{"id":625108,"date":"2014-03-20T07:00:00","date_gmt":"2014-03-20T07:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20140320\/kim-anderzon-jag-ser-inte-mig-sjalv-som-sjuk\/"},"modified":"2016-05-15T00:14:53","modified_gmt":"2016-05-15T00:14:53","slug":"kim-anderzon-jag-ser-inte-mig-sjalv-som-sjuk","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20140320\/kim-anderzon-jag-ser-inte-mig-sjalv-som-sjuk\/","title":{"rendered":"Kim Anderzon: Jag ser inte mig sj\u00e4lv som sjuk"},"content":{"rendered":"
\n
\n

\"Kim<\/p>\n

Det \u00e4r dagen f\u00f6re den sista av sju cellgiftsbehandlingar.<\/p>\n

Kim Anderzon st\u00e5r i d\u00f6rr\u00f6ppningen och vinkar glatt. Sk\u00e5despelerskans hus ligger vackert bel\u00e4get i slutet av en l\u00e5ng all\u00e9 mitt ute p\u00e5 landet i natursk\u00f6na Roslagen. Det \u00e4r en av \u00e5rets hittills kallaste dagar och Kim har en v\u00e4rmande sjal runt huvudet. Naturen har alltid betytt mycket f\u00f6r Kim, men kanske \u00e4nnu mer under hennes senaste \u00e5r d\u00e5 hon burit p\u00e5 diagnosen cancer.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag tycker visserligen om stadspulsen ocks\u00e5, men naturen \u00e4r mina lungor. Att f\u00e5 vistas h\u00e4r ute inneb\u00e4r frid, njutning och \u00e5terh\u00e4mtning. Jag vet inte hur m\u00e5nga promenadstigar jag har trampat upp i sn\u00f6n d\u00e4r borta i skogen, s\u00e4ger Kim.<\/p>\n

Redan n\u00e4r Kim var 5 \u00e5r hamnade teatern \u00f6verst p\u00e5 intresselistan.<\/p>\n

\u2013\u2002Farmor och farfar tog med mig p\u00e5 operetter och teaterf\u00f6rest\u00e4llningar i \u00d6stersund d\u00e4r jag v\u00e4xte upp. Jag var f\u00e4ngslad av teaterv\u00e4rlden i samma sekund jag kom i kontakt med den.<\/p>\n

Kim lockades av m\u00e4nniskorna p\u00e5 scenen som lyste av glitter och glamour och gav en kontrast till “det vanliga livet”. Men hon tog en omv\u00e4g och utbildade sig f\u00f6rst till kartritare.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag var 16 \u00e5r och flyttade till Stockholm. Jag hann jobba en del, men sedan tog teatern \u00f6ver och jag gick Teaterstudions yrkesskola.<\/p>\n

Hon blev sedan handplockad till Pistolteatern d\u00e4r hon blev kvar i 18 \u00e5r. Hennes filmografi-lista \u00e4r l\u00e4ngre \u00e4n de flesta sk\u00e5despelares och utm\u00e4rkelserna \u00e4r m\u00e5nga.<\/p>\n

Arbetet betyder allt f\u00f6r Kim men sm\u00e4rtan g\u00f6r sig p\u00e5mind i ryggslutet d\u00e4r hennes tum\u00f6r sitter.<\/p>\n

\u2013\u2002Det k\u00e4nns b\u00e4ttre n\u00e4r jag f\u00e5r r\u00f6ra p\u00e5 mig lite.<\/p>\n

F\u00f6r ganska exakt ett \u00e5r sedan uppt\u00e4cktes tum\u00f6ren. I morgon ska Kim genomf\u00f6ra sin sista av sju cellgiftsbehandlingar.<\/p>\n

\u2013\u2002Det brukar ta n\u00e5gra dagar innan man k\u00e4nner sig j\u00e4ttef\u00f6rgiftad och m\u00e5r skitd\u00e5ligt. D\u00e5 k\u00e4nner jag sm\u00e4rta och k\u00e4nselbortfall i hela skinkan, foten \u00e4r bed\u00f6vad eftersom tum\u00f6ren ligger p\u00e5 ischiasnerven. Den g\u00e5r enligt l\u00e4karna inte att operera bort s\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rs\u00f6ker vi med gift.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Kim<\/strong><\/p>\n

Kim Anderzon medverkade i h\u00f6stas i Den skalliga primadonnan trots sin sjukdom. H\u00e4r med Roger Westberg.<\/p>\n

 <\/p>\n

S\u00f6rjer inte h\u00e5ret<\/strong><\/p>\n

Dessutom \u00e4ter hon giftfri mat och tar ett mistelextrakt.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag injicerar det i magen, det g\u00f6r jag varannan dag. Och allt som immunf\u00f6rsvaret tycker om, det ska man stoppa i sig.<\/p>\n

L\u00e4nge hade Kim kvar sitt h\u00e5r, men idag f\u00e5r hon ha sjal eller peruk p\u00e5 sig.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag har inte s\u00f6rjt h\u00e5ret s\u00e5 mycket som kanske andra g\u00f6r, jag \u00e4r ju van fr\u00e5n livet p\u00e5 teaterscen att ha p\u00e5 mig olika peruker. Men jag erk\u00e4nner att just nu tycker jag inte att det \u00e4r s\u00e4rskilt roligt med kalas och folksamlingar.<\/p>\n

\u00c4ven om k\u00e4nslorna \u00e5ker berg och dal-bana tar Kim en dag i taget.<\/p>\n

\"Kim\u2013\u2002Usch, cancer \u00e4r en jobbig sjukdom. Sm\u00e4rtan, ovissheten\u2026 Men jag tar inte in att “nu \u00e4r det fara och f\u00e4rde”. Det blockerar jag. Jag vill inte identifiera mig som sjuk utan att jag jobbar f\u00f6r att bli frisk. Det handlar inte om ett “om” utan “n\u00e4r”. Min personlighet och mitt positiva t\u00e4nk r\u00e4ddar mig. Jag k\u00e4mpar p\u00e5.<\/p>\n

\u2013\u2002I h\u00f6stas fick jag s\u00e4ga nej till en hel del jobb, men med pj\u00e4sen Den skalliga primadonnan<\/em> har det varit annorlunda. I den har vi sex roller d\u00e4r jobbet och kraften f\u00f6rdelas mellan oss alla. Jag hade inte orkat en solof\u00f6rest\u00e4llning i nul\u00e4get. Det \u00e4r en st\u00f6rre anstr\u00e4ngning \u2013 lite som att springa ett maratonlopp.<\/p>\n

Kim beskriver f\u00f6rest\u00e4llningen som en mycket absurd pj\u00e4s med galna och kn\u00e4ppa repliker.<\/p>\n

\u2013\u2002Publiken \u00e4r v\u00e4ldigt entusiastisk. I h\u00f6stas var det uts\u00e5lt hela tiden och det har varit en v\u00e4ldigt blandad publik p\u00e5 b\u00e5de \u00e5lder och k\u00f6n, vilket \u00e4r j\u00e4tteroligt.<\/p>\n

N\u00e4r Kim ser tillbaka p\u00e5 sitt liv finns det s\u00e5 mycket hon \u00e4r stolt \u00f6ver och det \u00e4r sv\u00e5rt att v\u00e4lja ut en enda film eller teaterf\u00f6rest\u00e4llning.<\/p>\n

\u2013\u2002Men Vivagina<\/em> tycker jag \u00e4r extra ordin\u00e4r. Den har jag k\u00f6rt i 14 \u00e5r och den efterfr\u00e5gas fortfarande.<\/p>\n

P\u00e5 fr\u00e5gan om Kim inte gl\u00f6mmer manus d\u00e5 hon spelar i s\u00e5 m\u00e5nga olika upps\u00e4ttningar, menar hon att hennes minne \u00e4r det minsann inget fel p\u00e5.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag repeterar n\u00e5gra dagar och sedan minns jag allt igen. Jag tr\u00e4nar min hj\u00e4rna varje dag.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Kim<\/p>\n

Kim Anderzon med maken Lars Naumberg.<\/p>\n

 <\/p>\n

Uppslukad av jobb<\/strong><\/p>\n

Rent privat \u00e4r Kim mest stolt \u00f6ver sina barn och barnbarn.<\/p>\n

\u2013\u2002De \u00e4r alla s\u00e5 fina. Tyv\u00e4rr har jag alltid varit ganska uppslukad av mitt jobb eftersom sk\u00e5despelaryrket ofta blir ens liv. Men jag hoppas att de k\u00e4nt att jag varit n\u00e4rvarande n\u00e4r vi v\u00e4l setts. B\u00e5da mina barn \u00e4r mer eller mindre uppvuxna p\u00e5 teatern, s\u00e4ger Kim vars dotter Tintin g\u00e5tt samma v\u00e4g som sin mor medan sonen Andrej arbetar med musik.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag har aldrig varit en s\u00e4rskild lekfull mamma, d\u00e4remot har jag tyckt om att l\u00e4sa mycket f\u00f6r dem. Och vi g\u00e5r g\u00e4rna p\u00e5 museum eller utst\u00e4llningar ihop. Vi har daglig kontakt och de h\u00e4lsar p\u00e5 mig v\u00e4ldigt ofta.<\/p>\n

\"KimDen sociala biten \u00e4r viktig f\u00f6r Kim, hon umg\u00e5s fortfarande med b\u00e5da barnens respektive pappa och inte minst nu, i hennes tuffaste period, inser hon hur m\u00e5nga v\u00e4nner hon har.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag orkar inte prata s\u00e5 mycket i telefonen nuf\u00f6rtiden, tycker att jag inte har s\u00e5 mycket att ber\u00e4tta om d\u00e5 min sjukdom tar s\u00e5 mycket tid. Och sjukdom har jag aldrig tyckt om att prata om.<\/p>\n

Sambon Lasse, 62, som \u00e4r KBT-terapeut, tr\u00e4ffade Kim f\u00f6r 34 \u00e5r sedan.<\/p>\n

\u2013\u2002Vi jobbade tillsammans p\u00e5 teatern, en arbetsplats d\u00e4r det \u00e4r sv\u00e5rt att ta skydd fr\u00e5n f\u00f6r\u00e4lskelser. Man jobbar s\u00e5 intimt utan masker. Det var bara s\u00e5 lyckosamt att v\u00e5ra v\u00e4gar m\u00f6ttes. Jag tyckte att han var s\u00e5 snygg. Dessutom hade han humor och var intelligent. Och vad han f\u00f6ll f\u00f6r? En s\u00e5dan fantastisk kvinna, ha ha!<\/p>\n

\u2013\u2002Jag tycker det \u00e4r otroligt viktigt i en relation, att man har en bra dialog. Att prata \u00e4r sj\u00e4lva br\u00e4nslet. Lasse f\u00e5r mig att k\u00e4nna mig intelligent. Jag k\u00e4nner en gl\u00e4dje att f\u00e5 ha n\u00e5gon att dela allt med.<\/p>\n

\u2013\u2002Han \u00e4r den person som betytt mest f\u00f6r mig under den h\u00e4r sjukdomstiden. Jag har g\u00e5tt f\u00f6re hans jobb och fast jag tycker att allt smakar pl\u00e5t f\u00f6rs\u00f6ker han laga s\u00e5dan mat han vet att jag tycker om. Det \u00e4r trist att man tappar aptiten. Jag har f\u00f6rlorat m\u00e5nga kilo under detta \u00e5r.<\/p>\n

Vad har hj\u00e4lpt dig skingra tankarna i de tuffa stunderna?<\/p>\n

\u2013\u2002Jag l\u00e4ser kolossalt mycket, tror jag pl\u00f6jt hundra b\u00f6cker under detta \u00e5r. Och s\u00e5 har promenaderna hj\u00e4lpt mig.<\/p>\n

Hur ser du p\u00e5 \u00e5ldrande?<\/strong><\/p>\n

\u2013\u2002Att \u00e5ldras inneb\u00e4r klokskap, sj\u00e4lvtillit och sj\u00e4lvf\u00f6rtroende. Jag tycker inte om att t\u00e4nka p\u00e5 att man ska bli skr\u00f6plig, att kroppen inte ska orka. Men d\u00e4r \u00e4r jag inte \u00e4n, jag k\u00e4nner mig inte gammal alls.<\/p>\n

Hur har dina n\u00e4rst\u00e5ende reagerat?<\/strong><\/p>\n

\u2013\u2002Det \u00e4r klart att alla n\u00e4rst\u00e5ende \u00e4r oroliga. Jag som aldrig varit sjukskriven en enda dag i mitt liv blir pl\u00f6tsligt sjuk. Det visar att cancer verkligen kan drabba vem som helst. Nu vet jag vikten av att ta vara p\u00e5 sin tid varje dag. Man ska f\u00f6rs\u00f6ka g\u00f6ra de b\u00e4sta valen och man m\u00e5ste inte s\u00e4ga ja till s\u00e5dant som man inte har lust till i livet.<\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

F\u00f6r ett \u00e5r sedan uppt\u00e4cktes Kim Anderzons cancer. Trots all sm\u00e4rta och en h\u00e5rd match med cellgiftsbehandlingar vill hon helst inte h\u00f6ra talas om ordet “sjuk”. Det \u00e4r de positiva tankarna som m\u00e5ste regera och att f\u00e5 st\u00e5 p\u00e5 teaterscenen \u00e4r hennes b\u00e4sta medicin\u2026<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":625109,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-625108","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-11 08:06:57","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/625108","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=625108"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/625108\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/625109"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=625108"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=625108"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=625108"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}