{"id":622840,"date":"2013-10-07T07:00:00","date_gmt":"2013-10-07T07:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20131007\/per-var-dod-i-20-minuter-det-ar-ett-mirakel-att-jag-klarade-mig\/"},"modified":"2016-05-15T11:29:25","modified_gmt":"2016-05-15T11:29:25","slug":"per-var-dod-i-20-minuter-det-ar-ett-mirakel-att-jag-klarade-mig","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20131007\/per-var-dod-i-20-minuter-det-ar-ett-mirakel-att-jag-klarade-mig\/","title":{"rendered":"Per var d\u00f6d i 20 minuter: “Det \u00e4r ett mirakel att jag klarade mig”"},"content":{"rendered":"
\n
\n

\"Per<\/p>\n

Efter bara tre veckor kom han hem till sin familj igen; sambon Kajsa och s\u00f6nerna Kalle (l\u00e4ngst till v\u00e4nster) och Oskar.<\/span><\/p>\n

 <\/p>\n

“Vad g\u00f6r han d\u00e4r?”. Det var det f\u00f6rsta Kajsa, 37, t\u00e4nkte n\u00e4r hon s\u00e5g Per ligga framstupa p\u00e5 badrumsgolvet.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag k\u00e4nde ingen panik, f\u00f6rklarar hon. Men undrade “Vad \u00e4r det h\u00e4r? Epilepsi?”.<\/p>\n

\u2002Vi sitter vid k\u00f6ksbordet i familjens hus i Valbo. Per, 50, minns sj\u00e4lv i princip inget av den d\u00e4r kv\u00e4llen i mars 2011 d\u00e5 hans hj\u00e4rta pl\u00f6tsligt stannade. Men han s\u00e4ger med ett litet leende, v\u00e4nd mot Kajsa:<\/p>\n

\u2013\u2002Min sekreterare vet allt. Jag kan sitta och lyssna ett tag.
Och s\u00e5 b\u00f6rjar Kajsa ber\u00e4tta om en kv\u00e4ll som kunde ha slutat betydligt mer tragiskt \u00e4n vad den gjorde. En kv\u00e4ll som Kajsa t\u00e4nkt g\u00e5 p\u00e5 en konsert tillsammans med grannen Anna.<\/p>\n

\u2013\u2002Det \u00e4r s\u00e4llan vi bangar, men det var v\u00e4l n\u00e5gon mening med det, konstaterar hon. F\u00f6rst\u00e5 om vi hade \u00e5kt\u2026 D\u00e5 hade Per varit ensam hemma med grabbarna.<\/p>\n

\u2002Ist\u00e4llet satt Kajsa och Per med sina pojkar Kalle, 10, och Oskar, 6, och tittade p\u00e5 Earth Hour. Det var som vilken l\u00f6rdagskv\u00e4ll som helst.<\/p>\n

 <\/p>\n

L\u00e5g p\u00e5 badrumsgolvet<\/strong><\/p>\n

En stund senare nattade Kajsa och Per varsin kille och Kajsa gick sedan ner p\u00e5 bottenv\u00e5ningen.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag pysslade med tevattnet och funderade p\u00e5 vilken film vi skulle se, minns hon. Klockan var strax f\u00f6re tio n\u00e4r jag h\u00f6rde en sm\u00e4ll fr\u00e5n \u00f6verv\u00e5ningen.<\/p>\n

\u2002Hon ser p\u00e5 Per och l\u00e4gger till:<\/p>\n

\u2013\u2002Jag t\u00e4nkte: “Ungarna har ju just somnat, vad h\u00e5ller han p\u00e5 med nu?”.<\/p>\n

\u2002Kajsa satte p\u00e5 TV:n men i n\u00e4sta sekund h\u00f6rde hon ett grymtande l\u00e4te fr\u00e5n \u00f6verv\u00e5ningen. Hon sprang upp f\u00f6r trappan i ett huj!<\/p>\n

\u2002Och d\u00e4r p\u00e5 badrumsgolvet l\u00e5g Per.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag ruskade om honom men fick ingen kontakt. Jag h\u00e4mtade telefonen och ringde 112. Kvinnan som svarade fr\u00e5gade hur Per andades och jag fick instruktioner om vad jag skulle g\u00f6ra, att jag f\u00f6rst skulle v\u00e4nda honom \u00f6ver p\u00e5 rygg.<\/p>\n

Men Kajsa lyckades inte v\u00e4nda honom p\u00e5 honom och pl\u00f6tsligt slutade Per att andas helt.<\/p>\n

\u2013\u2002Han blev f\u00f6rst bl\u00e5 och sedan bl\u00e5svart. Jag trodde att det var \u00f6ver, nu kommer han att d\u00f6\u2026<\/p>\n

\u2013\u2002Jag ville ringa p\u00e5 hj\u00e4lp, men kvinnan p\u00e5 SOS sade att jag inte fick l\u00e4gga p\u00e5, att jag m\u00e5ste v\u00e4nda honom! Jag k\u00e4nde mig helt maktl\u00f6s.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Per<\/p>\n

Per och Kajsa med den fotodagbok som IVA gjorde \u00e5t Per s\u00e5 att han skulle se vad som h\u00e4nt n\u00e4r han l\u00e5g neds\u00f6vd. “Jag \u00e4r otroligt tacksam \u00f6ver den v\u00e5rd jag f\u00e5tt. De var fantastiska p\u00e5 sjukhuset, s\u00e4ger han.<\/span><\/p>\n

 <\/p>\n

Dra upp kalsongerna!<\/strong><\/p>\n

Kajsa k\u00e4mpade och k\u00e4mpade och fick n\u00e4stan runt Per, men s\u00e5 tappade hon greppet.<\/p>\n

\u2013\u2002D\u00e5 fick jag panik och lade p\u00e5. Klick. Men s\u00e5 ensam jag k\u00e4nde mig n\u00e4r jag precis lagt p\u00e5\u2026<\/p>\n

Men Kajsa visste vem hon skulle ringa efter hj\u00e4lp; grannen Anna. “Kom fort, han d\u00f6r!”, skrek Kajsa i telefonen och det tog bara tv\u00e5-tre sekunder innan Anna kom springande barfota \u00f6ver sn\u00f6n med sin man Peter.<\/p>\n

\u2002Blixtsnabbt hj\u00e4lptes de \u00e5t att v\u00e4nda p\u00e5 Per och Anna, som jobbat som undersk\u00f6terska, satte genast ig\u00e5ng med hj\u00e4rt- och lungr\u00e4ddning. Hon k\u00e4mpade i rasande takt i minst tio minuter men till slut gick Pers ansiktsf\u00e4rg fr\u00e5n bl\u00e5svart till gr\u00e5.<\/p>\n

\u2002Kajsa skrattar till.<\/p>\n

\u2013\u2002Mitt i kaoset, n\u00e4r vi h\u00f6rde att ambulansen kom, s\u00e5 sade Anna: “Kajsa, dra upp Pers kalsonger! Nu kommer de!” Han hade ju st\u00e5tt och pinkat n\u00e4r han f\u00f6ll omkull.<\/p>\n

\u2002Ambulanssjukv\u00e5rdarna tog hand om Per men Kajsa tyckte det k\u00e4ndes som en evighet innan det blev dags att \u00e5ka till sjukhuset.<\/p>\n

\u2013 Jag t\u00e4nkte att allt skulle bli bra, bara vi kom fram till sjukhuset, men n\u00e4r vi v\u00e4l kom fram tog en av ambulanssjukv\u00e5rdarna tag i mig och uppmanade mig att inte ge upp hoppet.<\/p>\n

\u2002Kajsa ber\u00e4ttar att hon denna natt f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen h\u00f6rde talas om “pl\u00f6tsligt hj\u00e4rtstopp”. Man kunde inte hitta n\u00e5gon medicinsk f\u00f6rklaring till varf\u00f6r det drabbat Per och inte heller s\u00e4ga hur utg\u00e5ngen skulle bli.<\/p>\n

 <\/p>\n

Vem \u00e4r han nu?<\/strong><\/p>\n

Fram\u00e5t morgonen \u00e5kte Kajsa hem igen. Kalle och Oskar sov fortfarande och hon hade \u00e5ngest \u00f6ver vad hon skulle s\u00e4ga till dem.<\/p>\n

\u2013\u2002Men jag best\u00e4mde mig f\u00f6r att s\u00e4ga som det var. Jag s\u00e5g att de blev ledsna och sk\u00e4rrade. Jag fr\u00e5gade Oskar om han f\u00f6rst\u00e5tt vad jag sagt. “Ja, pappa \u00e4r p\u00e5 sjukhuset. Vi f\u00e5r se om han kommer hem”, svarade han.<\/p>\n

\u2002Dagarna gick. Man ville f\u00f6rs\u00f6ka v\u00e4cka Per som var neds\u00f6vd, men komplikationer uppstod. Men slutligen fick Kajsa det lugnande beskedet att Per skulle \u00f6verleva.<\/p>\n

\u2013\u2002Det var en otrolig k\u00e4nsla! Men l\u00e4karna sade \u00e4ven att jag m\u00e5ste r\u00e4kna med att hj\u00e4rnan p\u00e5verkats, s\u00e5 jag f\u00f6rklarade f\u00f6r pojkarna att pappa kanske inte skulle vara exakt som tidigare. Kalle, klok som han \u00e4r, svarade: “Det spelar ingen roll hur han \u00e4r, bara han \u00f6verlever och kommer hem”.<\/p>\n

\u2002Det blev helg igen och n\u00e4r Pers syster Lena \u00e5kte in till sjukhuset p\u00e5 l\u00f6rdagskv\u00e4llen vaknade Per.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag var otroligt nerv\u00f6s n\u00e4r jag kom till sjukhuset, jag visste ju inte vem jag skulle m\u00f6ta. Det f\u00f6rsta ord som Per yttrade var “pojkarna”. “Det \u00e4r bra med dem” svarade jag men han trodde mig inte.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag hade en h\u00e4rlig narkosfylla, s\u00e4ger Per och skrattar. Min bild av verkligheten var fylld av robotar och utomjordingar.<\/p>\n

\u2002Men redan dagen d\u00e4rp\u00e5 f\u00f6rstod Kajsa att den gamle Per var tillbaka.<\/p>\n

\u2013\u2002Du var d\u00e4r, s\u00e4ger hon v\u00e4nd mot Per. Jag k\u00e4nde en s\u00e5dan l\u00e4ttnad, vi pratade om grabbarna och du var helt klar i huvudet.<\/p>\n

 <\/p>\n

Nya insikter<\/strong><\/p>\n

Och knappt tre veckor senare var Per hemma igen och i stort sett \u00e5terst\u00e4lld. L\u00e4karna kallar det f\u00f6r ett mirakel.<\/p>\n

\u2013\u2002Fast det dr\u00f6jde ett halv\u00e5r, minst, innan jag k\u00e4nslom\u00e4ssigt b\u00f6rjade f\u00f6rst\u00e5 vad jag varit med om, s\u00e4ger Per. Och ibland kommer det \u00f6ver mig att man kan d\u00f6 n\u00e4r som helst, d\u00e5 kan jag k\u00e4nna d\u00f6ds\u00e5ngest.<\/p>\n

\u2002Han g\u00f6r en paus innan han till\u00e4gger:<\/p>\n

\u2013\u2002M\u00e5nga fr\u00e5gar vad man ser n\u00e4r man \u00e4r d\u00f6d.<\/p>\n

\u2013\u2002”Inte ett dyft” brukar du s\u00e4ga, fyller Kajsa i.<\/p>\n

\u2013\u2002Nej, bara m\u00f6rker. Att vara h\u00e4r \u00e4r livet \u00e4r det som \u00e4r det viktiga, konstaterar Per. Sedan \u00e4r jag kanske inte proffs p\u00e5 att alltid t\u00e4nka s\u00e5.<\/p>\n

Kajsa f\u00f6rklarar att hon f\u00f6rst och fr\u00e4mst vill ber\u00e4tta om vad som h\u00e4nde Per f\u00f6r att ingjuta mod i andra att v\u00e5ga ingripa.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag vill belysa vikten av hj\u00e4rt- och lungr\u00e4ddning. Man fick ju l\u00e4ra sig i skolan p\u00e5 en docka, men n\u00e4r det verkligen h\u00e4nder att n\u00e5gon ramlar ihop s\u00e5 tror att m\u00e5nga inte v\u00e5gar ingripa eftersom de inte vet hur man g\u00f6r. Men allt man g\u00f6r \u00e4r en bonus, allt hj\u00e4lper. Det viktigaste \u00e4r att h\u00e5lla ig\u00e5ng cirkulationen. Det \u00e4r ju tack vare att Anna orkade s\u00e5 l\u00e4nge som det gick s\u00e5 bra.<\/p>\n

\u2002Hon blir tyst en stund.<\/p>\n

\u2013\u2002Men jag ber\u00e4ttar ocks\u00e5 f\u00f6r att p\u00e5minna mig sj\u00e4lv om hur sk\u00f6rt livet \u00e4r. Det \u00e4r s\u00e5 l\u00e4tt att gl\u00f6mma bort trots allt som h\u00e4nt, \u00e4ven jag beh\u00f6ver bli p\u00e5mind.<\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Pl\u00f6tsligt, utan f\u00f6rvarning, stannade Pers hj\u00e4rta. Kajsa fann honom livl\u00f6s p\u00e5 badrumsgolvet. Det tog \u00f6ver tjugo minuter innan han kunde andas igen, men han klarade sig helt och utan hj\u00e4rnskador. \u2013\u2002Det \u00e4r ett mirakel, s\u00e4ger l\u00e4karna.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":622841,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-622840","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-11 01:37:54","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/622840","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=622840"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/622840\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/622841"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=622840"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=622840"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=622840"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}