{"id":622131,"date":"2015-10-01T08:00:00","date_gmt":"2015-10-01T08:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20151001\/ingmari-bar-pa-arftlig-cancergen-jag-stod-pa-tur-men-fick-chans-att-valja-livet\/"},"modified":"2016-05-15T11:49:37","modified_gmt":"2016-05-15T11:49:37","slug":"ingmari-bar-pa-arftlig-cancergen-jag-stod-pa-tur-men-fick-chans-att-valja-livet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20151001\/ingmari-bar-pa-arftlig-cancergen-jag-stod-pa-tur-men-fick-chans-att-valja-livet\/","title":{"rendered":"Ingmari b\u00e4r p\u00e5 \u00e4rftlig cancergen: Jag stod p\u00e5 tur \u2013 men fick chans att v\u00e4lja livet!"},"content":{"rendered":"
\n

\n\t\tPersonligt\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

Namn:<\/strong> Ingmari \u00d6sterstr\u00f6m<\/p>\n

\u00c5lder:<\/strong> 55 \u00e5r.<\/p>\n

Bor:<\/strong> I Karlskrona.<\/p>\n

Familj:<\/strong> Maken Bernt, dottern Sanna, sonen Henrik med sambon Ellen och barnbarnet Sigge.<\/p>\n

Yrke:<\/strong> Operationstandsk\u00f6terska.<\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n
\n

Hej min lille prins, s\u00e4ger Ingmari \u00d6sterstr\u00f6m \u00f6mt och smeker kinden mot barnbarnets mjuka n\u00e4stipp. Sigge, tv\u00e5 m\u00e5nader gammal, ler svagt i s\u00f6mnen, d\u00e4r han ligger i hennes varma famn.<\/p>\n

Familjen har samlats, som s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger f\u00f6rr, hemma i villan i Karlskrona. Egentligen skulle de varit fler runt k\u00f6ksbordet \u2013 om inte cancern, om och om igen, slagit till i familjen. En mamma, en pappa och tv\u00e5 systrar saknas.<\/p>\n

Sj\u00e4lv \u00e4r Ingmari tacksam f\u00f6r att hon tog ett avg\u00f6rande beslut f\u00f6r 20 \u00e5r sedan. En f\u00f6rmiddag 1995 satt de i v\u00e4ntrummet p\u00e5 Karlskrona lasarett. Familjen hade, som f\u00f6rsta sl\u00e4kt i Sverige, medverkat i ett helt nytt projekt f\u00f6r att kartl\u00e4gga en \u00e4rftlig cancergen. En efter en fick de g\u00e5 in till l\u00e4karen f\u00f6r att f\u00e5 veta resultatet fr\u00e5n blodproverna.<\/p>\n

\u2013\u2002Det var m\u00e5nga fr\u00e5gor inombords. Ville jag veta, egentligen? Och vad skulle jag g\u00f6ra om jag hade genen?<\/p>\n

Hon hade redan sett hur sjukdomen angripit m\u00e4nniskor i hennes n\u00e4rhet.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag var 23 \u00e5r n\u00e4r mamma blev sjuk i \u00e4ggstockscancer. In i det sista beh\u00f6ll hon sitt goda hum\u00f6r och f\u00f6rs\u00f6kte \u00f6vertyga oss d\u00f6ttrar om att allt skulle ordna sig. Hon var en riktig supermorsa, och ville inte oroa oss.<\/p>\n

En majkv\u00e4ll, n\u00e4r naturen var som vackrast, somnade mamman in. I samma stund surrade en humla f\u00f6rbi det \u00f6ppna f\u00f6nstret.<\/p>\n

Bara n\u00e5gra veckor efter begravningen fick storasyster Marita, som just f\u00f6tt sitt tredje barn, beskedet att hon hade br\u00f6stcancer. N\u00e5got \u00e5r senare skulle \u00e4ven pappan insjukna i cancer.<\/p>\n

\u2013\u2002Vi h\u00f6ll ihop i familjen. Det var vi mot v\u00e4rlden. Men jag kom aldrig p\u00e5 tanken att jag sj\u00e4lv skulle drabbas. Jag studerade, jobbade och fick tv\u00e5 barn, minns Ingmari.<\/p>\n

Men den d\u00e4r f\u00f6rmiddagen p\u00e5 Karlskrona lasarett st\u00e4lldes allt p\u00e5 \u00e4nda. Ingmari fick beskedet att ocks\u00e5 hon bar p\u00e5 den \u00e4rftliga cancergenen. Fr\u00e5gan var inte om, utan n\u00e4r, hon skulle drabbas av samma sjukdom som mamman och systern.<\/p>\n

\"Ingmari<\/p>\n

 <\/p>\n

Ingen att fr\u00e5ga<\/strong>
Ingmari fick ett par dagar p\u00e5 sig att fundera \u00f6ver alternativen – att omedelbart operera bort br\u00f6st, livmoder och \u00e4ggstockar eller att riskera att f\u00f6rsvinna fr\u00e5n sin familj.<\/p>\n

Hon gav sitt klartecken och lades in f\u00f6r en f\u00f6rsta operation, d\u00e5 br\u00f6sten skulle avl\u00e4gsnas. Utg\u00e5ngen var os\u00e4ker och hon beskriver sig som n\u00e5got av en f\u00f6rs\u00f6ksperson. Den koksaltl\u00f6sning som skulle ers\u00e4tta v\u00e4vnaden l\u00e4ckte ut. De p\u00e5f\u00f6ljande \u00e5ren testades flera andra metoder. F\u00f6rst anv\u00e4ndes silikoninl\u00e4gg och d\u00e4refter fettv\u00e4vnad fr\u00e5n magen. 20 operationer har det blivit. Det sista ingreppet tog tolv timmar och kantades av en m\u00e4ngd komplikationer.<\/p>\n

S\u00f6mnl\u00f6shet, sm\u00e4rta och t\u00e5rar har varvats med en n\u00f6dv\u00e4ndig vardag, d\u00e4r jobbet ska sk\u00f6tas, l\u00e4xor l\u00e4sas och studentfester avklaras.<\/p>\n

\u2013\u2002Ibland har jag r\u00f6rt mig som i dimma. Men jag \u00e4r precis som min mamma, som alltid f\u00f6rs\u00f6ker h\u00e5lla hum\u00f6ret uppe och se det positiva vad som \u00e4n h\u00e4nder.<\/p>\n

Tack vare detta lade hon ocks\u00e5 m\u00e4rke till de tv\u00e5 humlor som surrade vid ytterd\u00f6rren, samma dag som de tagit ett sista farv\u00e4l av storasyster Marita.<\/p>\n

Dottern Sanna, som nu hunnit bli 27 \u00e5r, beskriver Ingmari som det sj\u00e4lvklara st\u00f6det att luta sig mot. En mamma som alltid har funnits d\u00e4r, med sina kloka r\u00e5d och sitt glada hum\u00f6r. F\u00f6rst p\u00e5 senare tid har Sanna till fullo greppat vad hennes mamma egentligen g\u00e5tt igenom.<\/p>\n

\u2013\u2002Vi hade en middag och jag fr\u00e5gade om ett r\u00e5d. Och f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen blev mamma os\u00e4ker. Hon svarare uppriktigt: “Jag vet inte. Jag vet inte hur man \u00e4r mamma till n\u00e5gon som \u00e4r vuxen. Jag har sj\u00e4lv aldrig haft n\u00e5gon att fr\u00e5ga.” D\u00e5 ins\u00e5g jag att jag sj\u00e4lv kommit upp i samma \u00e5lder som mamma var d\u00e5 hon f\u00f6rlorade sina egna f\u00f6r\u00e4ldrar. Sedan dess har jag f\u00e5tt en annan respekt f\u00f6r vad hon g\u00e5tt igenom. Hon \u00e4r inte bara min mamma, utan har ocks\u00e5 f\u00e5tt hantera rollen som s\u00f6rjande dotter och syster.<\/p>\n

\"Ingmari<\/p>\n

\u2013 Idag \u00e4r vi n\u00e4rmare varandra \u00e4n n\u00e5gonsin, s\u00e4ger Ingmaris vuxna dotter Sanna.<\/p>\n

Kunde v\u00e4lja livet<\/strong>
G\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng har marken gungat under f\u00f6tterna. Tio \u00e5r efter storasyster Maritas bortg\u00e5ng insjuknade systern Maiwi av cancer i mags\u00e4cken. Hon k\u00e4mpade in i det sista, men tvingades ge upp.<\/p>\n

En tid senare fick dottern Sanna ett kuvert hem i brevl\u00e5dan. L\u00e4karen meddelade att hon hade cellf\u00f6r\u00e4ndringar av tredje graden, vilket kunde leda till livmoderhalscancer. Tack vare behandling \u00e4r hon numera friskf\u00f6rklarad.<\/p>\n

\u2013\u2002Visst var det obehagligt att g\u00e5 igenom en s\u00e5dan sak. Samtidigt har jag vant mig, det har varit s\u00e5 mycket sjukdomar och d\u00f6dsfall under hela min uppv\u00e4xt att jag n\u00e4stan blivit avtrubbad, s\u00e4ger Sanna.<\/p>\n

\u00c4ven om cancern drabbat familjen m\u00e5nga g\u00e5nger menar Ingmari att hon, trots allt, blivit f\u00f6rskonad.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag vill g\u00e4rna se det s\u00e5. Sj\u00e4lv hade jag tur som kunde v\u00e4lja livet, tack vare operation. Annars hade jag inte suttit h\u00e4r idag med mina barn och med Sigge, s\u00e4ger hon och ger sitt nyf\u00f6dda barnbarn en blick.<\/p>\n

\"Ingmari<\/p>\n

Ingmari med barnbarnet Sigge.<\/p>\n

Saknaden efter f\u00f6r\u00e4ldrarna och systrarna finns alltj\u00e4mt d\u00e4r.<\/p>\n

\u2013\u2002Det jag s\u00f6rjer mest \u00e4r allt som mina systrar missat. Och att mina barn inte f\u00e5tt ha sin mormor och morfar.
Sanna nickar. Hon minns flera tillf\u00e4llen i ton\u00e5ren, d\u00e5 kompisar beklagade sig inf\u00f6r bes\u00f6ken hos sina mor- och farf\u00f6r\u00e4ldrar.<\/p>\n

\u2013\u2002De tyckte mest att det var jobbigt att beh\u00f6va \u00e5ka hem till dem och \u00e4ta kanelbullar. Jag blev s\u00e5 otroligt arg. Sj\u00e4lv hade jag gett vad som helst f\u00f6r att f\u00e5 cykla upp till himlen och tr\u00e4ffa mina morf\u00f6r\u00e4ldrar!<\/p>\n

Men \u00e4ven om de k\u00e4ra inte finns i livet \u00e4r de \u00e4nd\u00e5 n\u00e4rvarande. Ibland flyger n\u00e5gra humlor snabbt \u00f6ver ormbunkarna i tr\u00e4dg\u00e5rden. Ingmari vill g\u00e4rna tro att det \u00e4r hennes mamma och systrar som skickar en h\u00e4lsning.<\/p>\n

\u2013\u2002Det kan kanske tyckas konstigt, men tanken ger \u00e5tminstone lite tr\u00f6st.<\/p>\n

\"Ingmari<\/p>\n

Familjen samlad; Ingmari, maken Bernt, barnen Sanna och Henrik samt barnbarnet Sigge.
\u2013 Vi som \u00e4r kvar, vi h\u00e5ller verkligen ihop, konstaterar Sanna.<\/p>\n

Artikeln \u00e4r h\u00e4mtad ut Hemmets Journal nr 41 2015.<\/em><\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n
\n

\"Ingmari<\/p>\n

Sedan 2003 har Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj<\/strong> genomf\u00f6rts i oktober med syfte att finansiera cancerforskning, sprida kunskap om cancerprevention och br\u00f6stcancer samt bedriva p\u00e5verkansarbete.<\/p>\n

St\u00f6tta cancerfonden genom att k\u00f6pa det Rosa bandet. Du hittar det bland annat p\u00e5 Apoteket <\/a>f\u00f6r 30 kronor, och d\u00e5 g\u00e5r hela beloppet till Cancerfonden.<\/p>\n

\u00c5rets Rosa band 2015 har designats av arkitekttrion Claesson Koivisto Rune. Kika p\u00e5 filmen nedan om du \u00e4r nyfiken p\u00e5 deras tankar och funderingar kring designen och Cancerfondens kampanj.<\/p>\n