{"id":623379,"date":"2013-08-07T19:15:00","date_gmt":"2013-08-07T19:15:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20130807\/gustav-fridolin-nagon-storstadsbo-blir-jag-aldrig\/"},"modified":"2016-05-15T10:55:44","modified_gmt":"2016-05-15T10:55:44","slug":"gustav-fridolin-nagon-storstadsbo-blir-jag-aldrig","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20130807\/gustav-fridolin-nagon-storstadsbo-blir-jag-aldrig\/","title":{"rendered":"Gustav Fridolin: N\u00e5gon storstadsbo blir jag aldrig"},"content":{"rendered":"
\n
\n

\"Gustav<\/p>\n

 <\/p>\n

S\u00e4g namnet Gustav Fridolin och alla har en \u00e5sikt: Ett politiskt underbarn. En besserwisser. Sitt partis framtidshopp. Naiv dr\u00f6mmare och realist i en och samma kropp. Vissa kallar honom lillgammal trots att han blivit 30 \u00e5r vid det h\u00e4r laget.<\/p>\n

 <\/p>\n

Men han \u00e4r ocks\u00e5 en folkh\u00f6gskolel\u00e4rare som brinner f\u00f6r sitt yrke, en aktivist som gripits av israelisk polis, pappa till lilla Charlie och make till Jennie. Och med boken Morfar skrev inga memoarer<\/em> kan han s\u00e4tta en ny titel p\u00e5 visitkortet: F\u00f6rfattare.<\/p>\n

 <\/p>\n

Gustav \u00e4r punktlig n\u00e4r han med raska steg kommer g\u00e5ende uppf\u00f6r backen bakom polishuset p\u00e5 Kungsholmen i Stockholm. Vi ska tr\u00e4ffas p\u00e5 den folkh\u00f6gskola d\u00e4r Gustav tar sig tid att undervisa en f\u00f6rmiddag varje vecka. Mest samh\u00e4llskunskap men ocks\u00e5 lite historia. Och det var just under en historielektion som id\u00e9n till boken om morfar v\u00e4cktes.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag stod framf\u00f6r klassen och f\u00f6rs\u00f6kte efter b\u00e4sta f\u00f6rm\u00e5ga intressera eleverna f\u00f6r n\u00e5gon period i modern svensk historia. Men jag tyckte inte att jag n\u00e5dde fram. S\u00e5 jag gjorde som min gamla mellanstadiel\u00e4rare brukade g\u00f6ra: Jag ber\u00e4ttade en historia. Historien om min morfar.<\/p>\n

 <\/p>\n

Att Gustav stod n\u00e4ra sin morfar har han ofta vittnat om. Hemma i Vittsj\u00f6 var det aldrig l\u00e5ngt hem till mormor och morfar och det var hos dem han spenderade mycket ledig tid i sin barndom, inte minst sedan mamma tagit \u00f6ver ekiperingen n\u00e4r morfar g\u00e5tt i pension. N\u00e4r mamma sedan drabbades av en allvarlig stroke blev mormor och morfar i \u00e4nnu h\u00f6gre grad en centralpunkt i morfars liv.<\/p>\n

\u2013\u2002Han betydde oerh\u00f6rt mycket f\u00f6r mig under min uppv\u00e4xt. Han var en morfar som alltid st\u00e4llde upp, som alltid hade tid f\u00f6r mig.<\/p>\n

 <\/p>\n

M\u00f6ssan i hand<\/strong><\/p>\n

F\u00f6r Gustav innebar den n\u00e4ra relationen med morfadern ocks\u00e5 en levande l\u00e4nk tillbaka i historien, till en annan tid i ett annat Sverige. En tid d\u00e5 m\u00e5nga fick st\u00e5 med m\u00f6ssan i hand, d\u00e4r tillg\u00e5ngen till sjukv\u00e5rd var avh\u00e4ngigt av tjockleken p\u00e5 pl\u00e5nboken.<\/p>\n

\u2013\u2002Det finns en historiel\u00f6shet i dagens Sverige som kan oroa mig. Det verkar som om m\u00e5nga tror att Sverige alltid har varit det land som vi lever i idag. Men morfar f\u00f6ddes i ett fattigt land d\u00e4r man fick sova skavf\u00f6tters i tr\u00e5nga stugor och d\u00e4r n\u00e5gra tvingades l\u00e4mna sitt land f\u00f6r att hitta f\u00f6rs\u00f6rjning n\u00e5gon annanstans i v\u00e4rlden.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Gustav<\/p>\n

Gustav som barn hand i hand med sin morfar.<\/p>\n

 <\/p>\n

Hans generation fick verkligen vara med om en l\u00e5ng och dramatisk resa. N\u00e4r jag h\u00f6rde hans ber\u00e4ttelser fick jag en f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r hur samh\u00e4llet utvecklats under en kort tid. Det som idag ses som sj\u00e4lvklarheter var det inte f\u00f6r morfars generation. Jag k\u00e4nde att vi vet s\u00e5 mycket om de styrandes historia medan den vanlige m\u00e4nniskans historia \u00e4r ober\u00e4ttad.<\/p>\n

 <\/p>\n

Men det vill Gustav \u00e4ndra p\u00e5. I dagarna sl\u00e4pps Gustavs bok Morfar skrev inga memoarer<\/em>, en sk\u00f6nlitter\u00e4r bok om morfaderns v\u00e4g fr\u00e5n fattigdom till folkhem. Med den hoppas han kunna \u00f6ka kunskapen och v\u00e4cka intresset, inte minst hos unga. Det finns ett arv fr\u00e5n den generationen som vi m\u00e5ste f\u00f6rvalta, menar han. Men i st\u00e4llet blir samh\u00e4llet allt br\u00e4ckligare.<\/p>\n

 <\/p>\n

Det var hos morfar som Gustavs samh\u00e4llsengagemang tog sin b\u00f6rjan. F\u00f6rutom att hans m\u00e5nga historier fanns det ocks\u00e5 en inbyggd optimism hos den \u00e4ldre sl\u00e4ktingen, en tro p\u00e5 m\u00f6jligheterna.<\/p>\n

\u2013\u2002Morfar trodde p\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndring f\u00f6r han hade sj\u00e4lv upplevt det. Det b\u00e4r jag med mig. Det finns m\u00f6jlighet att \u00e4ndra det som \u00e4r fel i samh\u00e4llet. Inget \u00e4r hugget i sten.<\/p>\n

 <\/p>\n

Det fr\u00f6 som s\u00e5ddes hemma hos mormor och morfar har burit Gustav l\u00e5ngt. Han har \u00e4nda sedan han var en tv\u00e4rhand h\u00f6g setts som ett underbarn och framtidsl\u00f6fte. Som 11-\u00e5ring gick han med i Milj\u00f6partiet efter att ha sett en valdebatt med d\u00e5varande spr\u00e5kr\u00f6ret Birger Schlaug. Samma \u00e5r stod han i talarstolen p\u00e5 Milj\u00f6partiets kongress och pl\u00e4derade inf\u00f6r hundratals kongressledam\u00f6ter f\u00f6r ett stopp f\u00f6r nedsk\u00e4rningarna i skolan.<\/p>\n

 <\/p>\n

Som 16-\u00e5ring blev han spr\u00e5kr\u00f6r f\u00f6r Gr\u00f6n Ungdom och flyttade till Stockholm d\u00e4r han bott sedan dess.<\/p>\n

\u2013\u2002Men n\u00e5gon storstadsbo blir jag aldrig, understryker han. Det \u00e4r konstigt det d\u00e4r \u2013 f\u00f6r vissa g\u00e5r det p\u00e5 ett par veckor, f\u00f6r andra h\u00e4nder det aldrig. Jag tillh\u00f6r nog den senare kategorin. Jag identifierar mig fortfarande med det lilla samh\u00e4llet d\u00e4r jag v\u00e4xte upp.<\/p>\n

 <\/p>\n

Yngst i riksdagen<\/strong><\/p>\n

Nyss myndig valdes han som 19-\u00e5ring in i riksdagen 2002 \u2013 naturligtvis som den yngsta n\u00e5gonsin. Snart blev han b\u00e5de partiets och medias \u00e4lskling, st\u00e4ndigt p\u00e5l\u00e4st och v\u00e4lformulerad. Karri\u00e4rstegen var rest och ingen kunde se var den slutade. Men, till m\u00e5ngas f\u00f6rv\u00e5ning, hoppade han av riksdagen redan efter en period.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag ville g\u00f6ra n\u00e5got annat och inte fastna i politiken, s\u00e4ger han idag. Jag fick en m\u00f6jlighet att jobba som gr\u00e4vande journalist p\u00e5 TV4 och utbildade mig under den h\u00e4r tiden till folkh\u00f6gskolel\u00e4rare. Jag vet med s\u00e4kerhet att jag inte kommer att vara politiker i hela mitt liv och jag kan faktiskt inte t\u00e4nka mig n\u00e5got roligare arbete \u00e4n att vara l\u00e4rare.<\/p>\n

 <\/p>\n

Han kom dock \u00e5ter till riksdagen 2010 och n\u00e4r han meddelade att han g\u00e4rna ville bli Milj\u00f6partiets manlige spr\u00e5kr\u00f6r efter Peter Ericsson ans\u00e5gs den posten i det n\u00e4rmaste besatt. Medan striden om den kvinnliga posten blev knivskarp s\u00e5gs Gustav som sj\u00e4lvklar.<\/p>\n

 <\/p>\n

St\u00e4mpeln som underbarn kan vara sv\u00e5r att tv\u00e4tta bort men faktum \u00e4r att han idag inte ens \u00e4r riksdagens yngste partiledare: Centerpartiets Annie L\u00f6\u00f6f \u00e4r faktiskt tv\u00e5 m\u00e5nader yngre. Och underbarnet \u00e4r numera gift med Jennie och pappa till en dotter, Charlie.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag tr\u00e4ffade Jennie n\u00e4r jag satt i en jury p\u00e5 studentkarnevalen i Gislaved 2004. Man hade piskat ihop n\u00e5gra lokala f\u00f6rm\u00e5gor och halvk\u00e4ndisar. Jag tillh\u00f6rde den andra kategorin och fick v\u00e4l representera den politiska sf\u00e4ren medan Jennie var lagkapten i det volleybollslag som just g\u00e5tt upp i elitserien. F\u00f6r mig var det k\u00e4rlek vid f\u00f6rsta \u00f6gonkastet men Jennie var lite mer sv\u00e5r\u00f6vertalad. Jag fick verkligen jobba f\u00f6r det!<\/p>\n

 <\/p>\n

Och numera best\u00e5r familjen ocks\u00e5 av Charlie, 2 \u00bd \u00e5r. Spr\u00e5kr\u00f6r, f\u00f6rfattare, riksdagsledamot, l\u00e4rare \u2013 och pappa. Det l\u00e5ter som ett tufft program.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag har f\u00e5tt l\u00e4ra mig att familjelivet bygger p\u00e5 lika delar k\u00e4rlek och logistik, skrattar Gustav som tog ett halv\u00e5r f\u00f6r\u00e4ldraledigt som ganska nyvalt spr\u00e5kr\u00f6r.<\/p>\n

 <\/p>\n

Var det under f\u00f6r\u00e4ldraledigheten som du hann skriva boken?<\/strong><\/p>\n

\u2013\u2002Jag hade visserligen en massa id\u00e9er om vad jag skulle hinna med under min f\u00f6r\u00e4ldraledighet men ins\u00e5g snart att det inte skulle bli s\u00e5 mycket av det. Nej, boken har vuxit fram under l\u00e5ng tid, jag har skrivit lite d\u00e5 och d\u00e5 tills den blev klar.<\/p>\n

 <\/p>\n

Morfar sj\u00e4lv f\u00e5r aldrig uppleva “sina memoarer”. Han gick bort 2009.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag har naturligtvis funderat en hel del p\u00e5 vad han skulle ha tyckt om boken, s\u00e4ger Gustav. Jag hoppas verkligen att han hade uppskattat den.<\/p>\n

 <\/p>\n

F\u00f6r Gustav \u00e4r kopplingen tillbaka till barndomens Vittsj\u00f6 och Sk\u00e5ne viktig. Ett par g\u00e5nger i m\u00e5naden s\u00e4tter han sig p\u00e5 t\u00e5get s\u00f6derut f\u00f6r att bes\u00f6ka den valkrets som valt in honom i riksdagen. Men ibland beh\u00f6ver han inte ens l\u00e4mna staden f\u00f6r att f\u00e5 sitt lystm\u00e4te tillgodosett. Den gamla hembyn har n\u00e4mligen gjort sig ett namn i damallsvenskan.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag missar aldrig en match n\u00e4r Vittsj\u00f6 GIK kommer till Stockholm, ber\u00e4ttar Gustav. Laget betyder oerh\u00f6rt mycket f\u00f6r byn. Periodvis snittar de med en hemmapublik runt 1 700 p\u00e5 l\u00e4ktaren. D\u00e5 ska man veta att det finns 1 600 Vittsj\u00f6bor\u2026<\/p>\n

 <\/p>\n

S\u00e4ger Gustav n\u00f6jt innan han hastar vidare till nya m\u00f6ten p\u00e5 riksdagen\u2026<\/p>\n

 <\/p>\n

\"GustavPersonligt<\/strong><\/span><\/p>\n

NAMN: <\/strong>Per Gustav Edvard Fridolin.<\/p>\n

\u00c5LDER: <\/strong>30 \u00e5r.<\/p>\n

BOR:<\/strong> I Sundbyberg.<\/p>\n

FAMILJ:<\/strong> Hustrun Jennie, 35 och dottern Charlie, 2.<\/p>\n

YRKE: <\/strong>Spr\u00e5kr\u00f6r f\u00f6r milj\u00f6partiet, riksdagsman, folkh\u00f6gskolel\u00e4rare, f\u00f6rfattare.<\/p>\n

AKTUELL: <\/strong>Sl\u00e4pper 14\/8 boken Morfar skrev inga memoarer<\/em>.<\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Hans morfar gjorde en resa fr\u00e5n Fattigsverige till folkhemmet. Sj\u00e4lv reste Milj\u00f6partiets Gustav Fridolin fr\u00e5n Vittsj\u00f6 till riksdagen \u2013 med morfars tro p\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndringar i bakfickan. H\u00e4r ber\u00e4ttar Gustav om pappalivet, hur han m\u00f6tte sin \u00e4lskade Jennie och boken han skrivit om morfar.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":623380,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-623379","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-12 18:48:41","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/623379","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=623379"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/623379\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/623380"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=623379"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=623379"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=623379"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}