{"id":623358,"date":"2013-08-22T00:00:00","date_gmt":"2013-08-22T00:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20130821\/visst-far-jag-ta-gulli-med-mig-in-i-himlen\/"},"modified":"2016-05-15T10:56:20","modified_gmt":"2016-05-15T10:56:20","slug":"visst-far-jag-ta-gulli-med-mig-in-i-himlen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20130822\/visst-far-jag-ta-gulli-med-mig-in-i-himlen\/","title":{"rendered":"Visst f\u00e5r jag ta Gulli med mig in i himlen!"},"content":{"rendered":"
\n
\n

\"Visst<\/p>\n

F\u00e5r man ta hunden med sig in i himlen?<\/p>\n

Fick vi n\u00e5gonsin svar p\u00e5 den fr\u00e5gan? Hasse “Kvinnab\u00f6ske” Andersson har fyllt pension\u00e4r, men hans musik \u2013 inte minst \u00c4nglahund<\/em> \u2013 g\u00e5r en ny v\u00e5r till m\u00f6tes.<\/p>\n

 <\/p>\n

Hasse har flyttat ner fr\u00e5n v\u00e4rml\u00e4ndska Degerfors f\u00f6r gott, l\u00e4ngtan efter bokskogar och saltvatten blev f\u00f6r stor. Det nybyggda huset, strax utanf\u00f6r B\u00e5stad, liknar en mindre herrg\u00e5rd. Kalendern i arbetsrummet \u00e4r fylld med bokningar, festivaler, revyer, kyrkor, till jul en stor julshow i v\u00e4lk\u00e4nda “Ladan”.<\/p>\n

Altanen bjuder p\u00e5 en bed\u00f6vande vy med bl\u00e5 sommarhimmel \u00f6ver Kullen l\u00e5ngt borta. F\u00e5gelkvitter, kaffedoft och framf\u00f6r allt lilla Gulli, en finsk lapphund p\u00e5 14 m\u00e5nader, bygger p\u00e5 hemtrevnaden. Den som fattas \u00e4r Hasses hustru Monica Forsberg, som \u00e4r p\u00e5 jobb i Mellansverige och kommer till B\u00e5stad s\u00e5 ofta hon hinner.<\/p>\n

\u2013\u2002Helst skulle jag vilja ha henne h\u00e4r hela tiden, men vi f\u00e5r ta tillvara den tid vi f\u00e5r, sl\u00e5r han fast n\u00e4r han kommit ut med kaffebrickan.<\/p>\n

Vi \u00e4r b\u00e5da diabetiker, men Hasse p\u00e5pekar att en bit Toscakaka inte skadar. Tv\u00e4rtom ska man unna sig en guldkant p\u00e5 vardagen, bara man sk\u00f6ter sig f\u00f6r \u00f6vrigt.<\/p>\n

 <\/p>\n

Diabetes<\/strong><\/p>\n

Hasse tillst\u00e5r dock att har man fyllt 65 s\u00e5 k\u00e4nns det i kroppen. \u00c5ldersdiabetes fick han f\u00f6r 15 \u00e5r sedan. Men insulinet som skulle f\u00e5 ner blodsockret p\u00e5 en bra niv\u00e5 gjorde att han gick upp 17 kilo p\u00e5 ett \u00e5r. En mags\u00e4cksoperation p\u00e5 senare tid fick ordning p\u00e5 det, plus en timmesl\u00e5ng promenad med Gulli varje morgon.<\/p>\n

Hasses \u00f6gon har b\u00e5da opererats f\u00f6r gr\u00e5 starr, med utm\u00e4rkt resultat.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag kom in till l\u00e4karen halv nio och halv tio var jag p\u00e5 v\u00e4g hem igen! Enkelt och sm\u00e4rtfritt! Och jag ser b\u00e4ttre p\u00e5 l\u00e5ngt h\u00e5ll \u00e4n jag gjorde n\u00e4r jag var yngre.<\/p>\n

Han skrattar gott och s\u00e4ger med en blandning av sk\u00e4mt och allvar.<\/p>\n

\u2013\u2002En sak har jag best\u00e4mt och det \u00e4r att jag ska ta hand om mig s\u00e5 l\u00e4nge jag kan. N\u00e4r jag d\u00f6r ska jag ligga d\u00e4r, snygg och prydlig! Men om ett par bitar Toscakaka f\u00f6rkortar mitt liv n\u00e5got \u00e5r, d\u00e5 tar jag det. Jag vill leva fullt ut, inte h\u00e5lla p\u00e5 och r\u00e4kna och kolla var sekund.<\/p>\n

I h\u00f6st kommer Hasses memoarer ut. Boken av heter Jag har skrivit mina s\u00e5nger<\/em>. F\u00f6rfattare \u00e4r journalisten Michael Nyst\u00e5s och bygger fr\u00e4mst p\u00e5 ett antal l\u00e4ngre intervjuer.<\/p>\n

Det var i Malm\u00f6 Hasse f\u00f6ddes, den 28 januari 1948. Familjen, med mor och far och tre syskon flyttade senare till \u00d6stra Ljungby i nordv\u00e4stra Sk\u00e5ne. Pappa Knut beh\u00f6vde st\u00f6rre lokaler till det pl\u00e5tslageri han drev.<\/p>\n

\u2013\u2002Vi barn fick tidigt h\u00f6ra att det var viktigt att g\u00f6ra r\u00e4tt f\u00f6r sig och att kunna f\u00f6rs\u00f6rja sig sj\u00e4lv. Man skulle vara en sk\u00f6tsam m\u00e4nniska.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Visst<\/p>\n

Brandsoldat<\/strong><\/p>\n

Som liten ville Hasse bli brandsoldat, senare en stj\u00e4rna, som Elvis. Far spelade gitarr och l\u00e5nade g\u00e4rna ut instrumentet till sina barn.<\/p>\n

\u2013\u2002Mor var mjuk och omt\u00e4nksam. Jag \u00e4r nog mest lik henne. Far var tuffare. \u00c4rlig \u00e4ven n\u00e4r det var obekv\u00e4mt. Det \u00e4r inte ofta jag blir arg, men jag har l\u00e4rt mig av far att det \u00e4r b\u00e4ttre att s\u00e4ga ifr\u00e5n, \u00e4n att g\u00e5 och titta snett.<\/p>\n

I barndomshemmet fanns inget \u00f6verfl\u00f6d. Det h\u00e4nde att far tog pengar ur barnens sparb\u00f6ssor f\u00f6r att f\u00e5 mat p\u00e5 bordet. Men sen n\u00e4r han gjort en bra aff\u00e4r kunde det bli utflykter till K\u00f6penhamn och Bakken.<\/p>\n

\u2013\u2002Finns det ljusglimtar kan man ta sig igenom vardagen. Far hade b\u00e5t, liksom m\u00e5nga av mina f\u00f6r\u00e4ldrars v\u00e4nner. Mycket av umg\u00e4nget kretsade kring b\u00e5tlivet, men satt i varandras b\u00e5tar, spelade, sj\u00f6ng och hade trevligt.<\/p>\n

Hasse blev pl\u00e5tslagare som sin far och spelade i olika band p\u00e5 fritiden. Han gifte sig med Inger och hade fyra barn hemma. En spelning f\u00f6r funktionshindrade barn i Vejbystrand blev en v\u00e4ndpunkt.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag slogs av barnens stora livsgl\u00e4dje, jag m\u00e5dde bra av att vara d\u00e4r. Jag fr\u00e5gade rektorn om det fanns n\u00e5got jobb och jag fick b\u00f6rja som fritidsassistent.<\/p>\n

Hasse g\u00f6r en kort paus och klappar Gulli p\u00e5 ryggen. Solen str\u00e5lar och ett flygplan som ska landa p\u00e5 flygplatsen i \u00c4ngelholm h\u00f6rs p\u00e5 avst\u00e5nd.<\/p>\n

 <\/p>\n

Sk\u00e5nsk country<\/strong><\/p>\n

\u2013\u2002Jag l\u00e4rde mig att inte gn\u00e4lla s\u00e5 mycket. Jag har m\u00f6tt handikappade som inte gn\u00e4ller f\u00f6r att de inte kan g\u00e5, utan gl\u00e4ds \u00f6ver att de kan sitta. Visst, n\u00e4r jag \u00e4r f\u00f6rkyld \u00e4r det mest synd om mig i hela v\u00e4rlden, men jag f\u00f6rs\u00f6ker t\u00e4nka om. Man ska vara glad f\u00f6r det man faktiskt har. Jag tycker om att prata med m\u00e4nniskor fr\u00e5n olika h\u00e5ll, ocks\u00e5 dem p\u00e5 skuggsidan. P\u00e5garna p\u00e5 b\u00e4nken, som sitter med sina flaskor, har alla \u00f6den som kan vara v\u00e4rda att lyssna p\u00e5.<\/p>\n

Inom musiken kom Hasse med n\u00e5got nytt, han uppfann “sk\u00e5ntri”, sk\u00e5nsk country. Han var 33 och hade just avslutat utbildningen till s\u00e4rskoll\u00e4rare n\u00e4r genombrottet med \u00c4nglahund kom. Inspiration till det som skulle bli en megahit hade han f\u00e5tt i sk\u00e5nska Konga Ask p\u00e5 en spelning. Ett lokalt tivoli var p\u00e5 plats p\u00e5 omr\u00e5det. Lutad mot ett av vagnshjulen satt en \u00e4ldre man och pratade med sin hund.<\/p>\n

\u2013\u2002Hunden var av blandras, en s\u00e5n som NP M\u00f6ller hade i tv-serien. Och ja, mannen, var lite “p\u00e5 lyset”. Det slog mig pl\u00f6tsligt att hunden kanske var hans enda v\u00e4n i hela v\u00e4rlden. Vad skulle h\u00e4nda honom n\u00e4r hunden dog? Eller om mannen dog f\u00f6rst, var skulle hans \u00e4lskade hund bli av? Jag gick hem och funderade ett par dagar och sen skrev jag \u00c4nglahund<\/em> p\u00e5 en kvart. Fr\u00e5gan var sj\u00e4lvklart om mannen skulle f\u00e5 ta med sin v\u00e4n till himlen.<\/p>\n

Det blev succ\u00e9! Hasses turn\u00e9 med \u00c4nglahund<\/em> drog en gigantisk publik. Stora och sm\u00e5 tr\u00e4ngdes framf\u00f6r scenen och en och annan tog sin hund med p\u00e5 konserten. Hela Sverige f\u00f6rvandlades till en alls\u00e5ng. Skivan har nu s\u00e5lts i hela en miljon exemplar.<\/p>\n

Vad \u00e4r d\u00e5 magin med denna l\u00e5t?<\/p>\n

\u2013\u2002Idag tr\u00e4ffar jag 15-\u00e5ringar som kan hela texten! Inte bara i Sverige, utan ocks\u00e5 i Finland, Danmark och Norge. Det \u00e4r en enkel s\u00e5ng som tar upp ett stort \u00e4mne. Jag tror jag fick ner det p\u00e5 en fattbar niv\u00e5, som alla kunde k\u00e4nna igen sig i. Vem \u00e4r inte glad f\u00f6r sin hund?<\/p>\n

Framg\u00e5ngen n\u00e5dde ov\u00e4ntade h\u00f6jder. \u00c4nglahund<\/em> var till och med uppe till diskussion p\u00e5 ett biskopsm\u00f6te. Inte p\u00e5 n\u00e5got vis som kritik av inneh\u00e5llet, utan mer en f\u00f6rundran \u00f6ver att Hasses s\u00e5ng p\u00e5 ett enkelt s\u00e4tt fick m\u00e4nniskor att prata livs\u00e5sk\u00e5dning med varandra. F\u00f6r visst f\u00e5r en trofast hund v\u00e4l komma in i himlen? Eller inte? Alla hade sitt att s\u00e4ga i \u00e4mnet.<\/p>\n

Publiken st\u00e5r trogen genom \u00e5ren. Hasse har haft fullt upp och alltid h\u00e5llit sig utanf\u00f6r musikv\u00e4rldens skandaler.<\/p>\n

\u2013\u2002Det st\u00f6r recensenter ibland, de som har en f\u00f6rljugen inst\u00e4llning att konstn\u00e4rer m\u00e5ste lida. Jag \u00e4r inte sp\u00e4nnande f\u00f6r dem, f\u00f6r jag trivs med livet, har inte \u00e5ngest eller st\u00f6rre kriser.<\/p>\n

Det tyngsta han har med i bagaget \u00e4r skilsm\u00e4ssan fr\u00e5n Inger, efter 21 \u00e5rs \u00e4ktenskap.<\/p>\n

\u2013\u2002Det var jag som ville l\u00e4mna n\u00e4r k\u00e4rleken var slut. Inger tog det h\u00e5rt. Det gick n\u00e5gra \u00e5r, men idag \u00e4r vi allra b\u00e4sta v\u00e4nner. Hon var f\u00f6rresten h\u00e4r och drack kaffe ig\u00e5r.<\/p>\n

Fram\u00f6ver ska Hasse \u00e4gna sig helt \u00e5t musiken.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag har skalat bort allt ovidkommande, ska inte \u00e4ga lokaler eller driva restauranger. M\u00e5let med min musik \u00e4r att folk ska m\u00e5 bra, bry sig om varandra lite mer och inte bara g\u00e5 f\u00f6rbi. Om vi \u00e4gnade tv\u00e5 minuter om dagen till att bry oss om n\u00e5gon annan, vilken skillnad skulle det inte g\u00f6ra i v\u00e4rlden?<\/p>\n

Men svaret d\u00e5! F\u00e5r man ta med sig hunden in i himlen? Gulli, till exempel?<\/p>\n

Hasse \u00e4r snabb med svaret.<\/p>\n

\u2013\u2002Ja, det f\u00e5r man! Ett paradis utan djur \u00e4r inget paradis.<\/p>\n

Tror du p\u00e5 Gud?<\/p>\n

\u2013\u2002N\u00e4r jag var ung gick och l\u00e4ste till konfirmationen kom jag inte \u00f6verens med pr\u00e4sten. Han f\u00f6rd\u00f6mde allt jag tyckte om, musiken, dansen. Han tyckte hela mitt liv var el\u00e4ndigt. Jag slutade g\u00e5 dit, ber\u00e4ttar Hasse.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag var 20 och gjorde lumpen som signalist i Karlskrona s\u00e5 tr\u00e4ffade jag en annan pr\u00e4st. Vi b\u00f6rjade prata och jag fr\u00e5gade hur Bibeln kunde s\u00e4ga att Adam och Eva fick tv\u00e5 s\u00f6ner, Kain och Abel, och s\u00e5 gick en av dem ut och hittade en ny hustru. Var kom hon ifr\u00e5n?<\/p>\n

Pr\u00e4sten svarade lugnt att Hasse kunde se Bibeln som en fin sagobok. Sen erbj\u00f6d han undervisning och senare blev Hasse konfirmerad.<\/p>\n

\u2013\u2002Min Gud \u00e4r v\u00e4ldigt gener\u00f6s, han tycker om att skoja och busa. Jag uppskattar kyrkor, n\u00e4r jag framtr\u00e4der d\u00e4r blandar jag gl\u00e4dje, skratt och eftert\u00e4nksamhet. Men min Gud bor inte d\u00e4r, han sitter nog med oss p\u00e5 en stol h\u00e4r i tr\u00e4dg\u00e5rden. Han tycker om b\u00e5de m\u00e4nniskor och djur. Det \u00e4r klart att han vill vi ska vara tillsammans i himlen.<\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

“Kvinnab\u00f6ske” har flyttat hem. Han bor med makan Monica och Gulli, en bed\u00e5rande liten “\u00e4nglahund”, i en nybyggd herrg\u00e5rd med svindlande utsikt mot Kullen. \u2002Nu summerar Hasse sina 65 \u00e5r i en bok.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":623359,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-623358","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-11 00:02:53","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/623358","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=623358"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/623358\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/623359"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=623358"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=623358"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=623358"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}