{"id":622833,"date":"2013-10-10T08:00:00","date_gmt":"2013-10-10T08:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20131010\/mikael-niemi-jag-skamdes-for-att-jag-ville-bli-forfattare\/"},"modified":"2016-05-15T11:29:35","modified_gmt":"2016-05-15T11:29:35","slug":"mikael-niemi-jag-skamdes-for-att-jag-ville-bli-forfattare","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20131010\/mikael-niemi-jag-skamdes-for-att-jag-ville-bli-forfattare\/","title":{"rendered":"Mikael Niemi: Jag sk\u00e4mdes f\u00f6r att jag ville bli f\u00f6rfattare!"},"content":{"rendered":"
\n

\n\t\tCitat ur boken "Popul\u00e4rmusik fr\u00e5n Vittula"\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

Vi var ingenting<\/em>.<\/p>\n

“Vi hade de s\u00e4msta resultaten p\u00e5 standardproven i hela riket. Vi hade inget bordsskick. Vi hade m\u00f6ssan p\u00e5 oss inomhus. Vi plockade aldrig svamp, undvek gr\u00f6nsaker och hade aldrig kr\u00e4ftskivor. Vi kunde inte konversera, inte deklamera, inte sl\u00e5 in presenter eller h\u00e5lla tal. Vi gick med t\u00e5rna ut\u00e5t. Vi br\u00f6t p\u00e5 finska utan att vara finnar. Vi br\u00f6t p\u00e5 svenska utan att vara svenskar. Vi var ingenting.” <\/em><\/p>\n

(Ur Popul\u00e4rmusik fr\u00e5n Vittula<\/em>)<\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n

\n\t\tCitat ur boken "Popul\u00e4rmusik fr\u00e5n Vittula" del 2\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

Bokl\u00e4sandets d\u00e5rskap<\/em><\/p>\n

“Det farligaste, det han mest av allt ville varna f\u00f6r, den enskilda faktor som s\u00e4nt hela kompanier av unga stackare in i d\u00e5rskapens dimmor, var dock bokl\u00e4sningen. Denna ovana hade \u00f6kat under den senaste generationen, och farsan var outs\u00e4gligt tacksam f\u00f6r att jag hittills inte visat s\u00e5dana tendenser. Sinnessjukhusen var \u00f6verfyllda av folk som hade l\u00e4st f\u00f6r mycket”. <\/em>(Ur Popul\u00e4rmusik fr\u00e5n Vittula<\/em>.)<\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n
\n

\"Mikael<\/p>\n

Mikael gillar att fj\u00e4llvandra. Han tog med sina s\u00f6ner en sommar f\u00f6r att komma n\u00e4rmre dem. Och f\u00f6r att de skulle komma fr\u00e5n sina gameboys och Ipads.<\/span><\/p>\n

 <\/p>\n

Den dagliga joggingrundan g\u00e5r l\u00e4ngs samma \u00e4lv som han ser fr\u00e5n sitt skrivarf\u00f6nster.<\/p>\n

\u2002Den har blivit som en kompis. Jag brukar s\u00e4ga: “Hej p\u00e5 dig, \u00e4lven” eller “V\u00e4rst vad du ser l\u00e5g ut idag.” Till slut var jag helt enkelt tvungen att skriva en bok d\u00e4r vatten spelar huvudrollen. Bytte till och med kulspetspennan mot en med bl\u00e5tt bl\u00e4ck f\u00f6r att f\u00e5 in den r\u00e4tta k\u00e4nslan.<\/p>\n

\u2002Ty en bok kan i sanning f\u00f6das p\u00e5 olika s\u00e4tt. Popul\u00e4rmusik i Vittula<\/em> tog spj\u00e4rn mot f\u00f6rsta g\u00e5ngen Mikael h\u00f6rde Beatles Rock\u00b4n\u00b4roll music<\/em> p\u00e5 kompisens grammofon. F\u00f6rst ett ljud som av stekt fl\u00e4sk n\u00e4r n\u00e5len hittade sp\u00e5ret. Sedan en explosion som f\u00f6r alltid skulle f\u00f6r\u00e4ndra hans liv.<\/p>\n

\u2002Ja, en hel v\u00e4rlds, kan man n\u00e4stan s\u00e4ga, 31 l\u00e4nder har hittills k\u00f6pt romanen. Senast fick Mikael Niemi fara till Vitryssland och leka kurrag\u00f6mma med en skeptisk regim f\u00f6r att hans nyvunna fans skulle f\u00e5 ett signerat exemplar.<\/p>\n

\u2013\u2002Situationen var m\u00e4rklig. Boken hade inget officiellt tillst\u00e5nd att s\u00e4ljas, eftersom den var p\u00e5 vitryska, oppositionens spr\u00e5k. D\u00e4remot var det okej att ge bort den. Alla som st\u00e4llde en fr\u00e5ga efter mitt f\u00f6redrag fick den i pris.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Mikael<\/p>\n

Att f\u00e5 fram\u00e5ng som f\u00f6rfattare kan j\u00e4mf\u00f6ras med att f\u00e5 en lax p\u00e5 kroken!<\/span><\/p>\n

 <\/p>\n

Pepprades med kulor<\/strong><\/p>\n

Men \u00e4ven musikaliskt \u00e4r han fortfarande skakad, n\u00e4stan st\u00f6rd. F\u00f6rs\u00f6ker tappert hitta de r\u00e4tta ackorden p\u00e5 elgitarren n\u00e4r det stundar \u00e5rlig \u00e4lgfest med k\u00f6ttsoppa med jaktlaget. V\u00e5rdar \u00f6mt autografen han fick som tolv\u00e5ring av Janne Schaffer. Tar till och med trumlektioner mellan skriv- och l\u00f6ppassen.<\/p>\n

\u2013\u2002J\u00e4kligt kul att sitta d\u00e4r och hamra. Fast lite knepigt med en gammal h\u00f6rselskada jag har p\u00e5 v\u00e4nster \u00f6ra. Allt knallande med b\u00f6ssan, du vet.<\/p>\n

\u2002Nej, Mikael Niemi blev varken styv i korken eller bytte vanor av framg\u00e5ngen. \u00d6dmjukare k\u00e4ndis (eller “s\u00e4ndis” som man s\u00e4ger i Pajala) \u00e4r sv\u00e5r att hitta. Kan tala med \u00f6mhet om alkoholisterna, de psyksjuka och ungkarlarna som aldrig fick n\u00e5gon familj. Sin egen framg\u00e5ng j\u00e4mf\u00f6r han med att f\u00e5 en j\u00e4ttelax p\u00e5 kroken: “Det kr\u00e4vs skickligt handlag, men framf\u00f6r allt tur”. Log generat n\u00e4r politikerna tyckte det var h\u00f6g tid att d\u00f6pa en av Pajalas gator till “Mikael Niemis v\u00e4g.”<\/p>\n

\u2013\u2002Visst, den dagen jag \u00e4r d\u00f6d, inte f\u00f6rr. Fast med min magra kropp vore jag nog mera l\u00e4mplig som fyllnadsmaterial i en v\u00e4gbula.<\/p>\n

\u2002Skrattar han r\u00e5tt och visar att det mustiga spr\u00e5ket inte bara sitter p\u00e5 boksidorna. Han \u00e4r sj\u00e4lv som en litter\u00e4r figur, en 53-\u00e5rig Bombi Bitt, senig som en vidja, slagf\u00e4rdig som en bj\u00f6rn och med ett v\u00e4nligt leende p\u00e5 de blodtunna l\u00e4pparna. Pl\u00f6jer varje dag i l\u00f6parskor l\u00e4ngs Fittmyren, sitt gamla slagf\u00e4lt, genar f\u00f6rbi gympasalen d\u00e4r “tissarna skumpade som mj\u00f6ls\u00e4ckar” och passerar reningsverket d\u00e4r “dunkarna kunde puttra i fred medan j\u00e4stdoften doldes av kloakod\u00f6rerna”.<\/p>\n

\u2002Pajala \u00e4r knappast st\u00f6rre \u00e4n att den som bor i norr kan k\u00e4nna lukten n\u00e4r n\u00e5gon l\u00e4gger en fj\u00e4rt vid s\u00f6dra infarten. 76 kilo Niemi \u00e4r v\u00e4ltr\u00e4nad som en jaktdrever och avverkar hela orten p\u00e5 tre minuter ungef\u00e4r. Sen tar han v\u00e4gen \u00f6ver bron och f\u00f6rsvinner mellan granarna, precis d\u00e4r han en g\u00e5ng pepprades med luftgev\u00e4rskulor “mot arsle och l\u00e5r”.<\/p>\n

\u2013\u2002Och d\u00e4r borta vid andra bron ligger k\u00e5ken d\u00e4r jag f\u00f6rs\u00f6kte baxa in en 100-kiloskarl i taxi och han svimmade rakt i sn\u00f6n. Det var d\u00e5 jag radade upp fyllegubbarna med sina vaxbleka kranier i soffan, tog pulsen och fr\u00e5gade pappa: “\u00c4r dom d\u00f6da?”<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Mikael<\/p>\n

Efter champagneruset i storstaden \u00e4r det sk\u00f6nt att komma hem till tystnaden och lugnet, tycker Mikael.<\/span><\/p>\n

 <\/p>\n

Pajala reste sig<\/strong><\/p>\n

F\u00f6r allt i genombrottsromanen har h\u00e4nt – och kanske \u00e4nd\u00e5 inte. R\u00e5ttjakten med de j\u00e4sande liken i tunnan f\u00f6rekom i verkligheten, det kan Polcirkelns Piraten s\u00e4tta sina \u00e4lskade l\u00f6parskidor p\u00e5.<\/p>\n

\u2002Det viktiga \u00e4r att Popul\u00e4rmusik fr\u00e5n Vittula<\/em> gjorde oss alla till norrl\u00e4nningar. En d\u00f6ende h\u00e5la vid v\u00e4rldens \u00e4nde fick ny muskelkraft tack vare en tr\u00e5dsmal f\u00f6rfattare. Fortfarande trotsar turister myggsv\u00e4rmarna f\u00f6r att titta n\u00e4rmare p\u00e5 den v\u00e4rld d\u00e4r hembr\u00e4nningsapparaterna puttrar i kapp med bastuaggregaten.<\/p>\n

\u2013\u2002Kanske trodde jag en och annan ortsbo skulle bli f\u00f6rbannad, s\u00e4ger Mikael Niemi. I st\u00e4llet m\u00f6tte jag n\u00e5n sorts stolthet. “\u00c4r jag med i boken ocks\u00e5?” “Ja, det \u00e4r ju du som tappar tandprotesen p\u00e5 f\u00f6delsedagskalaset!” “Jas\u00e5, jaha…” Jag tror jag klarade mig f\u00f6r att jag bor h\u00e4r, inte skriver fr\u00e5n sidan om.<\/p>\n

\u2002Men visst blev en del avundsjuka.<\/p>\n

\u2013\u2002Jo, det vore v\u00e4l konstigt annars. Det finns alltid folk som blandar ihop k\u00e4rlek med bekr\u00e4ftelse. De som g\u00e5r omkring och l\u00e4ngtar efter att sj\u00e4lva bli \u00e4lskade och f\u00e5 en klapp p\u00e5 axeln: “Fan vad du \u00e4r bra!” Fast h\u00e4r uppe \u00e4r m\u00e5nga snarare tv\u00e4rtom. Det finns folk som har slagit bakut n\u00e4r jag har velat \u00f6verr\u00e4cka en blomma p\u00e5 ett \u00e5rsm\u00f6te: “Aldrig i livet, d\u00e5 kommer jag inte!!”<\/p>\n

 <\/p>\n

En ot\u00e4ck historia<\/strong><\/p>\n

“Tornedalingar teg i 300 \u00e5r” skrev n\u00e5gon som menade att det var en sensation att trakten kunde producera en bok s\u00e5 full av ber\u00e4ttargl\u00e4dje men sanningen var att tornedalingen inte ens l\u00e4ste<\/em> b\u00f6cker.<\/p>\n

\u2013\u2002Farsan var den f\u00f6rste i sin sl\u00e4kt som pl\u00f6jde romaner. V\u00e4lfyllda bokhyllor var n\u00e5got ovanligt. Den som ville in i litteraturen fick k\u00e4mpa h\u00e5rt.<\/p>\n

\u2002Det muntliga ber\u00e4ttandet var d\u00e4remot h\u00f6gt ansett. Mikael Niemi fick som barn sitta med vid l\u00e4gerelden. D\u00e4r l\u00e4rde han sig att h\u00e5lla k\u00e4ft, att slipa dramaturgin tills han verkligen hade n\u00e5t att ber\u00e4tta.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag var ett stillsamt in\u00e5tv\u00e4nt barn. Fruktansv\u00e4rt blyg f\u00f6r tjejer. Br\u00f6t inte ben och armar i kroppen som alla andra. Men min fantasi var enorm. Det f\u00f6rsta jag skrev var en liten saga om en kille som m\u00f6tte en nallebj\u00f6rn, tror jag. Sen minns jag en annan om en massa fiskyngel som blev upp\u00e4tna en efter en. Jag hade gjort en teckning p\u00e5 en g\u00e4dda i vassen och ett litet, litet yngel som just skulle till att slukas. Till slut var det bara en enda fisk kvar. Men d\u00e5 fick den i sin tur massa nya yngel och s\u00e5 slutade sagan. “Och vill ni veta vad som h\u00e4nde dem, s\u00e5 \u00e4r det bara att l\u00e4sa fr\u00e5n b\u00f6rjan igen!” Det d\u00e4r sista hade jag snott n\u00e5gonstans, det \u00e4r jag s\u00e4ker p\u00e5.<\/p>\n

\u2002\u00c4nd\u00e5 dr\u00f6jde det l\u00e4nge innan han v\u00e5gade avsl\u00f6ja att han n\u00e4rde f\u00f6rfattarplaner.<\/p>\n

\u2013\u2002Yrket var f\u00f6r abstrakt. Gick liksom inte att greppa f\u00f6r vanligt folk. Det var lika pinsamt som att s\u00e4ga “operas\u00e5ngare”.<\/p>\n

\u2002Som ton\u00e5ring hade han suttit p\u00e5 bussen n\u00e4r en yngre grabb pl\u00f6tsligt b\u00f6rjade sjunga juls\u00e5nger i baks\u00e4tet. Det var Peter Mattei, den blivande operastj\u00e4rnan. Kanske f\u00f6ddes n\u00e5got d\u00e4r, menar Mikael Niemi. F\u00f6r om en pojkvasker p\u00e5 en buss v\u00e5gade bryta normen, varf\u00f6r inte han sj\u00e4lv?<\/p>\n

\u2013\u2002P\u00e5 mina skrivarkurser l\u00e4rde jag mig att det s\u00e4llan \u00e4r de mest beg\u00e5vade som fortsatte. Det kr\u00e4vs en fram\u00e5tanda f\u00f6r att bli f\u00f6rfattare. Kanske en d\u00f6ds\u00e5ngest ocks\u00e5, ett slags behov av att s\u00e4tta sp\u00e5r, vem vet? Det \u00e4r som husbyggarivern hos farsan och farfar. N\u00e4r man \u00e4r borta, finns det i alla fall n\u00e5got bevis kvar p\u00e5 ens h\u00e4nders verk… Kanske \u00e4r det precis samma drift som fick n\u00e5gon att f\u00f6r 800 \u00e5r sen sl\u00e5 sig ner h\u00e4r i mygghelvetet?<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Mikael<\/p>\n

“Hej p\u00e5 dig \u00e4lven!”, brukar Petter Karlsson s\u00e4ga. Eller: “V\u00e4rst vad du ser l\u00e5g ut idag”. \u00c4lven har blivit som en kompis.<\/span><\/p>\n

 <\/p>\n

Fr\u00e5n damm till flod<\/strong><\/p>\n

Den senaste boken Fallvatten<\/em> skrevs i ett rasande tempo, s\u00e4ger han. Historien om dagen d\u00e5 Lule\u00e4lven spr\u00e4nger sina vallar och f\u00f6rvandlas till en syndaflod, full av d\u00f6d och \u00e5ngest, plitades ner i medvetet korthuggna meningar.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag skulle ha kallat det ett Hemingwayspr\u00e5k om karln inte hade varit s\u00e5 \u00f6verl\u00e4gsen mig. Men det finns en scen n\u00e4r en man blir inst\u00e4ngd i en Saab under vattnet som n\u00e4stan gjorde mig andf\u00e5dd n\u00e4r jag skrev den.<\/p>\n

Men varf\u00f6r anv\u00e4nder han fortfarande kulspetspenna?<\/p>\n

\u2013\u2002D\u00e5 kan jag jobba var jag vill, det brusar inte fr\u00e5n n\u00e5n h\u00e5rddisk och pennan h\u00e4nger sig aldrig. Och noll sekunders uppstartning j\u00e4mf\u00f6rt med den j\u00e4vla datorn. Fast jag har faktiskt f\u00f6rnyat tekniken p\u00e5 sistone.<\/p>\n

\u2002Jas\u00e5?<\/p>\n

-\u2013\u2002Ja, numera skriver jag p\u00e5 rena vita ark, inte linjerade…<\/p>\n

Att skriva om en flodv\u00e5g var n\u00e5got som l\u00e4nge v\u00e4ntat p\u00e5 att bli skrivet.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag var snarare f\u00f6rv\u00e5nad att ingen gjort det tidigare. Bara h\u00e4romdagen r\u00e5kade jag rota i gamla papper och ins\u00e5g att jag hade gjort ett utkast redan \u00e5r 2000, f\u00f6re Popul\u00e4rmusik<\/em>… D\u00e5 hette den Dammen<\/em>.<\/p>\n

\u2002Tsunamin i Thailand, men kanske \u00e4nnu mer tsunamin i Japan f\u00f6rra \u00e5ret, gav inspiration<\/p>\n

\u2013\u2002Men ocks\u00e5 Estonia l\u00e5g d\u00e4r och sp\u00f6kade, tror jag. Jag fascineras av kontraster, av hur samma vatten som kan ligga spegelblankt eller ge oss str\u00f6mmen till l\u00e4slampan kan f\u00f6rvandlas till en m\u00f6rdande, obeveklig kraft, en Guds vrede. Min fru f\u00f6rst\u00e5r det h\u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n m\u00e5nga andra. Hon \u00e4r fr\u00e5n Holland. V\u00e4xte upp med alla ber\u00e4ttelser om n\u00e4r havet br\u00f6t igenom vallarna och folk flydde till kullarna d\u00e4r kyrkorna l\u00e5g.<\/p>\n

 <\/p>\n

Skilda v\u00e4rldar<\/strong><\/p>\n

Pressen att skriva \u00e4nnu en b\u00e4sts\u00e4ljare finns d\u00e4r, men mest inifr\u00e5n honom sj\u00e4lv, inte fr\u00e5n andra.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag har aldrig l\u00e4st om Popul\u00e4rmusik<\/em>\u2026, bara vissa delar, men \u00e4r v\u00e4ldigt glad och stolt \u00f6ver hur jag fick till det. Mina b\u00f6cker \u00e4r som mina barn: jag tycker om dem allihop. Men visst, det kanske inte \u00e4r en slump att jag l\u00e5ter den gamla boken drunkna i en scen i den nya. Jag kanske ville visa att det var dags att g\u00e5 vidare.<\/p>\n

\u2002Drygt en miljon s\u00e5lda exemplar g\u00f6r inte en f\u00f6rfattare ekonomisk oberoende men det gav honom en grund att st\u00e5 p\u00e5.<\/p>\n

\u2013\u2002Under ett \u00e5r kunde jag g\u00e5 p\u00e5 fester och vifta med champagneglas och det var roligt. I dag \u00e4r jag glad att jag \u00e4r tillbaka i tystnaden i mitt arbetsrum. Jag \u00e4r s\u00e5dan. Kan l\u00e4ngta efter fart och fl\u00e4kt, men tycker det \u00e4r v\u00e4ldigt sk\u00f6nt att sen f\u00e5 komma hem och bara sitta p\u00e5 ett \u00e4lgpass och glo.<\/p>\n

\u2002Ett \u00e5lderstecken, misst\u00e4nker han, och drar med handen l\u00e4ngs ett h\u00e5rf\u00e4ste som f\u00f6r varje \u00e5r kryper n\u00e4rmare nacken. N\u00e4r fan blir gammal blir han om inte religi\u00f6s, s\u00e5 i alla fall p\u00e5mind om sin egen d\u00f6dlighet.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag m\u00e4rker det n\u00e4r jag tar min dagliga l\u00f6prunda. Det blir inte samma tider som f\u00f6rr och det \u00e4r lite sorgligt. Samma sak med Vasaloppet. Numera \u00e5ker jag mest f\u00f6r st\u00e4mningen i starten, f\u00f6r de f\u00f6rsta adrenalinstinna kilometerna. Resten \u00e4r mest trist rutin, glasartade blickar och tystnad. Fast det h\u00e4nder att jag stolt betraktar medaljen av brons jag fick efter mitt tionde Vasalopp. Det \u00e4r nog glesbygdspojken i mig. H\u00e4r i Tornedalen har det alltid varit kroppen som dyrkats och beundrats. Det \u00e4r tack vare den man har f\u00e5tt mat p\u00e5 bordet. Att kunna st\u00e5 emot ensamhet och tristess, till och med fysisk sm\u00e4rta, blev ett ideal.<\/p>\n

 <\/p>\n

Queer i Tornedalen<\/strong><\/p>\n

Den nya generationen t\u00e4nker inte p\u00e5 samma s\u00e4tt och det oroar Mikael Niemi.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag \u00e4r r\u00e4dd att de med alla sina spel och datorer h\u00e5ller p\u00e5 att bygga om sina hj\u00e4rnor \u00e5t missbrukarh\u00e5ll. Det \u00e4r snabba kickar, mycket dopamin. Jag tog s\u00f6nerna p\u00e5 fj\u00e4llvandring i somras. Dels f\u00f6r att jag inser att de snart inte beh\u00f6ver pappa l\u00e4ngre, dels f\u00f6r att de skulle komma bort fr\u00e5n sina gameboys och Ipads. Det var fina dagar. Bara spritk\u00f6ket, t\u00e4ltet och en massa prat.<\/p>\n

\u2002Som pappa \u00e4r han f\u00f6r ot\u00e5lig och drivande ibland. Men mycket n\u00e4rvarande.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag jobbar ju faktiskt i v\u00e5rt eget hem.<\/p>\n

Och han kommer alltid att vara Pajala trogen s\u00e5 l\u00e4nge han har m\u00f6jlighet att resa bort och “tanka skallen med nya intryck”. Men l\u00e5nga vintrar \u00e4r kanske bara bra f\u00f6r arbetsdisciplinen.<\/p>\n

\u2013\u2002S\u00e5 \u00e4r det f\u00f6rst\u00e5s. Jag har alltid nya grejer p\u00e5 g\u00e5ng. Efter Fallvatten<\/em> skrev jag Tornedalens f\u00f6rsta queerpj\u00e4s och en gammal dr\u00e5parhistoria om en avl\u00e4gsen sl\u00e4kting till mig, Stor-Niila, som hamnade p\u00e5 L\u00e5ngholmen efter att ha slagit ihj\u00e4l en annan same p\u00e5 fyllan. Inte killen man ville ha hem p\u00e5 party direkt. Otrevlig typ med kort stubin.<\/p>\n

\u2002Motsatsen till sympatiske domedagsprofeten Niemi, allts\u00e5. Som dock avslutar intervjun med att p\u00e5peka att jag nog \u00e4nd\u00e5 gl\u00f6mde den viktigaste fr\u00e5gan av alla.<\/p>\n

\u2002Och den \u00e4r\u2026?<\/p>\n

\u2013\u2002Hur mycket mitt jaktlag fick i tilldelning i \u00e5r. Tolv vuxna \u00e4lgar…<\/p>\n

 <\/p>\n

MIKAEL NIEMI<\/strong><\/p>\n

F\u00d6DD<\/strong>: 13 augusti 1959 i Pajala.<\/p>\n

FAMILJ<\/strong>: Hustrun Eelkje Tuma, antropolog med holl\u00e4ndsk bakgrund, barnen Toivo, K\u00e5re, och Tanja. Pappa \u00c5ke, f\u00f6re detta polis, och mamma Sibylla, f\u00f6re detta l\u00e4rare.<\/p>\n

BOR<\/strong>: Flyttade hem till gul tr\u00e4villa i Pajala efter 21 \u00e5r i Lule\u00e5.<\/p>\n

L\u00c4NGD<\/strong>: 182 centimeter.<\/p>\n

VIKT<\/strong>: 74 kilo.<\/p>\n

BAKGRUND<\/strong>: Utbildad gymnasieingenj\u00f6r som t\u00e4nkte “jobba med mobiltelefoner”. Skrev lyrik, sju b\u00f6cker och tretton pj\u00e4ser innan den osannolika framg\u00e5ngen \u00e5r 2000 med “Popul\u00e4rmusik fr\u00e5n Vittula” som fick Augustpriset och som har k\u00f6pts av 800 000 svenskar. “De f\u00f6rsta som l\u00e4ste boken var jaktlaget och l\u00e4rarna i Pajala, jag tog en bunt nytryckta b\u00f6cker och bad dem att provl\u00e4sa”.<\/p>\n

HOBBIES<\/strong>: L\u00f6pning, skid\u00e5kning, fiske, jakt, gitarrspel och bastubad.<\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

F\u00f6r 13 \u00e5r sedan dr\u00e4nkte han Sverige i ilskna ackord, hemk\u00f6rd sprit och svettiga nakenbad. Sedan sl\u00e4ppte popul\u00e4rf\u00f6rfattare Mikael Niemi, 54, l\u00f6s en ny syndaflod. Fast egentligen \u00e4r det \u00e4lgjakten som \u00e4r viktigast.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":622834,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-622833","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-11 01:37:50","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/622833","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=622833"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/622833\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/622834"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=622833"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=622833"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=622833"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}