{"id":621585,"date":"2015-10-21T12:50:00","date_gmt":"2015-10-21T12:50:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20151021\/jag-ar-sa-glad-att-karin-hann-ge-var-dotter-ett-namn\/"},"modified":"2016-05-15T12:21:41","modified_gmt":"2016-05-15T12:21:41","slug":"jag-ar-sa-glad-att-karin-hann-ge-var-dotter-ett-namn","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20151021\/jag-ar-sa-glad-att-karin-hann-ge-var-dotter-ett-namn\/","title":{"rendered":"Jag \u00e4r s\u00e5 glad att Karin hann ge v\u00e5r dotter ett namn"},"content":{"rendered":"
\n

\n\t\tTom Malmquist\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

\u00c5lder:<\/strong> 37 \u00e5r.
Familj: <\/strong>Dottern Livia, 3.
Bor:<\/strong> S\u00f6dermalm i Stockholm.
Yrke:<\/strong> F\u00f6rfattare, poet.
Bakgrund:<\/strong> Hockeyl\u00f6fte i Huddinge IK, slutade med hockeyn som 16-\u00e5ring. Son till Thomas Malmquist, k\u00e4nd sportjournalist p\u00e5 Expressen. Har gett ut tv\u00e5 uppm\u00e4rksammade diktsamlingar, Sudden death 2007 och Fadersmj\u00f6lken 2009.
Aktuell:<\/strong> Med den sj\u00e4lvupplevda romanen I varje \u00f6gonblick \u00e4r vi fortfarande vid liv.<\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n
\n

Det \u00e4r mars 2012. Tom Malmquist och Karin Lagerl\u00f6f har varit ett par i tio \u00e5r och v\u00e4ntar sitt f\u00f6rsta barn. Karin \u00e4r i \u00e5ttonde m\u00e5naden och allt ser bra ut. S\u00e5 blir hon pl\u00f6tsligt sjuk \u2013 f\u00e5r hosta, h\u00f6g feber, m\u00e5r illa. N\u00e4r Karin f\u00e5r allt sv\u00e5rare att andas \u00e5ker paret till sjukhuset.<\/p>\n

Och h\u00e4r \u2013 med Karin p\u00e5 en sjukhuss\u00e4ng \u2013 startar Tom Malmquists bok i ett rasande tempo och med hisnande detaljsk\u00e4rpa. Sjuksk\u00f6terskorna klipper upp Karins linne och beh\u00e5 medan \u00f6verl\u00e4karen ger h\u00f6gljudda instruktioner. Karin f\u00e5r elektroder p\u00e5 br\u00f6stet, en apparat tjuter. L\u00e4karna misst\u00e4nker sv\u00e5r lunginflammation, eller blodpropp. Tom rusar ut och in p\u00e5 en toalett d\u00e4r han kr\u00e4ks och kissar samtidigt.<\/p>\n

Det visar sig vara akut myeloisk leukemi.<\/p>\n

\"Jag<\/p>\n

Tom och Karin var tillsammans i tio \u00e5r och v\u00e4ntade sitt f\u00f6rsta barn tillsammans n\u00e4r Karin en dag blev pl\u00f6tsligt sjuk.<\/p>\n

Karin s\u00f6vs ner. Barnet, en flicka, blir f\u00f6rl\u00f6st med kejsarsnitt, och hon m\u00e5r bra \u2013 men Karin blir bara s\u00e4mre och de alarmerande blodv\u00e4rdena stiger, skenar.<\/p>\n

Som i en mardr\u00f6m springer Tom i kulvertarna under Karolinska sjukhuset mellan Karin p\u00e5 thoraxintensiven och dottern Livia p\u00e5 neonatalavdelningen med snuttefiltar \u2013 f\u00f6r att mor och dotter ska f\u00e5 k\u00e4nna varandras dofter.<\/p>\n

Drygt 90 sidor in i boken stannar Karins puls. Hon d\u00f6r \u2013 en vecka efter Livias f\u00f6delse \u2013 utan att ha f\u00e5tt se sin dotter.<\/p>\n

Livia betyder “bl\u00e5” p\u00e5 latin och “krona” p\u00e5 hebreiska. Tom hade aldrig h\u00f6rt Karin n\u00e4mna namnet f\u00f6rr\u00e4n d\u00e4r p\u00e5 sjukhuset.<\/p>\n

“Jag h\u00f6r inte vad hon s\u00e4ger. Det l\u00e5ter som att hon s\u00e4ger liv. Hon f\u00f6rs\u00f6ker ta av sig masken men jag hindrar henne. Hon st\u00f6nar. \u00c4lskling, vad \u00e4r det? fr\u00e5gar jag. D\u00f6pa, s\u00e4ger hon. Okej, okej, du vill d\u00f6pa henne till Liv? Hon skakar p\u00e5 huvudet och utbrister: Livia. Livia? Hon nickar och lyfter handleden.”<\/em><\/p>\n

Innan Karin s\u00f6vs ner hinner hon ocks\u00e5 s\u00e4ga till Tom, i en utandning: “\u00c4lskar dig p\u00e5 alla s\u00e4tt och vis.”<\/p>\n

\"Jag<\/p>\n

Det var Karin som kom p\u00e5 namnet Livia. Tom hoppas att deras dotter kan k\u00e4nna sin mammas n\u00e4rvaro genom namnet.<\/p>\n

 <\/p>\n

Vad betyder det att Karin fick ge er dotter hennes namn?<\/em><\/p>\n

\u2013 Massor f\u00f6r mig, och det kommer att bli stort f\u00f6r Livia \u2013 som en g\u00e5va fr\u00e5n mamma Karin. Att hon st\u00e4ndigt kan k\u00e4nna sin mammas n\u00e4rvaro genom namnet.<\/p>\n

Livia \u2013 som ler soligt under ett blont rufs p\u00e5 Toms mobilsk\u00e4rm \u2013 liknar Karin mest till utseendet, ber\u00e4ttar han.<\/p>\n

\u2013 Sedan har hon \u00e4rvt min intensitet och snabbhet.<\/p>\n

 <\/p>\n

Karin hade varit sjuk: drabbad av en blodpropp och en cysta i huvudet som opererades bort. Men blodcancern som tog hennes liv var \u00e4nd\u00e5 ov\u00e4ntad eftersom Karin blivit friskf\u00f6rklarad.<\/p>\n

\u2013 Efter Karins sjukdom dr\u00f6mde jag ibland mardr\u00f6mmar om att jag f\u00f6rlorat henne, och vaknade upp och s\u00e5 fanns hon ju d\u00e4r.<\/p>\n

\u2013 Det kommer jag att f\u00e5 processa hela mitt liv: Att min mardr\u00f6m blev sann.<\/p>\n

\"Jag<\/p>\n

\u2013 Jag best\u00e4mde mig f\u00f6r att min saknad inte skulle f\u00e5 drabba v\u00e5r dotter, Livia.<\/p>\n

 <\/p>\n

Om fotona p\u00e5 Karin hemma i l\u00e4genheten s\u00e4ger Livia “mamma Karin”.<\/p>\n

Hur pratar du med Livia om hennes mamma?<\/em><\/p>\n

\u2013 Det \u00e4r inte s\u00e5 att jag har monologer om Karin. Jag har sagt att mamma bar dig i sin mage, och sedan dog hon n\u00e4r du f\u00f6ddes, och jag har tagit hand om dig.<\/p>\n

\u2013 I v\u00e5ras kom fr\u00e5gan jag v\u00e4ntat p\u00e5. En liten flicka v\u00e4nde sig till mig. Livia var med \u2013 och sa: Var \u00e4r Livias mamma?<\/p>\n

\u2013 Hon \u00e4r d\u00f6d, sa jag, i r\u00e4tt s\u00e5 vardaglig ton, som jag best\u00e4mt mig f\u00f6r att s\u00e4ga. Och jag s\u00e5g p\u00e5 Livia att hon tyckte att det var n\u00e4stan som en l\u00e4ttnad. Det var inget konstigt eller farligt att fr\u00e5gan kom, och att jag svarade.<\/p>\n

 <\/p>\n

Vad hoppas du att boken kan ge Livia i framtiden?<\/em><\/p>\n

\u2013 En bild av hennes mamma som \u00e4r s\u00e5 \u00e4rlig som m\u00f6jligt. Att boken blir en viktig pusselbit \u2013 sedan finns det andra bitar: foton, kl\u00e4der, dagboksanteckningar.<\/p>\n

Mot slutet av boken v\u00e4nder sig Tom direkt till sin d\u00f6da \u00e4lskade, och talar till henne i du-form.<\/p>\n

\u2013 Den delen var sv\u00e5rast att skriva. S\u00e4rskilt fram\u00e5tblickarna, eftersom de r\u00f6r vid allt som Karin kommer att missa.<\/p>\n

\u2013 Och det \u00e4r sv\u00e5rt att \u2013 om s\u00e5 bara \u00e4r i fantasin \u2013 sl\u00e4ppa Livia. Att hon ska \u00e5ldras och jag finns inte mer.<\/p>\n


Utdrag ur boken I varje \u00f6gonblick \u00e4r vi fortfarande vid liv:<\/strong><\/p>\n

“S\u00e5 fyller hon trettiofem \u00e5r, hon viger sig i din r\u00f6da kl\u00e4nning med vita prickar, hon har dina fingrar, det k\u00e4nns som dina fingrar n\u00e4r jag sl\u00e4pper henne, och blir till \u00e5ren, v\u00e5r dotter g\u00e5r med en krycka \u00f6ver den kalkvita piren mot stenhuset, hon sl\u00e4pper ut katten och g\u00e5r in.”<\/em><\/p>\n

\"Jag<\/p>\n

Under tre \u00e5rs tid skrev Tom p\u00e5 boken I varje \u00f6gonblick \u00e4r vi fortfarande vid liv<\/em>. Idag – 3,5 \u00e5r efter Karins d\u00f6d – har tillvaron ljusnat, men sorgen g\u00e5r aldrig \u00f6ver, s\u00e4ger Tom.<\/p>\n

 <\/p>\n

Hela artikeln finns att l\u00e4sa i Hemmets Journal nr 44 2015.<\/em><\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n\t\tMin dotter och jag fick cancer samtidigt<\/a><\/span>
\n\t\tTack f\u00f6r att du ville bli min mamma!<\/a><\/span>
\n\t\tGomspalten g\u00f6r att barnen i skolan kastar sten p\u00e5 Joseph<\/a><\/span>\n\t<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Tom Malmquist f\u00f6rlorade sin sambo Karin, hastigt och ov\u00e4ntat \u2013 n\u00e4r deras dotter bara var en vecka. \u2013 Karin hann ge v\u00e5r dotter hennes namn innan hon somnade in, ber\u00e4ttar Tom.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":621586,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-621585","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-12 19:16:59","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/621585","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=621585"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/621585\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/621586"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=621585"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=621585"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=621585"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}