{"id":622853,"date":"2013-09-26T08:00:00","date_gmt":"2013-09-26T08:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20130926\/karleken-tog-mig-till-andra-sidan-jorden\/"},"modified":"2016-05-15T11:29:06","modified_gmt":"2016-05-15T11:29:06","slug":"karleken-tog-mig-till-andra-sidan-jorden","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20130926\/karleken-tog-mig-till-andra-sidan-jorden\/","title":{"rendered":"K\u00e4rleken tog mig till andra sidan jorden!"},"content":{"rendered":"
\n
\n

\"K\u00e4rleken<\/p>\n

 <\/p>\n

Lin Dindum, d\u00e5 27 \u00e5r, arbetade vanligtvis som caddie p\u00e5 en av Bangkoks exklusiva golfklubbar, men hade inget emot att f\u00f6r en dag agera city-guide. Om nu chefen bad om det f\u00f6r en v\u00e4ns r\u00e4kning kan man ju st\u00e4lla upp, t\u00e4nkte hon.<\/p>\n

\u2002Vad hon inte visste var att guidningen f\u00f6r all framtid skulle f\u00f6r\u00e4ndra hennes liv. Hon skulle hamna i ett nytt och fr\u00e4mmande land, gifta sig och f\u00e5 barn, l\u00e4ra sig ett nytt spr\u00e5k, tr\u00e4ffa en massa nya v\u00e4nner och starta ett blomstrande f\u00f6retag.<\/p>\n

\u2002Lika ovetande var 45-\u00e5rige svenske Hans Frank, som satt och v\u00e4ntade p\u00e5 sin guide f\u00f6r dagen. N\u00e4r han fick syn p\u00e5 Lin gl\u00f6mde han i ett slag alla tankar om sightseeing, museer och shoppingdistrikt. Det var som att blixten slog ned.<\/p>\n

\u2013\u2002F\u00f6r mig var det k\u00e4rlek vid allra f\u00f6rsta \u00f6gonkastet. Hon s\u00e5g s\u00e5 otroligt tuff ut och jag f\u00f6rstod direkt att det h\u00e4r var en kvinna som gick sina egna v\u00e4gar. K\u00e4nslorna \u00f6verrumplade mig, det var verkligen inget jag hade r\u00e4knat med. Jag som hade varit ensam i \u00e5tta \u00e5r efter min skilsm\u00e4ssa, ber\u00e4ttar Hans.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"K\u00e4rleken<\/p>\n

Det har g\u00e5tt elva \u00e5r sedan dagen d\u00e5 Hans och Lin tr\u00e4ffades f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Ingen av dem kunde ana att m\u00f6tet s\u00e5 totalt skulle f\u00f6r\u00e4ndra deras b\u00e5da liv.<\/span><\/p>\n

 <\/p>\n

Vuxit samman<\/strong><\/p>\n

Vi sitter i v\u00e5rsolen ute p\u00e5 parets veranda i Karlshamn och dricker kaffe. Det har g\u00e5tt elva \u00e5r sedan det d\u00e4r f\u00f6rsta m\u00f6tet och det m\u00e4rks att Hans och Lin under de h\u00e4r \u00e5ren har vuxit samman. De fyller i och ber\u00e4ttar i mun p\u00e5 varandra, skrattar mycket och ofta och delar mer \u00e4n g\u00e4rna med sig av sin ber\u00e4ttelse.<\/p>\n

\u2002B\u00e5da minns v\u00e4l den d\u00e4r f\u00f6rsta dagen tillsammans. De tr\u00e4ffades i hotellobbyn, h\u00e4lsade artigt p\u00e5 varandra och begav sig sedan ut i Bangkoks folkvimmel. Lin visade floden, n\u00e5gra buddhistiska tempel och d\u00e4refter \u00e5t de middag p\u00e5 stan. Hans var betagen, men f\u00f6r Lin var det knappast fr\u00e5ga om n\u00e5gon romantik.<\/p>\n

\u2013\u2002Nej, inte d\u00e5. F\u00f6r mig var det bara ett jobb som skulle g\u00f6ras. Jag hade inga tankar \u00e5t det h\u00e5llet. Jag \u00e4r ledsen, s\u00e4ger Lin skrattande och klappar Hans p\u00e5 kinden.<\/p>\n

\u2002N\u00e4r dagen var till \u00e4nda skildes de \u00e5t. Redan samma kv\u00e4ll lyckades Hans f\u00e5 tag p\u00e5 Lins telefonnummer via hennes chef och bj\u00f6d ut henne p\u00e5 middag. Lin tackade ja \u2013 efter viss tvekan. Hon tog med sig sin b\u00e4sta kompis som “f\u00f6rkl\u00e4de”.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag tycket visserligen att han verkade vara en v\u00e4ldigt sn\u00e4ll man, men att g\u00e5 ut och \u00e4ta middag med en fr\u00e4mmande man helt sj\u00e4lv? Nej! S\u00e5 g\u00f6r man inte i Thailand, f\u00f6rklarar Lin.<\/p>\n

\u2002Dagen d\u00e4rp\u00e5 fl\u00f6g Hans hem till ett h\u00f6stigt Karlshamn. Det var november 2002 och han kunde inte f\u00f6r sitt liv gl\u00f6mma Lin. <\/p>\n

\u2013\u2002Det var helt otroligt, hon fanns d\u00e4r natt och dag. Jag var bara tvungen att \u00e5ka till Thailand igen. Jag hade inget val, s\u00e4ger han.<\/p>\n

\u2002S\u00e5 bara ett par m\u00e5nader senare satte han sig p\u00e5 flyget till Thailand igen. Under den tv\u00e5 veckor l\u00e5nga vistelsen tr\u00e4ffades Hans och Lin n\u00e4stan varje kv\u00e4ll. Sakta men s\u00e4kert l\u00e4rde de k\u00e4nna varandra och byggde upp en relation, men n\u00e5got mer \u00e4n n\u00e4ra v\u00e4nner var de \u00e4nnu inte.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"K\u00e4rleken<\/p>\n

K\u00e4rleken spirade<\/strong><\/p>\n

Efter att Hans \u00e5kt hem igen b\u00f6rjade de en intensiv brevv\u00e4xling och sakta men s\u00e4kert b\u00f6rjade romantiken spira. Det var som att distansen mellan dem gjorde deras band \u00e4n starkare. Och en dag fr\u00e5gade Hans om Lin ville komma till Sverige \u2013 och stanna.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag var lockad, men samtidigt var jag v\u00e4ldigt os\u00e4ker. Vi hade trots allt inte tr\u00e4ffats s\u00e5 mycket. Jag visste inte mycket om honom och inte mycket om Sverige. Jag trivdes bra i Bangkok, jag hade ett bra jobb och d\u00e4r fanns min familj och alla mina v\u00e4nner \u2013 men samtidigt ville jag g\u00f6ra n\u00e5got annat med mitt liv. S\u00e5 till sist best\u00e4mde jag mig f\u00f6r att \u00e5ka, ber\u00e4ttar Lin.<\/p>\n

\u2002Det pirrade i magen n\u00e4r hjulen slog i landningsbanan p\u00e5 Arlanda och Lin f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen s\u00e5g det ok\u00e4nda landet i norr.<\/p>\n

\u2013\u2002Visst var jag nerv\u00f6s. Men redan fr\u00e5n b\u00f6rjan k\u00e4ndes det v\u00e4ldigt bra. Hans kom och m\u00f6tte mig p\u00e5 flygplatsen och allt verkade vara s\u00e5 v\u00e4lordnat och lugnt och stilla, inte alls som i Bangkok d\u00e4r det \u00e4r m\u00e4nniskor och bilar \u00f6verallt. Vi gick p\u00e5 promenad i Kungstr\u00e4dg\u00e5rden i Stockholm och jag minns att tulpanerna precis hade slagit ut och allt var v\u00e4ldigt fint. Hans tog hand om mig och det k\u00e4ndes v\u00e4ldigt tryggt. Allt f\u00f6ll p\u00e5 plats.<\/p>\n

\u2002Lin v\u00e4xte upp i en liten by 45 mil fr\u00e5n Bangkok. Hennes f\u00f6r\u00e4ldrar var fattiga risb\u00f6nder och Lin skickades hemifr\u00e5n som tolv\u00e5ring och b\u00f6rjade jobba p\u00e5 en fabrik f\u00f6r att hj\u00e4lpa till att f\u00f6rs\u00f6rja familjen. Tidigt i livet l\u00e4rde hon sig att klara sig sj\u00e4lv och ta vara p\u00e5 de m\u00f6jligheter som uppst\u00e5r.<\/p>\n

\u2002Kanske var det ocks\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r hon snabbt k\u00e4nde sig hemma i sitt nya hemland, trots de enorma kontraster det nya livet inneh\u00f6ll.<\/p>\n

 <\/p>\n

Sorg och lycka<\/strong><\/p>\n

Ett \u00e5r efter att Lin hade kommit till Sverige \u2013 i november 2003 \u2013 \u00e5kte hon och Hans tillbaka till Thailand d\u00e4r de gifte sig, med familj och v\u00e4nner n\u00e4rvarande. Och f\u00f6r sex \u00e5r sedan f\u00f6ddes Jonathan, Lins och Hans son. Till\u00f6kningen kom ungef\u00e4r samtidigt som b\u00e5de Lins och Hans mammor dog.<\/p>\n

\u2013\u2002Det var en s\u00e5 konstig tid. Sorg och lycka, allt samtidigt.<\/p>\n

\u2002Numera \u00e4r Lin en mycket framg\u00e5ngsrik sm\u00e5f\u00f6retagare. I flera \u00e5r jobbade hon som st\u00e4derska p\u00e5 ett f\u00f6retag i Karlshamn, men efter att Jonathan f\u00f6ddes startade hon Franks st\u00e4d, p\u00e5hejad av Hans som ocks\u00e5 hj\u00e4lper till med f\u00f6retagets pappersarbete.<\/p>\n

\u2013\u2002Det g\u00e5r j\u00e4ttebra, \u00e4ven om det \u00e4r mycket jobb. Vi har fyra anst\u00e4llda. Vi har vuxit lugnt och stilla, precis som vi best\u00e4mde fr\u00e5n b\u00f6rjan, s\u00e4ger Lin.<\/p>\n

\u2002Nu har Lin och Hans varit tillsammans i elva \u00e5r.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag trivs v\u00e4ldigt bra i Sverige och inte minst i Karlshamn, s\u00e4ger Lin. H\u00e4r \u00e4r inte s\u00e5 stort utan alla k\u00e4nner alla. Visst saknar jag min familj och mina gamla v\u00e4nner ibland, men en g\u00e5ng om \u00e5ret \u00e5ker vi till Thailand och h\u00e4lsar p\u00e5.<\/p>\n

\u2002Och d\u00e5 h\u00e4nder det v\u00e4l, f\u00e5r man gissa, att Lin bjuder p\u00e5 en guidad tur genom Bangkok \u2013 f\u00f6r gamla minnens skull\u2026<\/p>\n

 <\/p>\n

\"K\u00e4rleken <\/p>\n

LIN OCH HANS FRANK<\/strong><\/p>\n

\u00c5LDER:<\/strong> 38 respektive 56 \u00e5r.<\/p>\n

FAMILJ: <\/strong>Gemensamma sonen Jonathan, 6 \u00e5r. Lin har pappa och tv\u00e5 br\u00f6der i Thailand, Hans har barnen Felix, Linnea, och Denize fr\u00e5n ett tidigare \u00e4ktenskap.<\/p>\n

YRKE: <\/strong>Linn driver f\u00f6retaget Franks st\u00e4d med fyra anst\u00e4llda. Hans driver en butik p\u00e5 \u00d6land.<\/p>\n

BOR: <\/strong>Villa i Karlshamn.<\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ingen kan veta vad som v\u00e4ntar runt h\u00f6rnet, det kan Lin skriva under p\u00e5\u2026 Aldrig kunde hon ju ana vad guideturen f\u00f6r en fr\u00e4mling i hemstaden Bangkok skulle leda till!<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":622854,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-622853","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-11 00:01:41","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/622853","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=622853"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/622853\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/622854"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=622853"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=622853"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=622853"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}