{"id":621753,"date":"2013-12-25T07:00:00","date_gmt":"2013-12-25T07:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20131225\/anneli-overlevde-tsunamin-pa-sri-lanka\/"},"modified":"2016-05-15T12:17:00","modified_gmt":"2016-05-15T12:17:00","slug":"anneli-overlevde-tsunamin-pa-sri-lanka","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20131225\/anneli-overlevde-tsunamin-pa-sri-lanka\/","title":{"rendered":"Anneli \u00f6verlevde tsunamin p\u00e5 Sri Lanka"},"content":{"rendered":"
\n
\n

\"Anneli<\/p>\n

– Tiden \u00e4r dyrbar, s\u00e4ger Anneli som f\u00f6r\u00e4ndrat sin syn p\u00e5 livet. Hon njuter av varje stund med familjen och yngsta dottern.<\/span><\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013\u2002Jag tittade ut \u00f6ver byn Arugam Bay och s\u00e5g hur m\u00e4nniskor skrikandes sprang mot inlandet. Bakom dem stegrade sig en femton meter h\u00f6g v\u00e5g, ber\u00e4ttar Anneli med \u00e5terh\u00e5llen r\u00f6st.<\/p>\n

\u2002Sekunder senare sveptes hon och pojkv\u00e4nnen in i vad som k\u00e4ndes som att befinna sig inuti en tv\u00e4ttmaskin. R\u00e4dslan str\u00f6mmade genom Annelis kropp. N\u00e4r huset kollapsade fastnade hon under en b\u00e4nk och hennes sambo drogs med i v\u00e5gen och f\u00f6rsvann i virvelvinden av vatten. Bristen p\u00e5 syre blev sv\u00e5rare f\u00f6r varje sekund. Det b\u00f6rjade svartna f\u00f6r Annelis \u00f6gon och tanken p\u00e5 att snart drunkna n\u00e5dde henne.<\/p>\n

\u2002D\u00e5 kom hennes chans till \u00f6verlevnad. Flodv\u00e5gen drog sig tillbaka och hon kl\u00e4ttrade upp i ett tr\u00e4d.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag h\u00e4ngde i en palm i flera timmar medan vattnet forsade f\u00f6rbi. Ibland tvingades jag h\u00e5lla andan n\u00e4r vattnet steg \u00f6ver huvudet, andra g\u00e5nger lyckades jag f\u00e5 luft. Till slut drog sig havet tillbaka och d\u00e5 tog jag chansen att ta mig till en kulle bakom hotellomr\u00e5det, ber\u00e4ttar hon.<\/p>\n

 <\/p>\n

Allt \u00f6delades<\/strong><\/p>\n

V\u00e4gar, avloppsr\u00f6r och hus var bara en liten del av allt det som begravdes i havet. Den lilla staden t\u00f6mdes p\u00e5 liv och \u00f6delades. totalt. Det enda som fanns kvar var betongplattorna vid hotellomr\u00e5det och tr\u00e4den.<\/p>\n

\u2002Anneli f\u00f6rs\u00f6kte \u00f6verleva genom att t\u00e4nka logiskt. Hon var tvungen att akta sig f\u00f6r hus, bilar och annat som kom flygande emot henne. Hon beskriver upplevelsen som ett tv-spel, d\u00e4r huvudkarakt\u00e4ren hamnar i en situation som kr\u00e4ver \u00f6verlevnadsinstinkter.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag f\u00f6rstod tidigt att det var en tsunami, eftersom jag tidigare bott och studerat p\u00e5 Hawaii. D\u00e4r \u00e4r tsunamivarningar en del av vardagen. N\u00e4r en s\u00e5dan flodv\u00e5g intr\u00e4ffar m\u00e5ste du ta dig till h\u00f6gre h\u00f6jder, eftersom den har olika episoder av h\u00f6ga vattenniv\u00e5er, och det var mitt m\u00e5l. Springandes mot kullen ropade hon febrilt till m\u00e4nniskorna omkring och varnade dem f\u00f6r att en till tsunamiv\u00e5g snart skulle komma och att de m\u00e5ste s\u00e4tta sig i s\u00e4kerhet. Men ingen lyssnade.<\/p>\n

\u2013 N\u00e4r jag sprang mot mitt m\u00e5l m\u00f6tte jag en man som var p\u00e5 v\u00e4g \u00e5t det motsatta h\u00e5llet. Jag grep h\u00e5rt tag om hans arm och fr\u00e5gade vart han skulle. Nate, som han heter, f\u00f6rklarade att han var tvungen att leta efter sin sambo, s\u00e4ger Anneli.<\/p>\n

\u2013 Jag sa till honom att han ist\u00e4llet borde f\u00f6lja med mig till kullen, eftersom fler och st\u00f6rre flodv\u00e5gor snart skulle komma. Och han litade p\u00e5 mig.<\/p>\n

\u2002V\u00e4l framme vid kullen, d\u00e4r s\u00e4kerheten var st\u00f6rre \u00e4n p\u00e5 stranden, fanns fortfarande oron och r\u00e4dslan f\u00f6r det ok\u00e4nda. Anneli och Nate spenderade tv\u00e5 s\u00f6mnl\u00f6sa dygn tillsammans med ett femtiotal andra \u00f6verlevare som tagit sig till kullen. Bland dem fanns ocks\u00e5 hennes d\u00e5varande pojkv\u00e4n. De var fulla av adrenalin som tillf\u00e4lligt tystade tr\u00f6tthet, hunger och sm\u00e4rta. Under n\u00e4tterna var de p\u00e5 sin vakt, r\u00e4dda att en ny v\u00e5g skulle svepa in \u00f6ver byn.<\/p>\n

\u2002P\u00e5 kullen samlade man de d\u00f6da, f\u00f6r att anh\u00f6riga eventuellt skulle kunna ta farv\u00e4l av n\u00e4ra och k\u00e4ra, om de ville begrava<\/p>\n

dem senare.<\/p>\n

\u2013\u2002Vi f\u00f6rs\u00f6kte ta oss ner till katastrofomr\u00e5det och leta efter andra \u00f6verlevare. Vi fann ett sp\u00e4dbarn, som var sex m\u00e5nader gammalt. Jag tog hand om henne, f\u00f6rs\u00f6kte h\u00e5lla henne vid liv.<\/p>\n

Ibland t\u00e4nker jag p\u00e5 henne, vart hon tog v\u00e4gen och om hon lever, s\u00e4ger Anneli.<\/p>\n

 <\/strong><\/p>\n

\"Anneli<\/strong><\/p>\n

Semestern p\u00e5 Sri Lanka var efterl\u00e4ngtad. Anneli och hennes d\u00e5vararande pojkv\u00e4n nj\u00f6t p\u00e5 den fina stranden. Dagen efter skulle allt f\u00f6r\u00e4ndras…<\/span><\/p>\n

 <\/strong><\/p>\n

Ov\u00e4<\/strong>ntat samtal<\/strong><\/p>\n

Det tog en vecka innan r\u00e4ddningspatrullen lyckades f\u00f6ra hem Anneli och de andra m\u00e4nniskorna som \u00f6verlevt. Med j\u00e4mna mellanrum vistades hon p\u00e5 sjukhuset hemma i Sverige. Hennes skador bestod av infekterade s\u00e5r, en kemisk lunginflammation och flera<\/p>\n

f\u00f6rlamningar i ansiktet.<\/p>\n

\u2002F\u00f6re semesterresan 2004 fl\u00f6t vardagen p\u00e5. Anneli \u00d6nneby jobbade som gymnasiel\u00e4rare l\u00e4ngtade efter den planerade semestern i Sri Lanka med sin d\u00e5varande pojkv\u00e4n. D\u00e4r skulle de luffa runt med ryggs\u00e4ck, ist\u00e4llet f\u00f6r att spendera julen i Sverige.<\/p>\n

\u2002Den 26:e december intr\u00e4ffade en av de d\u00f6dligaste jordb\u00e4vningarna i historien och livet f\u00f6r\u00e4ndrades f\u00f6r alltid.<\/p>\n

\u2013\u2002P\u00e5 flyget hem befann jag mig i chocktillst\u00e5nd och bara gr\u00e4t. Det fanns inga ord som kunde beskriva det vi upplevt. Jag har stora minnesluckor fr\u00e5n det tillf\u00e4llet och har sv\u00e5rt att komma ih\u00e5g de k\u00e4nslor som \u00f6verv\u00e4ldigade mig.<\/p>\n

\u2013\u2002St\u00f6det jag fick fr\u00e5n sjukv\u00e5rden och de som st\u00e5r mig n\u00e4ra \u00e4r obeskrivligt. Jag gick i samtalsgrupper, pratade om vad jag upplevt och l\u00e4ttade hj\u00e4rtat.<\/p>\n

\u2002Det var sv\u00e5rt att komma hem till Sverige och vardagslivet, ber\u00e4ttar Anneli, och menar att det var som om hon fick en andra chans. Ett extra liv likt huvudkarakt\u00e4ren i ett tv-spel.<\/p>\n

M\u00e5naden efter att Anneli k\u00e4mpat f\u00f6r sitt liv i den f\u00f6r\u00f6dande naturkatastrofen, mottog hon ett \u00f6verraskande, n\u00e4stan overkligt, samtal. Det visade sig att mannen hon r\u00e4ddat i tsunamin, Nate, till vardags arbetade \u00e5t mediaprofilen Oprah Winfrey.<\/p>\n

\u2013 De ville att jag skulle flyga \u00f6ver Atlanten och medverka i ett avsnitt till\u00e4gnat katastrofens offer. D\u00e4r skulle jag tillsammans med andra \u00f6verlevare prata om min upplevelse. Det var surrealistiskt att lilla jag var g\u00e4st hos en av v\u00e4rldens st\u00f6rsta mediaprofiler.<\/p>\n

 <\/p>\n

Sv\u00e5ra mardr\u00f6mmar<\/strong><\/p>\n

De f\u00f6rsta tv\u00e5 \u00e5ren efter den traumatiska upplevelsen var extremt jobbiga. Anneli drabbades av posttraumatisk stress och fruktansv\u00e4rda mardr\u00f6mmar som v\u00e4grade l\u00e4mna henne ifred.<\/p>\n

\u2013\u2002Den st\u00f6rsta skillnaden mellan mina dr\u00f6mmar d\u00e5 och nu \u00e4r att jag idag vet att jag kommer \u00f6verleva. Jag kan regissera dem och n\u00e4r jag vaknar \u00e4r jag lugn och inte r\u00e4dd. Mardr\u00f6mmarna har hj\u00e4lpt mig att bearbeta min upplevelse.<\/p>\n

\u2002Efter tsunamin separerade Anneli fr\u00e5n sin d\u00e5varande pojkv\u00e4n. Idag lever hon med sin make, tv\u00e5 d\u00f6ttrar och en katt. Hon har nya filosofier om livet och \u00e4r medveten om att tid \u00e4r dyrbar.<\/p>\n

\u2002Om Anneli sj\u00e4lv fick v\u00e4lja, skulle hon g\u00e4rna \u00e5terv\u00e4nda till Sri Lanka n\u00e5gon dag, n\u00e4r hon funnit styrkan.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag har f\u00e5tt en p\u00e5minnelse om att livet \u00e4r v\u00e4ldigt sk\u00f6rt. Mitt liv \u00e4r idag, vilket inneb\u00e4r att jag g\u00f6r andra prioriteringar. Den tid jag en g\u00e5ng hade finns inte l\u00e4ngre. Tsunamin \u00e4r en del av mig och min livshistoria, som ocks\u00e5 p\u00e5verkat mig och de livsval jag g\u00f6r idag. Det \u00e4r det jobbigaste jag genomg\u00e5tt, men jag \u00e4r ocks\u00e5 tacksam f\u00f6r det jag l\u00e4rt mig.<\/p>\n

 <\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Solen stod h\u00f6gt p\u00e5 himlen och v\u00e4rmen var p\u00e5taglig. Annandag jul 2004 och dr\u00f6msemestern p\u00e5 Sri Lanka hade \u00e4ntligen b\u00f6rjat! Anneli \u00d6nneby tittade ut genom f\u00f6nstret. Allt verkade vara i sin ordning. Men i n\u00e4sta stund f\u00f6r\u00e4ndrades allt\u2026<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":621754,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-621753","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-11 06:45:24","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/621753","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=621753"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/621753\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/621754"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=621753"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=621753"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=621753"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}