{"id":623406,"date":"2013-07-10T19:00:00","date_gmt":"2013-07-10T19:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20130710\/alexandra-charles-min-bok-kan-ruska-om-i-kandisvarlden\/"},"modified":"2016-05-15T10:55:04","modified_gmt":"2016-05-15T10:55:04","slug":"alexandra-charles-min-bok-kan-ruska-om-i-kandisvarlden","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20130710\/alexandra-charles-min-bok-kan-ruska-om-i-kandisvarlden\/","title":{"rendered":"Alexandra Charles: Min bok kan ruska om i k\u00e4ndisv\u00e4rlden"},"content":{"rendered":"
\n

\n\t\tMina favoritplatser i sommar\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

Mitt torp i ROSLAGEN och min sv\u00e5gers sommarst\u00e4lle i SK\u00c4RG\u00c5RDEN. Jag \u00e4lskar den svenska naturen, att kunna blicka ut \u00f6ver bl\u00e5nade fj\u00e4rdar och den o\u00e4ndliga horisonten. Jag vill verkligen b\u00e5de leva och d\u00f6 i Norden. Men egentligen vill jag inte v\u00e4lja mellan stad och land, meditera vid en sj\u00f6 eller g\u00e5 p\u00e5 fest. Jag vill alltid g\u00f6ra b\u00e5de och.<\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n
\n

\"Alexandra<\/p>\n

 <\/p>\n

Sitt dopnamn “Inga-Lill” fick hon bara h\u00f6ra n\u00e4r pappa var arg.<\/p>\n

 <\/p>\n

Men innan hon blev Alexandra Charles med hela svenska folket \u2013 speciellt det vackra och nattsuddande \u2013 var hon den mobbade “Fl\u00e4skkotletten”.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag var lite sm\u00e5tjock som barn. Kallades dessutom “R\u00e4ven” ett \u00e5r i skolan. Ans\u00e5gs lite bakslug eftersom jag h\u00f6ll med fr\u00f6ken och sa \u00e5t mina klasskamrater att sluta br\u00e5ka p\u00e5 lektionerna. Men jag var ju bara uppfostrad s\u00e5. Tyckte det skulle vara ordning och reda.<\/p>\n

 <\/p>\n

Civilkuraget har hon aldrig sl\u00e4ppt. Det fanns n\u00e4r hon som ton\u00e5ring for till USA med hopp om ett jobb i FN-skrapan. N\u00e4r rasisterna attackerade hennes man f\u00f6r hans hudf\u00e4rg. N\u00e4r gangsters ville erbjuda beskydd till hennes nattklubb. N\u00e4r manliga kolleger p\u00e5 aff\u00e4rsm\u00f6ten nedl\u00e5tande kallade henne “lilla gumman”. Och det finns d\u00e4r i dag, n\u00e4r hon med pondus och klokhet navigerar 1,6 och 2,6-miljonersklubben f\u00f6r kvinnors h\u00e4lsa \u2013 f\u00f6reningen som lobbar politiskt i Almedalen, har systerf\u00f6reningar i fyra l\u00e4nder och st\u00f6der forskning kring kvinnors h\u00e4lsa. Hon \u00e4r ambassad\u00f6r f\u00f6r Star for Life, som \u00e4ven Hemmets Journal st\u00f6ttar.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag har aldrig velat driva mina teser in absurdum. Jag \u00e4r humanist, det \u00e4r viktigt att po\u00e4ngtera. F\u00f6r mig har det viktiga alltid varit det m\u00e4nskliga, att hj\u00e4lpa, st\u00f6tta och st\u00e4lla upp.<\/p>\n

 <\/p>\n

Killarnas favorit<\/strong><\/p>\n

N\u00e4r Alexandra i sommar sitter i sitt Roslagstorp och l\u00e4ser korrektur p\u00e5 sin sj\u00e4lvbiografi Livet \u00e4r en dr\u00f6m<\/em>, kan hon se tillbaka p\u00e5 ett liv som sl\u00e5r det mesta. N\u00e4r tv\u00e5 f\u00f6rl\u00e4ggare p\u00e5 raken bad om hennes historia, kunde hon inte l\u00e4ngre v\u00e4rja sig. Det blev en resa tillbaka i minnet som b\u00e5de v\u00e4rmde och skr\u00e4mde.<\/p>\n

 <\/p>\n

F\u00f6rst en uppv\u00e4xt i V\u00e4sterg\u00f6tland och Medelpad som gick fr\u00e5n borgerlig idyll till sammanbrott:<\/p>\n

\u2013\u2002Pappa var tandl\u00e4kare, mamma hemmafrun som saftade och syltade. Men b\u00e5da \u00e4lskade ocks\u00e5 kalas och kultur. Mamma hade egentligen velat bli sk\u00e5dis eller artist. Pappa lagade t\u00e4nder till musik, helst klassiskt eller jazz, och ringde p\u00e5 interntelefonen n\u00e4r mamma skulle v\u00e4nda plattorna. Varje onsdag for de in till Sundsvall f\u00f6r att g\u00e5 p\u00e5 bio eller teater. Och varje s\u00f6ndag plockade pappa fram sin Grundig bandspelare och vi systrar fick l\u00e4sa in dikter eller sjunga. Men allt slogs s\u00f6nder n\u00e4r mina f\u00f6r\u00e4ldrar skilde sig. Mamma tog enormt illa vid sig. Det var stigmatiserande med en skilsm\u00e4ssa i en s\u00e5 liten ort.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u00c4ldsta dottern Gefvert visade sig dock vara en \u00f6verlevare. Vid det h\u00e4r laget hade hon parerat sin f\u00f6rsta stora motg\u00e5ng \u2013 mobbningen \u2013 genom att hoppa \u00f6ver en klass. Nu blev hon killarnas favorit.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag var br\u00e5dmogen, hade f\u00e5tt mens redan vid elva och var l\u00e4nge huvudet l\u00e4ngre \u00e4n mina j\u00e4mn\u00e5riga.<\/p>\n

 <\/p>\n

Tv\u00e5 \u00e5r efter skilsm\u00e4ssan hade mamma s\u00f6rjt f\u00e4rdigt. D\u00e5 tog hon tag i sitt liv, flyttade till Las Palmas, \u00f6ppnade restaurang och tog med de tre yngsta barnen. Bara 19-\u00e5riga \u00e4ldsta dottern blev kvar i Stockholm.<\/p>\n

\u2013\u2002D\u00e5 hade jag redan varit i USA med en kompis. Reste runt med Greyhoundbuss och dr\u00f6mde om att f\u00e5 jobb p\u00e5 FN. Dag Hammarskj\u00f6ld var min idol. F\u00e5r jag bara jobb som tolk, s\u00e5 ordnar sig nog resten, t\u00e4nkte jag. Samtidigt fick jag en annan hj\u00e4lte i Martin Luther King. Jag s\u00e5g ju hur de svarta behandlades.<\/p>\n

 <\/p>\n

Fann paradiset<\/strong><\/p>\n

Att hennes f\u00f6rsta stora k\u00e4rlek skulle bli just en f\u00e4rgad man k\u00e4nns i efterhand n\u00e4stan som en tanke. Vid ett bes\u00f6k i Spanien, sprang hon p\u00e5 Noel Charles, ekonomie studerande, med r\u00f6tterna i Trinidad.<\/p>\n

\u2013\u2002Han var exotisk, karismatisk, l\u00e4cker och enormt charmig. Klart jag f\u00f6ll, herrej\u00f6sses\u2026<\/p>\n

 <\/p>\n

\"AlexandraDet var Noel Charles som p\u00e5 allvar lanserade hennes nya namn \u2013 Alexandra.<\/p>\n

\u2013\u2002En kille i USA hade sagt: “Lill? Vad \u00e4r det f\u00f6r ett namn? \u00c4r det okej om jag kallar dig Alexandra ist\u00e4llet?” N\u00e4r Noel och jag blev k\u00e4ra, var han ihop med en annan tjej. Det var tryggare om hon hittade en lapp med “Alexandra” \u00e4n “Lill” p\u00e5, tyckte han.<\/p>\n

 <\/p>\n

Noel Charles tog henne till Swinging London. F\u00f6r den rastl\u00f6sa flickan fr\u00e5n Fr\u00e4nsta i Medelpad var det som att hamna i paradiset.<\/p>\n

\u2013\u2002Musiken, modet… alla trender kom fr\u00e5n London den h\u00e4r tiden. N\u00e4r Noel kom till Stockholm, tyckte han stan var oerh\u00f6rt tr\u00e5kigt. F\u00f6reslog att vi skulle \u00f6ppna en nattklubb.<\/p>\n

 <\/p>\n

Men Sverige anno 1968 var inte vant vid svarta m\u00e4n. Speciellt inte de som hade en blond svensk flickv\u00e4n.<\/p>\n

\u2013\u2002Klubben var en fredad zon. Men folk p\u00e5 gatan kunde ge kommentarer och gliringar, till exempel “negerhora”. Jag blev hemskt s\u00e5rad och arg.<\/p>\n

 <\/p>\n

Vad sa dina f\u00f6r\u00e4ldrar?<\/strong><\/p>\n

\u2013\u2002Pappa sa: “Jag \u00e4r ingen rashatare, men jag skulle aldrig tolerera att mina d\u00f6ttrar blev ihop med n\u00e5gon svart.” F\u00f6rsta timmen n\u00e4r jag hade tagit med Noel hem var en katastrof. Men Noel var klok. Tog med sig pappa ut p\u00e5 stan. N\u00e4r de kom tillbaka var de goda v\u00e4nner. Pappa hade fr\u00e5gat: “Vad \u00e4r dina avsikter med min dotter egentligen?” Och Noel hade det r\u00e4tta svaret: “Men hederv\u00e4rda f\u00f6rst\u00e5s!” Det var ju precis vad en pappa ville h\u00f6ra.<\/p>\n

 <\/p>\n

Mamma, d\u00e5?<\/strong><\/p>\n

\u2013\u2002Hon sa bara: “Om han \u00e4r din k\u00e4rlek, ska vi inte s\u00e4tta hinder i v\u00e4gen.” Men ocks\u00e5 att jag skulle t\u00e4nka mig f\u00f6r noga aprop\u00e5 barn.<\/p>\n

 <\/p>\n

Eftersom de skulle kunna bli trakasserade?<\/strong><\/p>\n

\u2013\u2002Ja, ungef\u00e4r s\u00e5. Vilket ocks\u00e5 spelade in n\u00e4r jag besl\u00f6t att inte skaffa n\u00e5gra barn med Noel. F\u00f6rst k\u00e4ndes det mest som fel tid. Jag var mitt uppe i en karri\u00e4r. Men sedan kom det d\u00e4r med hudf\u00e4rgen. Kommer de att bli diskriminerade? Slutligen f\u00f6rstod jag ocks\u00e5 att Noel nog inte var r\u00e4tt pappa f\u00f6r mina barn.<\/p>\n

 <\/p>\n

Paret skildes 1978. Alexandra Charles skulle med tiden f\u00e5 en ny f\u00e4stman, men d\u00e4remot inga barn.<\/p>\n

\u2013\u2002Vi f\u00f6rs\u00f6kte, men gav upp efter tv\u00e5 missfall. Det var s\u00e5 sm\u00e4rtsamt att vi br\u00f6t upp. \u00c5 andra sidan skulle jag med tiden bli bonusfarmor, det \u00e4r jag hemskt glad \u00f6ver idag.<\/p>\n

 <\/p>\n

Anders Gustrin var aff\u00e4rsmannen som till slut vann Alexandras hj\u00e4rta p\u00e5 allvar. I tolv \u00e5r levde de lyckliga tillsammans. Men p\u00e5 knappt tv\u00e5 m\u00e5nader f\u00f6r\u00e4ndrades allt.<\/p>\n

\u2013\u2002Anders fick problem med hj\u00e4rtat. Hans l\u00e4kare lugnade honom: “Det \u00e4r bara hj\u00e4rtflimmer, det d\u00f6r du inte av.” Alldeles f\u00f6r sent konstaterade man att han hade en mycket allvarlig sjukdom, amyloidos, som s\u00e4tter sig p\u00e5 levern.<\/p>\n

 <\/p>\n

Anders gick bort i december 2000. Hur \u00f6verlever man en \u00e4lskades d\u00f6d?<\/strong><\/p>\n

\u2013\u2002F\u00f6rst var jag alldeles bed\u00f6vad. Min smala lycka var att jag tv\u00e5 \u00e5r tidigare hade startat 1,6-miljonersklubben. All min frustration och sorg pl\u00f6jde jag ner i arbetet. Och det fungerade. Sorgev\u00e5gen fick \u00e5tminstone en f\u00f6rdr\u00f6jd effekt. Fyra fem \u00e5r senare sk\u00f6ljde den \u00f6ver mig. Men d\u00e5 var jag ocks\u00e5 b\u00e4ttre rustad.<\/p>\n

 <\/p>\n

Tror du p\u00e5 Gud?<\/strong><\/p>\n

\u2013\u2002Jag vill alltid hoppas att det som sker ocks\u00e5 sker med mening, \u00e4ven Anders d\u00f6d. Utan den skulle jag aldrig haft m\u00f6jlighet att \u00e4gna mig s\u00e5 mycket \u00e5t f\u00f6reningen. Klart jag inte tror att Gud tog hans liv f\u00f6r att jag skulle kunna jobba med 1,6-miljonerklubben. Men mitt i det svartaste svarta kunde jag \u00e4nd\u00e5 se en strimma hopp.<\/p>\n

 <\/p>\n

Fick du omv\u00e4rdera fler saker i livet?<\/strong><\/p>\n

\u2013\u2002Att ingenting f\u00e5r tas f\u00f6r givet. Att inte gl\u00f6mma att tala om f\u00f6r m\u00e4nniskor att man tycker om dem. Jag har blivit b\u00e4ttre p\u00e5 det.<\/p>\n

 <\/p>\n

I dag f\u00e5r Alexandra Charles n\u00e4stan n\u00e5got vasst i de gr\u00f6nbl\u00e5 \u00f6gonen om n\u00e5gon kallar henne nattklubbsdrottning. S\u00e4ger att det \u00e4r svunnen tid, att det st\u00f6rsta missf\u00f6rst\u00e5ndet om henne \u00e4r att hon skulle vara ett ytligt v\u00e5p som levde p\u00e5 champagne och kindpussar i en ljusskygg v\u00e4rld. Samtidigt inser hon att hennes bok kommer att str\u00e4ckl\u00e4sas av dem som jagar k\u00e4ndisskvaller och skandaler.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u00c4r det n\u00e5gon k\u00e4ndis som b\u00f6r vara orolig?<\/strong><\/p>\n

\u2013\u2002Ja! S\u00e5 mycket kan jag s\u00e4ga.<\/p>\n

 <\/p>\n

Till dina stamg\u00e4ster h\u00f6rde bland annat Kungen, ABBA och Bj\u00f6rn Borg?<\/strong><\/p>\n

\u2013\u2002Ja, men till just dem \u00e4r jag odelat positiv. Allihop var f\u00f6rst\u00e5s lite busigare som unga \u00e4n de blev som vuxna. Men det h\u00f6r ju till livet.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Alexandra<\/p>\n

 <\/p>\n

Personligt<\/strong><\/span><\/p>\n

NAMN: <\/strong>Alexandra Charles Gustrin.<\/p>\n

F\u00d6DD: <\/strong>12 november 1946 i Mariestad som Thyra Margareta Inga-Lill Gefvert.<\/p>\n

CIVILST\u00c5ND: <\/strong>\u00c4nka sedan 13 \u00e5r. Inga egna barn, d\u00e4remot gudbarn, bonusbarn och bonusbarnbarn.<\/p>\n

BOR: <\/strong>L\u00e4genhet i Stockholms innerstad, torp i Roslagen.<\/p>\n

YRKE: <\/strong>PR-konsult, opinions- och folkbildare.<\/p>\n

AKTUELL:<\/strong> Med sj\u00e4lvbiografin Livet \u00e4r en dr\u00f6m<\/em> (Norstedts) som utkommer 30 oktober.<\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Makens pl\u00f6tsliga d\u00f6d var f\u00f6rlamande. Men Alexandra Charles fann \u00e4nd\u00e5 kraften att g\u00e5 vidare och rikta all energi \u00e5t ett annat h\u00e5ll. \u2002I sommar skriver hon klart boken om sitt liv som f\u00e5r vissa att darra, m\u00e5nga att gr\u00e5ta.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":623407,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-623406","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-10 22:31:20","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/623406","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=623406"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/623406\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/623407"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=623406"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=623406"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=623406"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}