{"id":623321,"date":"2013-09-16T08:00:00","date_gmt":"2013-09-16T08:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20130916\/hon-vann-publiken-men-aldrig-sin-pappas-hjarta\/"},"modified":"2016-05-15T10:57:21","modified_gmt":"2016-05-15T10:57:21","slug":"hon-vann-publiken-men-aldrig-sin-pappas-hjarta","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20130916\/hon-vann-publiken-men-aldrig-sin-pappas-hjarta\/","title":{"rendered":"Monica Zetterlund vann publiken – men aldrig sin pappas hj\u00e4rta"},"content":{"rendered":"
\n
\n

\"Monica<\/p>\n

Det \u00e4r sv\u00e5rt att t\u00e4nka sig det svenska 60-talet utan Monica Zetterlund. Hennes r\u00f6st var igenk\u00e4nd av alla.<\/span><\/p>\n

Det var Tage Danielsson som tr\u00e4ffande beskrev Monica Zetterlund som ett lingonris i ett cocktailglas. Hon var m\u00f6tet mellan det ursvenska och det amerikanska, mellan V\u00e4rmlands vida, melankoliska skogar och New Yorks heta och hippa jazzklubbar. En artist som kunde sm\u00e4lta in i minglet i de finaste salongerna men som ocks\u00e5 kunde dra en fr\u00e4ckis fr\u00e5n hembygden som fick \u00e4ven de mest luttrade i turn\u00e9bussen att rodna.<\/p>\n

\u2002Kanske var det d\u00e4rf\u00f6r hon var s\u00e5 \u00e4lskad. Inget var f\u00f6r fint eller fult f\u00f6r att inte Monica skulle kunna f\u00f6rgylla den. Hon var folklig i ordets allra finaste bem\u00e4rkelse och det var m\u00e5nga som f\u00f6ll f\u00f6r hennes enast\u00e5ende talang: den amerikanske jazzstj\u00e4rnan Bill Evans gav henne en internationell scen, Beppe Wolgers gjorde henne till uttolkare av det svenska vemodet, Hasse\u00e5tage f\u00f6rstod snabbt hur rolig hon kunde vara och Jan Troell hur allvarlig.<\/p>\n

\u2002Vem kunde ana vilken stj\u00e4rna hon skulle bli? Inte m\u00e5nga hemma i Hagfors i alla fall. Visserligen visade hon tidigt sin musikalitet \u2013 \u00e4rvd av pappa “Sik-Bengt” som var en lokalt k\u00e4nd musiker n\u00e4r han inte var m\u00e5lare. Men det var just det, en hobby \u2013 det var inte m\u00e5nga som kunde f\u00f6rs\u00f6rja sig p\u00e5 sin musik i dessa trakter. Inte heller Monica till en b\u00f6rjan. Det var arbetet som v\u00e4xeltelefonist som gav henne en inkomst och en m\u00f6jlighet att f\u00f6rs\u00f6rja sig och dottern Eva-Lena. Att vara ensamst\u00e5ende mamma p\u00e5 1950-talet var inte alltid en dans p\u00e5 rosor.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"MonicaKallad till Nalen<\/strong><\/p>\n

Via en lokal orkester fick hon m\u00f6jlighet att framtr\u00e4da i K\u00f6penhamn. Ryktet om den unga svenskan n\u00e5dde Stockholm d\u00e4r den legendariske Topsy Lindblom drev danspalatset Nalen, sj\u00e4lva navet f\u00f6r svenskt musikliv p\u00e5 den tiden.<\/p>\n

\u2013\u2002Dompan, \u00e5k ner h\u00e4mta den d\u00e4r V\u00e4rmlandsj\u00e4ntan, beordrade han jazzstj\u00e4rnan, orkesterledaren och v\u00e4nnen Arne Domnerus.<\/p>\n

\u2002Och Dompan gjorde som han blev tillsagd. 21 \u00e5r gammal stod Monica Z p\u00e5 Nalens scen framf\u00f6r hans orkester och sj\u00f6ng f\u00f6r storstadens danslystna ungdomar. Och Stockholm tog henne till sitt hj\u00e4rta. P\u00e5 kort tid blev hon snackisen i jazzkretsarna och det dr\u00f6jde inte l\u00e4nge f\u00f6rr\u00e4n d\u00e5tidens verkliga storheter som Beppe Wolgers, Povel Ramel och Hasse\u00e5tage st\u00e4llt in sig i beundrarledet. Alla kom med erbjudande och Monica f\u00f6rvaltade dem v\u00e4l.<\/p>\n

\u2002Efter genombrottet som jazzs\u00e5ngerska v\u00e4ntade nya utmaningar och nya succ\u00e9er. 25 \u00e5r gammal jublade publiken \u00e5t henne i Gr\u00f6na Hund, Hasse\u00e5tages f\u00f6rsta revy. \u00c5ret d\u00e4rp\u00e5 vann hon den svenska uttagningen till Eurovisionschlagerfestivalen med l\u00e5ten En g\u00e5ng i Stockholm<\/em>. P\u00e5 bara n\u00e5gra \u00e5r hade hon g\u00e5tt fr\u00e5n att sjunga i pappas lokala orkester i V\u00e4rmland till att representera Sverige ute i Europa. V\u00e4l i finalen gick det s\u00e5d\u00e4r: Medan Danmark triumferade med Dansevise<\/em> hamnade \u00f6vriga nordiska l\u00e4nder p\u00e5 delad sistaplats. Inte en enda po\u00e4ng delades ut till Sverige, Finland och Norge. Men det misslyckandet blev bara ett litet hack i den upp\u00e5tstigande karri\u00e4ren.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Monica<\/strong><\/p>\n

\u00c5ren runt 1970 syntes Monica \u00f6verallt – i revyer, i b\u00e5de dramer och komedier p\u00e5 bio och, som h\u00e4r i TV. Malin i S\u00f6derk\u00e5kar var bara en av m\u00e5nga framg\u00e5ngar f\u00f6r “lantlollan” fr\u00e5n V\u00e4rmland. Till h\u00f6ger en annan av d\u00e5tidens storheter, SUne Mangs.<\/span><\/p>\n

 <\/strong><\/p>\n

Succ\u00e9 med Evans<\/strong><\/p>\n

Redan \u00e5ret d\u00e4rp\u00e5, 1964, spelade hon in den skiva som m\u00e5nga i jazzv\u00e4rlden fortfarande ser som hennes b\u00e4sta, Waltz for Debby<\/em>. Ryktet om den svala svenska jazzs\u00e5ngerskan hade n\u00e5tt den v\u00e4rldsber\u00f6mde och hyllade pianisten Bill Evans p\u00e5 andra sidan Atlanten. Efter att ha lyssnat p\u00e5 och bed\u00e5rats av l\u00e5ten Monicas vals<\/em>, en av Evans kompositioner med text av Beppe Wolgers, skrev han ett brev och bad om ett samarbete. P\u00e5 eftermiddagen den 24 augusti 1964 tr\u00e4ffades de i en studio i Stockholm och fyra timmar senare hade de skrivit svensk jazzhistoria i tio l\u00e5tar. Bland dem utm\u00e4rktes folkvisan Jag vet en dejlig rosa, som blev en av Monikas Z signaturmelodier.<\/p>\n

\u2002V\u00e4l etablerad p\u00e5 scen v\u00e4ntade n\u00e4stan steg i karri\u00e4ren: Film. 1965 spelade g\u00e4nget runt Hass\u00e5tage in succ\u00e9komedin Att ang\u00f6ra en brygga<\/em> med Monica i en b\u00e4rande roll, n\u00e5gra \u00e5r senare spelade hon med i samma g\u00e4ngs \u00c4ppelkriget<\/em>. Runt 1970 tog hon steget \u00f6ver i en rent dramatisk produktion d\u00e5 hon fick rollen som Ulrika i Jan Troells filmatiseringar av Vilhelm Mobergs epos Utvandrarna<\/em> och Nybyggarna<\/em>. F\u00f6r det bel\u00f6nades hon med en Guldbagge. Ungef\u00e4r samtidigt spelade hon Malin i S\u00f6derk\u00e5kar<\/em> som s\u00e4ndes p\u00e5 TV. Dessa \u00e5r, runt 1970, syntes inget om\u00f6jligt f\u00f6r j\u00e4ntan fr\u00e5n V\u00e4rmland\u2026\u00a8<\/p>\n

\u2002Men utanf\u00f6r str\u00e5lkastarljuset var inte allt lika ljust. F\u00f6r Monica Z, kvinnan som hade allt, fattades \u00e4nd\u00e5 en viktig pusselbit: Hon saknade bekr\u00e4ftelse fr\u00e5n en person som stod henne n\u00e4ra. Sin pappa. I en intervju i slutet av sitt liv ber\u00e4ttade hon:<\/p>\n

\u2013\u2002Inget d\u00f6g f\u00f6r min pappa, han var aldrig n\u00f6jd. Jag var en firad stj\u00e4rna p\u00e5 scen men han tyckte inte att jag var n\u00e5got speciellt. Det ledde till att jag f\u00f6rlorade min sj\u00e4lvk\u00e4nsla.<\/p>\n

 <\/p>\n

Ryggsm\u00e4rtor<\/strong><\/p>\n

Kanske spelade detta in i hennes f\u00f6rh\u00e5llande till spriten som var problematiskt under l\u00e5nga tider. Hon drack f\u00f6r mycket, k\u00e4nde att hon beh\u00f6vde alkohol f\u00f6r att fungera. Under vissa perioder nyktrade hon till med hj\u00e4lp av antabus. Dessutom hade hon ryggproblem under hela sitt liv. Den medf\u00f6dda skoliosen f\u00f6rv\u00e4rrades eventuellt efter att hon som liten fallit ner fr\u00e5n ett tr\u00e4d d\u00e5 hon sin vana trogen skulle g\u00e5 l\u00e4ngre och vara dj\u00e4rvare \u00e4n sina kamrater. Med \u00e5ren blev sm\u00e4rtorna allt mer pl\u00e5gsamma och i slutet av sitt liv hade hon sv\u00e5rt f\u00f6r att g\u00e5 och r\u00f6ra sig obehindrat.<\/p>\n

\u2002Den 12 maj 2005 omkom Monica Z efter en brand i l\u00e4genheten p\u00e5 Birger Jarlsgatan i Stockholm. Ett halv\u00e5r senare sluts cirkeln n\u00e4r hon gravs\u00e4tts bredvid sina f\u00f6r\u00e4ldrar p\u00e5 Kyrkog\u00e5rden i Hagfors. En hel artistv\u00e4rld vittnar om hennes betydelse och ett land s\u00f6rjer sitt jazzgeni,<\/p>\n

\u2002Men musiken lever vidare.<\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Fr\u00e5n rangliga scenbyggen i v\u00e4rml\u00e4ndska folkparker till mond\u00e4na jazzklubbar i New York \u2013 Monica Zetterlund k\u00e4nde sig hemma \u00f6verallt. Hon var unik p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt, jazzs\u00e5ngerskan som fick hela svenska folkets k\u00e4rlek i bel\u00f6ning \u2013 men saknade erk\u00e4nnande fr\u00e5n den som betydde mest. Nu kommer filmen om hennes liv.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":623322,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-623321","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-11 00:01:53","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/623321","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=623321"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/623321\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/623322"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=623321"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=623321"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=623321"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}