{"id":624128,"date":"2015-07-15T17:00:00","date_gmt":"2015-07-15T17:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20150715\/magdalena-andersson-om-sorgen-efter-pappa-goran\/"},"modified":"2016-05-15T10:31:29","modified_gmt":"2016-05-15T10:31:29","slug":"magdalena-andersson-om-sorgen-efter-pappa-goran","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20150715\/magdalena-andersson-om-sorgen-efter-pappa-goran\/","title":{"rendered":"Magdalena Andersson om sorgen efter pappa G\u00f6ran"},"content":{"rendered":"
\n

\n\t\tPersonligt\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

Namn:<\/strong> Magdalena Andersson.
F\u00f6dd:<\/strong> 23 januari 1967.
Familj:<\/strong> Maken Richard Friberg, professor i nationalekonomi p\u00e5 Handelsh\u00f6gskolan, och tv\u00e5 barn, 13 och 15 \u00e5r.
Bor:<\/strong> I villa i Nacka, Stockholm.
G\u00f6r:<\/strong> Sveriges finansminister sedan i oktober 2014.<\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n
\n

Magdalena Anderssons pappa G\u00f6ran fick diagnosen demens 1992 d\u00e5 han var 56 \u00e5r. Han avled tio \u00e5r senare.<\/p>\n

\u2013\u2002Det var oerh\u00f6rt sm\u00e4rtsamt att se sin pappa tyna bort, och veta att det \u00e4r o\u00e5terkalleligt, s\u00e4ger hon.<\/p>\n

\u2013\u2002Samtidigt fick vi m\u00e5nga fina stunder under hans sjukdomsperiod.<\/p>\n

Magdalena ger intervjun i sitt arbetsrum. Hon har svart kjol och svarta pumps och en klarbl\u00e5 blus som matchar hennes lysande bl\u00e5 \u00f6gon. Mellan tv\u00e5 m\u00f6ten om rikets finanser sl\u00e5r hon sig ner f\u00f6r att ber\u00e4tta om k\u00e4rleken till sin pappa, som dog n\u00e4r Magdalena var 35 \u00e5r.<\/p>\n

Hon jobbade p\u00e5 Rosenbad hos G\u00f6ran Persson d\u00e5, och var sm\u00e5barnsmamma. Hennes son var tre \u00e5r och dottern ett.<\/p>\n

Magdalena blir r\u00f6rd, det m\u00e4rks.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag var mycket n\u00e4ra b\u00e5da mina f\u00f6r\u00e4ldrar. Men ut\u00e5t sett var det nog m\u00e5nga som s\u00e5g mig som en typisk “pappas flicka”.<\/p>\n

Magdalena \u00e4r enda barnet, familjen bodde i en villa i Uppsala. Mamma Birgitta var gymnasiel\u00e4rare i samh\u00e4llskunskap, pappa G\u00f6ran lektor i statistik vid Uppsala universitet.<\/p>\n

\u2013\u2002Mina f\u00f6r\u00e4ldrar var ovanligt j\u00e4mst\u00e4llda. D\u00e4rf\u00f6r s\u00e5g jag or\u00e4ttvisorna i andra hem \u2013 hur kvinnorna gick ner i arbetstid f\u00f6r att ta st\u00f6rre ansvar f\u00f6r hem och barn. S\u00e5 var det inte hos oss. Pappa var v\u00e4ldigt involverad i mig och mina intressen. Han gjorde mer saker med mig \u00e4n m\u00e5nga andra kompisars pappor. Vi gjorde utflykter, \u00e5kte och badade, fikade.<\/p>\n

Magdalena spelade gitarr och tr\u00e4nade gymnastik och simning \u2013 och blev elitsimmare redan som barn. Hon tr\u00e4nade nio pass i veckan, vann ungdoms-SM tv\u00e5 g\u00e5nger och kom 12:a i dam-SM n\u00e4r hon var 14 \u00e5r.<\/p>\n

\u2013\u2002Pappa skjutsade till tr\u00e4ningar och t\u00e4vlingar, han engagerade sig och f\u00f6ljde alla resultat.<\/p>\n

N\u00e4r Magdalena slutade simma i 16-\u00e5rs\u00e5ldern b\u00f6rjade hon och pappa G\u00f6ran tr\u00e4na tillsammans.<\/p>\n

\u2013\u2002Vi sprang och styrketr\u00e4nade ihop, s\u00e4ger hon och ler. Vi kunde inte springa bredvid varandra, eftersom vi hetsade varandra att springa f\u00f6r fort. I st\u00e4llet sprang vi en runda fr\u00e5n var sitt h\u00e5ll \u2013 och t\u00e4vlade om att passera str\u00e4ckans mittpunkt f\u00f6rst.<\/p>\n

 <\/p>\n

Obotligt dement<\/strong>
Magdalena gick med i SSU n\u00e4r hon var 16. Efter samh\u00e4llslinjen p\u00e5 gymnasiet b\u00f6rjade hon p\u00e5 Handelsh\u00f6gskolan i Stockholm \u2013 “f\u00f6r att det var sv\u00e5rast”. Hon var duktig i skolan. Dr\u00f6mjobbet var chef, helst Konsumf\u00f6rest\u00e5ndare.
Under gymnasie\u00e5ren \u2013 de sista \u00e5r som Magdalena bodde hemma \u2013 kom de f\u00f6rsta varningstecknen.<\/p>\n

\u2013\u2002Pappa skrev stora kom ih\u00e5g-lappar om det mesta i vardagen. “Bilprovningen”, “Obs tanka!”, “Magdalena mats\u00e4ck” och s\u00e5 vidare.<\/p>\n

\u2013 S\u00e5 h\u00e4r i efterhand kan jag se att de d\u00e4r lapparna var ett sjukdomstecken.<\/p>\n

Till slut reagerade G\u00f6rans chef, som uppmuntrade honom att s\u00f6ka l\u00e4kare. Och 1992 \u2013 samma \u00e5r som Magdalena tog examen vid Handelsh\u00f6gskolan \u2013 fick hennes pappa diagnosen obotlig demens. Han var drabbad av en Alzheimer-liknande sjukdom, som skulle leda till d\u00f6den.<\/p>\n

\u2013\u2002L\u00e4karen sa att sjukdomen antagligen smugit sig p\u00e5. Att pappa nog varit sjuk en tid, men att hans hj\u00e4rna hade kunnat kompensera f\u00f6r hans sv\u00e5righeter.<\/p>\n

\u2013\u2002Vi hade alla \u2013 \u00e4ven pappa \u2013 k\u00e4nt p\u00e5 oss att n\u00e5got inte var som det skulle. Nu fick vi ett namn p\u00e5 den k\u00e4nslan. Sjukdomen var en bekr\u00e4ftelse p\u00e5 n\u00e5got vi redan visste.<\/p>\n

 <\/p>\n

  <\/p>\n

Ordl\u00f6s kommunikation<\/strong>
\u2013\u2002Mamma var stark, jag \u00e4r imponerad \u00f6ver att hon klarade situationen s\u00e5 pass l\u00e4nge som hon gjorde. Hon fortsatte att jobba, vilket var viktigt b\u00e5de f\u00f6r henne och pappa. Pappa ville att mamma och jag skulle leva v\u00e5ra liv.<\/p>\n

\u2013\u2002Det allra sv\u00e5raste var nog n\u00e4r pappa steg f\u00f6r steg tappade sina f\u00f6rm\u00e5gor i b\u00f6rjan av sjukdomen. N\u00e4r han var medveten om att han klarade allt mindre. Som d\u00e5 han \u00e5kte till aff\u00e4ren f\u00f6r att handla, och pl\u00f6tsligt inte hittade hem. N\u00e4r han inte l\u00e4ngre kunde k\u00f6ra bil.<\/p>\n

\u2013\u2002Sen kom han till en fas d\u00e5 han s\u00e5 att s\u00e4ga gav upp, d\u00e5 han inte l\u00e4ngre f\u00f6rs\u00f6kte som f\u00f6rr.<\/p>\n

\u00c4nd\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndrades aldrig G\u00f6rans personlighet.<\/p>\n

\u2013\u2002Pappa var en v\u00e4ldigt sn\u00e4ll och lugn person, med mycket humor \u2013 b\u00e5de som frisk och som sjuk. Han var sig v\u00e4ldigt lik, och blev inte det minsta personlighetsf\u00f6r\u00e4ndrad.<\/p>\n

Med tiden blev G\u00f6ran allt tystare. Han fick sitta i rullstol och till slut kunde han inte prata.<\/p>\n

\u2013\u2002Sj\u00e4lvklart var hans sjukdomsperiod en l\u00e5ng och sm\u00e4rtsam resa f\u00f6r oss alla. Jag och pappa f\u00f6rlorade till sist en intellektuell kontakt.<\/p>\n

\u2013\u2002Men jag vill betona att det finns m\u00e5nga andra s\u00e4tt att kommunicera p\u00e5. Och \u00e4ven om pappa var sv\u00e5rt sjuk var han ju \u00e4nd\u00e5 min underbara pappa! Jag var inte ledsen n\u00e4r jag \u00e5kte till honom. Det var mysigt och roligt att h\u00e4lsa p\u00e5. Man kan kramas, h\u00e5lla hand, klappa om, bara vara.<\/p>\n

\u2013\u2002S\u00e5 l\u00e4nge han orkade brukade jag ta med honom ut och \u00e4ta p\u00e5 restaurang. N\u00e4r han blev s\u00e4mre skjutsade jag ut honom i rullstolen s\u00e5 att han fick nya intryck och frisk luft.<\/p>\n

\u2013\u2002Vi hade m\u00e5nga fina och varma stunder in i det sista.<\/p>\n

 <\/p>\n

Med p\u00e5 br\u00f6llopet<\/strong>
Under de tio \u00e5r som Magdalenas pappa var sjuk h\u00e4nde mycket i hennes liv. Hon gifte sig 1997. Magdalena och maken Richard Friberg hade tr\u00e4ffats n\u00e4r de b\u00e5da l\u00e4ste p\u00e5 Handelsh\u00f6gskolan. Efter en tid som forskare p\u00e5 Handelsh\u00f6gskolan samt ett g\u00e4stspel p\u00e5 Harvards i USA v\u00e4rvades Magdalena till Rosenbad som sakkunnig hos G\u00f6ran Persson. Hon fick tv\u00e5 barn.<\/p>\n

\u2013\u2002Det var underbara \u00e5r i mitt liv, samtidigt som de var sorgliga och sv\u00e5ra. Precis som livet kan vara.<\/p>\n

\u2013\u2002Pappa var med n\u00e4r vi gifte oss, och satt vid min sida under br\u00f6llopsmiddagen. Det var v\u00e4ldigt viktigt f\u00f6r mig. En ur v\u00e5rdpersonalen var med och hj\u00e4lpte pappa under min br\u00f6llopsdag \u2013 jag \u00e4r mycket tacksam f\u00f6r det.<\/p>\n

\u2013\u2002N\u00e4r min son f\u00f6ddes 1999 var pappa medveten om att han fick ett barnbarn. Och pappa levde upp n\u00e4r jag tog med honom d\u00e5 han var i ett\u00e5rs\u00e5ldern.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag hade aldrig skuldk\u00e4nslor f\u00f6r att jag jobbade mycket n\u00e4r pappa var sjuk. Hade jag stoppat upp mitt liv hade han m\u00e5tt d\u00e5ligt av det.<\/p>\n

Magdalena \u00f6nskar ofta att hennes barn f\u00e5tt uppleva en relation till sin morfar.<\/p>\n

\u2013\u2002Han hade varit v\u00e4rldens roligaste och b\u00e4sta morfar, s\u00e4ger Magdalena och \u00f6gonen fylls av t\u00e5rar.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag och pappa hade en l\u00e5ng och bra relation, men relationen till barnbarnen fick inte ens b\u00f6rja. Den hade kunnat vara s\u00e5 himla fin.<\/p>\n

Hela artikeln med Magdalena hittar du i Hemmets Journal nr 30, 2015.<\/em><\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n\t\t"F\u00f6rs\u00f6ker leva som vanligt trots Alzheimers"<\/a><\/span>
\n\t\tJag s\u00e5g min pappa med alzheimers sakta f\u00f6rsvinna bort<\/a><\/span>
\n\t\tJag m\u00e5ste f\u00e5 vara ledsen f\u00f6r att orka vara glad<\/a><\/span>\n\t<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Finansminister Magdalena Andersson f\u00f6rlorade sin pappa i demens. Nu ber\u00e4ttar hon f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen \u00f6ppenhj\u00e4rtigt om sorgen efter sin \u00e4lskade pappa. \u2013\u2002Jag saknar honom mest n\u00e4r jag t\u00e4nker p\u00e5 vilken underbar morfar han hade varit till mina barn, s\u00e4ger hon.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":624129,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-624128","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-12 00:28:02","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/624128","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=624128"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/624128\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/624129"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=624128"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=624128"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=624128"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}