{"id":622764,"date":"2013-11-14T08:00:00","date_gmt":"2013-11-14T08:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20131114\/tulsa-jag-saknar-min-alskade-syster-annu-mer-idag\/"},"modified":"2016-05-15T11:31:13","modified_gmt":"2016-05-15T11:31:13","slug":"tulsa-jag-saknar-min-alskade-syster-annu-mer-idag","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20131114\/tulsa-jag-saknar-min-alskade-syster-annu-mer-idag\/","title":{"rendered":"Tulsa: Jag saknar min \u00e4lskade syster \u00e4nnu mer idag!"},"content":{"rendered":"
\n
\n

\"Tulsa:<\/p>\n

Efter tv\u00e5 depressioner och utbr\u00e4ndhet \u00e4r Tulsa tillbaka igen. Idag m\u00e5r hon bra. V\u00e4gen hit har g\u00e5tt via filosofin. Att st\u00e4lla sig r\u00e4tt fr\u00e5gor har f\u00e5tt henne att orka g\u00e5 vidare. H\u00e4r med katten Julius.<\/span><\/p>\n

 <\/p>\n

Tulsa Jansson, 42, i sk\u00e5nska H\u00f6gan\u00e4s var 16 \u00e5r n\u00e4r hennes syster \u00c5sa omkom i en bilolycka i San Tropez. Den h\u00e4ndelsen har satt sp\u00e5r i henne och varit en k\u00e4lla till grubblerier och funderingar.<\/p>\n

\u2013\u2002Egentligen vet jag inte hur \u00c5sas d\u00f6d har p\u00e5verkat mig. Jag har inget att j\u00e4mf\u00f6ra med och vet inte hur livet skulle ha varit med henne. Men jag har ofta st\u00e4llt mig fr\u00e5gan och funderat p\u00e5 hur det skulle vara att ha en syster i dag. Saknaden \u00e4r mycket st\u00f6rre nu \u00e4n vad den var n\u00e4r jag var yngre, ber\u00e4ttar Tulsa en eftermiddag hemma i villan vid hamnen H\u00f6gan\u00e4s.<\/p>\n

\u2002Vi sitter i k\u00f6ket, som har ett vackert kakelgolv i H\u00f6gan\u00e4sstil och dricker kaffe. Huset \u00e4r trivsamt. Vardagsrummet badar i ljus och l\u00e4ngs med ena v\u00e4ggen st\u00e5r Tulsas elgitarrer uppradade. Sedan flytten till H\u00f6gan\u00e4s har hon hunnit spela i sex olika rockband. Huset har vart b\u00e5de fyllecell och k\u00f6ttbesiktningslokal en g\u00e5ng i tiden och Tulsa och hennes man Bj\u00f6rn kom \u00f6ver det av en slump. Tulsa tillbringade sin barndoms somrar i M\u00f6lle d\u00e4r hennes gammelmormor och mormor drev hotell och pensionat. K\u00e4rleken till Sk\u00e5ne har h\u00e5llit i sig genom \u00e5ren och hon har tillbringat mycket tid h\u00e4r \u00e4ven som vuxen. S\u00e5 en eftermiddag f\u00f6r tolv \u00e5r sedan cyklade Tulsa f\u00f6rbi tegelvillan p\u00e5 B\u00e5tsmansv\u00e4gen och f\u00f6ll f\u00f6r det nerg\u00e5ngna huset som hade varken vatten eller el.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag har alltid velat bo i Sk\u00e5ne och jag brukade kolla annonser n\u00e4r jag var h\u00e4r i fall det var n\u00e5got som passade oss. N\u00e4r jag s\u00e5g det h\u00e4r blev jag nyfiken och cyklade hit f\u00f6r att titta p\u00e5 det. Jag ringde Bj\u00f6rn och ber\u00e4ttade huset. Han fr\u00e5gade om det gick att bo i. Ja, svarade jag. Okej, d\u00e5 k\u00f6r vi p\u00e5 det, tyckte Bj\u00f6rn.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Tulsa:<\/strong><\/p>\n

Musiken har alltid varit viktig f\u00f6r Tulsa. Sedan flytten till H\u00f6gan\u00e4s har hon hunnit spela i sex band.<\/span><\/p>\n

 <\/strong><\/p>\n

Levde he<\/strong>ktiska liv<\/strong><\/p>\n

Och s\u00e5 blev det. Nu lever de sina liv h\u00e4r med det gemensamma f\u00f6retaget inom skifferimport. I tr\u00e4dg\u00e5rden st\u00e5r ett nybyggt hus d\u00e4r de har kontor och p\u00e5 andra v\u00e5ningen, i samma byggnad med utsikt \u00f6ver \u00d6resund, har Tulsa sitt arbetsrum f\u00f6r sin verksamhet som filosofisk praktiker. Vad det inneb\u00e4r \u00e5terkommer vi till flera g\u00e5nger under samtalet liksom till Tulsas emellan\u00e5t t\u00f6rnbestr\u00f6dda v\u00e4g genom livet med systerns d\u00f6d, depressioner och utmattning.<\/p>\n

\u2002Men vi backar till flytten fr\u00e5n Stockholm Sk\u00e5ne. N\u00e4r de best\u00e4mde sig f\u00f6r att sl\u00e5 till med husk\u00f6pet levde de b\u00e5da hektiska liv i Stockholm. Tulsa arbetade med att utveckla datorprogram p\u00e5 SE-banken och hade nyligen f\u00e5tt diagnosen utmattningssyndrom. Bj\u00f6rn arbetade inom reklambranschen och hade vid den tidpunkten synliga symptom p\u00e5 stress. Tulsas depression hade kommit smygande.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag kunde inte sova och var vaken alldeles f\u00f6r mycket. Jag var helt slut i kroppen och det k\u00e4ndes som om den v\u00e4gde 400 kilo. Och s\u00e5 fick jag en massa infektioner.<\/p>\n

\u2002I ett halv\u00e5r varade m\u00f6rkret. Under tiden s\u00f6kte Tulsa all hj\u00e4lp hon kunde f\u00e5. Med tiden blev hon b\u00e4ttre. Flytten blev p\u00e5 s\u00e4tt och vis avg\u00f6rande f\u00f6r tillfrisknandet. Tidigare hade hon levt i ett h\u00f6gt tempo med mycket stress och fr\u00e5gat sig m\u00e5nga g\u00e5nger vad hon egentligen h\u00f6ll p\u00e5 med. Med n\u00e4rheten till havet och naturen gick det lite l\u00e4ttare att ta sig ur depressionen. I tre \u00e5r h\u00f6ll hon sig p\u00e5 banan, men s\u00e5 hamnade hon i ett nattsvart m\u00f6rker igen.<\/p>\n

\u2013\u2002Man f\u00f6r\u00e4ndras mycket av en depression. Man blir mindre stresst\u00e5lig. Man blir sk\u00f6r helt enkelt. S\u00e5 jag drabbades av en till. Den h\u00f6ll i sig sex m\u00e5nader. En del av tiden tillbringade jag i ett katolskt kloster. Det hj\u00e4lpte mig mycket.<\/p>\n

 <\/p>\n

Viktig bok<\/strong><\/p>\n

N\u00e4r allt var som m\u00f6rkast fick Tulsa boken Platon \u2013 inte Prozac av f\u00f6rfattaren och filosofen Lou Marinoff i h\u00e4nderna.<\/p>\n

\u2013\u2002Den blev oerh\u00f6rt viktig f\u00f6r mig. Jag l\u00e4ste den n\u00e4r jag m\u00e5dde som s\u00e4mst. Den satte fingret p\u00e5 n\u00e5got v\u00e4sentligt och p\u00e5 n\u00e5got som jag beh\u00f6vde h\u00f6ra d\u00e5 \u2013 att man \u00e4r inte sjuk f\u00f6r att man tvivlar och har grubblerier.<\/p>\n

\u2002Det var det som s\u00e5 sm\u00e5ningom gjorde att hon sadlade om och b\u00f6rjade plugga filosofi p\u00e5 Lunds universitet. Efter avslutad magisterexamen vidareutbildade hon sig utomlands inom filosofisk praxis och titulerar sig nu filosofisk praktiker. Nu h\u00e5ller hon i filosofiska samtal och hj\u00e4lper m\u00e4nniskor i kris eller med lindrigare vardagsbekymmer att reda ut sm\u00e5 och stora problem. Tulsa har sj\u00e4lv provat olika terapiformer men det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 genom filosofin som hon f\u00e5tt svar p\u00e5 de stora fr\u00e5gorna som hon st\u00e4llt sig genom livet. D\u00e4r \u00e4r filosofon unik som samtalsmetod menar hon.<\/p>\n

\u2013\u2002Filosofin har ju inga instrument. Man f\u00e5r ju argumentera i st\u00e4llet och s\u00f6ka grunderna till sina \u00e5sikter.<\/p>\n

\u2002Den som kommer till Tulsa f\u00f6r ett filosofiskt samtal har med sig en fr\u00e5ga till Tulsa. F\u00f6r precis som filosofen Sokrates f\u00f6rordade s\u00e5 finns svaren att s\u00f6ka inom en sj\u00e4lv.<\/p>\n

\u2013\u2002Man f\u00e5r fundera ut n\u00e5got som man vill ha svar p\u00e5. Det kan vara: “Vem \u00e4r jag?”, “Vad vill jag arbete med?”, “Vad \u00e4r v\u00e4rdefullt?”. Mot detta kan jag st\u00e4lla motfr\u00e5gor. Meningen \u00e4r att den som kommer till mig ska kunna slipa p\u00e5 sina argument och l\u00e4ra k\u00e4nna sig sj\u00e4lv b\u00e4ttre, s\u00e4ger Tulsa som sj\u00e4lv funderade p\u00e5 vad meningen var n\u00e4r det var som m\u00f6rkast.<\/p>\n

\u2002Hon tar en klunk kaffe och kommer med en fr\u00e5ga av ett mer jordn\u00e4ra slag som \u00e4r relevant att st\u00e4lla och som i allra h\u00f6gsta grad har en filosofisk inneb\u00f6rd.<\/p>\n

\u2013\u2002Varf\u00f6r ska jag sminka mig? Den fr\u00e5gan st\u00e4ller jag mig ofta.<\/p>\n

\u2002Hon skrattar till. Tulsa m\u00e5 vara av det allvarliga slaget men hon har hela tiden n\u00e4ra till leende och \u00e4r v\u00e4lkomnande i sitt s\u00e4tt.<\/p>\n

 <\/p>\n

V\u00e4xte upp i kollektiv<\/strong><\/p>\n

Tulsa v\u00e4xte upp i ett kollektiv i Solna utanf\u00f6r Stockholm. Nedst\u00e4mdheten var en f\u00f6ljeslagare, ber\u00e4ttar hon. Det var ett politiskt medvetet hem d\u00e4r diskussionens v\u00e5gor ofta gick h\u00f6ga runt k\u00f6ksbordet. Pappan var socionom och mamman l\u00e4rare. Relationen till den fyra \u00e5r \u00e4ldre systern \u00c5sa var kanske inte den b\u00e4sta under uppv\u00e4xten med tanke p\u00e5 \u00e5ldersskillnaden. Det var i ton\u00e5ren som de kom varandra n\u00e4ra.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag minns den sommaren n\u00e4r jag var 16. D\u00e5 var \u00c5sa hemma och vi hade j\u00e4tteroligt tillsammans. Vi var ute och festade i Stockholm. Det var d\u00e5 som vi kom varandra n\u00e4ra.<\/p>\n

\u2002Senare det \u00e5ret omkom \u00c5sa i en bilolycka i Frankrike. Livet gjorde en totalv\u00e4ndning f\u00f6r Tulsa. Hon k\u00e4nde sig vilsen och ensam i sorgen. I samma veva hade hon vunnit ett modellkontrakt genom Veckorevyn och best\u00e4mde sig f\u00f6r att flytta till Frankrike och b\u00f6rja jobba som modell.<\/p>\n

\u2013\u2002Att \u00e5ka till Frankrike blev ett s\u00e4tt f\u00f6r mig att vara n\u00e4ra \u00c5sa eftersom hon hade varit i de milj\u00f6erna som jag var i. Men att jag var i Paris innebar ocks\u00e5 att jag var v\u00e4ldigt ensam. Dessutom var mina f\u00f6r\u00e4ldrar skilda d\u00e5. N\u00e4r man \u00e4r ensam konfronterar man ju sig sj\u00e4lv hela tiden. Det var ett brutalt s\u00e4tt att s\u00f6rja p\u00e5.<\/p>\n

\u2002Hon levde ett kringflackande liv mellan Europas storst\u00e4der. Det var p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt en sp\u00e4nnande tid och hon tj\u00e4nade bra med pengar, men hon trivdes aldrig i modellv\u00e4rlden.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag tyckte den var ytlig och egentligen ville jag inte tillh\u00f6ra den v\u00e4rlden. Jag kunde inte spela glad och jag hade nog rykte om mig att vara depressiv. Jag var v\u00e4ldigt grubblande och det f\u00f6rst\u00e4rktes ju eftersom jag var s\u00e5 ensam och n\u00e4r jag jobbade satt jag och l\u00e4ste Kafka mellan tagningarna.<\/p>\n

\u2002I b\u00f6rjan av 1990-talet lade hon modellkarri\u00e4ren p\u00e5 hyllan f\u00f6r gott. Hon hade f\u00e5tt nog. Under en jobbresa i USA slog orkanen Andrew till och jobben st\u00e4lldes in.<\/p>\n

\u2013\u2002Det blev spiken i kistan. Jag best\u00e4mde mig f\u00f6r att g\u00f6ra n\u00e5got annat. S\u00e5 jag b\u00f6rjade med att dykcertifikat i st\u00e4llet.<\/p>\n

\u2002Hemma i Stockholm fick hon jobb p\u00e5 nystartade Z-TV som sedan \u00f6vergick i en l\u00e5ngkarri\u00e4r inom tv-produktion innan hon byte bana och blev systemutvecklare p\u00e5 SE-banken som hon arbetade som \u00e4nda fram till flytten till Sk\u00e5ne.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Tulsa:<\/p>\n

Tulsas syster \u00c5sa var 20 \u00e5r n\u00e4r hon omkom i en billolycka i Frankrike. F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan tog Tulsa med sig hennes gravsten och lade den under ett plommontr\u00e4d i tr\u00e4dg\u00e5rden. – Det k\u00e4nns bra att ha den h\u00e4r. Det g\u00f6r att \u00c5sa finns med mig i vardagen.<\/span><\/p>\n

 <\/p>\n

Gravsten i tr\u00e4dg\u00e5rden<\/strong><\/p>\n

Det drar mot eftermiddag. \u00c4ldste sonen Knut kommer hem fr\u00e5n skolan och s\u00e4ger hej. Ute b\u00f6rjar det skymma. Vi \u00e5terkommer till \u00c5sa. I tr\u00e4dg\u00e5rden under ett plommontr\u00e4d ligger gravstenen med \u00c5sas namn p\u00e5. Hon baxade med den sig fr\u00e5n kyrkog\u00e5rden i Solna efter att \u00f6vriga familjemedlemmar gett sitt samtycke. Vi g\u00e5r ut i tr\u00e4dg\u00e5rden. Tulsa stryker h\u00e4nderna mot \u00f6verarmarna i den r\u00e5a vinden fr\u00e5n havet.<\/p>\n

\u2013\u2002Det k\u00e4nns bra att ha den h\u00e4r. Det g\u00f6r att \u00c5sa finns med mig i vardagen. Hon hade \u00e4nd\u00e5 ingen relation till kyrkog\u00e5rdar. Dessutom hade hon svart humor s\u00e5 jag tror att hon skulle ha uppskattat det.<\/p>\n

 <\/p>\n

Personligt<\/strong><\/p>\n

Namn:<\/strong> Tulsa Jansson.<\/p>\n

\u00c5lder: <\/strong>42 \u00e5r.<\/p>\n

Familj:<\/strong> Gift med Bj\u00f6rn. S\u00f6nerna Knut och Ivar samt tv\u00e5 bonusd\u00f6ttrar Rebecca och Anne.<\/p>\n

Bor:<\/strong> I H\u00f6gan\u00e4s.<\/p>\n

G\u00f6r: <\/strong>Driver egen firma, filosof, filosofisk praktiker och ordf\u00f6rande f\u00f6r Svenska s\u00e4llskapet f\u00f6r filosofisk praxis.<\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Som vuxen har Tulsa Jansson ofta undrat hur det skulle vara att ha en syster. \u2013\u2002Egentligen vet jag inte hur \u00c5sas d\u00f6d har p\u00e5verkat mig. Jag har inget att j\u00e4mf\u00f6ra med och vet inte hur livet skulle ha varit med henne.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":622765,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-622764","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-11 03:16:27","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/622764","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=622764"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/622764\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/622765"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=622764"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=622764"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=622764"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}