{"id":624409,"date":"2013-06-19T19:00:00","date_gmt":"2013-06-19T19:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20130619\/alla-vill-vi-sjunga-om-maj-och-ronnerdahl-pa-midsommar\/"},"modified":"2016-05-15T10:21:18","modified_gmt":"2016-05-15T10:21:18","slug":"alla-vill-vi-sjunga-om-maj-och-ronnerdahl-pa-midsommar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20130619\/alla-vill-vi-sjunga-om-maj-och-ronnerdahl-pa-midsommar\/","title":{"rendered":"Alla vill vi sjunga om Maj och R\u00f6nnerdahl p\u00e5 midsommar!"},"content":{"rendered":"
\n

\n\t\tSj\u00f6sala vals\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

1.  R\u00f6nnerdahl han skuttar<\/p>\n

med ett skratt ur sin s\u00e4ng.<\/p>\n

Solen st\u00e5r p\u00e5 Orrberget.<\/p>\n

Sunnanvind brusar.<\/p>\n

R\u00f6nnerdahl han valsar<\/p>\n

\u00f6ver Sj\u00f6sala \u00e4ng.<\/p>\n

\u2013\u2002H\u00f6r min vackra visa,<\/p>\n

kom, sjung min refr\u00e4ng!<\/p>\n

 <\/p>\n

T\u00e4rnan har f\u00e5tt ungar<\/p>\n

och dyker i min vik,<\/p>\n

ur alla gr\u00f6na dungar<\/p>\n

h\u00f6rs finkarnas musik,<\/p>\n

och se, s\u00e5 m\u00e5nga blommor<\/p>\n

som redan slagit ut p\u00e5 \u00e4ngen!<\/p>\n

Gullviva, mandelblom,<\/p>\n

kattfot och bl\u00e5 viol.<\/p>\n

 <\/p>\n

2.  R\u00f6nnerdahl han virvlar<\/p>\n

sina lurviga ben<\/p>\n

under vita skjortan<\/p>\n

som viftar kring vadorna.<\/p>\n

Lycklig som en l\u00e4rka<\/p>\n

uti majsolens sken,<\/p>\n

sjunger han f\u00f6r ekorrn,<\/p>\n

som gungar p\u00e5 gren!<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013\u2002Kurre, kurre, kurre!<\/p>\n

Nu dansar R\u00f6nnerdahl!<\/p>\n

Kok\u00f3! Och g\u00f6ken ropar<\/p>\n

uti hans gr\u00f6na dal,<\/p>\n

och se, s\u00e5 m\u00e5nga blommor<\/p>\n

som redan slagit ut p\u00e5 \u00e4ngen!<\/p>\n

Gullviva, mandelblom,<\/p>\n

kattfot och bl\u00e5 viol.<\/p>\n

 <\/p>\n

3.  R\u00f6nnerdahl han binder<\/p>\n

utav blommor en krans,<\/p>\n

binder den kring h\u00e5ret,<\/p>\n

det gr\u00e5a och rufsiga,<\/p>\n

valsar in i stugan<\/p>\n

och har lutan till hands,<\/p>\n

v\u00e4cker frun och barnen<\/p>\n

med drill och kadans.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013\u2002Titta! ropar ungarna,<\/p>\n

Pappa \u00e4r en brud<\/p>\n

med blomsterkrans i h\u00e5ret<\/p>\n

och nattskjorta till skrud!<\/p>\n

Och se, s\u00e5 m\u00e5nga blommor<\/p>\n

som redan slagit ut p\u00e5 \u00e4ngen!<\/p>\n

Gullviva, mandelblom,<\/p>\n

kattfot och bl\u00e5 viol.<\/p>\n

 <\/p>\n

4.  R\u00f6nnerdahl \u00e4r gammal<\/p>\n

men han valsar \u00e4nd\u00e5!<\/p>\n

R\u00f6nnerdahl har sorger<\/p>\n

och ont om sekiner.<\/p>\n

S\u00e4llan f\u00e5r han rasta,<\/p>\n

han f\u00e5r slita f\u00f6r tv\u00e5.<\/p>\n

Hur han klarar skivan<\/p>\n

kan ingen f\u00f6rst\u00e5 \u2013<\/p>\n

 <\/p>\n

ingen utom t\u00e4rnan i viken<\/p>\n

(hon som d\u00f6k)<\/p>\n

och ekorren och finken<\/p>\n

och v\u00e5rens f\u00f6rsta g\u00f6k<\/p>\n

och blommorna, de blommor<\/p>\n

som redan slagit ut p\u00e5 \u00e4ngen.<\/p>\n

Gullviva, mandelblom,<\/p>\n

kattfot och bl\u00e5 viol.<\/p>\n

 <\/p>\n

Text & musik: Evert Taube<\/p>\n

\u00a9 1962 Intersong-F\u00f6rlagen AB, adm Warner\/Chappell Music Scandinavia AB.<\/p>\n

Tryckt med tillst\u00e5nd av Notfabriken Music Publishing AB\/Faber Music Ltd.<\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n
\n

\"AllaSonen Sven-Bertil p\u00e5st\u00e5r att han l\u00e4nge levde i tron att alla pappor skrev l\u00e5tar som sj\u00f6ngs p\u00e5 skolavslutningar och midsommarfester.<\/p>\n

 <\/p>\n

I sj\u00e4lva verket fanns ingen som Evert Taube. Debut redan som sex\u00e5rig fyrvaktarson p\u00e5 Vinga med egenh\u00e4ndigt diktade visan Det bl\u00e5ser bl\u00e5tt, myrerna kryper omkring och sj\u00f6n \u00e4r inte farlig. Sista offentliga framtr\u00e4dandet som 85-\u00e5ring p\u00e5 Gr\u00f6na Lund, sittande ihopkrympt och b\u00f6jd bakom Sven-Bertil, men \u00e4nd\u00e5 kapabel att kasta en ros, en nyutsprungen sk\u00e4r, till hustrun Astri p\u00e5 f\u00f6rsta parkett. D\u00e4remellan en karri\u00e4r som omfattade n\u00e4rmare 300 verk, de flesta h\u00f6rnstenar i den svenska kulturskatten.<\/p>\n

 <\/p>\n

“Visst m\u00e5ste den svenska sommaren ha funnits f\u00f6re Evert Taube” skrev Expressens chefredakt\u00f6r Bo Str\u00f6mstedt. “Men hur s\u00e5g den ut?” Ja, hur? F\u00f6r ingen kunde p\u00e5 samma s\u00e4tt f\u00e5nga den bl\u00e5gula folksj\u00e4lens balansg\u00e5ng mellan livslust och melankoli, solgass och slagregn.<\/p>\n

 <\/p>\n

Kanske f\u00f6r att Taube sj\u00e4lv var just s\u00e5dan? Ena dagen upp som en sol, skissande ett svindyrt och helt orealistiskt f\u00f6rslag till ett tv-program, d\u00e4r kameran skulle svepa fr\u00e5n ett l\u00e5gsniffande flygplan \u00f6ver ett provencalskt landskap d\u00e4r sonen Sven-Bertil utkl\u00e4dd till medeltida trubadur anf\u00f6rde en gigantisk trupp korsfarare i 1100-talskl\u00e4der. N\u00e4sta i ett bittert samspr\u00e5k med fr\u00e4nden Vilhelm Moberg: “Du g\u00e5r inte heller p\u00e5 Pelarordens m\u00f6ten?” “N\u00e4, d\u00e5 m\u00e5ste man ha genomg\u00e5tt fyra fylleslag.” “Och f\u00f6r att komma in i Svenska Akademien m\u00e5ste man haft tv\u00e5 hj\u00e4rnbl\u00f6dningar!”<\/p>\n

 <\/p>\n

F\u00f6rste rockstj\u00e4rnan<\/strong><\/p>\n

M\u00e4rkligast \u00e4r kanske hur han i hela sitt liv ringaktade sina visor. Taube ville hyllas som en skicklig romanf\u00f6rfattare, seglare, ryttare och slalom\u00e5kare (jo, faktiskt). D\u00e4remot kunde han avf\u00e4rda sina idag klassiska verk med orden: “Jag har skrivit n\u00e5gra visor. Ibland har de blivit bra.”<\/p>\n

 <\/p>\n

Kanske f\u00f6r att de skrevs med s\u00e5dan l\u00e4tthet? 18 m\u00e5nader till havs skulle komma att r\u00e4cka till ett helt livs sj\u00f6mansvisor. Dessutom var han p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt ocks\u00e5 v\u00e5r f\u00f6rste rockstj\u00e4rna, med man\u00e9r och divalater.<\/p>\n

 <\/p>\n

Mitt under en konsert i Bor\u00e5s lade han sig att sova p\u00e5 scengolvet, hoppade upp efter tio minuter och sa: “Ja, ni f\u00e5r urs\u00e4kta, men det blev lite sent i natt.” En dag anl\u00e4nde han till den klassiska stockholmskrogen Gyldene<\/p>\n

Freden med en p\u00e5se smutstv\u00e4tt som \u00f6verl\u00e4mnades till hovm\u00e4staren: “Astri \u00e4r i Paris, s\u00e5 ni kan v\u00e4l ta hand om den h\u00e4r?” Till stamkrogen ringde han ocks\u00e5 n\u00e4r han beh\u00f6vde fris\u00f6r eller l\u00e4kare, ty varf\u00f6r l\u00e4ra sig fler telefonnummer \u00e4n n\u00f6dv\u00e4ndigt?<\/p>\n

 <\/p>\n

Han var \u00e4ven pionj\u00e4r n\u00e4r det g\u00e4llde raider, allts\u00e5 en kravlista p\u00e5 vad logen skulle inneh\u00e5lla inf\u00f6r konserterna.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"AllaMedan sentida popband beg\u00e4rde hamburgare och Jack Daniels, \u00f6nskade Taube “rum\u00e4nsk honung och batterier till h\u00f6rapparaten”.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u00c5teranv\u00e4ndning<\/strong><\/p>\n

Som sann milj\u00f6v\u00e4n \u00e5teranv\u00e4nde han \u00e4ven melodislingor. Redan Flickan i Peru fr\u00e5n 1919 var ett elegant plagiat av engelska folkvisan My darling Nelly Grey. S\u00e5 sent som 1973 \u2013 d\u00e5 var Tube 83 \u00e5r \u2013 levererade han en visa \u00e0 2 000 kronor till Gr\u00f6na Lunds 90-\u00e5rsjubileum med den n\u00e5got m\u00e4rkliga titeln Jubels\u00e5ng i Liguriens Gr\u00f6na Lund. Artistchefen Ove Hahn tyckte b\u00e5de text och melodi verkade bekanta. Efter visst detektivarbete lyckas man identifiera verket som H\u00e4r g\u00e5r stigen \u2013 en visa Taube skrev redan 1925. Hahn tog det hela med humor, men f\u00f6rlagschefen Lennart Reuterski\u00f6ld morrade: “Om det varit Thore Skogman, hade jag slagit honom p\u00e5 k\u00e4ften!”<\/p>\n

 <\/p>\n

B\u00e4st \u00e4r kanske \u00e4nd\u00e5 historien om hur bokf\u00f6rlaget Bonniers best\u00e4llde en hyllningsvisa till sin h\u00f6gste chefs f\u00f6delsedagskalas. Taube lyckades utverka ett rej\u00e4lt honorar och en flygbiljett till sitt favoritpensionat La Petite Res\u00e9rve i Antibes. Men festen n\u00e4rmade sig och ingen visa anl\u00e4nde. Telegrammen smattrade som kulsprutek\u00e4rvar i den franska idyllen. Till slut \u2013 n\u00e4r alla i princip hade gett upp \u2013 anl\u00e4nde Taubes verk. Det inleddes med orden: “H\u00e4r kommer Abbe Bonnier, det sn\u00f6ar p\u00e5 hans hatt.” I \u00f6vrigt exakt samma text som i hans klassiska visa om Fritiof Andersson…<\/p>\n

 <\/p>\n

Sj\u00f6sala vals<\/strong><\/p>\n

Att R\u00f6nnerdahl som skuttar ur sin s\u00e4ng var Evert Taubes alter ego var ingen hemlighet. Diktandet skedde ofta om n\u00e4tterna, n\u00e4r familjen sov. Just Sj\u00f6sala vals f\u00f6ddes i en av barnens skrivb\u00f6cker och fick honom att entusiastisk v\u00e4cka upp hela huset. I f\u00f6rsta versionen tittar Lillen fram under t\u00e4cket och utbrister: “Se s\u00e5 pappa dansar, ja gubben har f\u00e5tt snurr” medan “Kandidaten” morrar i f\u00e5llb\u00e4nken: “Nej, nu f\u00e5r ni sluta, det \u00e4r mer \u00e4n man t\u00e5l. B\u00f6rja sju p\u00e5 morron med dans och med skr\u00e5l!” Sp\u00e4nnande \u00e4r att det i skrivboken g\u00e5r att f\u00f6lja hur Taube l\u00e4nge filade och f\u00f6rb\u00e4ttrade sina ord. Bland de ratade raderna h\u00f6r: “Ensam med naturen uti majsolens sken, sv\u00e4var han omkring som en gud fr\u00e5n Aten.” Liksom: “Tack du gode gud f\u00f6r min lantliga idyll, f\u00f6r sommaren som kommer med sol och klorofyll.” Refr\u00e4ngens fyra blommor \u2013 gullviva, mandelblom, kattfot och bl\u00e5 viol \u2013 \u00f6verlevde dock samtliga versioner. Ocks\u00e5 i verkligheten. \u00c4n i dag v\u00e4xer de p\u00e5 Sj\u00f6sala \u00e4ng.<\/p>\n

 <\/p>\n

Calle Schewens vals<\/strong><\/p>\n

Folk p\u00e5 orten p\u00e5st\u00e5r visserligen att Taube jobbade i flera dagar med texten, men i hans egen version skrevs den p\u00e5 en kartongbit en julinatt 1931 p\u00e5 H\u00e5t\u00f6 svansar i norra Roslagen. D\u00e4r samlades Pelarorden, som var en herrklubb full av beg\u00e5vningar som Albert Engstr\u00f6m, Bruno Liljefors och br\u00e4nnvinskungen Calle Schmidt. Nu skulle unge Taube upptas i det vittra s\u00e4llskapet. Mitt under lunchen “arresterades” han av en patrull, beordrades att avl\u00e4gsna sig och inte \u00e5terkomma f\u00f6rr\u00e4n han skrivit en dikt till\u00e4gnad gods\u00e4garen von Scheven (som egentligen stavade s\u00e5). I instruktionerna ingick att dikten skulle vara “utf\u00f6rd p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt att den liksom andas den stockholmska sk\u00e4rg\u00e5rdens och Roslagens h\u00f6gsommarluft och sm\u00e5ningom allt dunklare julin\u00e4tter”. Taubes examensprov fick stormande appl\u00e5der av kamraterna. Men en roslagsgubbe i 80-\u00e5rs\u00e5ldern, med haksk\u00e4gg och st\u00e4rkkrage, v\u00e4nde sig mot Carl von Scheven och sa med h\u00f6g r\u00f6st: “Det d\u00e4r gjorde du bra, Calle!”<\/p>\n

 <\/p>\n

Maj p\u00e5 Mal\u00f6<\/strong><\/p>\n

Evert Taube h\u00e4vdade i hela sitt liv att han kastade ner de f\u00f6rsta raderna till visan om Maj, bl\u00e5\u00f6gd och brun, p\u00e5 handelsman Flinks immiga butiksf\u00f6nster vid Mal\u00f6 str\u00f6mmar. Majs syster Ella Str\u00f6mberg ber\u00e4ttade dock att Taube aldrig v\u00e5gade ta kontakt, inte ens n\u00e4r visan blivit ber\u00f6md och folkk\u00e4r: “Han var f\u00f6r blyg f\u00f6r det. Och Maj tycktes mest lida av uppm\u00e4rksamheten. N\u00e4r v\u00e5r bror kom hem med skivan \u2013 han hade r\u00e5kat h\u00f6ra visan i en radioaff\u00e4r och pl\u00f6tsligt insett att den handlade om hans egen syster \u2013 s\u00e5 gr\u00e4t hon. Att bli omsjungen s\u00e5 d\u00e4r utan vidare var en skam tyckte hon. Dessutom var hon ju inte alls bl\u00e5\u00f6gd som det stod i visan, utan hade gr\u00f6na \u00f6gon. Maj dog i cancer 1980. D\u00f6d \u00e4r ocks\u00e5 sedan m\u00e5nga \u00e5r handelsman Flink, som egentligen hette Gustav Johansson och var en bel\u00e4st man, helt i Taubes anda. Sitt smeknamn fick han f\u00f6r att han var den l\u00e5ngsammaste handlare Bohusl\u00e4n sett.<\/p>\n

 <\/p>\n

Rosa p\u00e5 bal<\/strong><\/p>\n

En kvinna skrev och tackade f\u00f6r att Evert Taube hade uppr\u00e4ttat hennes namn. Hela sitt liv hade hon tyckt sig heta som en ko. Nu f\u00f6rstod hon att Rosa ocks\u00e5 kunde vara en fager s\u00e5ngm\u00f6. Taube hade en g\u00e5ng varit f\u00f6rtjust i en telegrafist i Sm\u00f6gen vid namn Rosa, vilket m\u00f6jligen kan ha inspirerat till titeln. Hennes intresse f\u00f6r den unge trubaduren l\u00e4r dock ha svalnat sedan han l\u00e5nat hennes dragspel. “Du pantar det bara i Oslo!” sade Rosa f\u00f6rtrytsamt. “Nej, d\u00e5” lovade Evert. \u00c5terkommen fr\u00e5gade Rosa efter klaveret. “Det tappade jag i sj\u00f6n” svarade han. Som urs\u00e4kt m\u00e5lade han en tavla till Rosa som \u00e4nnu vid 1990-talets b\u00f6rjan fanns kvar hos ett barnbarn p\u00e5 Malm\u00f6n. Visans Rosa var ingen ko, allts\u00e5, men en bonde skrev en g\u00e5ng och tackade f\u00f6r den effekt Taubes l\u00e5tar hade i hans lag\u00e5rd: “Extra bra mj\u00f6lkar de till R\u00f6nnerdahl och Huldas Karin.”<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Fritiof och Carmencita<\/strong><\/p>\n

1914 anl\u00e4nde den unge kanalbyggaren Evert Taube f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen till Samborombon, som snarast \u00e4r en flod\u00f6verg\u00e5ng och en gata f\u00f6rutan by. Han kom i s\u00e4llskap med sin argentinske v\u00e4n Jos\u00e9 Cortajanera, vars familj bodde p\u00e5 en bondg\u00e5rd i trakten. Yngsta dottern hette Cecilia, men kunde lika g\u00e4rna ha kallats Carmencita, lilla Carmen, eftersom mamman hette just s\u00e5. Hon var blott 15 \u00e5r och det \u00e4r tveksamt om hon ens talade med den 24-\u00e5rige svensken, \u00e4n mindre dansade tango. S\u00e5dant gjorde man n\u00e4mligen i huvudsak p\u00e5 bordeller. I Taubes fantasi levde hon dock kvar och tog form p\u00e5 allvar en natt 1937, d\u00e5 han \u00e5kte motorb\u00e5t mellan Sandhamn och Sj\u00f6sala “samtidigt som motorn b\u00f6rjade synkopera tangotakten”. Cecilia\/Carmencita skulle till sin stora f\u00f6rv\u00e5ning f\u00e5 bes\u00f6k av nyfikna svenskar som ville se hur verkligheten \u00f6verensst\u00e4mde med dikten. Hon var gift vid det laget och hade f\u00e5tt tolv barn.<\/p>\n

 <\/p>\n

Brevet fr\u00e5n Lillan<\/strong><\/p>\n

Det sm\u00e5tt sensationella dokumentet bevaras i en av de m\u00e5nga bruna kartongerna p\u00e5 Taubearkivet i G\u00f6teborg och \u00e4r fr\u00e5n Evert till hustrun Astri: “San Remo 18 juli 1937. Jag m\u00e5ste ha ett dikterat brev fr\u00e5n Ellinor om v\u00e4dret, blommor, sj\u00f6n, vad de g\u00f6r och hur det \u00e4r och vad hon vill med mera.” Och s\u00e5 slutkl\u00e4mmen som inte ger minsta utrymme f\u00f6r diskussioner: “Ordna det!” Brevet fr\u00e5n Ellinor blev l\u00e5ten Brevet fr\u00e5n Lillan och redan samma h\u00f6st en hit i folkhemmet. N\u00e4r Evert efter\u00e5t fick fr\u00e5gan hur han kommit p\u00e5 temat, lj\u00f6g han friskt: “Det var mycket m\u00e4rkligt. En dag satt jag nere vid Rivieran och s\u00e5 dimper det ner ett brev fr\u00e5n min dotter Ellinor som skriver om hur hon har det hemma p\u00e5 Sj\u00f6sala. Det var en s\u00e5 underlig st\u00e4mning i det d\u00e4r brevet. Jag kunde helt enkelt inte l\u00e5ta bli att skriva en visa om det.”<\/p>\n

 <\/p>\n

S\u00e5 l\u00e4nge skutan kan g\u00e5<\/strong><\/p>\n

“Du bara klagar och gn\u00e4ller”, utbrast Astri en dag. “Vem har lovat att du alltid ska ha det bra i livet? Varf\u00f6r ska just du skonas n\u00e4r s\u00e5 m\u00e5nga andra har det besv\u00e4rligt?” Det tog skruv. Evert visste att hypokondrin var en av hans svaga punkter. Sven-Bertil fick i princip sl\u00e4pa sin far till Gr\u00f6na Lunds scen, eftersom han alltid skyllde p\u00e5 diverse sjukdomar och p\u00e5stod att: “Doktorn har f\u00f6rbjudit mig att l\u00e4mna s\u00e4ngen”. Visan skrevs 1950 till en film som aldrig blev av och sannolikt skulle ha utspelats i Karibien. I tio \u00e5r l\u00e5g l\u00e5ten i malp\u00e5se. Sedan gav Taube den till sk\u00e5despelaren Max Hansen som beh\u00f6vde material till sin nya show p\u00e5 Berns. S\u00e5 l\u00e4nge skutan kan g\u00e5 kom allts\u00e5 att f\u00f6rsta g\u00e5ngen framf\u00f6ras offentligt med dansk brytning, direkt fr\u00e5n bladet. Taube l\u00e4r inf\u00f6r framtr\u00e4dandet ha lugnat sin orolige kollega: “Du ska inte vara nerv\u00f6s, du ska n\u00e4mligen sjunga en nyskriven visa av mig \u2013 och d\u00e5 \u00e4r succ\u00e9n given!”<\/p>\n

 <\/p>\n

Balladen om “Blue Bird” av hull<\/strong><\/p>\n

I Sm\u00f6gen tr\u00e4ffade Taube den gamle ostronfiskaren Samuel Frisk, som ber\u00e4ttade om den v\u00e4rsta orkanen Sm\u00f6gen sk\u00e5dat: “Det var 1871, jag var ute och b\u00e4rgade skepp hela natten. En skuta fr\u00e5n Hartlepool hade g\u00e5tt p\u00e5 grund. Kvar ombord blev en liten skeppspojke. Honom hade vi gl\u00f6mt.” Det var allts\u00e5 varken “julafton sjuttiotv\u00e5” eller ens en brigg fr\u00e5n Hull, utan en skuta vid namn Nymph fr\u00e5n Hartlepool. Skeppspojken \u00f6verlevde dessutom genom att kl\u00e4ttra upp i mastt\u00e5get och ta ett spr\u00e5ng i land i samma \u00f6gonblick som revet kn\u00e4ckte skrovet. N\u00e4r Taube \u00e5terber\u00e4ttade historien f\u00f6r sina barn, lade han dessutom till att n\u00e4r de skeppsbrutna karlarna fick snaps, fick pojken en kopp varm mj\u00f6lk. Att familjen i visan fick heta Stranne var heller inget som Taube bara grep ur luften. Hos fiskarparet Eduard och Adeline i Sm\u00f6gen hyrde han rum fr\u00e5n och till 1917-19. Huset ligger kvar \u00e4n i dag, men har ny adress: Evert Taubes v\u00e4g 12.<\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n\t\tVinn boken Evert Taube – s\u00e5nger!<\/a><\/span>\n\t<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Studerar man antalet tr\u00e4ffar p\u00e5 “Evert Taube” p\u00e5 internet, finner man att de skjuter i h\u00f6jden som en lycklig ladusvala i samband med midsommar. Alla vill vi sjunga om R\u00f6nnerdahl, Maj p\u00e5 Mal\u00f6 och Calle Schewen. H\u00e4r \u00e4r historien bakom de mest k\u00e4nda visorna.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":624410,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-624409","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-12 20:36:41","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/624409","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=624409"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/624409\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/624410"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=624409"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=624409"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=624409"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}