{"id":622152,"date":"2015-09-23T17:29:00","date_gmt":"2015-09-23T17:29:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20150923\/lena-om-att-vara-mamma-till-ett-cp-skadat-barn\/"},"modified":"2016-05-15T11:49:02","modified_gmt":"2016-05-15T11:49:02","slug":"lena-om-att-vara-mamma-till-ett-cp-skadat-barn","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20150923\/lena-om-att-vara-mamma-till-ett-cp-skadat-barn\/","title":{"rendered":"Lena om att vara mamma till ett cp-skadat barn"},"content":{"rendered":"
\n

\n\t\tDetta \u00e4r Cerebral pares\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

Cerebral pares (CP) finns i olika former.<\/p>\n

CP \u00e4r ovanligt, ungef\u00e4r tv\u00e5 av 1000 barn har det.<\/p>\n

I Sverige f\u00f6ds cirka 200 barn varje \u00e5r som visar sig ha CP.<\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n
\n

Jonas Helgesson \u00e4r en popul\u00e4r komiker, f\u00f6rfattare, f\u00f6rel\u00e4sare och sk\u00e5despelare. Och inte s\u00e4llan pratar han med humoristisk underton om sin CP-skada. Men bakom framg\u00e5ngarna finns en person som har varit betydelsefull i hans liv men s\u00e4llan f\u00e5tt n\u00e5gon uppm\u00e4rksamhet. N\u00e4mligen hans mamma, Lena.<\/p>\n

I en kr\u00f6nika skrev Jonas en g\u00e5ng: “Jag vill att hela v\u00e4rlden ska veta att min kraft inte \u00e4r n\u00e5got som jag har uppfunnit eller arbetat mig till p\u00e5 egen hand \u2013 den kommer fr\u00e5n dig.” Nu sl\u00e4pper Lena Helgesson boken CP-barnet: kampen, sorgen, gl\u00e4djen d\u00e4r hon ber\u00e4ttar om sina egna upplevelser. Om den dramatiska f\u00f6rlossningen. Om chocken \u00f6ver att f\u00e5 ett skadat barn.<\/p>\n

Lena Helgesson hade f\u00f6tt tv\u00e5 barn tidigare n\u00e4r hon \u00e5kte in till sjukhuset i M\u00f6lndal f\u00f6r att f\u00f6da sitt tredje \u2013 Jonas.<\/p>\n

Problemen b\u00f6rjade precis innan Lena skulle f\u00f6da. Hon fick kraftiga bl\u00f6dningar och l\u00e4karna var tvungna att g\u00f6ra ett akut kejsarsnitt. Det visade sig att moderkakan hade lossnat. Dessutom hade Jonas navelstr\u00e4ngen virad runt halsen fyra varv. F\u00f6rlossningen var \u00f6ver p\u00e5 tjugo minuter, men under den tiden hade Jonas lidit av akut syrebrist, n\u00e5gonting som ledde till att han \u00e5drog sig en CP-skada.<\/p>\n

Efter\u00e5t var l\u00e4karna tvungna att utf\u00f6ra s\u00e5 kallad \u00f6vertrycksandning \u2013 de sprutar in luft via en tub \u2013 p\u00e5 det lilla barnet eftersom han inte andades.<\/p>\n

Lena var i ett chocktillst\u00e5nd. Den f\u00f6rsta tiden efter f\u00f6rlossningen gick hon omkring och funderade p\u00e5 om inte l\u00e4karna kunde ha gjort mer.<\/p>\n

\u2013\u2002Kunde de till exempel inte ha sett p\u00e5 ultraljudet att han hade navelstr\u00e4ngen virad runt halsen och att moderkakan h\u00f6ll p\u00e5 att lossna? S\u00e5dant gick jag och grunnade p\u00e5. Men bara ett tag. Sedan fick jag en del annat att grunna p\u00e5 ocks\u00e5, s\u00e4ger Lena.<\/p>\n

\"Lena<\/p>\n

F\u00f6rsta g\u00e5ngen Lena fick h\u00e5lla Jonas var han tv\u00e5 dagar gammal. F\u00f6rlossningen hade varit dramatisk.<\/p>\n

 <\/p>\n

Fick broschyr<\/strong>
Det dr\u00f6jde inte l\u00e4nge innan Lena b\u00f6rjade misst\u00e4nka att n\u00e5got var fel, \u00e4ven om hon i b\u00f6rjan inte ville erk\u00e4nna det f\u00f6r sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

Efter fem m\u00e5nader fick hon en kallelse till en specialistl\u00e4kare som skulle unders\u00f6ka Jonas h\u00e4lsa.<\/p>\n

L\u00e4karen unders\u00f6kte Jonas en stund medan Lena satt p\u00e5 en stol bredvid. L\u00e4karen sa ingenting. Sedan r\u00e4ckte hon Jonas tillbaka till Lena, samtidigt som hon gav Lena en broschyr med titeln CP-skadade barn. Jonas fick diagnosen spastisk diplegi, ett funktionshinder d\u00e4r vissa muskler inte fungerar normalt.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag fick den d\u00e4r foldern i handen, l\u00e4karen sa att jag “kunde l\u00e4sa mer om detta sj\u00e4lv hemma”, reste sig, str\u00e4ckte ut handen mot mig och sa adj\u00f6. Jag blev alldeles chockad och tyckte att det var hemskt! Det k\u00e4ndes som att bem\u00f6tandet var som p\u00e5 sten\u00e5ldern. Jag hoppas verkligen att omh\u00e4ndertagandet inom v\u00e5rden har blivit b\u00e4ttre i dag, s\u00e4ger hon.<\/p>\n

D\u00e4refter blev Lenas liv aldrig detsamma igen. Hon slutade arbeta som sekreterare och tog hand om Jonas \u2013 och sina andra tv\u00e5 barn \u2013 p\u00e5 heltid.<\/p>\n

De f\u00f6rsta \u00e5ren beh\u00f6vde han total uppm\u00e4rksamhet. Jonas kunde inte sitta sj\u00e4lv, inte resa sig, krypa eller g\u00e5. Han kunde inte \u00e4ta sj\u00e4lv d\u00e5 han riskerade att s\u00e4tta maten i halsen, eftersom han inte orkade h\u00e5lla uppe huvudet.<\/p>\n

Jonas b\u00f6rjade s\u00e5 sm\u00e5ningom p\u00e5 Brostr\u00f6msg\u00e5rden i G\u00f6teborg \u2013 en f\u00f6rskola f\u00f6r funktionshindrade barn \u2013 ett par timmar tre dagar i veckan. D\u00e5 fick Lena chansen att vila lite grann. \u00c4nd\u00e5 dr\u00f6jde det inte l\u00e4nge innan hon b\u00f6rjade f\u00e5 kr\u00e4mpor i kroppen f\u00f6r att hon bar omkring p\u00e5 Jonas s\u00e5 mycket.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag levde f\u00f6r Jonas. Ville g\u00f6ra allt f\u00f6r honom. Men det fanns stunder d\u00e5 det var jobbigt. Jag uppr\u00e4tth\u00f6ll en fasad, att jag var j\u00e4ttestark n\u00e4r jag i sj\u00e4lva verket l\u00e5g och gr\u00e4t. Jag tyckte att livet var or\u00e4ttvist och det tog verkligen p\u00e5 krafterna att k\u00e4nna s\u00e5: varf\u00f6r f\u00f6ddes Jonas s\u00e5 h\u00e4r n\u00e4r mina v\u00e4ninnors barn kan springa omkring och leka? s\u00e4ger Lena.<\/p>\n

\"Lena<\/p>\n

Jonas sitter p\u00e5 specialtillverkad stol i sandl\u00e5dan. Annars tappar han balansen.<\/p>\n

\"Lena<\/p>\n

\u2013 Flera g\u00e5nger om dagen anv\u00e4nde vi tippbr\u00e4dan, b\u00e5de liggande och st\u00e5ende, ber\u00e4ttar Lena.
Br\u00e4dan anv\u00e4ndes f\u00f6r att kroppen skulle str\u00e4ckas ut.<\/p>\n

\"Lena<\/p>\n

Till v\u00e4nster: Jonas hade specialgjorda skor fr\u00e5n Hj\u00e4lpmedelscentralen. Dessa skor tyckte Lena var fula och klagade p\u00e5 dem. Hon undrade om de inte fanns i bl\u00e5tt. “Nej”, svarade de, “bl\u00e5a \u00e4r dyrare”.<\/p>\n

Till h\u00f6ger: Jonas, 5 \u00e5r, har genomg\u00e5tt en Bakeroperation i benen. H\u00e4lsenorna har str\u00e4ckts f\u00f6r att han l\u00e4ttare ska kunna g\u00e5 p\u00e5 hela foten.<\/p>\n

N\u00e4r Jonas var sju \u00e5r fick Lena sin f\u00f6rsta panik\u00e5ngestattack. Det ledde till att hon under flera \u00e5r fick \u00e4ta \u00e5ngestd\u00e4mpande medicin f\u00f6r att klara vardagen. Samtidigt best\u00e4mde hon sig \u2013 nu n\u00e4r Jonas hade b\u00f6rjat i skolan \u2013 f\u00f6r att b\u00f6rja arbeta igen och utbildade sig till medicinsk sekreterare, och arbetade som det p\u00e5 Sahlgrenska sjukhuset i G\u00f6teborg fram till pensionen. S\u00e5 sm\u00e5ningom fick hon livsgnistan tillbaka.<\/p>\n

\u2013\u2002Anledningen till att jag fick panik\u00e5ngesten var att jag hade massa obehandlade upplevelser inom mig. Jag fick ju ingen psykologhj\u00e4lp efter f\u00f6rlossningen eller efter beskedet om Jonas funktionshinder \u2013 det enda jag fick var ju den d\u00e4r foldern. Visst har jag kunnat prata med familjen, men det \u00e4r ju inte samma sak som att f\u00e5 proffshj\u00e4lp, s\u00e4ger hon.<\/p>\n

 <\/p>\n

Gick vid fem<\/strong>
Lena best\u00e4mde sig redan fr\u00e5n b\u00f6rjan att tillsammans med Jonas g\u00f6ra de \u00f6vningar som sjukgymnasten gett dem. Detta ledde till att Jonas s\u00e5 sm\u00e5ningom l\u00e4rde sig att g\u00e5. D\u00e5 var han fem \u00e5r.<\/p>\n

\u2013\u2002D\u00e5 vi fick v\u00e4nta l\u00e4ngre blev gl\u00e4djen desto st\u00f6rre. Det var en stor h\u00e4ndelse, s\u00e4ger Lena och ler.<\/p>\n

Eftersom Jonas inte orkade g\u00e5 l\u00e4ngre str\u00e4ckor satt han \u00e4nd\u00e5 i rullstol vid l\u00e4ngre promenader. Men n\u00e4r han var 13 \u00e5r best\u00e4mde Lena \u2013 mest av ren impuls \u2013 att Jonas skulle f\u00f6rs\u00f6ka klara sig utan rullstolen.<\/p>\n

\u2013\u2002Jonas hade varit p\u00e5 golfbanan med sin pappa och sa att han hade g\u00e5tt i flera timmar, s\u00e4kert \u00f6ver en mil. D\u00e5 t\u00e4nkte jag: Varf\u00f6r beh\u00f6ver han rullstolen d\u00e5? S\u00e5 det var en ren impulshandling att ta bort den, men \u00e4nd\u00e5 inte, s\u00e4ger Lena och forts\u00e4tter:
\u2013\u2002Jag tror att detta var den stora v\u00e4ndningen. Efter det blev han starkare och kunde l\u00e4ra sig cykla. Sedan har det bara rullat p\u00e5.<\/p>\n

Visserligen hade Jonas en assistent i skolan, men under h\u00f6gstadiet och gymnasiet avb\u00f6jde han assistansen och b\u00f6rjade klara sig sj\u00e4lv mer och mer och inledde ett slags frig\u00f6relseprocess \u2013 som ton\u00e5ringar brukar g\u00f6ra. Lena var lycklig \u00f6ver att det gick bra f\u00f6r honom, men samtidigt ledsen \u00f6ver att inte beh\u00f6vas l\u00e4ngre.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag k\u00e4nde ett visst m\u00e5tt av \u00f6vergivenhet. H\u00e4r har jag tagit hand om honom i s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r. Jag har n\u00e4stan alltid somnat och vaknat med Jonas i tankarna. Omsorgen om honom hade blivit en identitet f\u00f6r mig. Vad skulle jag g\u00f6ra nu? Jag fick n\u00e4stan en ny liten kris, s\u00e4ger hon och skrattar.<\/p>\n

 <\/p>\n

Tv\u00e5 liv<\/strong>
Efter studenten flyttade Jonas till Malm\u00f6, b\u00f6rjade plugga p\u00e5 h\u00f6gskola och resten \u00e4r, som man s\u00e4ger, historia. Han skrev sin f\u00f6rsta bok under studietiden och b\u00f6rjade s\u00e5 sm\u00e5ningom f\u00f6rel\u00e4sa. D\u00e4refter blev han uppm\u00e4rksammad som komiker och \u00e4r nu sk\u00e5despelare i Jonas Gardells musikal Livet \u00e4r en schlager. Lena kan i dag n\u00e4stan inte tro att det \u00e4r sant att det har g\u00e5tt s\u00e5 bra f\u00f6r sonen.<\/p>\n

\u2013\u2002Det k\u00e4nns som tv\u00e5 liv. Det f\u00f6rsta \u00e4r n\u00e4r han var barn och allt var oroligt, jobbigt, hoppl\u00f6st. Det andra \u00e4r n\u00e4r han blev vuxen, han har blivit s\u00e5 framg\u00e5ngsrik och f\u00e5tt g\u00f6ra saker som jag inte hade kunnat f\u00f6rest\u00e4lla mig ens i min vildaste fantasi. Det \u00e4r ofattbart!<\/p>\n

\u2013\u2002Jag har sett Livet \u00e4r en schlager tre g\u00e5nger och gr\u00e5tit varje g\u00e5ng, speciellt i slutscenen n\u00e4r Jonas s\u00e4ger: “Jag \u00e4r inte CP-skadad, jag har en CP-skada”. Det \u00e4r s\u00e5 starkt, s\u00e4ger Lena och f\u00e5r h\u00e5lla tillbaka t\u00e5rarna.<\/p>\n

\"Lena<\/p>\n

Artikeln \u00e4r h\u00e4mtad ur Hemmets Journal nr 40 2015.<\/em><\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n\t\tTrebarnspappan Mikael fick besked om Alzheimer – vid 41 \u00e5rs \u00e5lder<\/a><\/span>
\n\t\tEva hj\u00e4lper funktionsnedsatta och autistiska barn att rida<\/a><\/span>
\n\t\tPeter l\u00e5ter inte cp-skadan hindra honom<\/a><\/span>\n\t<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Lena Helgessons son Jonas fick en CP-skada vid f\u00f6dseln. I dag \u00e4r han hyllad sk\u00e5despelare och komiker. Och mamma Lena har g\u00e5tt fr\u00e5n ett liv med djup oro och st\u00e4ndig vaksamhet till att sitta och se sin vuxne son g\u00f6ra succ\u00e9 p\u00e5 scen.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":622153,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-622152","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-12 12:45:08","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/622152","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=622152"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/622152\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/622153"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=622152"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=622152"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=622152"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}