{"id":622115,"date":"2015-10-05T07:00:00","date_gmt":"2015-10-05T07:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20151005\/vi-ar-sarbor-i-samma-hus\/"},"modified":"2016-05-15T11:50:01","modified_gmt":"2016-05-15T11:50:01","slug":"vi-ar-sarbor-i-samma-hus","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20151005\/vi-ar-sarbor-i-samma-hus\/","title":{"rendered":"Vi \u00e4r s\u00e4rbor \u2013 i samma hus!"},"content":{"rendered":"
\n

\n\t\tPersonligt\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

Namn:<\/strong> Jan Slotthed<\/p>\n

\u00c5lder:<\/strong> 66 \u00e5r.<\/p>\n

Bor:<\/strong> I en gammal skola utanf\u00f6r Karlshamn.<\/p>\n

Familj:<\/strong> S\u00e4rbo med Lena Renard. Tre biologiska barn, tv\u00e5 fosterbarn och fem barnbarn.<\/p>\n

Intressen:<\/strong> Renovera huset, m\u00e5la tavlor med mera.<\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n

\n\t\tPersonligt\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

Namn:<\/strong> Lena Renard<\/p>\n

\u00c5lder:<\/strong> 62 \u00e5r.<\/p>\n

Bor:<\/strong> I en gammal skola utanf\u00f6r Karlshamn.<\/p>\n

Familj:<\/strong> S\u00e4rbo med Jan. Tv\u00e5 barn och tv\u00e5 barnbarn.<\/p>\n

Intressen:<\/strong> M\u00e5la tavlor, fotografera, inreda med mera.<\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n
\n

Lena Renard, 62, och Jan Slotthed, 66, m\u00f6ter upp i d\u00f6rren till den gamla byskolan p\u00e5 St\u00e4rn\u00f6 strax utanf\u00f6r Karlshamn. Lena bjuder p\u00e5 kaffe och bullar i ett av parets gemensamma utrymmen, ett stort \u00f6ppet rum med ett l\u00e5ngt matsalsbord.<\/p>\n

\u2013\u2002Det \u00e4r h\u00e4r vi samlar v\u00e5ra familjer vid stora h\u00f6gtider, s\u00e4ger Jan som fortfarande har fullt upp med renovering av huset. Det har blivit ett livsprojekt.<\/p>\n

Lena gillar det stora rummet och sitter g\u00e4rna d\u00e4r, \u00e4ven n\u00e4r de \u00e4r sj\u00e4lva. Takh\u00f6jden p\u00e5 drygt sju meter g\u00f6r att rummet k\u00e4nns v\u00e4ldigt ljust och luftigt.<\/p>\n

\"Vi<\/p>\n

Delar av huset \u00e4r gemensamma utrymmen. Som den stora salen d\u00e4r Lenas och Jans familjer f\u00e5r plats f\u00f6r att fira helger och h\u00f6gtider.<\/p>\n

I andra \u00e4nden av bottenv\u00e5ningen ligger Lenas ljusa och smakfullt inredda l\u00e4genhet med vardagsrum, k\u00f6k och kombinerat arbets- och sovrum.<\/p>\n

Den \u00e4ldsta delen av huset byggdes p\u00e5 1840-talet som nykterhetsloge. P\u00e5 1920-talet blev byggnaden folkskola och n\u00e4r elevantalet \u00f6kade byggde man till ytterligare en del.<\/p>\n

N\u00e5gra trappor upp ligger det som en g\u00e5ng var l\u00e4rarbostaden. Det \u00e4r Jans l\u00e4genhet och h\u00e4r \u00e4r det betydligt h\u00f6gre till tak \u00e4n nere hos Lena.<\/p>\n

\u2013\u2002H\u00e4r \u00e4r lite st\u00f6kigt, men l\u00e4genheten \u00e4r under renovering. Det blir annorlunda n\u00e4r allt \u00e4r klart, s\u00e4ger han.<\/p>\n

\"Vi<\/p>\n

H\u00e4r bor Jan, men hans l\u00e4genhet \u00e4r inte f\u00e4rdigrenoverad.<\/p>\n

\"Vi<\/p>\n

Lena har en egen arbetsh\u00f6rna i sitt sovrum. H\u00e4r g\u00f6r hon till exempel gratulationskort.<\/p>\n

K\u00e4nde dottern<\/strong>
Livet som sammanboende s\u00e4rbos passar honom och Lena.<\/p>\n

\u2013\u2002Vi \u00e4r den typen av m\u00e4nniskor som vill vara sj\u00e4lva, men \u00e4nd\u00e5 ha n\u00e5gon n\u00e4ra sig.<\/p>\n

Jan \u00e4r f\u00f6dd i Karlshamn, men utbildade sig till mentalsk\u00f6tare och hamnade i Sk\u00e5ne. Han tr\u00e4ffade Jeanette och de fick tre d\u00f6ttrar innan \u00f6det f\u00f6r\u00e4ndrade hans liv en oktoberdag f\u00f6r 17 \u00e5r sedan.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag och Jeanette var p\u00e5 v\u00e4g hem fr\u00e5n Lund n\u00e4r bilen vi m\u00f6tte pl\u00f6tsligt kom \u00f6ver p\u00e5 v\u00e5r sida. Vi v\u00e4jde, \u00e5kte i diket och krockade med ett tr\u00e4d. Jag satt fastkl\u00e4md och hade fruktansv\u00e4rt ont. N\u00e4r jag tittade p\u00e5 Jeanette s\u00e5g jag att det var riktigt illa. “Jag har s\u00e5 ont”, sa hon och sedan s\u00e5g jag hur hon f\u00f6rsvann bort.<\/p>\n

R\u00e4ddningsmanskapet s\u00f6vde ned Jan och n\u00e4sta g\u00e5ng han minns n\u00e5got var p\u00e5 sjukhuset med sina barn runt sig. Deras mor och hans sambo var d\u00f6d.<\/p>\n

\u2013\u2002Det var ett tungt besked och samtidigt som jag skulle bearbeta sorgen hade jag min rehabilitering att jobba med. Jag hade krossat hela h\u00f6gra sidan av h\u00f6ften och det tog l\u00e5ng tid innan jag kunde b\u00f6rja g\u00e5. Men jag kom aldrig tillbaka till jobbet utan blev sjukpension\u00e4r.<\/p>\n

Jan flyttade tillbaka till Karlshamn. Det var vid den h\u00e4r tiden han tr\u00e4ffade Lena, n\u00e4rmare best\u00e4mt 2003.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag och min tidigare sambo hade ett fotolabb i H\u00e4ssleholm och en anst\u00e4lld blev tillsammans med en tjej som hette Lisen, som jag blev bra kompis med, ber\u00e4ttar Lena.<\/p>\n

Lisen visade sig vara Jans dotter.<\/p>\n

\u2013\u2002Hon tyckte jag skulle l\u00e4ra k\u00e4nna Lena och p\u00e5 en kr\u00e4ftskiva sa det klick, skrattar Jan.<\/p>\n

Det \u00e4r tio mil mellan Karlshamn och H\u00e4ssleholm s\u00e5 det blev mycket \u00e5kande. N\u00e5gra planer p\u00e5 att flytta ihop fanns dock inte.<\/p>\n

\u2013\u2002Efter en helg hos Jan k\u00e4ndes det sk\u00f6nt att komma hem till sitt eget. Jag var r\u00e4dd om ensamhetens frihet, s\u00e4ger Lena och Jan nickar inst\u00e4mmande.<\/p>\n

 <\/p>\n

Mitt och ditt<\/strong>
Men s\u00e5 fick Jan syn p\u00e5 den gamla skolan p\u00e5 Stern\u00f6, som d\u00e5 byggts om och inneh\u00f6ll fem l\u00e4genheter.<\/p>\n

\u2013\u2002Redan f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag klev in s\u00e5g jag hur trivsamt det skulle bli om man slog ned n\u00e5gra v\u00e4ggar, ber\u00e4ttar han.<\/p>\n

Men huset var f\u00f6r stort f\u00f6r att bo i sj\u00e4lv och han best\u00e4mde sig f\u00f6r att hyra ut en l\u00e4genhet.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag skulle kunna flytta in i den, sa Lena som efter \u00e5tta \u00e5r var tr\u00f6tt p\u00e5 l\u00e5ngpendlingen.<\/p>\n

\"Vi<\/p>\n

Jan och Lena \u00e4r s\u00e4rbor – men bor i samma hus.<\/p>\n

Att bo i samma hus var s\u00e5 n\u00e4ra sambo man kan komma. De var dock \u00f6verens om skiljelinjerna.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag ville ha mitt i min l\u00e4genhet och Jan fick ha sitt i sin. Vi \u00e4r lite olika n\u00e4r vi pratar inredning och det \u00e4r viktigt att b\u00e5da f\u00e5r vara kreativa i sitt boende, skrattar Lena.<\/p>\n

De gjorde ocks\u00e5 upp det ekonomiska och hur arbetsf\u00f6rdelningen skulle se ut.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag tv\u00e4ttar \u00e5t Jan och sk\u00f6ter tr\u00e4dg\u00e5rden eftersom det \u00e4r s\u00e5dant jag trivs med. Jan renoverar och fixar annat praktiskt till mig. Jag betalar ingen hyra, men vi delar p\u00e5 l\u00f6pande kostnader som el, v\u00e4rme, sopt\u00f6mning med mera. Och p\u00e5 en bil, s\u00e4ger Lena.<\/p>\n

I \u00f6vrigt fungerar det n\u00e4stan som n\u00e4r de bodde tio mil ifr\u00e5n varandra, f\u00f6rutom att de tr\u00e4ffas betydligt oftare.<\/p>\n

Jan tycker s\u00e4rbof\u00f6rh\u00e5llandet i huset \u00e4r ett bra s\u00e4tt att h\u00e5lla den d\u00e4r f\u00f6rsta pirrande romantiken vid liv.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag kan ringa och bjuda Lena p\u00e5 middag en kv\u00e4ll. D\u00e5 lagar jag god mat, dukar fint och t\u00e4nder levande ljus. Det blir lika f\u00f6rv\u00e4ntansfullt som de f\u00f6rsta g\u00e5ngerna vi tr\u00e4ffades. Det blir ingen vardag i f\u00f6rh\u00e5llandet, s\u00e4ger Jan och Lena nickar inst\u00e4mmande.<\/p>\n

Om dagarna lever de som regel sina egna liv. Jan h\u00e5ller p\u00e5 med sitt renoveringsarbete. Lena sitter g\u00e4rna i sitt arbetsrum d\u00e4r hon m\u00e5lar och g\u00f6r grattiskort.<\/p>\n

\u2013\u2002Vi brukar dock h\u00f6ras av n\u00e4r det \u00e4r dags f\u00f6r fika, s\u00e4ger Lena.<\/p>\n

P\u00e5 kv\u00e4llarna v\u00e4ljer de om de vill umg\u00e5s eller om de vill vara ensamma i sin l\u00e4genhet.<\/p>\n

\u2013\u2002Man g\u00e5r aldrig varandra p\u00e5 nerverna, skrattar de.<\/p>\n

\"Vi<\/p>\n

\"Vi<\/p>\n

Att bo is\u00e4r men i samma hus g\u00f6r att paret kan v\u00e4lja att umg\u00e5s eller g\u00f6ra egna saker.<\/p>\n

Artikeln publicerades i Hemmets Journal nr 40 2015.<\/em><\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n\t\tIngmari b\u00e4r p\u00e5 \u00e4rftlig cancergen: Jag stod p\u00e5 tur \u2013 men fick chans att v\u00e4lja livet!<\/a><\/span>
\n\t\tTrebarnspappan Mikael fick besked om Alzheimer – vid 41 \u00e5rs \u00e5lder<\/a><\/span>
\n\t\tHolgers sjukdom p\u00e5verkade livet f\u00f6r hela familjen<\/a><\/span>\n\t<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Lena och Jan ville leva i en relation, men ocks\u00e5 ha sina egna liv. S\u00e5 n\u00e4r Lena flyttade till Jans hus fick hon en egen l\u00e4genhet. Att vara b\u00e5de sambos och s\u00e4rbos har visat sig vara ett utm\u00e4rkt s\u00e4tt att h\u00e5lla romantiken vid liv.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":622116,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-622115","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-12 12:45:27","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/622115","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=622115"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/622115\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/622116"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=622115"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=622115"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=622115"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}