer var tillbaka. N\u00e5gra veckor senare fick Therese samma besked g\u00e4llande sin sjukdom. Ola satt i ett v\u00e4ntrum p\u00e5 Astrid Lindgrens barnsjukhus d\u00e5 hon ringde och ber\u00e4ttade det f\u00f6r honom.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag b\u00f6rjade skratta, som en stressreaktion. Alltihop k\u00e4ndes s\u00e5 fruktansv\u00e4rt absurt och overkligt.<\/p>\n


Gick upp i vikt<\/strong>
Att Ola skulle prioritera att i f\u00f6rsta hand finnas vid Stellas sida var en sj\u00e4lvklarhet f\u00f6r b\u00e5de honom och Therese.<\/p>\n

\u2013\u2002Therese var mogen nog att f\u00f6rst\u00e5 att relationen till ett barn \u00e4r starkare \u00e4n mellan partners. Jag f\u00f6rs\u00f6kte finnas d\u00e4r f\u00f6r b\u00e5da tv\u00e5 s\u00e5 gott jag kunde, men Stella kom alltid i f\u00f6rsta rummet. Att ha ett barn med cancer \u00e4r det ot\u00e4ckaste man kan vara med om.<\/p>\n

\u2013\u2002Stellas kropp svarade f\u00f6rst inte ordentligt p\u00e5 behandlingen. Det ledde till att hon fick extra h\u00f6ga doser cytostatika f\u00f6ljt av en benm\u00e4rgstransplantation. Jag brottades hela tiden med en djup r\u00e4dsla f\u00f6r att behandlingen inte skulle fungera.<\/p>\n

M\u00e5naderna av ovisshet och stress hade en negativ inverkan p\u00e5 b\u00e5de kropp och sj\u00e4l.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag gick upp mycket i vikt. Den psykiska ansp\u00e4nningen gjorde ocks\u00e5 att jag en kort period fick minnesluckor och tappade orden, vilket fick till f\u00f6ljd att jag hade sv\u00e5rt att sk\u00f6ta mitt jobb som kommunikationskonsult. Det var en l\u00e4ttnad n\u00e4r jag efter en tid fick f\u00f6r\u00e4ldrapenning och kunde koncentrera mig p\u00e5 att ta hand om Stella.<\/p>\n

Stellas behandling visade sig i slut\u00e4ndan vara framg\u00e5ngsrik. I dag \u00e4r hon friskf\u00f6rklarad och b\u00e4r inga andra sp\u00e5r av sjukdomen \u00e4n att hon \u00e4r lite mognare \u00e4n de flesta andra 17-\u00e5ringar.<\/p>\n


Schemalagda samtal<\/strong>
Thereses kamp mot cancern fortsatte d\u00e4remot. Nya metastaser d\u00f6k upp med j\u00e4mna mellanrum, och till slut stod det klart att sjukdomen inte l\u00e4ngre kunde botas. L\u00e4nge gick det att h\u00e5lla den i schack med hj\u00e4lp av olika slags cytostatika och Olas och Thereses relation st\u00e4rktes av vetskapen om att deras tid tillsammans var utm\u00e4tt.<\/p>\n

\u2013\u2002Sjukdomen gav perspektiv p\u00e5 vad som \u00e4r viktigt och inte viktigt. R\u00e4dslan f\u00f6r att beh\u00f6va skiljas fr\u00e5n den man \u00e4lskar g\u00f6r en v\u00e4ldigt tacksam f\u00f6r det man har i stunden. Sm\u00e5 saker i vardagen kunde ge en livsf\u00f6rh\u00f6jande k\u00e4nsla \u2013 som n\u00e4r Therese hade en bra dag och vi kunde \u00e4ta en god brunch och ta en promenad tillsammans i solskenet.<\/p>\n

En bekant till Ola som \u00e4r krishanteringsexpert inom Storstockholms brandf\u00f6rsvar hade ber\u00e4ttat om hur man d\u00e4r har kontinuerliga uppf\u00f6ljningssamtal i samband med traumatiska h\u00e4ndelser. Ola och Therese best\u00e4mde sig f\u00f6r att anv\u00e4nda samma metod. En best\u00e4md tid varje vecka satte de sig ned f\u00f6r att under en timme prata om sina tankar och k\u00e4nslor kring veckan som g\u00e5tt.<\/p>\n

\u2013\u2002Vi fick mycket bra sagt under de d\u00e4r samtalen. Innan dess hade vi haft olika metoder f\u00f6r att hantera allt det jobbiga. Jag ventilerade friskt mina k\u00e4nslor, medan Therese var mer \u00e5terh\u00e5llsam med att dela med sig av sina. Det skapade frustration fr\u00e5n b\u00e5da h\u00e5ll. Genom v\u00e5ra schemalagda samtal hittade vi ett gemensamt s\u00e4tt att tackla situationen.<\/p>\n

\"Olas<\/p>\n

Tre av Olas n\u00e4rmaste fick cancer. Hans nyutkomna bok inneh\u00e5ller b\u00e5de konkreta r\u00e5d och tips till anh\u00f6riga till cancerdrabbade, och f\u00f6rst\u00e5s hans egna erfarenheter.<\/p>\n

V\u00e4nner f\u00f6rsvann<\/strong>
Som n\u00e4rst\u00e5ende \u00e4r man i behov av st\u00f6d fr\u00e5n personer utanf\u00f6r familjen. V\u00e4nner och bekanta \u00e4r s\u00e4llan s\u00e5 betydelsefulla som d\u00e5 man n\u00e4r man befinner sig i kris. Men de personer som man hade trott skulle st\u00e4lla upp f\u00f6r en i ur och skur lever inte alltid upp till f\u00f6rv\u00e4ntningarna. Liksom andra i samma situation har Ola uppt\u00e4ckt sanningen i det gamla ordspr\u00e5ket “i n\u00f6den pr\u00f6vas v\u00e4nnen”.<\/p>\n

\u2013\u2002M\u00e5nga f\u00f6rsvann ur mitt liv n\u00e4r jag beh\u00f6vde dem som mest \u2013 inte minst tv\u00e5 n\u00e4ra killkompisar som jag uttryckligen bad om hj\u00e4lp och st\u00f6d. Flera g\u00e5nger har jag ocks\u00e5 sett hur bekanta bytt sida av gatan f\u00f6r att slippa st\u00f6ta ihop med mig. Alla andra n\u00e4rst\u00e5ende till cancersjuka som jag har pratat med vittnar om samma \u00f6vergivenhet.<\/p>\n

\"OlasOlas nyutkomna bok “Att st\u00e5 bredvid cancer” inneh\u00e5ller s\u00e5v\u00e4l intervjuer med andra n\u00e4rst\u00e5ende som med personer som kommer i kontakt med anh\u00f6riga till cancerdrabbade i sitt yrke, konkreta tips och r\u00e5d i olika situationer, och s\u00e5 givetvis Olas egna erfarenheter.<\/p>\n

I boken finns bland annat ett \u00f6ppenhj\u00e4rtigt samtal mellan honom och hans fru Therese \u00e5tergivet. Therese var pigg och arbetade heltid trots den tuffa cytostatikabehandlingen. Tanken var att hon skulle delta i marknadsf\u00f6ringen av boken. Men en m\u00e5nad efter att Ola l\u00e4mnat in manuset till f\u00f6rlaget drabbades hon av hj\u00e4rtsvikt och dog inom loppet av tre timmar.<\/p>\n

\u2013\u2002Vi hade levt i tron och f\u00f6rhoppningen att vi skulle f\u00e5 ytterligare tv\u00e5-tre \u00e5r tillsammans, s\u00e5 det blev en chock att hon f\u00f6rsvann s\u00e5 hastigt. Det har varit en j\u00e4ttesm\u00e4rtsam tid sedan Therese gick bort, men mitt liv g\u00e5r vidare och jag k\u00e4nner \u00e4nd\u00e5 tillf\u00f6rsikt inf\u00f6r framtiden.<\/p>\n


Hela artiklen hittar du i Hemmets Journal nr 29, 2015!<\/em><\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n\t\tNjurcancer: Johan fylls av lycka vid varje f\u00f6delsedag<\/a><\/span>
\n\t\tCancern ska inte f\u00e5 kuva Annika Ljungberg<\/a><\/span>
\n\t\tNu g\u00e5r vi v\u00e5r tuffaste match<\/a><\/span>\n\t<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

En promenad i parken, en frukost i solen\u2026 N\u00e4r livet trasas s\u00f6nder av sjukdom blir livets sm\u00e5 gl\u00e4dje\u00e4mnen helt avg\u00f6rande. Det \u00e4r en av Ola Ringdahls erfarenheter som anh\u00f6rig till tre cancerdrabbade kvinnor. Nu har han skrivit en bok om sina upplevelser.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":625125,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-625124","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-11 23:54:02","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/625124","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=625124"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/625124\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/625125"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=625124"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=625124"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=625124"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}