{"id":624044,"date":"2015-08-20T08:00:00","date_gmt":"2015-08-20T08:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20150820\/karolina-blev-forlamad-efter-en-bilkrasch\/"},"modified":"2016-05-15T10:33:55","modified_gmt":"2016-05-15T10:33:55","slug":"karolina-blev-forlamad-efter-en-bilkrasch","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20150820\/karolina-blev-forlamad-efter-en-bilkrasch\/","title":{"rendered":"Karolina blev f\u00f6rlamad efter en bilkrasch"},"content":{"rendered":"
\n

\n\t\tPersonligt\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

Namn:<\/strong> Karolina Anner<\/p>\n

\u00c5lder:<\/strong> 52 \u00e5r.<\/p>\n

Bor:<\/strong> I Tyres\u00f6 utanf\u00f6r Stockholm.<\/p>\n

Familj:<\/strong> Maken Karl-Henrik, 52, och tre barn, 24, 22 och 15 \u00e5r gamla.<\/p>\n

Yrke:<\/strong> Livsstilscoach och f\u00f6rel\u00e4sare.<\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n
\n

Datumet den 5 november 2005 finns f\u00f6r evigt inristat i Karolina Anners minne. Det var dagen som v\u00e4nde upp och ner p\u00e5 hela hennes liv.<\/p>\n

P\u00e5 morgonen var Karolina sitt gamla vanliga jag \u2013 en heltidsbetande trebarnsmor med en spr\u00e4ngfylld agenda och ett rasande snabbt livstempo. Det var inte f\u00f6r inte som kollegorna hade gett henne smeknamnet “Vesslan”.<\/p>\n

N\u00e5gra timmar senare pendlade Karolina mellan liv och d\u00f6d. N\u00e4r hon s\u00e5 sm\u00e5ningom vaknade upp p\u00e5 en intensivv\u00e5rdsavdelning var hon s\u00e5 l\u00e5ngt ifr\u00e5n en vessla som man kan komma. M\u00f6dosamt var hon tvungen att l\u00e4ra sig s\u00e5 grundl\u00e4ggande saker som att andas f\u00f6r egen maskin, kl\u00e4 p\u00e5 sig och g\u00e5 p\u00e5 toaletten sj\u00e4lv.<\/p>\n

\u2013\u2002Allting b\u00f6rjade med att barnen hade h\u00f6stlov. Jag skulle skjutsa min ena dotter till Eskilstuna, och mina tv\u00e5 andra barn ville f\u00f6lja med. Under hela h\u00f6sten hade jag dragits med ett virus som jag inte blev av med. Min man s\u00e5g att jag var tr\u00f6tt och erbj\u00f6d sig att ta k\u00f6rningen, men jag ville vara duktig och fullf\u00f6lja det jag hade \u00e5tagit mig, f\u00f6rklarar Karolina.<\/p>\n

P\u00e5 hemv\u00e4gen fr\u00e5n Eskilstuna b\u00f6rjade hennes tr\u00f6tthet g\u00f6ra sig rej\u00e4lt p\u00e5mind.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag planerade att \u00e5ka av vid n\u00e4sta avfart f\u00f6r att k\u00f6pa glass och str\u00e4cka p\u00e5 benen, men precis n\u00e4r jag hade t\u00e4nkt den tanken nickade jag till ett par sekunder. D\u00e5 jag kvicknade till uppt\u00e4ckte jag att bilen var p\u00e5 v\u00e4g in i v\u00e4nster v\u00e4gr\u00e4cke. Jag gjorde en tv\u00e4r gir, men fick en sladd som jag inte lyckades parera. Bilen voltade varv efter varv, l\u00e5ngt ut i \u00e5kern.<\/p>\n

Till slut stannade bilen med Karolina och barnen h\u00e4ngande upp och ner i sina bilb\u00e4lten. R\u00e4ddningstj\u00e4nsten kom snabbt till platsen, och Karolina fick veta att b\u00e5de hennes 15-\u00e5riga dotter i frams\u00e4tet och 5-\u00e5riga son i baks\u00e4tet klarat sig utan minsta skr\u00e5ma.<\/p>\n

\u2013\u2002Barnen var det enda som jag hade fokus p\u00e5 b\u00e5de under och efter olyckan. N\u00e4r jag h\u00f6rde att det hade g\u00e5tt bra f\u00f6r dem blev jag oerh\u00f6rt l\u00e4ttad. Trots att jag f\u00f6rstod att jag sj\u00e4lv var allvarligt skadad lade jag ingen energi p\u00e5 att oroa mig f\u00f6r det.<\/p>\n

 <\/p>\n

Skuldk\u00e4nslor<\/strong>
I helikoptern p\u00e5 v\u00e4g till Karolinska sjukhusets blev Karolina medvetsl\u00f6s. En dubbelsidig lunginflammation f\u00f6rv\u00e4rrade l\u00e4get, och det var os\u00e4kert om hon \u00f6ver huvud taget skulle \u00f6verleva. N\u00e4r faran var \u00f6ver och Karolina kommit till medvetande fick hon sina misstankar bekr\u00e4ftade \u2013 hon hade brutit nacken och var f\u00f6rlamad fr\u00e5n br\u00f6stet och ned\u00e5t.<\/p>\n

\u2013\u2002Mina anh\u00f6riga satt och gr\u00e4t vid min s\u00e4ng, men hur kn\u00e4ppt det \u00e4n l\u00e5ter k\u00e4nde jag sj\u00e4lv bara en oerh\u00f6rd l\u00e4ttnad. Lyckan \u00f6ver att barnen hade klarat sig oskadda gav mig styrka. Redan d\u00e4r och d\u00e5 visste jag att jag skulle ta mig tillbaka till ett fungerande liv.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag kommer alltid att ha d\u00e5ligt samvete \u00f6ver att jag, genom att somna vid ratten, har f\u00f6rsatt min familj i den h\u00e4r situationen. Men skuldk\u00e4nslorna har ocks\u00e5 varit en drivkraft. N\u00e4r jag startade min rehabilitering var jag supermotiverad fr\u00e5n dag ett.<\/p>\n

Det f\u00f6rsta steget var att l\u00e4ra sig sk\u00f6ta sin hygien och kl\u00e4 p\u00e5 sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

\u2013\u2002Efter att ha varit tvungen att sl\u00e4ppa m\u00e4nniskor n\u00e4ra inp\u00e5 mig f\u00f6r att f\u00e5 hj\u00e4lp med det mest intima var jag m\u00e5n om att l\u00e4ra mig att klara den biten sj\u00e4lv. En morgon best\u00e4mde jag mig exempelvis f\u00f6r att jag skulle f\u00e5 p\u00e5 mig underkl\u00e4derna innan min manliga gyminstrukt\u00f6r i vanlig ordning kom in till mig, eftersom jag tyckte det var lite pinsamt att han skulle se mig naken. I s\u00e4kert en halvtimme l\u00e5g jag och kr\u00e5nglade innan trosorna satt d\u00e4r de skulle, minns Karolina med ett leende.<\/p>\n

Sex m\u00e5nader efter olyckan var det slutligen dags f\u00f6r Karolina att \u00e5terv\u00e4nda till familjens hus.<\/p>\n

\u2013\u2002Det var n\u00e4stan en v\u00e4rre chock \u00e4n n\u00e4r jag vaknade upp och fick veta att jag hade en ryggm\u00e4rgsskada. Det gamla livet blev s\u00e5 p\u00e5tagligt n\u00e4r jag kom hem. Det var d\u00e5 som sorgen hann ifatt mig. Jag ville bara f\u00e5 bort l\u00e5ngf\u00e4rdsskridskorna och allt annat som p\u00e5minde mig om det jag inte l\u00e4ngre kunde g\u00f6ra. Det f\u00f6rsta jag gjorde var att rensa i min garderob. Mina snygga kappor, v\u00e4skor och skor… inget av det funkade att anv\u00e4nda nu n\u00e4r jag satt i rullstol.<\/p>\n

\"Karolina<\/p>\n

Karolina k\u00e4nner att hon har h\u00f6gre livskvalitet nu \u00e4n f\u00f6re olyckan.<\/p>\n

<\/p>\n

Tillbaka i vardagen<\/strong>
Ett \u00e4nnu st\u00f6rre problem var att familjens \u00e4lskade hus, med sina m\u00e5nga trappor b\u00e5de inomhus och utomhus, var extremt ol\u00e4mpligt f\u00f6r en rullstolsburen person. Eftersom det skulle bli b\u00f6kigt att handikappanpassa huset valde Karolina och hennes man i st\u00e4llet att k\u00f6pa en tomt och bygga en enplansvilla. F\u00f6r att klara sig praktiskt tills det nya huset var f\u00e4rdigt tog Karolina hj\u00e4lp av personliga assistenter.<\/p>\n

\u2013\u2002I b\u00f6rjan s\u00e5g jag assistenterna som en tempor\u00e4r l\u00f6sning tills vi kom in i det nya huset, men med tiden b\u00f6rjade jag t\u00e4nka i helt andra banor och valde att beh\u00e5lla assistansen. I dag har jag en anst\u00e4lld assistent, Eva. Tack vare att hon finns vid min sida blir jag sj\u00e4lvst\u00e4ndig. Jag beh\u00f6ver inte l\u00e5ta mig bromsas av yttre hinder, utan kan tr\u00e4na p\u00e5 gymmet, ge mig ut i skogen eller sticka iv\u00e4g p\u00e5 min specialanpassade cykel n\u00e4r jag k\u00e4nner f\u00f6r det.<\/p>\n

\u2013\u2002Hush\u00e5llssysslorna klarar jag av att utf\u00f6ra till ungef\u00e4r 80 procent, men jag orkar inte hela v\u00e4gen fram. Med Evas hj\u00e4lp k\u00e4nns det \u00e4nd\u00e5 som att jag har gjort alltihop sj\u00e4lv. Om jag inte hade assistans skulle mitt liv vara mycket mer begr\u00e4nsat, konstaterar Karolina.<\/p>\n

 <\/p>\n

Njuter av det lilla<\/strong>
Karolina har tillbringat en stor del av sitt liv p\u00e5 segelb\u00e5tar \u2013 f\u00f6rst tillsammans med sina f\u00f6r\u00e4ldrar och tv\u00e5 systrar, och senare tillsammans med maken Karl-Henrik och deras tre barn.<\/p>\n

\u2013\u2002N\u00e4r olyckan skedde trodde jag att jag aldrig mer skulle komma ombord p\u00e5 v\u00e5r segelb\u00e5t. Men min man \u00e4r en riktig Uppfinnar-Jocke. Han har gjort en massa fantastiska anpassningar ombord p\u00e5 b\u00e5ten, som g\u00f6r att jag kan vara med ute och segla p\u00e5 somrarna. P\u00e5 det hela taget \u00e4r han en otroligt positiv och l\u00f6sningsfokuserad person. Utan honom hade jag inte varit d\u00e4r jag \u00e4r i dag.<\/p>\n

\u00c4ven l\u00e5ngf\u00e4rdsskridsko\u00e5kningen har visat sig vara n\u00e5got som Karolina kunnat forts\u00e4tta med \u2013 om \u00e4n p\u00e5 ett lite annorlunda vis.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag sitter i en l\u00e5g, formgjuten stol med medar under. N\u00e4r isarna l\u00e4gger sig sticker vi ut hela familjen. Vi har ocks\u00e5 cyklat p\u00e5 Bornholm och l\u00e4ngs G\u00f6ta kanal tillsammans. Att kunna vara med och g\u00f6ra roliga saker ihop med den \u00f6vriga familjen \u00e4r j\u00e4tteviktigt f\u00f6r mig. Det kompenserar alla de tunga bitarna med att vara funktionshindrad.
Mycket har f\u00f6r\u00e4ndrats sedan den d\u00e4r novemberdagen f\u00f6r snart tio \u00e5r sedan d\u00e5 Karolina voltade med bilden \u2013 inte minst hon sj\u00e4lv.<\/p>\n

\u2013\u2002Trots att olyckan har inneburit m\u00e5nga sv\u00e5righeter m\u00e5r jag i dag v\u00e4ldigt bra. P\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt har jag h\u00f6gre livskvalitet \u00e4n innan kraschen. Jag g\u00f6r inte l\u00e4ngre sk\u00e4l f\u00f6r mitt gamla smeknamn “Vesslan”. Sedan jag hamnade i rullstol g\u00e5r allting mycket l\u00e5ngsammare, vilket medf\u00f6rt att jag f\u00e5tt tid att stanna upp och njuta av det lilla. Jag har helt enkelt blivit b\u00e4ttre p\u00e5 att ta tillvara p\u00e5 livet. Sj\u00e4lvklart skulle jag vilja kunna g\u00e5 p\u00e5 mina ben igen, men kanske inte p\u00e5 bekostnad av allt det som jag har f\u00e5tt.<\/p>\n

 <\/p>\n

  <\/p>\n

<\/p>\n

Hela artikeln kan du l\u00e4sa i Hemmets Journal nr 35 2015.<\/em><\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n\t\tJag kunde inte ens blinka – d\u00e5 v\u00e4djade jag om att bli neds\u00f6vd<\/a><\/span>
\n\t\tDet \u00e4r ett mirakel att jag kan r\u00f6ra mig efter stroken!<\/a><\/span>
\n\t\tJag var n\u00e4stan hj\u00e4rnd\u00f6d men min flickv\u00e4n v\u00e4grade ge upp!<\/a><\/span>\n\t<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Karolina Anner r\u00e5kade ut f\u00f6r en trafikolycka och skadade ryggm\u00e4rgen. Efter\u00e5t f\u00f6r\u00e4ndrades mycket \u2013 nytt hus, ny jobb och en helt ny livssyn. Annat kunde hon forts\u00e4tta med, som segling och cykling. Och en del saker blev faktiskt b\u00e4ttre\u2026<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":624045,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-624044","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-12 05:37:35","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/624044","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=624044"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/624044\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/624045"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=624044"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=624044"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=624044"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}