{"id":624435,"date":"2013-06-11T00:00:00","date_gmt":"2013-06-11T00:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20130610\/antligen-fick-jag-beratta-historien-om-hilma\/"},"modified":"2016-05-15T10:20:37","modified_gmt":"2016-05-15T10:20:37","slug":"antligen-fick-jag-beratta-historien-om-hilma","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20130611\/antligen-fick-jag-beratta-historien-om-hilma\/","title":{"rendered":"“\u00c4ntligen fick jag skriva ber\u00e4ttelsen om Hilma”"},"content":{"rendered":"
\n

\n\t\tJuryns motivering\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

Vi s\u00e4ger grattis till Ingrid, vars novell f\u00e5ngade oss i juryn. Vi blev alla ber\u00f6rda av Hilmas \u00f6de, och hennes historia som \u00e4r nedtecknad med elegans, k\u00e4nsla och spr\u00e5klig s\u00e4kerhet. P\u00e5 n\u00e4sta uppslag kan du l\u00e4sa vinnarnovellen, Gulm\u00e5ra och hundk\u00e4x av Ingrid Warne.<\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n
\n

\"\"\u00c4ntligen<\/p>\n

En lycklig vinnare! Ingrid Warne fr\u00e5n Uppsala vann i v\u00e5r stora sommarnovellt\u00e4vling med sin novell.<\/p>\n

 <\/p>\n

Det k\u00e4nns otroligt, med tanke p\u00e5 att det var s\u00e5 m\u00e5nga bidrag inskickade! Vansinnigt roligt och \u00f6verraskande!<\/p>\n

 <\/p>\n

N\u00e4r jag h\u00f6rde att ni ringde fr\u00e5n Hemmets Journal trodde jag att jag kanske skulle f\u00e5 ett hedersomn\u00e4mnande, eller att novellen skulle k\u00f6pas in utom t\u00e4vlan.<\/p>\n

 <\/p>\n

Ingrid \u00e4r en blygsam vinnare men vet faktiskt det mesta om branschen. I hela sitt liv har hon jobbat med mestadels andras texter, som redakt\u00f6r p\u00e5 olika f\u00f6rlag och som \u00f6vers\u00e4ttare, fr\u00e4mst av barn- och ungdomsb\u00f6cker. Men n\u00e5gra egna alster har hon faktiskt inte liggande i byr\u00e5l\u00e5dan.<\/p>\n

\u2013\u2002N\u00e4r jag var tio \u00e5r fick jag en saga publicerad i Svenska Dagbladet. I tjugo\u00e5rs\u00e5ldern skrev jag ett par noveller till en ton\u00e5rssida i Svensk Damtidning. Och s\u00e5 har jag skrivit n\u00e5gra artiklar f\u00f6r hembygdsf\u00f6reningen. D\u00e4refter \u00e4r det andras texter som har g\u00e4llt. Men ber\u00e4ttelsen som jag vann novellt\u00e4vlingen med har jag haft i bakhuvudet i m\u00e5nga \u00e5r. N\u00e4r jag s\u00e5g annonsen f\u00f6r t\u00e4vlingen i Hemmets Journal om den b\u00e4sta svenska sommarnovellen t\u00e4nkte jag: Nu \u00e4r det dags att ber\u00e4tta Hilmas historia! Jag var helt enkelt tvungen att skriva!<\/p>\n

 <\/p>\n

Verklig person<\/strong><\/p>\n

Novellens huvudperson Hilma har allts\u00e5 funnits i verkligheten och arbetade som hemhj\u00e4lp i familjen p\u00e5 1940-talet, n\u00e4r Ingrid var liten. En riktig p\u00e4rla, men med m\u00e5nga outtalade tankar och k\u00e4nslor under ytan.<\/p>\n

\u2013\u2002Mamma var yrkesarbetande, jobbade som pianopedagog och Hilma tog hand om oss sm\u00e5. N\u00e4r jag blivit vuxen ber\u00e4ttade mamma att Hilma alltid hade velat g\u00e5 ensam till bonden Ernst bredvid och h\u00e4mta mj\u00f6lk. Vi sm\u00e5flickor brukade be att f\u00e5 f\u00f6lja med henne, men mamma f\u00f6rstod hur det l\u00e5g till och sa: l\u00e5t nu Hilma g\u00e5 sj\u00e4lv. Hon anade att det var Ernsts bruna \u00f6gon som lockade och drog. Jag har t\u00e4nkt mycket p\u00e5 hur det gick med k\u00e4rlekssagan. Vad h\u00e4nde egentligen sedan? Det f\u00e5r vi aldrig veta. N\u00e4r Hilma slutade hos oss f\u00f6rlorade vi kontakten och det blev bara n\u00e5got enstaka julkort de f\u00f6rsta \u00e5ren.<\/p>\n

 <\/p>\n

De senaste tio \u00e5ren har Ingrid arbetat som frilansare. Det har gett henne m\u00f6jlighet att halva \u00e5ret bo i sitt lilla paradis p\u00e5 jorden, stugan i fiskel\u00e4get Glommen utanf\u00f6r Falkenberg. D\u00e4r njuter hon av den svenska sommarens s\u00f6ta dofter, den vackra milj\u00f6n vid stugan och av m\u00e5sarnas skrik \u00f6ver havet.<\/p>\n

 <\/p>\n

Barnbarnsumg\u00e4nge<\/strong><\/p>\n

Att umg\u00e5s med sina b\u00e5da barn Niklas och Charlotta och barnbarnen i \u00e5ldrarna 3-17 \u00e5r \u00e4r n\u00e5got annat Ingrid tycker mycket om.<\/p>\n

\u2013\u2002Alla \u00e5ldrar \u00e4r lika h\u00e4rliga. Barnbarnsvaktning \u00f6verg\u00e5r efterhand till barnbarnsumg\u00e4nge, n\u00e5got som \u00e4r otroligt givande. Jag l\u00e4ser mycket f\u00f6r barnbarnen. N\u00e4r jag sj\u00e4lv var barn var det aldrig de mest fantasifulla ber\u00e4ttelserna som trollband mig utan historier som handlade om verklighet och vardagen. Jag f\u00f6redrog Bullerbyn framf\u00f6r Pippi L\u00e5ngstrump!<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Robotdammsugare<\/strong><\/p>\n

Vinstsumman p\u00e5 25 000 kronor \u2013 har den nyblivna vinnaren hunnit t\u00e4nka p\u00e5 hur hon ska anv\u00e4nda den?<\/p>\n

\u2013\u2002N\u00e4r jag fick reda p\u00e5 att jag hade vunnit gick jag ut och k\u00f6pte tre b\u00f6cker. En lyx f\u00f6r mig, eftersom bokhyllan b\u00e5gnar och jag f\u00f6r det mesta l\u00e5nar p\u00e5 biblioteket! Efter att ha h\u00e5llit p\u00e5 med text varje dag har jag nu n\u00e4r jag trappat ner arbetstakten b\u00f6rjat l\u00e4sa igen \u2013 massor! Jag har nyss l\u00e4st om Sin mors dotter av Marilyn French \u2013 en gammal favorit. Det \u00e4r fortfarande de verklighetsn\u00e4ra vardagsber\u00e4ttelserna som ligger mig varmast om hj\u00e4rtat. Men f\u00f6r resten av pengarna\u2026 jo, en ny dator hade inte varit dumt! Den jag har \u00e4r urgammal och jag kan inte anv\u00e4nda internet. Sedan funderar jag ocks\u00e5 p\u00e5 att sl\u00e5 till med en robotdammsugare. T\u00e4nk s\u00e5 lyxigt att sitta med Marilyn French i soffan medan den surrar omkring!<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

H\u00e4r kan du l\u00e4sa “Gulm\u00e5ra och hundk\u00e4x”<\/strong><\/a>
<\/a><\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n\t\tGulm\u00e5ra och hundk\u00e4x<\/a><\/span>\n\t<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ingrid Warne, 73, fr\u00e5n Uppsala blev den lyckliga vinnaren i v\u00e5r stora sommarnovellt\u00e4vling. N\u00e4r vi ringde och ber\u00e4ttade den glada nyheten gick det inte att ta miste p\u00e5 hennes uppriktiga gl\u00e4dje.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":624436,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-624435","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-10 20:49:54","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/624435","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=624435"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/624435\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/624436"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=624435"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=624435"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=624435"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}