{"id":624091,"date":"2015-07-29T19:00:00","date_gmt":"2015-07-29T19:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20150729\/peter-later-inte-cp-skadan-hindra-honom\/"},"modified":"2016-05-15T10:32:35","modified_gmt":"2016-05-15T10:32:35","slug":"peter-later-inte-cp-skadan-hindra-honom","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20150729\/peter-later-inte-cp-skadan-hindra-honom\/","title":{"rendered":"Peter l\u00e5ter inte cp-skadan hindra honom"},"content":{"rendered":"
\n

\n\t\tPersonligt\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

Namn:<\/strong> Peter Ingemarsson<\/p>\n

F\u00f6dd:<\/strong> 5 maj 1962 i Derome, Halland.<\/p>\n

Bor:<\/strong> I en tv\u00e5a p\u00e5 Engelbrektsgatan i Varberg.<\/p>\n

Familj:<\/strong> F\u00f6rlovad med Ulrika Gunnarsson. Mamma, som varit s\u00f6mmerska, och tre syskon.<\/p>\n

Jobbar:<\/strong> P\u00e5 kommunens barn- och utbildningsf\u00f6rvaltning.<\/p>\n

K\u00f6r:<\/strong> Permobil till jobbet.<\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n

\n\t\tVad \u00e4r en cp-skada?\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

Cerebral pares, f\u00f6rkortat cp, \u00e4r ett samlingsnamn f\u00f6r st\u00f6rningar av muskelkontrollen som uppst\u00e5tt p\u00e5 grund av en hj\u00e4rnskada under fostertiden, under f\u00f6dseln eller under de f\u00f6rsta tv\u00e5 levnads\u00e5ren. Den p\u00e5verkar endast r\u00f6relsef\u00f6rm\u00e5gan i musklerna, inte intellektet, vilket m\u00e5nga tror eftersom m\u00e5nga cp-skadade har problem med talet.<\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n
\n

Kompisarna brukar skoja och s\u00e4ga: “Synd om dig, Peter, som har ett s\u00e5 sv\u00e5rt handikapp.”<\/p>\n

“Nja, det g\u00e5r v\u00e4l r\u00e4tt okej.”<\/p>\n

“Vi menar inte cp-skadan. Vi menar att du gillar Lasse Stefanz. Stackars m\u00e4nniska…”<\/p>\n

D\u00e5 brister Peter Ingemarsson ut i ett gapflabb som h\u00f6rs n\u00e4stan \u00f6ver hela Varberg. Han g\u00f6r g\u00e4rna det. Mobbad som ung, men vid 53 \u00e5rs \u00e5lder en f\u00e4rgstark profil som \u00e4r om\u00f6jlig att inte \u00e4lska.<\/p>\n

Finns det en svensk vardagshj\u00e4lte, s\u00e5 \u00e4r det han.<\/p>\n

1991 sprang han Stockholm Maraton p\u00e5 5 timmar, 11 minuter och 54 sekunder. En helt okej tid f\u00f6r en vanlig motionsl\u00f6pare. Men Peter Ingemarsson \u00e4r varken vanlig eller motionsl\u00f6pare i ordets klassiska bem\u00e4rkelse.<\/p>\n

Kroppen \u00e4r tanig och vriden. Ena foten har en tendens att fastna i marken. Han \u00e4r blind p\u00e5 ena \u00f6gat. Boxarhj\u00e4lm p\u00e5 skallen. Och \u00e4nd\u00e5…<\/p>\n

Grushandlarens pojke, som fick hj\u00e4rnbl\u00f6dning i samband med f\u00f6dseln och n\u00f6dd\u00f6ptes p\u00e5 Varbergs sjukhus 1962, skulle visa sig \u00e4ga en vilja av st\u00e5l. Eftersom han som sp\u00e4dbarn fick dropp genom ena benet, blev utvecklingen f\u00f6rsenad. F\u00f6rst som fem\u00e5ring l\u00e4rde han sig g\u00e5.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag var v\u00e4ldigt, v\u00e4ldigt sjuk i samband med f\u00f6dseln. Sen blev det n\u00e5gra tuffa f\u00f6rsta \u00e5r. Jag ins\u00e5g efter ett tag att jag var annorlunda, att min kropp inte lydde som den skulle. Jag ville ocks\u00e5 spela fotboll och ishockey som de andra barnen, men f\u00f6rstod snart att det inte var f\u00f6r mig.<\/p>\n

Hylla full av priser<\/strong>
Tio \u00e5r i s\u00e4rskola gick f\u00f6rh\u00e5llandevis bra. Peter fick bra kompisar och slapp de v\u00e4rsta gl\u00e5porden. F\u00f6r mamma och pappa var han ett av fyra \u00e4lskade barn. Men p\u00e5 gymnasiet b\u00f6rjade helvetet.<\/p>\n

\u2013\u2002Det var st\u00f6rre klasser och s\u00e4mre ordning. S\u00e5 fort l\u00e4raren gick ut ur klassrummet skulle det kastas saker och busas. Jag blev mobbad och retad. Alla kunde se att jag gick konstigt och de elakaste satte krokben.<\/p>\n

V\u00e4ndningen kom efter studenten. Dels fick han jobb p\u00e5 Varbergs kommun. Dels b\u00f6rjade han l\u00f6ptr\u00e4na.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag fick h\u00f6ra talas om en t\u00e4vling d\u00e4r det g\u00e4llde att samla po\u00e4ng genom att springa en halvtimme om dagen under tre m\u00e5nader. Jag testade och ins\u00e5g att l\u00f6pning nog var n\u00e5got f\u00f6r mig. F\u00f6r varje dag sprang jag l\u00e4ngre och k\u00e4nde mig starkare. N\u00e4r de 90 dagarna var \u00f6ver visade sig att bara en enda person hade sprungit mer \u00e4n jag. Han fick en weekendresa och jag en tr\u00f6ja.<\/p>\n

Tre decennier senare \u00e4r prishyllan full av medaljer och Peter en legend i l\u00f6parkretsar. M\u00e5nga har f\u00f6rbluffats \u00f6ver att han ens kan ta sig fram 100 meter med sin pl\u00e5gade kropp och sina spasmer i benet. L\u00f6psteget \u00e4r haltande, ansiktet tycks f\u00f6rvridet av sm\u00e4rta, svetten porlar i pannan. Men maratonmannen fr\u00e5n Varberg har bevisat att handikapp \u00e4r till f\u00f6r att besegras. Eller \u00e5tminstone bli v\u00e4n med.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag m\u00e4rkte snart att kroppen svarade, att jag faktiskt m\u00e5dde b\u00e4ttre om jag sprang. Inte direkt efter\u00e5t kanske. Jag minns ett terr\u00e4nglopp n\u00e4r f\u00f6tterna var helt s\u00f6nderskurna. Men p\u00e5 asfalt, som var fin och sl\u00e4t, kunde jag i princip springa hur l\u00e4nge som helst.<\/p>\n

G\u00f6teborgsvarvet p\u00e5 21 kilometer skulle snabbt bli Peter Ingemarssons favorit. F\u00f6rsta loppet tr\u00e4ffade han den gamle tungviktsboxaren Ingemar Johansson. De blev snabbt bekanta.<\/p>\n

\u2013\u2002Ingo slog mig med 14 minuter. Men det fanns ocks\u00e5 m\u00e5nga som kom efter mig. Tre timmar tog min f\u00f6rsta halvmara. N\u00e5gra \u00e5r senare hade jag pressat mitt personb\u00e4sta till 2,14.<\/p>\n

Det skulle bli 19 G\u00f6teborgsvarv till sist. Men ocks\u00e5 varje l\u00f6pares elddop, det dubbelt s\u00e5 l\u00e5nga maratonloppet.<\/p>\n

  <\/p>\n

 <\/p>\n

Med hj\u00e4lm p\u00e5 huvudet<\/strong>
Peter har aldrig smugit med sitt handikapp. Numera \u00e4r han ofta ute i skolorna och pratar om sitt liv som cp-skadad.<\/p>\n

\u2013\u2002F\u00f6rr var det ju n\u00e5got man retades med: “Du \u00e4r ju helt cp!” Idag verkar ungarna veta betydligt mer. De \u00e4r j\u00e4tteintresserade av att h\u00f6ra om min vardag, varf\u00f6r jag g\u00e5r s\u00e5 konstigt och vad jag g\u00f6r p\u00e5 fritiden.<\/p>\n

“Barn f\u00f6ds inte med f\u00f6rdomar”, brukar Glada Hudik-teaterns ledare P\u00e4r Johansson predika. Peter Ingemarsson vet att det \u00e4r sant. Att b\u00e5de utvecklingsst\u00f6rda och normalst\u00f6rda \u2013 begrepp som P\u00e4r Johansson g\u00e4rna anv\u00e4nder \u2013 ofta kan mer \u00e4n de sj\u00e4lva tror.<\/p>\n

I april i \u00e5r var b\u00e5da tv\u00e5 med p\u00e5 ett tr\u00e4ningsl\u00e4ger i Portugal. D\u00e4r fanns ocks\u00e5 Mats “Ica-Jerry” Melin och l\u00f6parfenomenet Susanne Johansson, som bland annat har vunnit Stockholmsmaran och sprungit fr\u00e5n Algarve till hemmet i Halmstad, 379 mil p\u00e5 71 dagar. Varje dag tr\u00e4nade de tillsammans. Susanne med ena armen under Peters, f\u00f6r att han inte skulle snubbla i sanden.<\/p>\n

\u2013\u20022002 f\u00f6ll jag och br\u00f6t axeln. Sedan dess har jag inte samma balans som f\u00f6rr. Ena benet trilskas dessutom och har en tendens att fastna i marken. Men med Susannes hj\u00e4lp kunde jag \u00e4nd\u00e5 springa flera kilometer varje dag. Boxarhj\u00e4lmen b\u00e4r jag om olyckan \u00e4nd\u00e5 skulle vara framme.<\/p>\n

Peter \u00e4r s\u00e4ker p\u00e5 att hans liv varit klart s\u00e4mre utan l\u00f6pningen.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag har f\u00e5tt b\u00e5de b\u00e4ttre kondis och en massa nya kompisar. I l\u00f6parsp\u00e5ret har jag aldrig st\u00f6tt p\u00e5 en enda person som mobbat mig f\u00f6r mitt handikapp. Alla \u00e4r schysta och sn\u00e4lla. Som en enda stor familj.<\/p>\n

Tv\u00e5 saker kan dock konkurrera med k\u00e4rleken till l\u00f6pningen. Det ena \u00e4r flickv\u00e4nnen Ulrika, som sitter i rullstol och \u00e4r fena p\u00e5 boule och bowling. Det andra \u00e4r dansbandet Lasse-Stefanz.<\/p>\n

\u2013\u2002N\u00e4r jag f\u00f6rsta g\u00e5ngen h\u00f6rde Olle J\u00f6nssons r\u00f6st h\u00e4nde det n\u00e5got i kroppen. Egentligen dansar jag inte l\u00e4ngre, men under Glada Hudik-teaterns tr\u00e4ningsl\u00e4ger l\u00e4mnade jag inte diskoteksgolvet en enda g\u00e5ng.<\/p>\n

 <\/p>\n

R\u00e4ttelse: Den h\u00e4r artikeln hittar du i Hemmets Journal nr 31, 2015. Dessv\u00e4rre har ett fel smugit in sig i bildtexten. Det \u00e4r inte Mats “Ica-Jerry” Melin som syns till v\u00e4nster p\u00e5 bilden nedan utan Kim Bostr\u00f6m.<\/em><\/p>\n

\"Peter
<\/em><\/p>\n


<\/em><\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n\t\tMin sons cp-skada v\u00e4ckte mitt stora politiska intresse!<\/a><\/span>
\n\t\tJag ville vara som alla andra – numera \u00e4r jag hellre mig sj\u00e4lv!<\/a><\/span>
\n\t\tJag vill tacka alla som hj\u00e4lpt Camilla att \u00f6verleva!<\/a><\/span>\n\t<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Han kunde inte g\u00e5 f\u00f6rr\u00e4n han hade fyllt fem. 25 \u00e5r senare sprang han Stockholm Maraton. Cp-skadade Peter Ingemarsson \u00e4r vardagshj\u00e4lten som springer f\u00f6r livet.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":624092,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-624091","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-12 00:11:42","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/624091","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=624091"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/624091\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/624092"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=624091"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=624091"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=624091"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}