{"id":623763,"date":"2015-08-28T10:46:00","date_gmt":"2015-08-28T10:46:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20150828\/karina-var-sekunder-fran-hjartstopp\/"},"modified":"2016-05-15T10:43:26","modified_gmt":"2016-05-15T10:43:26","slug":"karina-var-sekunder-fran-hjartstopp","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20150828\/karina-var-sekunder-fran-hjartstopp\/","title":{"rendered":"Karina var sekunder fr\u00e5n hj\u00e4rtstopp – tvingades s\u00e4nka tempot"},"content":{"rendered":"
\n

\n\t\tPersonligt\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

Namn:<\/strong> Karina Johansson.<\/p>\n

\u00c5lder<\/strong>: 45 \u00e5r.<\/p>\n

Familj:<\/strong> Sambon Johan.<\/p>\n

Bor:<\/strong> I Sunne.<\/p>\n

G\u00f6r:<\/strong> Reporter p\u00e5 lokaltidning och f\u00f6rfattare.<\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n

\n\t\tVad \u00e4r Addisons sjukdom?\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

N\u00e4r binjurarna producerar f\u00f6r lite av det livsviktiga hormonet kortisol kallas det binjurebarksvikt.
Addisons sjukdom \u00e4r en autoimmun sjukdom som angriper binjurarna s\u00e5 att de inte kan producera kortisol.
Addisons sjukdom \u00e4r inte \u00e4rftlig i sig. D\u00e4remot kan ben\u00e4genheten att f\u00e5 autoimmuna sjukdomar vara \u00e4rftlig.
De vanligaste symptomen p\u00e5 kortisolbrist \u00e4r: tr\u00f6tthet, svaghet, utmattning, magont, matleda och kr\u00e4kning.
Om man misst\u00e4nker att man har binjurebarksvikt skall man upps\u00f6ka v\u00e5rdcentral och be om blodprov p\u00e5 morgonkortisol och ACTH (hypofyshormon).
Kortison omvandlas till kortisol i kroppen. Kortison f\u00f6r m\u00e4nniskor med binjurebarksvikt \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r lika viktigt som insulin f\u00f6r en diabetiker.<\/p>\n

K\u00e4lla: Svenska Addisonf\u00f6reningen, 1177<\/em><\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n
\n

H\u00f6sten 2004 hade Karina Johansson och hennes sambo Johan just renoverat sitt hus och Karina k\u00e4nde slig sliten och tr\u00f6tt. N\u00e4r Johan h\u00e4mtat sig fortsatte Karina att k\u00e4nna sig h\u00e4ngig.<\/p>\n

N\u00e4sta tecken p\u00e5 att allt inte stod r\u00e4tt till kom i b\u00f6rjan p\u00e5 2006 d\u00e5 hon skulle iv\u00e4g p\u00e5 skidresa. N\u00e4r hon provade sina gamla skidbyxor ramlade de av henne.<\/p>\n

“\u00c4r du sjuk eller?” undrade Johan, som visste att hon aldrig brukade banta.<\/p>\n

“Nej, sluta!” skrattade Karina.<\/p>\n

Men bara n\u00e5gra m\u00e5nader senare, stod det klart att sjuk var just vad hon var.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag kom inte upp ur s\u00e4ngen, var helt utslagen i en vecka. Men n\u00e4r jag gick till v\u00e5rdcentralen s\u00e5g alla prover fina ut, s\u00e5 l\u00e4karen f\u00f6rstod inte vad jag drabbats av, s\u00e4ger Karina.<\/p>\n

Men Karina blev allt s\u00e4mre och i juli var hon s\u00e5 d\u00e5lig att hon inte ens klarade att dricka ett glas vatten. Hon s\u00f6kte upp v\u00e5rdcentralen p\u00e5 nytt. Men d\u00e5 fick hon ett bem\u00f6tande som fortfarande sitter som en tagg i hennes hj\u00e4rta.<\/p>\n

“Proverna visar ingenting felaktigt, du \u00e4r utbr\u00e4nd helt enkelt. G\u00e5 hem, drick vatten och ryck upp dig”, sa l\u00e4karen som vikarierade p\u00e5 v\u00e5rdcentralen.<\/p>\n

S\u00e5 Karina \u00e5kte hem, blev liggande i s\u00e4ngen och kr\u00e4ktes upp varenda droppe vatten hon f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 i sig. Hennes sambo blev allt mer f\u00f6rtvivlad.<\/p>\n

Det var d\u00e5 Karinas pappa grep in.<\/p>\n

\u2013\u2002Min pappa har Addisons sjukdom, s\u00e5 jag borde kanske sett ett samband, men jag blundade f\u00f6r sanningen. Jag ville inte vara drabbad av en kronisk sjukdom, s\u00e4ger Karina.<\/p>\n

Johan k\u00f6rde in henne till Torsby sjukhus och ber\u00e4ttade f\u00f6r l\u00e4karen om pappans sjukdom.<\/p>\n

\u2013\u2002Pl\u00f6tsligt blev det fart, jag fick sprutor med kortison var fj\u00e4rde timme f\u00f6r att h\u00e4va krisen. L\u00e4karen p\u00e5 sjukhuset ber\u00e4ttade efter\u00e5t att jag varit sekunder fr\u00e5n hj\u00e4rtstopp, s\u00e4ger Karina.<\/p>\n

 <\/p>\n

Priset blev h\u00f6gt<\/strong>
Idag m\u00e5ste Karina medicinera varje dag, hon tar kortisoltabletter tre g\u00e5nger om dagen. Men det \u00e4r inte det jobbigaste med sjukdomen. Det sv\u00e5raste har varit att st\u00e4lla om till ett lugnare liv.<\/p>\n

Under v\u00e5r intervju pratar Karina fort och mycket, och samtidigt bakar hon br\u00f6d. Hon skjutsar pl\u00e5tar med br\u00f6d ut och in i ugnen. Att sitta still och ta det lugnt, faller sig inte naturligt f\u00f6r henne.<\/p>\n

Ekonomin blev ocks\u00e5 lidande av sjukdomen, nu n\u00e4r Karina var tvungen att jobba mindre \u00e4n f\u00f6rut. F\u00f6rr hade hon tagit alla extrapass p\u00e5 tidningen d\u00e4r hon jobbar som reporter, f\u00f6r att f\u00e5 ekonomin att g\u00e5 ihop.<\/p>\n

\u00c4ven antalet roliga fritidsaktiviteter blev hon tvungen att dra ner p\u00e5. Hon orkade inte l\u00e4ngre tr\u00e4ffa sina v\u00e4nner lika ofta och tyckte det var sv\u00e5rt att s\u00e4tta gr\u00e4nser mot omgivningen, som f\u00f6rv\u00e4ntade sig att hon skulle vara lika aktiv som f\u00f6rr. Karina ville inte g\u00f6ra n\u00e5gon besviken, eller ledsen.<\/p>\n

\u2013\u2002Det var s\u00e5 frustrerande och ofta gjorde jag saker i alla fall, f\u00f6r att inte bli deprimerad. Men jag l\u00e4rde mig allt eftersom att priset blev f\u00f6r h\u00f6gt. Om jag tr\u00f6ttar ut mig, tar det v\u00e4ldigt l\u00e5ng tid f\u00f6r mig att \u00e5terh\u00e4mta mig igen. Det \u00e4r inte v\u00e4rt det, s\u00e4ger hon.<\/p>\n

\"Karina<\/p>\n

M\u00e5lning \u00e4r en ny hobby som ger Karina avkoppling.<\/p>\n

 <\/p>\n

V\u00e4n med sjukdomen<\/strong>
R\u00e4ddningen blev en skrivarkurs, och m\u00f6jligheten att ta tag i den gamla dr\u00f6mmen att skriva en mysdeckare. Skrivandet blev en verklighetsflykt till en roligare fantasiv\u00e4rld, som hj\u00e4lpte Karina att h\u00e5lla hum\u00f6ret uppe.<\/p>\n

En tr\u00f6st var det ocks\u00e5 att l\u00e4ra k\u00e4nna andra med sjukdomen, som Karina gjort genom att bli medlem i Addisonf\u00f6reningen. Hennes pappa har ocks\u00e5 varit ett stort st\u00f6d och hj\u00e4lpt till att avdramatisera sjukdomen.<\/p>\n

Idag pressar Karina sig bara i undantagsfall.<\/p>\n

\u2013\u2002N\u00e4r min senaste bok gavs ut blev jag intervjuad i direkts\u00e4ndning i lokalradion. Det var roligt, men egentligen en alltf\u00f6r stor nervpress f\u00f6r mig. Men eftersom jag visste att uppst\u00e5ndelsen runt boken bara skulle vara n\u00e5gra dagar, s\u00e5g jag till att ta mera medicin under de dagarna f\u00f6r att h\u00e4nga ihop. Efter\u00e5t bokade jag in en l\u00e4ngre viloperiod. Det g\u00e5r att g\u00f6ra s\u00e5 i undantagsfall, om det r\u00f6r sig om en begr\u00e4nsad tid, s\u00e4ger hon.<\/p>\n

Idag har Karina l\u00e4rt sig att bli v\u00e4n med sin sjukdom. N\u00e4r hon vaknar t\u00e4nker hon igenom dagen och m\u00e4rker hon att hon i sin optimism bokat in mer \u00e4n vad hon orkar l\u00e4mnar hon \u00e5terbud. Hon jobbar inte mer \u00e4n deltid p\u00e5 tidningen, resten av tiden \u00e4r vikt \u00e5t eget skrivande.<\/p>\n

Varje dag ser hon till att ge sig sj\u00e4lv en guldkant p\u00e5 tillvaron som inte kostar pengar, lyxen att kunna g\u00f6ra saker i egen takt. F\u00f6r att varva ner vandrar hon i skogen, det handlar inte om n\u00e5gra raska tr\u00e4ningspromenader, utan hon strosar runt f\u00f6r att h\u00e4mta andan. Och livsgl\u00e4djen \u00e4r tillbaka igen.<\/p>\n

\u2013\u2002Egentligen tror jag att mitt s\u00e4tt att leva skulle passa m\u00e5nga fler, \u00e4ven de som inte \u00e4r kroniskt sjuka, s\u00e4ger hon.<\/p>\n

\"Karina<\/p>\n

Katten \u00e4r Karinas st\u00e4ndiga f\u00f6ljeslagare n\u00e4r hon sitter hemma och skriver p\u00e5 en ny mysdeckare.<\/p>\n

 <\/p>\n

Artikeln \u00e4r h\u00e4mtad ur hemmets Journal nr 36 2015.<\/em><\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n\t\tPer var d\u00f6d i 20 minuter: "Det \u00e4r ett mirakel att jag klarade mig"<\/a><\/span>
\n\t\tNy film – l\u00e4r dig hantera pl\u00f6tsligt hj\u00e4rtstopp!<\/a><\/span>
\n\t\tSvimning kan bero p\u00e5 hj\u00e4rtat!<\/a><\/span>\n\t<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Karina Johansson satt aldrig stilla, hon jobbade och nj\u00f6t av livet med samma glupande aptit. Tills en dag d\u00e5 det pl\u00f6tsligt verkade som om all energi hade runnit av henne\u2026<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":623764,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-623763","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-12 05:37:37","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/623763","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=623763"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/623763\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/623764"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=623763"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=623763"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=623763"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}