{"id":622860,"date":"2013-09-21T07:00:00","date_gmt":"2013-09-21T07:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20130921\/jag-sag-min-pappa-med-alzheimers-sakta-forsvinna-bort\/"},"modified":"2016-05-15T11:28:56","modified_gmt":"2016-05-15T11:28:56","slug":"jag-sag-min-pappa-med-alzheimers-sakta-forsvinna-bort","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20130921\/jag-sag-min-pappa-med-alzheimers-sakta-forsvinna-bort\/","title":{"rendered":"Jag s\u00e5g min pappa med alzheimers sakta f\u00f6rsvinna bort"},"content":{"rendered":"
\n

\n\t\tEn halv miljon anh\u00f6riga drabbade\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

Alzheimers sjukdom \u00e4r den vanligaste orsaken till demens.<\/p>\n

Demens orsakas av olika sjukdomar och skador som drabbar hj\u00e4rnan. Vid Alzheimers sjukdom drabbas s\u00e4rskilt de hj\u00e4rnomr\u00e5den som ansvarar f\u00f6r minnesfunktionen, f\u00f6rm\u00e5gan att uttrycka sig och f\u00f6rst\u00e5 det talade och skrivna spr\u00e5ket, rumslig orientering och olika praktiska f\u00e4rdigheter.<\/p>\n

Alzheimers sjukdom kan upptr\u00e4da tidigt, vid mellan 40 och 65 \u00e5rs \u00e5lder, men vanligen efter 65 \u00e5r. Kvinnor och m\u00e4n drabbas i samma utstr\u00e4ckning. I Sverige ber\u00e4knas cirka 160 000 personer lida av demens och omkring h\u00e4lften av dessa har Alzheimers sjukdom. Varje \u00e5r drabbas ytterligare 20 000\u201325 000 av n\u00e5gon form av demens.<\/p>\n

Drygt en halv miljon svenskar \u00e4r anh\u00f6riga till n\u00e5gon demenssjuk. Alzheimers sjukdom kan med r\u00e4tta kallas “de anh\u00f6rigas sjukdom”.<\/p>\n

K\u00e4lla: Alzheimerf\u00f6reningen i Sverige<\/a><\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n

\n\t\tVi tappar livet – Dikt av Jenny\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

Mamma tappar dr\u00f6mmar<\/p>\n

glas tappar gnistan<\/span><\/p>\n

papper tappar f\u00f6rm\u00e5gan att f\u00e5nga orden<\/span><\/p>\n

s\u00e5 som man vill att ord ska f\u00e5ngas<\/span><\/p>\n

alla tappar orken<\/span><\/p>\n

och jag tappar penseln<\/span><\/p>\n

men sliter s\u00f6nder <\/span><\/p>\n

canvas<\/span><\/p>\n

efter canvas, till ingen nytta<\/span><\/p>\n

Tappar inspirationen, tappar dr\u00f6mmar<\/span><\/p>\n

Ja vi \u00e4r r\u00e4tt lika men \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 olika<\/span><\/p>\n

du och jag<\/span><\/p>\n

vi tappar <\/span><\/p>\n

gemenskapen<\/span><\/p>\n

H\u00e5ller oss \u00e4nd\u00e5 samman<\/span><\/p>\n

men vi tappar oss sj\u00e4lva<\/span><\/p>\n

Brorsan tappar t\u00e5lamodet<\/span><\/p>\n

Jag g\u00f6r det ocks\u00e5 ibland<\/span><\/p>\n

lillebror tappar tiden, tappar<\/span><\/p>\n

klockor utan visare<\/span><\/p>\n

alla tappar orken<\/span><\/p>\n

rivna almanacksblad<\/span><\/p>\n

och vi vet inte l\u00e4ngre vad <\/span><\/p>\n

vi v\u00e4ntar p\u00e5<\/span><\/p>\n

vi tappar dr\u00f6mmen om London<\/span><\/p>\n

Pappa tappar omd\u00f6met <\/span><\/p>\n

n\u00e4r pappa tappar sig sj\u00e4lv <\/span><\/p>\n

pappa tappar <\/span><\/p>\n

det pappa inte f\u00e5r tappa<\/span><\/p>\n

f\u00f6r han \u00e4r ju pappa!<\/span><\/p>\n

 <\/span><\/p>\n

Och vi tappar<\/span><\/p>\n

vi tappar hela livet<\/span><\/p>\n

<\/p>\n

Jenny har skrivit flera diktb\u00f6cker om sina erfarenheter. H\u00e4r \u00e4r en av dikterna.<\/span><\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n

\n\t\tH\u00e4r kan du l\u00e4sa mer\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

Om du vill veta mer kan du g\u00e5 in p\u00e5:<\/p>\n

www.bortmedskammen.se<\/span><\/a> demensbloggen<\/p>\n

www.jennyeriksson.blogg.se<\/span><\/a> bloggen<\/p>\n

www.jeogonblick.se<\/span><\/a>  min hemsida<\/p>\n

www.unganhorig.se<\/span><\/a>  hemsida f\u00f6r unga anh\u00f6riga<\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n
\n

\"Jag<\/p>\n

Alzheimer \u00e4r en sjukdom som f\u00f6rknippas med skam, jag vill \u00e4ndra p\u00e5 det, s\u00e4ger Jenny.<\/p>\n

 <\/p>\n

Jenny Eriksson, 20 \u00e5r, var bara 10 \u00e5r n\u00e4r hennes pappa Hans-Olov gled bort fr\u00e5n familjen och in i gl\u00f6mskan. Han fick diagnosen Alzheimer n\u00e4r han var 46 \u00e5r. Jennys bror Robin var 8 \u00e5r, mamma Lena var 32 och gravid med yngsta brodern William. Hans-Olov hade l\u00e5ngsamt blivit s\u00e4mre, och sjukdomen fanns med i deras liv l\u00e5ngt innan diagnosen kom, ber\u00e4ttar Jenny.<\/p>\n

\u2013\u2002Sjukdomen fanns troligen med under hela min uppv\u00e4xt, s\u00e4ger Jenny. Pappa hade haft en pl\u00e5gsam huvudv\u00e4rk l\u00e4nge, beh\u00f6vde g\u00e5 undan n\u00e4r det var mycket folk och han vilade flera timmar under dagen f\u00f6r att orka.<\/p>\n

Men de trodde aldrig att det kunde vara Alzheimer, utan misst\u00e4nkte att det var utbr\u00e4ndhet eller depression. Beskedet kom som en chock f\u00f6r familjen, som bodde i G\u00f6teborg.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag minns att mamma var j\u00e4tteledsen n\u00e4r pappa ringde och ber\u00e4ttade f\u00f6r sl\u00e4kten om sin sjukdom och han sade “Jag m\u00e5ste l\u00e4gga p\u00e5 nu och tr\u00f6sta Lena” s\u00e4ger Jenny, som \u00e4nd\u00e5 tror att hennes pappa blev l\u00e4ttad \u00f6ver att f\u00e5 en f\u00f6rklaring till det ofattbara som h\u00e4nde med honom.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Jag<\/strong><\/p>\n

Jennys pappa var en levnadsglad person som hittade p\u00e5 mycket roligt med familjen innan sjukdomen drabbade honom.<\/p>\n

 <\/p>\n

Allt var kaotiskt<\/strong><\/p>\n

Jennys pappa var en levnadsglad och humoristisk person f\u00f6re sjukdomen, de hittade p\u00e5 massor av roliga saker tillsammans. Men ibland svek orken.<\/p>\n

\u2013\u2002Pappa kom med urs\u00e4kter, “\u00c5k utan mig, ni, jag stannar hemma och vilar” och “Prata inte med mig, jag orkar inte t\u00e4nka” sade han, s\u00e4ger Jenny och ber\u00e4ttar att hon och hennes pappa hade ett speciellt band till varandra.<\/p>\n

\u2013\u2002Vi stod varandra n\u00e4ra och han betydde oerh\u00f6rt mycket f\u00f6r mig. Men med sjukdomen blev det ett glapp, ett avst\u00e5nd, som var sv\u00e5rt att leva med.<\/p>\n

Hans-Olov fick diagnosen i april 2003, samma \u00e5r som Jennys lillebror William f\u00f6ddes. Det var minst sagt kaotiskt i familjen.<\/p>\n

\u2013\u2002Det var v\u00e4ldigt omtumlande f\u00f6r oss, som liv och d\u00f6d p\u00e5 samma g\u00e5ng! Samtidigt vet jag inte hur vi hade klarat oss utan William. Han var en liten solstr\u00e5le som lockade fram det b\u00e4sta i pappa, s\u00e4ger Jenny och ber\u00e4ttar att Hans-Olov kunde fungera som pappa \u00e5t William i b\u00f6rjan och familjen kunde fortfarande g\u00f6ra saker tillsammans, n\u00e4stan som f\u00f6rut.<\/p>\n

\u2013\u2002Men jag grubblade mycket och m\u00e5dde d\u00e5ligt. Jag hade sv\u00e5rt att ta in och acceptera att pappa var sjuk och jag var orolig f\u00f6r vad som skulle h\u00e4nda. Det var kaos i k\u00e4nslorna, s\u00e4ger hon.<\/p>\n

Ett \u00e5r efter diagnosen b\u00f6rjade Hans-Olov f\u00f6r\u00e4ndras, han blev mer avst\u00e5ndstagande och k\u00e4nslokall mot familjen, s\u00e4rskilt mot Jennys mamma Lena. Sedan gick det fort. Det som f\u00f6rut varit sj\u00e4lvklart i vardagen blev allt sv\u00e5rare att klara f\u00f6r Hans-Olov, som ocks\u00e5 hade \u00e5ngest och var orolig. Han kunde inte k\u00f6ra bil l\u00e4ngre, spr\u00e5ket f\u00f6r\u00e4ndrades, n\u00e4rminnet f\u00f6rs\u00e4mrades och han blev allt mindre sj\u00e4lvst\u00e4ndig. Han var inte sig sj\u00e4lv. Och Jenny k\u00e4nde sig osynliggjord.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag var tio \u00e5r och f\u00f6rs\u00f6kte vara vuxen, men lyckades inte. I f\u00f6rsta hand skulle vi hj\u00e4lpa pappa och ta hand om lillebror. Det fanns ingen tid f\u00f6r n\u00e5gon annan, s\u00e4ger hon.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Jag<\/p>\n

Jenny var 10 \u00e5r n\u00e4r hennes pappa drabbades av Alzheimer. Han var bara 46 \u00e5r.<\/p>\n

 <\/p>\n

D\u00e5ligt samvete<\/strong><\/p>\n

Det var sv\u00e5rt f\u00f6r henne att ber\u00e4tta om pappans sjukdom f\u00f6r l\u00e4rare och klasskamrater, hon sk\u00e4mdes, v\u00e5gade inte ta hem kompisar och sl\u00f6t sig mer och mer inom sig sj\u00e4lv. Hon fick h\u00f6ra att hon var f\u00f6r k\u00e4nslig och blev mobbad i skolan.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag m\u00e5dde s\u00e5 otroligt d\u00e5ligt och hade d\u00e5ligt samvete \u00f6ver det. Det var ju pappa som var sjuk och skulle d\u00f6, s\u00e4ger hon och ber\u00e4ttar att hon k\u00e4nde att hon bara var till besv\u00e4r n\u00e4r hennes mamma hade s\u00e5 mycket. Jenny sj\u00f6nk djupare och djupare ner i depressionen och anklagade sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

Det \u00e4r l\u00e4tt att bli irriterad och arg n\u00e4r n\u00e5gon inte minns, eller upprepar sig hela tiden;<\/p>\n

\u2013\u2002I bland orkar man bara inte vara t\u00e5lmodig. Och jag sk\u00e4mdes \u00f6ver honom. Han kunde komma och kolla samma sida p\u00e5 text-teven i mitt rum tjugo g\u00e5nger i rad utan att komma ih\u00e5g att han gjort det. Jag blev frustrerad och arg och jag m\u00e4rkte att han blev ledsen. Sedan m\u00e5dde jag j\u00e4tted\u00e5ligt \u00f6ver det.<\/p>\n

Jennys pappa blev allt s\u00e4mre och mamma Lena hade tre barn att ta hand om. S\u00e5 sm\u00e5ningom fick de hj\u00e4lp med hemtj\u00e4nst och Hans-Olov gick p\u00e5 dagverksamhet.<\/p>\n

\u2013\u2002Mamma har varit en riktig superhj\u00e4lte i allt det h\u00e4r som orkade g\u00f6ra s\u00e5 att pappa fick r\u00e4tt hj\u00e4lp och samtidigt ta hand om familjen och f\u00e5 vardagen att g\u00e5 ihop, s\u00e4ger Jenny<\/p>\n

\u2013\u2002Pappa hade v\u00e4ldigt mycket \u00e5ngest av att tappa identiteten, tappa minnet och tappa sig sj\u00e4lv. Och till slut kunde han inte ens bo kvar hemma, s\u00e4ger Jenny eftert\u00e4nksamt.<\/p>\n

Jenny gick i \u00e5ttan n\u00e4r hennes pappa flyttade, h\u00f6sten 2006. Samma \u00e5r skulle de fira julen tillsammans hela familjen. Lena h\u00e4mtade honom p\u00e5 boendet, men han var s\u00e5 uppr\u00f6rd att hon var tvungen att k\u00f6ra n\u00e5gra varv runt omr\u00e5det f\u00f6r att han skulle lugna sig innan det var dags att komma hem och tr\u00e4ffa barnen. Men det blev en hemsk jul. Hans-Olov var arg och uppr\u00f6rd och fick \u00e5ka tillbaka till boendet.<\/p>\n

\u2013\u2002 Efter det orkade jag inte tr\u00e4ffa pappa p\u00e5 ett och ett halvt \u00e5r. Jag ville inte se honom bli s\u00e4mre utan beh\u00e5lla bilden av min pappa, inte sjukdomen. F\u00f6rsta g\u00e5ngen vi s\u00e5gs igen var han s\u00e5 sjuk att han inte visade om han k\u00e4nde igen mig. Det var ot\u00e4ckt, s\u00e4ger hon och ber\u00e4ttar att han dog \u00e5ret d\u00e4rp\u00e5, i mars 2009.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"JagAldrig vanlig ton\u00e5ring<\/strong><\/p>\n

Det var en tung tid med mycket d\u00e5ligt samvete och en stor sorg att b\u00e4ra p\u00e5 f\u00f6r Jenny.<\/p>\n

\u2013\u2002Vem skulle jag s\u00f6rja? Pappa frisk eller pappa sjuk? Nu har det h\u00e4r h\u00e4nt och det kan jag inte g\u00f6ra n\u00e5got \u00e5t. Men jag har anv\u00e4nt mina erfarenheter till att hj\u00e4lpa andra. T\u00e4nk om jag hade vetat det jag vet idag, d\u00e5 hade jag kunnat hantera det som h\u00e4nde mycket b\u00e4ttre.<\/p>\n

Jenny \u00e4r bara 20 \u00e5r, men hon s\u00e4ger att det som h\u00e4nt i hennes liv har gjort att hon k\u00e4nner sig dubbelt s\u00e5 gammal som hon \u00e4r. Att vara anh\u00f6rig till en demenssjuk f\u00f6r\u00e4lder genom sin barndom och ton\u00e5r har satt sina sp\u00e5r;<\/p>\n

\u2013\u2002Jag har aldrig varit en vanlig ton\u00e5ring och har alltid k\u00e4nt mig mycket \u00e4ldre \u00e4n j\u00e4mn\u00e5riga. Min lillebror William \u00e4r nio \u00e5r nu och n\u00e4r jag ser honom t\u00e4nker jag “var jag s\u00e5d\u00e4r liten n\u00e4r pappa blev sjuk?”. Det har varit en uppf\u00f6rsbacke till vuxenlivet.<\/p>\n

Skrivandet har varit ett s\u00e4tt f\u00f6r henne att bearbeta det som h\u00e4nt och komma n\u00e4rmare sin pappa n\u00e4r livet har k\u00e4nts tungt och meningsl\u00f6st. Det har blivit tre diktb\u00f6cker d\u00e4r hon skildrar sina upplevelser i sjukdomens sp\u00e5r. Jenny har ett eget f\u00f6retag idag och hon f\u00f6rel\u00e4ser f\u00f6r andra anh\u00f6riga, f\u00f6r sjukv\u00e5rdspersonal och p\u00e5 skolor runt om i landet om hur det \u00e4r att vara ung anh\u00f6rig.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag vill dela med mig av mina erfarenheter f\u00f6r att bidra till en \u00f6kad f\u00f6rst\u00e5else som i sin tur kan skapa en f\u00f6r\u00e4ndring. Ingen ska beh\u00f6va k\u00e4nna sig ensam i en s\u00e5dan h\u00e4r situation, s\u00e4ger hon.<\/p>\n

 <\/p>\n

Stor ensamhet<\/strong><\/p>\n

I Sverige finns idag omkring 2 000 barn som lever med en demenssjuk f\u00f6r\u00e4lder, men m\u00f6rkertalet \u00e4r stort s\u00e5 det kan finnas m\u00e5nga fler som man inte k\u00e4nner till.<\/p>\n

\u2013\u2002Ensamheten \u00e4r stor, de flesta k\u00e4nner ju inte till att man kan drabbas av demenssjukdom n\u00e4r man \u00e4r mitt i livet och har barn, s\u00e4ger hon.<\/p>\n

Som barn kan man k\u00e4nna sig arg, frustrerad, orolig och ledsen. Det \u00e4r ofta tabu hemma och bland kompisar att prata om de h\u00e4r k\u00e4nslorna n\u00e4r man har en s\u00e5 sjuk f\u00f6r\u00e4lder. D\u00e5 \u00e4r det viktigt att det finns st\u00f6d att f\u00e5 fr\u00e5n andra h\u00e5ll. Jenny har engagerat sig i olika projekt och hon har varit med och startat “Bort med skammen” \u2013 en blogg om demenssjukdomar och hur det \u00e4r att vara anh\u00f6rig.<\/p>\n

Nu har det snart g\u00e5tt 4 \u00e5r sedan Jennys pappa gick bort, men han finns med i tankarna varje dag, s\u00e4ger Jenny;<\/p>\n

\u2013\u2002Jag saknar honom fortfarande. Avst\u00e5ndet till n\u00e4r jag s\u00e5g honom sist blir l\u00e4ngre och det \u00e4r en sorg som alltid kommer att g\u00f6ra ont, men man m\u00e5ste leva. Och det g\u00f6r jag nu.<\/p>\n

 <\/p>\n

JENNY ERIKSSON<\/strong><\/p>\n

\u00c5LDER<\/strong>: 20 \u00e5r.<\/p>\n

BOR:<\/strong> I G\u00e4vle.<\/p>\n

G\u00d6R: <\/strong>F\u00f6rfattare, fotograf och f\u00f6rel\u00e4sare \u2013 Jenny ber\u00e4ttar om sina erfarenheter av att vara ung alzheimeranh\u00f6rig.<\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jenny fick se sin \u00e4lskade pappa glida bort fr\u00e5n familjen och gl\u00f6mma bort att hon var hans lilla dotter. Med sina dikter och f\u00f6rel\u00e4sningar vill hon nu hj\u00e4lpa andra som hamnar i samma kaos av sorg, oro och ensamhet…<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":622861,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-622860","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-12 20:37:12","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/622860","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=622860"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/622860\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/622861"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=622860"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=622860"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=622860"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}