{"id":624020,"date":"2014-06-11T19:00:00","date_gmt":"2014-06-11T19:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20140611\/bengan-hittade-slakten-i-brasilien\/"},"modified":"2016-05-15T10:34:27","modified_gmt":"2016-05-15T10:34:27","slug":"bengan-hittade-slakten-i-brasilien","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20140611\/bengan-hittade-slakten-i-brasilien\/","title":{"rendered":"Bengan hittade sl\u00e4kten i Brasilien"},"content":{"rendered":"
\n

\n\t\tPersonligt\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

Namn: Bengan G\u00f6ransson.<\/p>\n

\u00c5lder: 41 \u00e5r.<\/p>\n

Bor: i Ljungby.<\/p>\n

Familj: Hustrun Elisabeth, sonen Andr\u00e9 och bonusbarnen Pontus och Fredrika.<\/p>\n

G\u00f6r: Arbetar p\u00e5 utredningshem f\u00f6r ungdomar, driver hembygdsparken i Ljungby tillsammans med kollegan Roger Arvidsson, spelar i band.<\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n
\n

\"Bengan<\/p>\n

\u2013 Jag har alltid haft s\u00e5 mycket annat p\u00e5 g\u00e5ng, s\u00e5 jag har aldrig riktigt tagit mig tid att fundera kring mitt ursprung, s\u00e4ger Bengan G\u00f6ransson. Det var hustrun Elisabeth som \u00f6vertalade honom att b\u00f6rja s\u00f6ka efter sina r\u00f6tter.<\/p>\n

 <\/p>\n

Hembygdsparken i Ljungby ligger \u00f6de. Men snart drar VM-slutspelet i fotboll ig\u00e5ng, och d\u00e5 ska parken fyllas av glada fans som f\u00f6ljer matcherna p\u00e5 en storbildssk\u00e4rm vid scenen. Bakom arrangemanget st\u00e5r f\u00f6rest\u00e5ndaren f\u00f6r parken, Bengan G\u00f6ransson.<\/p>\n

Han \u00e4r inte bara inbiten fotbollsfantast. Hans hj\u00e4rta klappar ocks\u00e5 lite extra f\u00f6r landet d\u00e4r m\u00e4sterskapet arrangeras. Sedan drygt ett \u00e5r har Brasilien blivit ett andra hemland f\u00f6r honom och familjen.<\/p>\n

\u2013\u2002S\u00e5 sj\u00e4lvklart kommer vi att heja lite extra n\u00e4r Brasilien spelar! s\u00e4ger han.<\/p>\n

Bengan var bara 35 dagar gammal n\u00e4r han kom till sina adoptivf\u00f6r\u00e4ldrar Hilding och Ingela G\u00f6ransson, som bodde p\u00e5 en bondg\u00e5rd i Ryssby utanf\u00f6r Ljungby.<\/p>\n

\u2013\u2002Vi hade kossor, h\u00f6ns, skog och mark, och jag v\u00e4xte upp med att mocka g\u00f6dsel och b\u00e4ra ved.<\/p>\n

Han beskriver adoptivf\u00f6r\u00e4ldrarna som mycket sn\u00e4lla och omh\u00e4ndertagande. Under uppv\u00e4xten talades det inte s\u00e4rskilt mycket om Bengans ursprung.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag visste att jag var f\u00f6dd i ett annat land, och att min biologiska mamma varit ung och fattig. Men det var inget jag gick och funderade \u00f6ver. Jag har heller aldrig k\u00e4nt n\u00e5got behov av att ta reda p\u00e5 mer.<\/p>\n

 <\/strong><\/p>\n

\"BenganI ett kassask\u00e5p<\/strong><\/p>\n

Genom \u00e5ren har Bengans adoptionshandlingar, med namnet p\u00e5 hans biologiska mamma, legat or\u00f6rda i ett kassask\u00e5p.<\/p>\n

Egentligen var det hustrun Elisabeth som f\u00f6rst v\u00e4ckte liv i tanken, att Bengan skulle ta reda p\u00e5 mer om sitt ursprung.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag har alltid varit lite nyfiken och velat veta mer. Varken jag eller Bengan har v\u00e5ra f\u00f6r\u00e4ldrar kvar i livet och sedan vi fick barn har det k\u00e4nts allt viktigare att ta reda p\u00e5 r\u00f6tterna, s\u00e4ger Elisabeth.<\/p>\n

F\u00f6r drygt ett \u00e5r sedan h\u00f6rde adoptionsbyr\u00e5n av sig och erbj\u00f6d sig att f\u00f6rs\u00f6ka leta r\u00e4tt p\u00e5 Bengans sl\u00e4kt i Brasilien, utifr\u00e5n de handlingar som fanns. Bengans spontana reaktion var: “Varf\u00f6r d\u00e5!?” Men f\u00f6r Elisabeth var det fullst\u00e4ndigt sj\u00e4lvklart.<\/p>\n

Byr\u00e5n fick, efter en del s\u00f6kande, tag i en adress i Rio de Janeiro. Det visade sig dock att Bengans biologiska mamma flyttat d\u00e4rifr\u00e5n f\u00f6r l\u00e4nge sedan, och d\u00e4r slutade sp\u00e5ren.<\/p>\n

Men Elisabeth r\u00e5dfr\u00e5gade en kollega p\u00e5 arbetet, som sj\u00e4lv har r\u00f6tter i Brasilien och talar portugisiska. Kollegan tog \u00f6ver alla handlingar och lyckades till slut, p\u00e5 sn\u00e5riga v\u00e4gar, f\u00e5 tag p\u00e5 ett aktuellt telefonnummer till Bengans mamma.<\/p>\n

\u2013\u2002Min kollega slog numret och n\u00e4r kvinnan i andra \u00e4nden svarade, st\u00e4lldes fr\u00e5gan: “Adopterade du bort en pojke i januari 1973? Han lever och han letar efter dig.” Det blev helt kn\u00e4pptyst i telefonen. Min kollega fick l\u00e4gga p\u00e5 luren och ringa upp igen efter en stund, n\u00e4r informationen hunnit sm\u00e4lta in.<\/p>\n

 <\/strong><\/p>\n

Sorg och saknad<\/strong><\/p>\n

Bengan minns tydligt den d\u00e4r v\u00e5rkv\u00e4llen f\u00f6rra \u00e5ret, n\u00e4r en kvinna vid namn Fatima, som befann sig p\u00e5 andra sidan jordklotet, bekr\u00e4ftade att hon faktiskt var hans mamma.<\/p>\n

\u2013\u2002Det k\u00e4ndes konstigt, men roligt. Redan samma kv\u00e4ll tog vi upp kontakten via internet, och anv\u00e4nde en \u00f6vers\u00e4ttningstj\u00e4nst f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 varandra. De f\u00f6rsta trevande konversationerna kretsade mest kring praktiska fr\u00e5gor. Hur hon bodde, vad hon arbetade med och vad jag sysslade med.<\/p>\n

Bengan hade aldrig l\u00e4ngtat efter sin biologiska mamma. F\u00f6r Fatima var det annorlunda. I alla \u00e5r hade hon burit p\u00e5 en st\u00e4ndig sorg och saknad efter sin son. Hon hade inte f\u00e5tt fler barn och att nu f\u00e5 kontakt med Bengan var \u00f6verv\u00e4ldigande.<\/p>\n

\u2013\u2002Hennes l\u00e4kare varnade henne till och med att \u00e4gna alltf\u00f6r mycket tid och kraft \u00e5t detta, d\u00e5 hennes blodtryck riskerade att rusa i h\u00f6jden.<\/p>\n

Efter en del mejlkontakt \u00f6ver Atlanten best\u00e4mdes att Bengan, Elisabeth och yngste sonen Andr\u00e9 skulle resa till Brasilien.<\/p>\n

\u2013\u2002Sj\u00e4lvklart var det lite nerv\u00f6st att kliva av planet i Rio. Men n\u00e4r jag v\u00e4l m\u00f6tte min mamma k\u00e4ndes det som att “d\u00e4r \u00e4r hon ju”!<\/p>\n

Det inte gick att ta miste p\u00e5 sl\u00e4ktskapet, enligt Elisabeth.<\/p>\n

\u2013\u2002Bengan och Fatima var s\u00e5 otroligt lika, b\u00e5de till utseendet och till det lite sk\u00e4mtsamma s\u00e4ttet.<\/p>\n

 <\/strong><\/p>\n

\"Bengan“K\u00e4nde mig hemma”<\/strong><\/p>\n

Det skulle snart visa sig att likheterna var \u00e4nnu fler. 60-\u00e5riga Fatima, som numera \u00e4r pensionerad tandsk\u00f6terska, \u00e4gnar mycket tid \u00e5t frivilligarbete med funktionsnedsatta barn. Hennes stora intressen \u00e4r att sjunga och spela gitarr. P\u00e5 dessa punkter har Bengan, helt ovetandes, g\u00e5tt i sin mammas fotsp\u00e5r.<\/p>\n

\u2013\u2002Och jag k\u00e4nde mig hemma direkt. Det var m\u00e4rkligt. Efter bara en och en halv dag i Brasilien k\u00e4nde jag att jag faktiskt skulle kunna stanna kvar resten av livet!<\/p>\n

Familjen fick ett varmt v\u00e4lkomnande av mostrar och kusiner. Alla var lika f\u00f6rundrade \u00f6ver de ok\u00e4nda svenska sl\u00e4ktingarna. De flesta hade inte vetat att Fatima, som betraktats som barnl\u00f6s i alla \u00e5r, i sj\u00e4lva verket hade en son.<\/p>\n

S\u00e5 sm\u00e5ningom best\u00e4mde sig Fatima f\u00f6r att ber\u00e4tta vad som egentligen hade h\u00e4nt. Med t\u00e5rarna str\u00f6mmandes nedf\u00f6r kinderna mindes hon tillbaka. Att hon, som nitton\u00e5ring, arbetat i en butik i Rio. Chefen hade gjort henne gravid, och n\u00e4r magen v\u00e4xte blev ocks\u00e5 skammen allt st\u00f6rre. Efter n\u00e5gra m\u00e5nader flyttade hon fr\u00e5n staden f\u00f6r att d\u00f6lja sitt tillst\u00e5nd. Dagen f\u00f6re julafton f\u00f6ddes den lille pojken, och fyra veckor senare tvingades hon l\u00e4mna honom ifr\u00e5n sig.<\/p>\n

\u2013\u2002Men nu k\u00e4nde hon bara enorm gl\u00e4dje och tacksamhet \u00f6ver att ha f\u00e5tt tillbaka sitt barn. Jag var tidigare en stor hemlighet som ingen fick k\u00e4nna till \u2013 nu ville hon visa upp mig f\u00f6r alla; sl\u00e4ktingar, v\u00e4nner, grannar… Hon tog verkligen igen allt hon kunde.<\/p>\n

 <\/strong><\/p>\n

Tr\u00e4ffa farmor<\/strong><\/p>\n

\u00c4ven sonen Andr\u00e9 fick fin kontakt med sina brasilianska sl\u00e4ktningar.<\/p>\n

\u2013\u2002Det var det b\u00e4sta med resan. Att tr\u00e4ffa farmor och pappas kusiner, s\u00e4ger han.<\/p>\n

Elisabeth ber\u00e4ttar:<\/p>\n

\u2013\u2002En morgon n\u00e4r vi vaknade hade han redan klivit upp och g\u00e5tt ut p\u00e5 stan tillsammans med farmor. De kunde tillbringa flera timmar tillsammans, utan att n\u00e5gon av dem f\u00f6rstod vad de andra sa.<\/p>\n

Efter drygt tre veckor var det dags att \u00e5ka tillbaka till Sverige. Vid avskedet gavs h\u00f6gtidliga l\u00f6ften om fortsatta kontakter och snart \u00e5terseende.<\/p>\n

\u2013\u2002Det k\u00e4ndes som att v\u00e5r bekantskap bara hade b\u00f6rjat, s\u00e4ger Bengan.<\/p>\n

Elisabeth menar att familjen nu f\u00e5tt ett nytt lugn.<\/p>\n

\u2013\u2002Nu beh\u00f6ver man inte fundera mer. Inte l\u00e4ngre k\u00e4nna sig stressad \u00f6ver att tiden rinner ut, och att man inte ska hinna ta reda p\u00e5 vad som egentligen h\u00e4nde.<\/p>\n

\u2013\u2002\u00c5 andra sidan har vi uppt\u00e4ckt en helt ny sl\u00e4kt. Det \u00e4r s\u00e5 m\u00e5nga jag vill hinna tr\u00e4ffa och umg\u00e5s med! s\u00e4ger Bengan.<\/p>\n

 <\/strong><\/p>\n

Heja p\u00e5 Brasilien<\/strong><\/p>\n

Till vintern blir det f\u00f6rhoppningsvis en ny resa och d\u00e5 vill familjen stanna lite l\u00e4ngre i Brasilien.<\/p>\n

\u2013\u2002Det tar tid att komma in i vardagen, komma underfund med sin egen plats i landet och bland m\u00e4nniskorna, menar Bengan.<\/p>\n

Till dess b\u00e4r han sitt nygamla hemland i sitt hj\u00e4rta. Och n\u00e4r det brasilianska laget t\u00e5gar in p\u00e5 gr\u00e4splanen f\u00f6r att spela sin \u00f6ppningsmatch i VM-slutspelet, kommer Bengan st\u00e5 p\u00e5 f\u00f6rsta parkett vid scenen i hembygdsparken.<\/p>\n

\u2013\u2002Ja, nu n\u00e4r Sverige \u00e4nd\u00e5 inte \u00e4r med, s\u00e5 hejar vi sj\u00e4lvklart p\u00e5 Brasilien. Och de har ett bra lag, s\u00e5 jag tror nog att de vinner!<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Bengan<\/p>\n

M\u00e5nga ville tr\u00e4ffa de ok\u00e4nda svenska sl\u00e4ktingarna, och familjen G\u00f6ransson togs emot med \u00f6ppna armar av mostrar och kusiner och kusinbarn. Bengan \u00e4r kl\u00e4dd i vitt linne och har mamma Fatima vid sin sida.<\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n\t\tVad vet du om Brasilien?<\/a><\/span>\n\t<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Din mamma var ung och fattig, s\u00e5 hon kunde inte ta hand om dig. Under fyra decennier l\u00e4t sig Bengan G\u00f6ransson n\u00f6jas med denna f\u00f6rklaring. Men under resan till f\u00f6delselandet Brasilien f\u00f6ll bitarna p\u00e5 plats.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":624021,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-624020","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-13 12:31:53","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/624020","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=624020"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/624020\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/624021"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=624020"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=624020"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=624020"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}