{"id":625088,"date":"2014-04-16T19:00:00","date_gmt":"2014-04-16T19:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20140416\/nu-ar-det-moppe-som-galler-for-lasse-berghagen\/"},"modified":"2016-05-15T00:15:24","modified_gmt":"2016-05-15T00:15:24","slug":"nu-ar-det-moppe-som-galler-for-lasse-berghagen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20140416\/nu-ar-det-moppe-som-galler-for-lasse-berghagen\/","title":{"rendered":"Nu \u00e4r det moppe som g\u00e4ller f\u00f6r Lasse Berghagen!"},"content":{"rendered":"
\n
\n

\"Nu<\/p>\n

Lasse Berghagen \u00e4lskar sin flakmoppe som p\u00e5minner honom om hans barndom. D\u00e4rf\u00f6r har han ocks\u00e5 d\u00f6pt sin sj\u00e4lvbiografi till flakmopedisten.<\/p>\n

 <\/p>\n

Lasse Berghagen, 69, var l\u00e4nge en av landets snabbaste bilister p\u00e5 str\u00e4ckan Stockholm-Dalarna. P\u00e5 gamla dar har han slagit av p\u00e5 takten. Nyligen n\u00e4tshoppade han en kolsvart EU-moppe fr\u00e5n Kina.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag ins\u00e5g att jag tj\u00e4nar s\u00e5 lite p\u00e5 att trycka gasen i botten. Vad ska jag med den extra tiden till? Och flakmoppe \u00e4r ett fantastiskt fordon. Budet fr\u00e5n lanthandeln hade en n\u00e4r jag var liten. Man kunde k\u00f6ra b\u00e5de varor och sopor med den. Klarade 250 kilo totalt!<\/p>\n

Att memoarerna som publicerades f\u00f6rra \u00e5ret skulle heta just s\u00e5, Flakmopedisten, klarnade n\u00e4r han satt i den nyrenoverade sl\u00e4ktg\u00e5rden i Sv\u00e4rdsj\u00f6 och blickade ut \u00f6ver Borl\u00e4ngesj\u00f6n.<\/p>\n

Som 12-\u00e5ring hade han p\u00e5 samma marker provk\u00f6rt en trehjuling som kunde frakta b\u00e5de tv\u00e5manst\u00e4ltet, seriemagasinen och spinnsp\u00f6et som skulle dra upp “v\u00e4rldens st\u00f6rsta abborre”. Pl\u00f6tsligt kom allting tillbaka, till och med avgaslukten.<\/p>\n

 <\/p>\n

Kortsnaggad<\/strong>
Under n\u00e5gra f\u00f6rtrollade veckor skrev han sig bort fr\u00e5n v\u00e4rlden och in i sin egen barndom. \u00c5terfann sig sj\u00e4lv i form av en kortsnaggad tandl\u00e4karson som sommaren 1957 plockade fickorna fulla med metmask, hoppade i h\u00f6, f\u00f6ste hem korna och pumpade traktens \u00e4ldre p\u00e5 historier.<\/p>\n

\u2013\u2002Min mamma Britta hade varmt hj\u00e4rta och stort t\u00e5lamod. Pappa Nils var full av lekfullhet och uppt\u00e5g. Jag minns n\u00e4r han fick garageuppfarten hemma i Enskede asfalterad genom att knalla fram till gubbarna som h\u00f6ll p\u00e5 med gatan och s\u00e4ga: “Jag sl\u00e5r vad om att min backe \u00e4r f\u00f6r brant f\u00f6r att ni ska klara av att fixa den.”<\/p>\n

\u2013\u2002Enda problemet var v\u00e4l att han aldrig var hemma. Jag har en dikt i boken som handlar om det: “\u00c4lskade far, du hade alltid s\u00e5 br\u00e5ttom. N\u00e4r jag var liten sprang jag efter dig och bad dig att stanna. N\u00e4r du \u00e4ntligen v\u00e4nde dig om hade jag k\u00f6pt min f\u00f6rsta smoking.”<\/p>\n

Gick du inte sj\u00e4lv i samma f\u00e4lla?<\/p>\n

\u2013\u2002Jo, jag jobbade ju i princip alla helger. Upptr\u00e4dde fem \u00e5r i Tyskland och s\u00e5g knappt mina d\u00f6ttrar de \u00e5ren. Fast n\u00e4r jag tog upp \u00e4mnet i midsommar svarade de lugnt: “Men pappa, vi visste ju inget annat.” Och det \u00e4r inget jag grubblar \u00f6ver. Done is done, det \u00e4r min filosofi. Ingenting \u00e4r gratis. Det h\u00f6rde till jobbet. Och jag f\u00e5r nog \u00e4nd\u00e5 VG i betyg n\u00e4r det g\u00e4llde att leka, spexa, spela teater och musicera med ungarna. Fast b\u00e5da h\u00f6ll p\u00e5 att skratta ihj\u00e4l sig den g\u00e5ngen en tidning uts\u00e5g mig till Sveriges sn\u00e4llaste pappa och de sj\u00e4lva m\u00e5ste h\u00e4mta priset eftersom jag var bortrest som vanligt.<\/p>\n

 <\/p>\n\n\n\n
\n

\"Nu<\/p>\n

I 40 \u00e5r har de levt tillsammans, Eva och Lasse Berghagen.<\/p>\n<\/td>\n

 <\/td>\n\n

\"Nu<\/p>\n

Lill-Babs och Lasse \u00e4r goda v\u00e4nner och har upptr\u00e4tt tillsammans m\u00e5nga g\u00e5nger.<\/p>\n<\/td>\n<\/tr>\n<\/tbody>\n<\/table>\n

 <\/p>\n

Skr\u00f6nor och eftertanke<\/strong><\/p>\n

Lasses ber\u00e4ttande rymmer b\u00e5de skr\u00f6nor, eftertanke och bistra sanningar. Men inte minst \u00f6mhet.<\/p>\n

Jag minns sj\u00e4lv ett flyktigt m\u00f6te p\u00e5 Caf\u00e9 Operas bardisk f\u00f6r 25 \u00e5r sedan. Vi k\u00e4nde inte varandra, 15 \u00e5r skilde oss \u00e5t, men Lasse Berghagen sa: “Hej, du jobbar p\u00e5 Expressen, va?”, pr\u00f6jsade min \u00f6l och gav mig en kram n\u00e4r han gick. Vi snackade om k\u00e4ndisskap. Han \u00e5ngrade djupt att han en g\u00e5ng st\u00e4llt upp i den l\u00e5nga raden av exmakar n\u00e4r Lill-Babs kidnappades till H\u00e4r \u00e4r ditt liv. “Alltf\u00f6r sent ins\u00e5g jag hur jobbigt det m\u00e5ste k\u00e4nnas f\u00f6r henne. Efter\u00e5t sk\u00e4mdes jag och bad om urs\u00e4kt. Kan \u00e4n idag bli heligt f\u00f6rbannad n\u00e4r tredje statsmakten trampar in i privatlivets helgd”.<\/p>\n

 <\/p>\n

Jo, ni l\u00e4ste r\u00e4tt: F\u00f6rbannad. Hos mannen som gav det svenska gemytet en kornbl\u00e5 alls\u00e5ngskavaj \u00e4r det visserligen glesare mellan utbrotten \u00e4n hos vulkanen Krakatoa. Men de f\u00f6rekommer.<\/p>\n

\u2013\u2002Just d\u00e4rf\u00f6r f\u00e5r de ocks\u00e5 ofta bra effekt. Folk \u00e4r s\u00e5 vana att se mig som sn\u00e4ll och trevlig att de n\u00e4stan hoppar ur brallorna n\u00e4r jag i s\u00e4llsynta fall brusar upp. Plura kallar mig till och med f\u00f6r Grizzlybj\u00f6rnen Fredriksson.<\/p>\n

 <\/p>\n

Men du sl\u00e5ss inte?<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013\u2002Nej, nej. Men jag kan ryta till om s\u00e5 kr\u00e4vs.<\/p>\n

 <\/p>\n

S\u00e5 vad g\u00f6r dig arg?<\/p>\n

\u2013\u2002Maktmissbruk i alla dess former.<\/p>\n

 <\/p>\n

Den d\u00e4r ryktbara sn\u00e4llheten har ibland retat folk, inte sant?<\/p>\n

\u2013\u2002Ja men herregud, det fanns ju en tid n\u00e4r jag n\u00e4stan dumf\u00f6rklarades d\u00e4rf\u00f6r att jag f\u00f6rs\u00f6kte vara v\u00e4nlig. Jag ans\u00e5gs st\u00e5 f\u00f6r en gullighet som inte var riktigt maskulin.<\/p>\n

 <\/p>\n

Men numera \u00e4r du enbart \u00e4lskad och folkk\u00e4r?<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013\u2002Jag har v\u00e4l n\u00f6tt ut svenska folket, haha. De har helt enkelt inte kunnat bli av med mig.<\/p>\n

 <\/p>\n

Ty grizzly eller inte \u2013 det \u00e4r som kramgo teddybj\u00f6rn han har blivit k\u00e4nd och folkk\u00e4r. Dock inget medvetet imagebygge, h\u00e4vdar han.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013\u2002Jag har aldrig \u00e4gt ett par solglas\u00f6gon, alltid g\u00e5tt med \u00f6ppen famn genom livet. Okej, d\u00e5 f\u00e5r man kanske ett och annat punchslag i magen, men det \u00e4r det v\u00e4rt. De flesta jag m\u00f6ter \u00e4r s\u00e5 sn\u00e4lla och v\u00e4nliga. Livet \u00e4r s\u00e5 gener\u00f6st. Jag f\u00f6rs\u00f6ker ha en bra relation till mina medm\u00e4nniskor.<\/p>\n

 <\/p>\n

Men du lyckas inte j\u00e4mt?<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013\u2002Det var jobbigt med Lill-Babs ett par \u00e5r efter skilsm\u00e4ssan.<\/p>\n

 <\/p>\n

Men inte nu?<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013\u2002Absolut inte. Det vore ju skandal om vi som har barn och barnbarn ihop inte kunde vara kompisar. Men det fanns \u00e5r n\u00e4r det var jobbigt att kallas Herr Lill-Babs. Det l\u00e5g trots allt en hel del sm\u00e4rta i v\u00e5rt uppbrott.<\/p>\n

 <\/p>\n\n\n\n
\n

\"Nu<\/p>\n

En ett\u00e5rig Malin med pappa Lasse.<\/p>\n<\/td>\n

 <\/td>\n\n

\"Nu<\/p>\n

Lasse med dottern Maria Berghagen-Enander, 38 \u00e5r.<\/p>\n<\/td>\n<\/tr>\n<\/tbody>\n<\/table>\n

 <\/p>\n

Inte samma “crunch”<\/strong><\/p>\n

Han drar med handen genom en kalufs som med \u00e5ren mist n\u00e5got av sin forna volym. Och han kan erk\u00e4nna en viss stelhet om morgnarna. Det \u00e4r inte samma “crunch i kroppen” l\u00e4ngre, som han uttrycker det.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013\u2002Jag springer inte maraton, men spelar d\u00e4remot mycket golf. Det \u00e4r bra f\u00f6r kroppen, ocks\u00e5 socialt. Magnus H\u00e4renstam och jag brukar g\u00f6ra golfresor d\u00e4r vi ocks\u00e5 blandar in kultur. Vi har snart sett hela v\u00e4rlden.<\/p>\n

 <\/p>\n

Du har en l\u00e4genhet i Florida?<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013\u2002Ja, i Palm Beach sedan 14 \u00e5r.<\/p>\n

 <\/p>\n

Florida l\u00e5ter som en v\u00e4ldig kontrast till Sv\u00e4rdsj\u00f6?<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013\u2002Vilket ocks\u00e5 g\u00f6r att jag f\u00e5r det b\u00e4sta av tv\u00e5 v\u00e4rldar. I alla fall s\u00e5 l\u00e4nge jag inte l\u00e4gger mig i USA:s politik… Men det \u00e4r Sv\u00e4rdsj\u00f6 jag kallar mitt hem. Jag f\u00e5r fortfarande knottror p\u00e5 armarna n\u00e4r jag kommer upp och f\u00e5r syn p\u00e5 1600-talsg\u00e5rden p\u00e5 andra sidan sj\u00f6n. Det \u00e4r s\u00e5 bed\u00f6vande vackert.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u00c4r du k\u00e4ndis d\u00e4r uppe ocks\u00e5?<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013\u2002N\u00e4, d\u00e4r \u00e4r jag bara Larsan. Jag kallades s\u00e5 som liten. Det h\u00e4nger fortfarande i.<\/p>\n

 <\/p>\n

Varf\u00f6r blev Alls\u00e5ng p\u00e5 Skansen en succ\u00e9 med dig vid rodret?<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013\u2002F\u00f6r att jag f\u00f6rde in ett str\u00e5k av allvar, tror jag. Mitt i stormens \u00f6ga kunde jag stanna upp och l\u00e4sa en dikt av Ferlin eller Karlfeldt. Det gav en bredd som jag tror folk uppskattade.<\/p>\n

 <\/p>\n

Du p\u00e5st\u00e5r att du aldrig haft n\u00e5gon image, men en herrtidning hyllade nyli-gen dig som ett trendk\u00e4nsligt modelejon. Hur h\u00e4nger det ihop?<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013\u2002Jag \u00e4r egentligen inte intresserad av mode, det \u00e4r min hustru Evas omr\u00e5de. Helst g\u00e5r jag i shorts och st\u00f6vlar uppe i Sv\u00e4rdsj\u00f6.<\/p>\n

 <\/p>\n

Det finns forskare som p\u00e5st\u00e5r att kvinnans lyckligaste tid \u00e4r runt 65, men mannens runt tolv. H\u00e5ller du med?<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013\u2002Precis s\u00e5 k\u00e4nde jag n\u00e4r jag skrev Flakmopedisten. Att det var fantas-tiskt att uppt\u00e4cka de stora diktarna n\u00e4r jag var 13, f\u00e5 f\u00f6rsta gitarren vid 16 och debutera p\u00e5 NTO:s scen p\u00e5 Kammakargatan vid 19 \u2013 men att jag \u00e4nd\u00e5 var som allra lyckligast som 12-\u00e5ring. Innan det b\u00f6rjade sprattla i brallorna och jag blev tjejtossig, k\u00e4r och galen, och fick ont i hj\u00e4rtat.<\/p>\n

 <\/p>\n

Nej, han klagar inte nu heller. Lasse \u00e4r inte m\u00e4nniskan som ser sig om i vrede. N\u00e5gonstans b\u00e4r han en ned\u00e4rvd filosofi som s\u00e4ger att “M\u00e4nniskan sp\u00e5r, men Gud r\u00e5r”. Kan k\u00e4nna en djup v\u00f6rdnad f\u00f6r livet som k\u00e4nns n\u00e4rmast religi\u00f6s. V\u00e4jer inte heller f\u00f6r tanken att det skulle finnas en fort-s\u00e4ttning bortom graven. Har till och med skrivit ett bidrag i nya psalmboken \u2013 D\u00e5 kn\u00e4pper jag mina h\u00e4nder \u2013 och n\u00e4r han nu talar om forna tiders k\u00e4rlekssorg \u00e4r han ocks\u00e5 snabb att konstatera att han f\u00e5tt f\u00f6rm\u00e5nen att leva i ett lyckligt \u00e4ktenskap i n\u00e4stan fyra decennier.<\/p>\n

 <\/p>\n

Hur har Eva och du lyckats h\u00e5lla ihop er relation?<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013\u2002Utan den \u00f6msesidiga k\u00e4rleken och respekten hade det aldrig g\u00e5tt. Vi har ocks\u00e5 l\u00e5tit varandra v\u00e4xa. Eva \u00e4r min n\u00e4rmaste arbetskamrat och mitt b\u00e4sta bollplank. Vi har kul och skrattar mycket ihop.<\/p>\n

 <\/p>\n

Och \u00e4ven om d\u00f6ttrarna brukar s\u00e4ga “D\u00e4r asfalten tar slut, d\u00e4r stannar Eva Berghagen”, beh\u00f6ver den evige 12-\u00e5ringen inte fara ensam till Sv\u00e4rdsj\u00f6. Det undersk\u00f6na, vackra har f\u00f6rtrollat \u00e4ven flickan fr\u00e5n H\u00e4gersten.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013\u2002Det \u00e4r bara n\u00e4r folk s\u00e4ger sig ha sett \u00e4nnu en bj\u00f6rn ute p\u00e5 kalhygget som Eva stelnar till en smula.
Som avslutning p\u00e5 intervjun f\u00f6r\u00e4ras jag en snabb titt i Iphonen p\u00e5 kollegan Kalle Moraeus som ocks\u00e5 k\u00f6r flakmoppe, och f\u00e5r \u2013 precis som f\u00f6r 25 \u00e5r sedan \u2013 en hj\u00e4rtlig omfamning n\u00e4r vi skiljs. En bj\u00f6rnkram f\u00f6rst\u00e5s.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Nu<\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n\t\tLill-Babs: Tacksam f\u00f6r varje dag jag m\u00e5r bra<\/a><\/span>
\n\t\tMalin Berghagen: Jag var arg p\u00e5 mammas och pappas fans<\/a><\/span>
\n\t\tLill-Babs: Min v\u00e4ninna Carla vet alla mina hemligheter<\/a><\/span>\n\t<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jod\u00e5, det finns l\u00e4gen n\u00e4r till och med Sveriges sn\u00e4llaste man blir s\u00e5 ilsken att han vill ge n\u00e5gon p\u00e5 moppe. Fast helst k\u00f6r han en. Men d\u00e5 ska det vara en flakmoppe.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":625089,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-625088","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-13 12:42:27","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/625088","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=625088"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/625088\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/625089"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=625088"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=625088"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=625088"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}