{"id":622069,"date":"2015-10-15T10:50:00","date_gmt":"2015-10-15T10:50:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20151015\/tack-for-att-du-ville-bli-min-mamma\/"},"modified":"2016-05-15T11:51:19","modified_gmt":"2016-05-15T11:51:19","slug":"tack-for-att-du-ville-bli-min-mamma","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20151015\/tack-for-att-du-ville-bli-min-mamma\/","title":{"rendered":"Tack f\u00f6r att du ville bli min mamma!"},"content":{"rendered":"
\n

\n\t\tIng-Mari M\u00e5rtensson\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

\u00c5lder:<\/strong> 53 \u00e5r.<\/p>\n

Familj:<\/strong> Maken P\u00e4r, 57 \u00e5r, dottern Emelie, 27 \u00e5r, Eid Mohammed.<\/p>\n

Bor:<\/strong> Hudiksvall.<\/p>\n

G\u00f6r:<\/strong> L\u00e4rare i svenska som andraspr\u00e5k.<\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n

\n\t\tEid Mohammed\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

\u00c5lder: <\/strong>16 \u00e5r.<\/p>\n

Familj:<\/strong> Ing-Mari, P\u00e4r och Emelie i Sverige. I Pakistan:<\/strong> Mamma Jan Bibi, syster Hawa och lillebror Manzoor Hussein. (Pappa Mohammed Ibrahim \u00e4r f\u00f6rsvunnen sedan \u00e5tta \u00e5r.)<\/p>\n

Bor:<\/strong> Hudiksvall.<\/p>\n

G\u00f6r:<\/strong> Asyls\u00f6kande.<\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n
\n

Hej Stefan L\u00f6fven, Jag vill ber\u00e4tta f\u00f6r dig om min lillebror. <\/em><\/p>\n

 <\/em>S\u00e5 b\u00f6rjar brevet fr\u00e5n Emelie M\u00e5rtensson, d\u00e4r hon v\u00e4djar till statsministern att han ska stoppa utvisningshotet mot 16-\u00e5rige Eid Mohammed.<\/p>\n

“De skickar honom i d\u00f6den, Stefan”<\/em>, skriver hon.<\/p>\n

Hennes Eid \u00e4r en av alla de som har f\u00e4rdats l\u00e5ngv\u00e4ga ifr\u00e5n f\u00f6r att komma till tryggheten.<\/p>\n

Eid ber\u00e4ttar att han och de andra flyktingarna gr\u00e4t och darrade av skr\u00e4ck, n\u00e4r de satt i den lilla gummib\u00e5ten p\u00e5 det stora, m\u00f6rka, stormiga havet p\u00e5 sin v\u00e4g fr\u00e5n Turkiet till Grekland.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag hade aldrig sett ett s\u00e5 stort vatten f\u00f6rut och jag kunde inte simma, vi var livr\u00e4dda och trodde att vi skulle d\u00f6 allihop, s\u00e4ger Eid.<\/p>\n

\"Tack<\/p>\n

P\u00e4r och Ing-Mari hade ett rum tomt sedan dottern Emelie flyttat till Stockholm. D\u00e4r bor nu i st\u00e4llet Eid.<\/p>\n

Eid och hans nya familj, Ing-Mari och P\u00e4r M\u00e5rtensson bor i Hudiksvall och storasyster Emelie bor och studerar i Stockholm.<\/p>\n

\u2013\u2002Det k\u00e4nns som vi har v\u00e4xt ihop under den h\u00e4r tiden, det har blivit m\u00e5nga kramar och mycket gr\u00e5t. Eid flyttade inte bara in i l\u00e4genheten utan \u00e4ven i v\u00e5ra hj\u00e4rtan. Han \u00e4r v\u00e5ran pojk, s\u00e4ger Ing-Mari.<\/p>\n

 <\/p>\n

Utan mat i 38 timmar<\/strong>
Under en del av resan g\u00f6mde sig Eid under en lastbil. Han satt i skr\u00e4ddarst\u00e4llning och h\u00f6ll sig fast krampaktigt i 38 timmar, utan mat och vatten. Han var livr\u00e4dd f\u00f6r att sl\u00e4ppa taget och bli \u00f6verk\u00f6rd, n\u00e4r han s\u00e5g marken rusa f\u00f6rbi under honom.<\/p>\n

\u2013\u2002”Jag d\u00f6r nu, jag orkar inte mer, om n\u00e5gra minuter ramlar jag ner”, t\u00e4nkte jag. Jag var tr\u00f6tt, hungrig och t\u00f6rstig och r\u00e4dd att de skulle hitta mig, s\u00e4ger Eid.<\/p>\n

Vid flera tillf\u00e4llen lyste vakter med en ficklampa under lastbilen och hade med sig hundar f\u00f6r att s\u00f6ka efter g\u00f6mda flyktingar, men han undgick att bli uppt\u00e4ckt. Han h\u00f6rde flera andra som varit g\u00f6mda inne i lastbilen skrika n\u00e4r de blev bortf\u00f6rda och slagna med batonger.<\/p>\n

N\u00e4r lastbilen stannade vid gr\u00e4nskontrollen till Italien, sl\u00e4ppte Eid taget och tryckte sig mot marken, medan lastbilen passerade \u00f6ver honom.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag var s\u00e5 lycklig \u00f6ver att jag levde och var i frihet att jag skrek ett gl\u00e4djeskrik rakt ut i m\u00f6rkret och skogen, ber\u00e4ttar Eid och ler stort vid minnet.<\/p>\n

 <\/p>\n

“De ville skicka mig i d\u00f6den”<\/strong>
Eid hade bara g\u00e5tt tre \u00e5r i skolan n\u00e4r han kom till Sverige som ensamkommande flyktingbarn i april 2014 och Ing-Mari blev hans l\u00e4rare i svenska.<\/p>\n

\u2013\u2002Det som var s\u00e5 speciellt med Eid redan fr\u00e5n b\u00f6rjan var hans gl\u00e4dje och iver att f\u00e5 l\u00e4ra sig saker. Han \u00e4r en person som \u00e4r l\u00e4tt att ta till sitt hj\u00e4rta, s\u00e4ger Ing-Mari.<\/p>\n

Eid l\u00e4rde sig det svenska spr\u00e5ket snabbt och b\u00f6rjade k\u00e4nna hopp om en framtid i sitt nya land, men en dag blev han kallad till Migrationsverkets kontor. D\u00e4r fick han veta att hans \u00e5lder efter en r\u00f6ntgenunders\u00f6kning hade h\u00f6jts med tre \u00e5r och var nu best\u00e4md till 19 \u00e5r.<\/p>\n

Han skulle flyttas till ett asylboende f\u00f6r vuxna f\u00f6r att senare utvisas till Afghanistan, d\u00e4r han inte varit sedan han var fyra \u00e5r, d\u00e5 familjen flydde f\u00f6r sina liv till Pakistan.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag f\u00f6rstod ingenting, de ville skicka mig i d\u00f6den, s\u00e4ger han.<\/p>\n

Efter beskedet l\u00e4mnades han ensam p\u00e5 sitt rum, gr\u00e4t och skrek och slog s\u00f6nder en spegel. Sedan tog han en sk\u00e4rva och b\u00f6rjade sk\u00e4ra sig s\u00e5 djupt i armarna att han hamnade p\u00e5 sjukhus.<\/p>\n

Ing-Mari blev orolig n\u00e4r hon inte h\u00f6rde av Eid p\u00e5 m\u00e5ndagsmorgonen.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag k\u00e4nde p\u00e5 mig att det var n\u00e5got som inte st\u00e4mde. Senare kom Eid g\u00e5ende i skolkorridoren, helt gr\u00e5 i ansiktet, med en blick som var helt tom och fylld av skr\u00e4ck. Jag sa “kom” och s\u00e5 gick vi ut p\u00e5 trappen.<\/p>\n

Ing-Mari fr\u00e5gade vad som h\u00e4nt och Eid ber\u00e4ttade. Han sa g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng att han bara ville d\u00f6. Klockan tv\u00e5 samma dag skulle han flyttas till asylboendet. D\u00e5 tog Ing-Mari ett beslut p\u00e5 st\u00e5ende fot.<\/p>\n

“D\u00e5 f\u00e5r du flytta hem till oss ist\u00e4llet! Vill du det? Jag kan vara din mamma”, sade Ing-Mari och Eid svarade f\u00f6rv\u00e5nat “ja”.<\/p>\n

\"Tack<\/p>\n

Hela familjen p\u00e5 promenad. \u00c4ven f\u00f6r pappa P\u00e4r och storasyster Emelie var det sj\u00e4lvklart att Eid skulle f\u00e5 flytta in.<\/p>\n

 <\/p>\n

T\u00e4nt p\u00e5 natten<\/strong>
Ing-Mari ordnade allting som beh\u00f6vdes och gjorde s\u00e5 att Eid kunde f\u00f6lja med henne hem redan samma dag. N\u00e4r allt var klart kom hon pl\u00f6tsligt p\u00e5 att hon inte pratat med sin man P\u00e4r om Eid, och ringde honom.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag bara babblade p\u00e5 om vad som h\u00e4nt. P\u00e4r har ett stort hj\u00e4rta och n\u00e4r jag \u00e4ntligen f\u00f6rklarat allting, sa han: “Lugn, lugn, vi g\u00f6r det som \u00e4r b\u00e4st f\u00f6r pojken!”<\/p>\n

\u00c4ven om Eid \u00e4lskar sin mamma och sina syskon som blev kvar i Pakistan s\u00e4ger han att Ing-Mari k\u00e4nns som hans mamma, P\u00e4r \u00e4r hans pappa och Emelie hans storasyster.<\/p>\n

\u2013\u2002Det k\u00e4nns som att jag har en ny stor familj som \u00e4r stark. Hoppas att jag kan gl\u00f6mma allt det d\u00e5liga n\u00e4r det h\u00e4r \u00e4r \u00f6ver, s\u00e4ger han tankfullt.<\/p>\n

Eid klarar inte av att vara ensam eller ha det m\u00f6rkt i rummet p\u00e5 natten n\u00e4r han ska sova. D\u00e5 kommer alla de hemska minnena. Lampan \u00e4r t\u00e4nd och hunden Fred sover hos honom p\u00e5 n\u00e4tterna och ger lugn och trygghet.<\/p>\n

Fred \u00e4r en gatuhund fr\u00e5n Spanien som familjen har tagit hand om. De \u00e4r oskiljaktiga, Fred f\u00f6ljer Eid vart han \u00e4n g\u00e5r och Eid visar konster som han har l\u00e4rt hunden.<\/p>\n

Ett leende sprider sig \u00f6ver Eids ansikte n\u00e4r jag fr\u00e5gar vilka dr\u00f6mmar han har om han f\u00e5r stanna i Sverige.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag vill bli konstn\u00e4r! Jag \u00e4lskar att m\u00e5la och teckna, s\u00e4ger han och g\u00e5r till sitt rum och drar fram tavlor ur alla vr\u00e5r i sitt pojkrum och visar ivrigt upp sina konstverk.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Tack<\/p>\n

Eid vill bli konstn\u00e4r och det \u00e4r ingen tvekan om att han har talang. Detta \u00e4r ett av verken han visade upp under Hemmets Journals bes\u00f6k.<\/p>\n

\"Tack<\/p>\n

Familjens spanska gatuhund Fred sover hos Eid varje natt. <\/p>\n

<\/p>\n

V\u00e4grar ge upp<\/strong>
Familjen M\u00e5rtensson har precis \u00f6verklagat till Migrations\u00f6verdomstolen n\u00e4r det h\u00e4r reportaget skrivs. Det \u00e4r den sista instansen f\u00f6r \u00f6verklagande och blir det avslag \u00e4ven den h\u00e4r g\u00e5ngen s\u00e5 \u00e5terst\u00e5r utvisning.<\/p>\n

Ing-Mari och P\u00e4r har anlitat en \u00f6verl\u00e4kare p\u00e5 barn- och ungdomskliniken som intygar att Eid \u00e4r 16 \u00e5r enligt sin fysiska mognad och de bestrider d\u00e4rmed Migrationsverkets r\u00f6ntgenunders\u00f6kning.<\/p>\n

\u2013\u2002Vi hoppas p\u00e5 en r\u00e4ttvis bed\u00f6mning, men skulle Eid utvisas s\u00e5 f\u00f6ljer jag med! Jag v\u00e4grar att l\u00e5ta honom fara dit ensam, han k\u00e4nner ju inte en enda m\u00e4nniska d\u00e4r, s\u00e4ger Ing-Mari.<\/p>\n

Ing-Mari ber\u00e4ttar att hon ibland g\u00e5r p\u00e5 kn\u00e4na och k\u00e4nner att hon inte orkar mer i kampen mot myndigheterna.<\/p>\n

\u2013\u2002Men d\u00e5 tittar jag p\u00e5 Eid och t\u00e4nker att om han orkar, s\u00e5 orkar jag! Jag ser Eid som min son och att skicka iv\u00e4g honom vore som att skicka Emelie till ett fr\u00e4mmande land, s\u00e4ger hon.<\/p>\n

Storasyster Emelie avslutar brevet till statsministern med orden: “Min lillebror kan m\u00e5nga fler spr\u00e5k \u00e4n vad jag kan och han f\u00f6rs\u00f6ker l\u00e4ra mig en del fast jag verkar inte ha n\u00e5gon fallenhet f\u00f6r persiska. Men en fras har jag l\u00e4rt mig: fadott bischam<\/strong> som betyder jag g\u00f6r allt f\u00f6r dig<\/strong>. Det \u00e4r det enda jag beh\u00f6ver kunna<\/em>.”<\/p>\n

\"Tack<\/p>\n

Emelie med sin lillebror Eid.<\/p>\n

 <\/p>\n

Hela artikeln finns att l\u00e4sa i Hemmets Journal nr 43 2015.<\/em><\/p>\n

Vill du l\u00e4sa fler r\u00f6rande ber\u00e4ttelser?
Gilla Hemmets Journal p\u00e5 Facebook.<\/a><\/h4>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n
\n\t\tPernilla och Gustafs k\u00e4rlek \u00f6vervann olyckan<\/a><\/span>
\n\t\tTrebarnspappan Mikael fick besked om Alzheimer – vid 41 \u00e5rs \u00e5lder<\/a><\/span>
\n\t\tMin dotter och jag fick cancer samtidigt<\/a><\/span>\n\t<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Svenskl\u00e4raren Ing-Mari M\u00e5rtensson s\u00e5g sin elev Eid komma g\u00e5ende i skolkorridoren med gr\u00e5blekt ansikte och skr\u00e4ckslagen blick. N\u00e4r hon fick h\u00f6ra att han hotades av utvisning, tog hon ett beslut som ingen i familjen har \u00e5ngrat.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":622070,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-622069","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-12 19:43:14","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/622069","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=622069"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/622069\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/622070"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=622069"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=622069"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=622069"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}