{"id":625072,"date":"2014-03-27T07:00:00","date_gmt":"2014-03-27T07:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20140327\/jag-hamtar-kraft-ur-var-karlek\/"},"modified":"2016-05-15T00:15:48","modified_gmt":"2016-05-15T00:15:48","slug":"jag-hamtar-kraft-ur-var-karlek","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20140327\/jag-hamtar-kraft-ur-var-karlek\/","title":{"rendered":"Jag h\u00e4mtar kraft ur v\u00e5r k\u00e4rlek"},"content":{"rendered":"
\n
\n

\"Jag<\/p>\n

\u2013 Jag har offrat mycket, f\u00f6r jag vet att om jag k\u00e4mpar s\u00e5 f\u00e5r jag tillbaka. Det \u00e4r likadant med k\u00e4rlek s\u00e4ger Tamara som dagligen bes\u00f6ker sin man Ludvig som har assistans dygnet runt.<\/p>\n

 <\/p>\n

Tamara Kuchiki Girdland och Ludvig Girdland tr\u00e4ffades genom jobbet. Hon var framg\u00e5ngsrik konst\u00e5kerska och han violinist i v\u00e4rldsklass. Hon amerikanska och han svensk.<\/p>\n

De hade ovetandes om varandra bott i s\u00e5v\u00e4l Boston som Los Angeles samtidigt, men det var under en turn\u00e9 i Holland \u00e5r 2000 de f\u00f6rst m\u00f6ttes. Hon p\u00e5 isen och han vid violinen. Det tog bara n\u00e5gra dagar innan de blev ett par. Under den tio m\u00e5nader l\u00e5nga turn\u00e9n, i en sex meter l\u00e5ng husbil, l\u00e4rde de k\u00e4nna varandra p\u00e5 djupet och d\u00e4refter flyttade de aldrig is\u00e4r.<\/p>\n

Tamara sitter t\u00e4tt intill Ludvigs rullstol p\u00e5 serviceboendet i G\u00f6teborg. Hon \u00e4r den som st\u00e5r honom n\u00e4rmast, och f\u00f6rst\u00e5r honom b\u00e4st.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag f\u00f6ll f\u00f6r att han var s\u00e5 sn\u00e4ll och omt\u00e4nksam. Han har alltid st\u00e5tt sin familj v\u00e4ldigt n\u00e4ra och ringde dem varje dag n\u00e4r vi var iv\u00e4g. Det trodde jag inte f\u00f6rst, f\u00f6r han s\u00e5g ganska tuff ut. Men man ska inte d\u00f6ma boken efter omslaget, s\u00e4ger Tamara och skrattar.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Jag<\/p>\n

En het och solig sommardag 2004 st\u00e4llde Tamara och Ludvig till med br\u00f6llopsfest f\u00f6r hela sl\u00e4kten p\u00e5 pampiga Tjol\u00f6holms slott, utanf\u00f6r Kungsbacka. <\/p>\n

 <\/p>\n

Tv\u00e5 br\u00f6llop<\/strong><\/p>\n

Under de f\u00f6ljande fem \u00e5ren arbetade paret p\u00e5 som vanligt. Hon med konst\u00e5kning, b\u00e5de som ut\u00f6vare och l\u00e4rare med m\u00e5nga duktiga elever. Han sl\u00e4ppte flera skivor och spelade med storheter som Sting, Vanessa Carlton och Macy Gray. 2004 gifte de sig. F\u00f6rst en g\u00e5ng p\u00e5 Hawaii, f\u00f6r att f\u00e5 \u00e4ktenskapet registrerat hemma i USA och sedan en g\u00e5ng i Sverige. En het och solig sommardag, efter veckor av oupph\u00f6rligt regnande, st\u00e4llde de till med br\u00f6llopsfest p\u00e5 pampiga Tjol\u00f6holms slott, vid havet utanf\u00f6r Kungsbacka. Sl\u00e4kten, som b\u00e5de Ludvig och Tamara st\u00e5r n\u00e4ra, var d\u00e4r n\u00e4r de lovade att h\u00e5lla ihop och \u00e4lska varandra i n\u00f6d och lust.<\/p>\n

Drygt ett \u00e5r efter br\u00f6llopet skedde olyckan som f\u00f6r\u00e4ndrade allt. Tamara v\u00e4nder sig mot Ludvig och fr\u00e5gar om det \u00e4r okej att hon pratar om det. Hon f\u00f6rklarar att hon redan har ber\u00e4ttat f\u00f6r honom att hon skulle prata om h\u00e4ndelsen idag, men hon vill f\u00f6rs\u00e4kra sig om att han inte blir uppr\u00f6rd n\u00e4r den dramatiska h\u00e4ndelsen kommer p\u00e5 tal.<\/p>\n

Ludvig Girdland spelade som ende violinist in musiken till Lasse Hallstr\u00f6ms film An Unfinished Life, p\u00e5 svenska En dag i livet, med Robert Redford i huvudrollen. Ludvig och Tamara hade bjudit med sig tv\u00e5 v\u00e4nner fr\u00e5n Sverige till filmpremi\u00e4ren. De valde att dagen till \u00e4ra \u00e5ka till den st\u00f6rre biografen en bit fr\u00e5n bostaden i Los Angeles. Det var m\u00e4ktigt att h\u00f6ra musiken i salongen och att f\u00e5 se Ludvigs namn rulla upp i eftertexten.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Jag<\/p>\n

N\u00e4r Ludvig och Tamara tr\u00e4ffades under en turn\u00e9 i Holland f\u00f6r 14 \u00e5r sedan var hon en framg\u00e5ngsrik konst\u00e5kerska och han en firad vilolinist. Fotot \u00e4r taget i Malibu i Kalifornien.<\/p>\n

 <\/p>\n

Krockade<\/strong><\/p>\n

P\u00e5 v\u00e4gen hem krockade Tamara, Ludvig och deras v\u00e4nner med en rattfyllerist. Samtliga personer i bilen tuppade av f\u00f6r en stund, men bara Ludvig f\u00f6rblev medvetsl\u00f6s.<\/p>\n

Provet som togs drygt tv\u00e5 timmar senare visade p\u00e5 att mannen hade 0,7 promille och han d\u00f6mdes till ett halv\u00e5rs f\u00e4ngelse. Han kom dock ut efter bara tv\u00e5 m\u00e5nader.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag t\u00e4nker aldrig p\u00e5 honom, s\u00e4ger Tamara. Han f\u00e5r inte mer av min tid.<\/p>\n

Tre dagar efter olyckan skrevs Tamara ut fr\u00e5n sjukhuset d\u00e4r hon behandlats f\u00f6r sina skador och hon fick \u00e4ntligen tr\u00e4ffa Ludvig. Snart fick hon beskedet att man inte kan g\u00f6ra n\u00e5got f\u00f6r att hj\u00e4lpa honom. Han skulle aldrig mer kunna prata, g\u00e5 eller ens andas.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag f\u00f6rst\u00e5r inte hur man kan s\u00e4ga s\u00e5. Skadan Ludvig har \u00e4r sv\u00e5r, och man vet inte allt om den. L\u00e4karna visste ingenting om Ludvig, eller om oss anh\u00f6riga. De sa att han aldrig skulle kunna andas igen. De hade fel. Nu kan han andas, s\u00e4ger Tamara.<\/p>\n

 <\/p>\n

Ludvig spelar p\u00e5 en v\u00e4ns strandbr\u00f6llop, en tid innan den hemska olyckan.<\/p>\n

 <\/p>\n

Fl\u00f6gs till Sverige<\/strong><\/p>\n

Bara sex veckor efter bilolyckan fl\u00f6gs de hem till Sverige, av f\u00f6rs\u00e4kringsm\u00e4ssiga sk\u00e4l. Med en liten luftambulans togs de fr\u00e5n Los Angeles, med mellanlandningar i Kanada och Island, till Sverige. Helikoptern var tvungen att h\u00e5lla sig p\u00e5 l\u00e5g h\u00f6jd eftersom trycket i Ludvigs huvud inte fick bli f\u00f6r h\u00f6gt. D\u00e4refter f\u00f6ljde fyra veckors sjukhusvistelse i G\u00f6teborg innan han kom till serviceboendet d\u00e4r han fortfarande bor.<\/p>\n

\u2013\u2002Det var tungt att l\u00e4mna USA. D\u00e4r finns min familj och min karri\u00e4r, s\u00e4ger Tamara.<\/p>\n

Men f\u00f6r henne fanns det inget alternativ. Ludvig som alltid varit familjek\u00e4r beh\u00f6vde komma hem, och hennes uppgift \u00e4r att finnas n\u00e4ra honom. Nu har hon en egen l\u00e4genhet, men spenderar mycket tid hos Ludvig, d\u00e4r han har assistans dygnet runt. P\u00e5 v\u00e4ggarna h\u00e4nger bilder fr\u00e5n deras liv tillsammans och violinerna och skivorna har han kvar. Musiken betyder fortfarande mycket.<\/p>\n

\u2013\u2002I julas hade Ludvig faktiskt en liten uppvisning. Han drog sj\u00e4lv str\u00e5ken, ber\u00e4ttar Tamara.<\/p>\n

Jobbet betyder mycket f\u00f6r Tamara. Dels arbetar hon som assistent \u00e5t Ludvig, men hon k\u00e4nde en tid efter olyckan att hon m\u00e5ste tillbaka till isen, f\u00f6r det \u00e4r d\u00e4r hon \u00e4r sig sj\u00e4lv. Hon \u00e4r uppvuxen i en konst\u00e5kningsfamilj. Hennes f\u00f6r\u00e4ldrar och syster har ocks\u00e5 t\u00e4vlat. Nu arbetar Tamara som konst\u00e5kningsl\u00e4rare igen, precis som hon gjorde i USA.<\/p>\n

Humorn finns kvar mellan makarna. Tamara sk\u00e4mtar och skrattar mycket och hon h\u00f6r n\u00e4r Ludvig skrattar med, \u00e4ven om det \u00e4r otydligt f\u00f6r utomst\u00e5ende.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Jag<\/p>\n

M\u00e5ste k\u00e4mpa<\/strong><\/p>\n

P\u00e5 fr\u00e5gan om tanken p\u00e5 att l\u00e4mna Ludvig n\u00e5gon g\u00e5ng slagit henne s\u00e4ger hon med eftertryck att det aldrig f\u00f6resv\u00e4vat henne.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag behandlar andra som jag sj\u00e4lv vill bli behandlad. Jag hade inte velat bli l\u00e4mnad, s\u00e4ger hon p\u00e5 ett alldeles sj\u00e4lvklart s\u00e4tt.<\/p>\n

Men hon till\u00e4gger att hon aldrig f\u00f6rv\u00e4ntat sig av n\u00e5gon att stanna hos henne om hon var i motsvarande situation.<\/p>\n

Tamara har genom \u00e5ren insett att den anh\u00f6riges roll \u00e4r viktig. F\u00f6r att Ludvig ska f\u00e5 den v\u00e5rd han beh\u00f6ver m\u00e5ste hon k\u00e4mpa och ligga p\u00e5, f\u00f6r annars riskerar han att f\u00f6rbises. F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan drabbades Ludvig av dubbelsidig njursten. Han hade fruktansv\u00e4rt ont, men l\u00e4karen tyckte inte att det beh\u00f6vde behandlas eftersom han antog att Ludvig inte led av det.<\/p>\n

\u2013\u2002S\u00e5 behandlar man inte m\u00e4nniskor! Varf\u00f6r ska handikappade f\u00e5 s\u00e4mre v\u00e5rd?<\/p>\n

Tamara fick \u00e5terigen f\u00f6ra sin makes talan och se till att han fick den hj\u00e4lp han hade r\u00e4tt till.<\/p>\n

Det har m\u00e5nga g\u00e5nger under resans g\u00e5ng k\u00e4nts ensamt f\u00f6r Tamara att leva med en sv\u00e5rt handikappad partner. Hon pratar med sin familj via videosamtal varenda dag och reser hem och h\u00e4lsar p\u00e5 dem tv\u00e5 g\u00e5nger om \u00e5ret. Hon beh\u00f6ver det f\u00f6r att h\u00e4mta kraft efter en kr\u00e4vande vardag. P\u00e5 dessa resor anv\u00e4nder hon videosamtalen f\u00f6r att se och prata med Ludvig hemma i G\u00f6teborg. Hittills har han inte kunnat f\u00f6lja med till USA, men Tamara hoppas det blir verklighet i framtiden.<\/p>\n

\u2013\u2002Han har m\u00e5nga v\u00e4nner d\u00e4r borta som vill tr\u00e4ffa honom igen, s\u00e4ger hon.<\/p>\n

 <\/p>\n

 \"Jag<\/p>\n

Ludvig och Tamara p\u00e5 Kauai, en av Hawaii\u00f6rna, \u00e5r 2003.<\/p>\n

 <\/p>\n

Van att k\u00e4mpa<\/strong><\/p>\n

Men paret har gjort en del resor tillsammans. K\u00f6penhamn har de bes\u00f6kt flera g\u00e5nger, och i Skagen firade de sin br\u00f6llopsdag. Den l\u00e4ngsta resan gick till Dominikanska republiken.<\/p>\n

\u2013\u2002Vi har en handikappanpassad bil ocks\u00e5, som vi \u00e5ker iv\u00e4g med. Det g\u00e5r att g\u00f6ra mycket, det kr\u00e4vs bara lite mer planering. Och mer pengar, skrattar Tamara.<\/p>\n

Kraften h\u00e4mtar Tamara fr\u00e5n k\u00e4rleken. Tack vare uppv\u00e4xten i en elitidrottande familj har hon varit van vid att k\u00e4mpa f\u00f6r att n\u00e5 dit hon vill.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag har st\u00e5tt p\u00e5 skridskor sedan jag var ett \u00e5r och b\u00f6rjade t\u00e4vla n\u00e4r jag var sju. Jag har stigit upp tidigt och tr\u00e4nat varenda dag. Jag har offrat mycket, f\u00f6r jag vet att om jag k\u00e4mpar s\u00e5 f\u00e5r jag tillbaka. Det \u00e4r likadant med k\u00e4rlek.<\/p>\n

 <\/p>\n

Personligt<\/strong><\/p>\n

Namn:<\/strong> Ludvig Girdland och Tamara Kuchiki Girdland.<\/p>\n

\u00c5lder<\/strong>: 37 respektive 39 \u00e5r.<\/p>\n

Bor:<\/strong> I G\u00f6teborg.<\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Amerikanska Tamara och svenske Ludvig var nyf\u00f6r\u00e4lskade och levde ett hektiskt liv i USA \u2013 han som professionell violinist och hon som konst\u00e5kerska p\u00e5 h\u00f6g niv\u00e5. S\u00e5 kom den \u00f6desdigra bilf\u00e4rden som kom att f\u00f6r\u00e4ndra allt.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":625073,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-625072","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-11 09:49:52","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/625072","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=625072"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/625072\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/625073"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=625072"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=625072"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=625072"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}