{"id":625097,"date":"2014-04-14T07:00:00","date_gmt":"2014-04-14T07:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20140414\/nu-firar-vi-pask-i-mitt-dockskap\/"},"modified":"2016-05-15T00:15:09","modified_gmt":"2016-05-15T00:15:09","slug":"nu-firar-vi-pask-i-mitt-dockskap","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20140414\/nu-firar-vi-pask-i-mitt-dockskap\/","title":{"rendered":"Nu firar vi p\u00e5sk i mitt docksk\u00e5p!"},"content":{"rendered":"
\n

\n\t\tDocksk\u00e5p – p\u00e5kostade hantverk\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

Docksk\u00e5p, som \u00e4ven kallas dockhem eller dockhus, har funnits i m\u00e5nga \u00e5rhundraden. De \u00e4ldsta bevarade sk\u00e5pen tillverkades i N\u00fcrnberg p\u00e5 1600-talet. De anv\u00e4ndes inte som leksaker, utan snarare som samlarobjekt f\u00f6r vuxna. F\u00f6rst under 1800-talet b\u00f6rjade docksk\u00e5pen rikta sig till barn, men de var fortfarande mycket p\u00e5kostade hantverk.<\/p>\n

 <\/p>\n

Vid 1900-talets mitt b\u00f6rjade det svenska f\u00f6retaget Lundby tillverka docksk\u00e5p med tidstypisk inredning. Dessa har kommit att bli bland de mest s\u00e5lda i hela v\u00e4rlden.<\/p>\n

 <\/p>\n

Docksk\u00e5p och tittsk\u00e5p har blivit en popul\u00e4r hobby f\u00f6r m\u00e5nga vuxna och det finns en m\u00e4ngd hemsidor, utst\u00e4llningar, m\u00e4ssor och tidskrifter som handlar om docksk\u00e5p och miniatyrer.
K\u00e4lla: NE<\/em><\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n
\n

\"Nu<\/p>\n

– Som pension\u00e4r kan man inte ha tr\u00e5kigt. Inte n\u00e4r det finns s\u00e5 mycket roligt att g\u00f6ra! s\u00e4ger Karin \u00d6rnerkrans och st\u00e4ller p\u00e5skriset till r\u00e4tta.<\/p>\n

 <\/p>\n

P\u00e5skriset \u00e4r pyntat och \u00e4ggen \u00e4r m\u00e5lade. P\u00e5 bordet i finrummet tronar en bukett klargula p\u00e5skliljor. Nerifr\u00e5n k\u00f6ket kan man n\u00e4stan k\u00e4nna doften av lammsteken. Allt st\u00e5r redo f\u00f6r en festlig familjeh\u00f6gtid.<\/p>\n

 <\/p>\n

Det \u00e4r l\u00e4tt att gl\u00f6mma bort att p\u00e5skriset i h\u00f6rnet inte \u00e4r h\u00f6gre \u00e4n en tv\u00e4rhand och att \u00e4ggen \u00e4r sm\u00e5 som halva russin. Allt \u00e4r en tiondel av normal storlek, inklusive husets inv\u00e5nare. Damerna, som ordnat p\u00e5sklunchen, har just h\u00f6jt var sitt glas f\u00f6r att utbringa en sk\u00e5l.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013\u2002Ja, jag tror nog att kvinnorna i huset b\u00f6rjar bli lite p\u00e5 snusen, konstaterar deras skapare Karin \u00d6rnerkrans n\u00f6jt.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u00c4nd\u00e5 \u00e4r docksk\u00e5pet f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt stort f\u00f6r att vara s\u00e5 litet. Med tre v\u00e5ningar och vind tar det upp en bra bit av vardagsrummet hemma hos Karin. Det tar ocks\u00e5 en f\u00f6rsvarlig bit av hennes vardag. Hur m\u00e5nga timmar och dagar hon \u00e4gnat \u00e5t att pyssla, pilla, s\u00e5ga och sy \u00e5t docksk\u00e5pet och dess inv\u00e5nare v\u00e5gar hon knappt gissa.
I geng\u00e4ld har det blivit en fantasifull skapelse, som ocks\u00e5 har en alldeles egen historia. Enligt denna l\u00e4t Henri de la Marte bygga det rosa huset \u00e5t sin nyblivna hustru Ad\u00e8le n\u00e4r de gifte sig. I verkligheten var det Karin \u00d6rnerkrans sj\u00e4lv som snickrade ihop det \u00e5t sin dotter f\u00f6r 30 \u00e5r sedan.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013\u2002Under en period blev det hemvist \u00e5t hennes barbiedockor. Men sedan de flyttat ut hamnade docksk\u00e5pet uppe p\u00e5 vinden \u2013 och d\u00e4r fick det st\u00e5 or\u00f6rt och bortgl\u00f6mt i m\u00e5nga \u00e5r.<\/p>\n

 <\/p>\n

Levande hem<\/strong><\/p>\n

\"NuVintern 2008 best\u00e4mde sig Karin f\u00f6r att b\u00e4ra ner det igen. Hon har alltid tyckt om hantverk, och b\u00f6rjade inreda sk\u00e5pet med sm\u00e5 n\u00e4tta m\u00f6bler. Och n\u00e4r hon v\u00e4l b\u00f6rjat, s\u00e5 fortsatte hon. F\u00f6r detta \u00e4r inga stumma kulisser, utan ett levade hem. I l\u00e5dorna i toalettbordet finns borstar och puderdosor, i garderoben h\u00e4nger brudkl\u00e4nningen och jacketten fr\u00e5n br\u00f6llopet. P\u00e5 v\u00e4ggen i finrummet sitter en gobel\u00e4ng i petit point, som Karin kn\u00e5pat ihop genom ett f\u00f6rstoringsglas. I vintertr\u00e4dg\u00e5rden h\u00e4nger klasar av vindruvor, tillverkade av senapsfr\u00f6n som hon f\u00e4rgat lila.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013\u2002Jag \u00e4r alltid p\u00e5 jakt efter n\u00e5got. I st\u00e4llet f\u00f6r att ligga p\u00e5 kv\u00e4llarna och grunna p\u00e5 problem, s\u00e5 funderar jag p\u00e5 docksk\u00e5pet, och hur jag ska l\u00f6sa vissa detaljer.<\/p>\n

 <\/p>\n

Till sin hj\u00e4lp tar hon vad hon har, i form av br\u00e4dbitar, tygstuvar och restgarner.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013\u2002Jag kan sitta i timmar med detta, s\u00e4ger hon och h\u00e5ller upp sina b\u00e5da h\u00e4nder.<\/p>\n

 <\/p>\n

Fingrarna \u00e4r svullna och lite krumma.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013\u2002Tidigare hade jag vackra pianofingrar med nagellack. P\u00e5 senare \u00e5r har jag drabbats av artros. Men just d\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste jag h\u00e5lla ig\u00e5ng, s\u00e5 att de inte stelnar till. S\u00e5 d\u00e4r fyller docksk\u00e5pet verkligen en funktion.<\/p>\n

 <\/p>\n

Historien \u00e4r f\u00f6rlagd till en h\u00f6grest\u00e5ndsmilj\u00f6 under f\u00f6rsta delen av 1900-talet. Kvinnornas kl\u00e4nningar f\u00f6ljer d\u00e5tidens mode.<\/p>\n

 <\/p>\n

Karin arbetade som dagmamma i m\u00e5nga \u00e5r och d\u00e4refter som ekonom.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013\u2002Jag trivdes bra, men att sedan f\u00e5 g\u00e5 i pension var fullst\u00e4ndigt underbart. Det \u00e4r en g\u00e5va, att f\u00e5 ett nytt liv n\u00e4r man blir \u00e4ldre. En period d\u00e4r man f\u00e5r mer utrymme f\u00f6r sig sj\u00e4lv och sina intressen.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"NuStor final<\/strong><\/p>\n

Karin umg\u00e5s flitigt med v\u00e4nner, handarbetar, jobbar i tr\u00e4dg\u00e5rden, sk\u00f6ter om husdjuren. Men \u00e5tskilliga timmar g\u00e5r ocks\u00e5 \u00e5t till att pyssla med docksk\u00e5pet. En del kanske skulle kalla det f\u00f6r verklighetsflykt. Karin h\u00e5ller med, men ser inget problem i det.<\/p>\n

\u2013\u2002I verkligheten finns det s\u00e5 mycket el\u00e4nde runtomkring oss. S\u00e5 visst handlar det kanske om en l\u00e4ngtan till en lycklig tillvaro d\u00e4r v\u00e4rlden ser lite ljusare ut.<\/p>\n

 <\/p>\n

Nu har Karin upplevt \u00e5rstidernas v\u00e4xlingar och h\u00f6gtidernas firande tillsammans med docksk\u00e5pets inv\u00e5nare. Senare i v\u00e5r v\u00e4ntar den stora finalen, d\u00e5 barnflickan och snickaren gifter sig, samtidigt som husan och grannpojken blir \u00e4kta makar. Ett festligt dubbelbr\u00f6llop som sent kommer att gl\u00f6mmas. Karin har redan fullt upp med planeringen.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013\u2002Ig\u00e5r kv\u00e4ll l\u00e5g jag och funderade p\u00e5 hur de ska g\u00f6ra med br\u00f6llopsfotograferingen. Jag kom fram till att hela s\u00e4llskapet ska st\u00e4lla upp sig i vintertr\u00e4dg\u00e5rden, framf\u00f6r en fotograf med gammaldags l\u00e5dkamera.
Efter br\u00f6llopsfirandet \u00e4r det dags att st\u00e4nga d\u00f6rrarna till docksk\u00e5pet. Ute p\u00e5 terrassen st\u00e5r n\u00e4mligen ett annat docksk\u00e5p, sk\u00e4nkt av en v\u00e4n, som v\u00e4ntar p\u00e5 att inredas. Karin har redan s\u00e5 sm\u00e5tt b\u00f6rjat fundera p\u00e5 ett nytt tema.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013\u2002Kanske blir det historiska scener. Som n\u00e4r Gustaf III blev skjuten p\u00e5 maskeradbalen.
Men det blir en helt annan historia…<\/p>\n

 <\/p>\n

FOTNOT: Hela ber\u00e4ttelsen om docksk\u00e5pet finns att l\u00e4sa p\u00e5 www.ensagaomensaga.n.nu<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

  <\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n\t\tAlla Margaretas docksk\u00e5p har en historia<\/a><\/span>
\n\t\tH\u00e4r firas p\u00e5sk med palmer och pepparrot<\/a><\/span>\n\t<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sedan Karin \u00d6rnerkrans gick i pension har hon skapat en helt ny liten familj \u2013 som f\u00e5r plats i ett sk\u00e5p i vardagsrummet. Tillsammans med dem firar hon \u00e5rets alla h\u00f6gtider. Nu st\u00e5r p\u00e5skfirandet f\u00f6r d\u00f6rren.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":625098,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-625097","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-11 09:49:54","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/625097","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=625097"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/625097\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/625098"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=625097"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=625097"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=625097"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}