{"id":621556,"date":"2015-10-28T14:42:00","date_gmt":"2015-10-28T14:42:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20151028\/marie-har-forlorat-tva-barn-och-fatt-ett-nytt-hjarta\/"},"modified":"2016-05-15T12:22:25","modified_gmt":"2016-05-15T12:22:25","slug":"marie-har-forlorat-tva-barn-och-fatt-ett-nytt-hjarta","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20151028\/marie-har-forlorat-tva-barn-och-fatt-ett-nytt-hjarta\/","title":{"rendered":"Marie, 24, har f\u00f6rlorat tv\u00e5 barn och f\u00e5tt ett nytt hj\u00e4rta"},"content":{"rendered":"
\n

\n\t\tMarie Andreasson\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

\u00c5lder:<\/strong> 24 \u00e5r.<\/p>\n

Bor:<\/strong> Str\u00f6mstad.<\/p>\n

Familj:<\/strong> Pojkv\u00e4nnen Oscar.<\/p>\n

G\u00f6r:<\/strong> Studerar till sjuksk\u00f6terska.<\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n
\n

Precis innan hon s\u00f6vdes ner fick hon veta att barnets hj\u00e4rta inte l\u00e4ngre slog. Det var en dag i slutet av december 2012. En dag som hade b\u00f6rjat med att den d\u00e5 21-\u00e5riga och h\u00f6ggravida Marie Andreasson k\u00e4nt sig f\u00f6rkyld och lite h\u00e4ngig men slutat p\u00e5 det mest dramatiska s\u00e4tt med att hon f\u00f6rsatts i koma.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag minns sj\u00e4lv inte s\u00e5 mycket, s\u00e4ger Marie. Men mamma har ber\u00e4ttat att det inte gick att f\u00e5 kontakt med mig mer efter att de ber\u00e4ttat att barnet i magen d\u00f6tt.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag k\u00e4nde mig febrig och t\u00e4t i br\u00f6stet, s\u00e4ger Marie n\u00e4r hon forts\u00e4tter beskriva vad som h\u00e4nde den d\u00e4r vinterdagen f\u00f6r drygt tv\u00e5 och ett halvt \u00e5r sedan.<\/p>\n

Hon och hennes d\u00e5varande sambo var hemma hos Maries mamma och styvpappa. Marie hade f\u00e5tt en tid p\u00e5 v\u00e5rdcentralen senare samma eftermiddag men hennes styvpappa tyckte inte att hon borde v\u00e4nta l\u00e4ngre.<\/p>\n

\"Marie,<\/p>\n

Den d\u00e5 h\u00f6ggravida Marie hade k\u00e4nt sig f\u00f6rkyld och h\u00e4ngig. Det visade sig vara en infektion som gjorde att hon fick sv\u00e5rt att andas och Marie var n\u00e4ra att inte \u00f6verleva.<\/p>\n

\u2013\u2002S\u00e5 jag, min mamma och mitt ex \u00e5kte in, minns Marie. Det var smockfullt i v\u00e4ntrummet men jag fick komma in med en g\u00e5ng.<\/p>\n

Det togs prover och resultaten tydde p\u00e5 en infektion och man beslutade att skicka Marie med ambulans till sjukhuset i Trollh\u00e4ttan.<\/p>\n

\u2013\u2002D\u00e5 klarade jag att g\u00e5 ut sj\u00e4lv fr\u00e5n v\u00e5rdcentralen, ber\u00e4ttar Marie. Men n\u00e4r vi k\u00f6rt i drygt 20 minuter fick jag sv\u00e5rt att andas. Sedan gick det fort. Det tar ungef\u00e4r en timme att k\u00f6ra till sjukhuset, efter 40 minuter var jag medvetsl\u00f6s.<\/p>\n

 <\/p>\n

Det sista jag mindes var julafton<\/strong>
Marie fick syrgas och var \u00e5ter vid medvetande n\u00e4r ambulansen kom fram till sjukhuset men sj\u00e4lv har hon inte n\u00e5gra minnen fr\u00e5n det. Hon blev sedan neds\u00f6vd och vaknade inte p\u00e5 tre veckor.<\/p>\n

Det lilla barnet som d\u00f6tt i magen f\u00f6rl\u00f6stes under natten. Under dagarna som f\u00f6ljde blev Maries v\u00e4rden sedan bara s\u00e4mre och s\u00e4mre.<\/p>\n

\u2013\u2002L\u00e4karna visste inte vad som var fel, s\u00e4ger Marie. Men till slut kom de underfund med att jag drabbats av multiorgansvikt. I till\u00e4gg hade jag dubbelsidig lunginflammation och blodf\u00f6rgiftning.<\/p>\n

Marie l\u00e5g inlagd p\u00e5 sjukhuset i Trollh\u00e4ttan i drygt tio dagar. Man ville flytta henne till toraxintensiven p\u00e5 Sahlgrenska sjukhuset i G\u00f6teborg men d\u00e4r var fullt och man blev tvungen att v\u00e4nta. I G\u00f6teborg fick Marie en hj\u00e4rtpump inopererad och n\u00e5gra dagar senare v\u00e4cktes hon.<\/p>\n

\u2013\u2002D\u00e5 hade jag inte n\u00e5gra minnen alls av vad som h\u00e4nt, s\u00e4ger Marie. Det sista jag mindes var julafton.<\/p>\n

N\u00e4r Marie f\u00e5tt f\u00f6rklarat f\u00f6r sig vad hon r\u00e5kat ut f\u00f6r fick hon \u00e5terigen beskedet om vad som h\u00e4nt barnet hon v\u00e4ntat.<\/p>\n

\u2013\u2002Mamma sa att det verkade som om jag innerst inne redan visste, s\u00e4ger Marie. Det var hon som ber\u00e4ttade f\u00f6r mig medan ett team l\u00e4kare stod beredda utanf\u00f6r rummet. Mitt hj\u00e4rta var ju s\u00e5 svagt. Jag gr\u00e4t, men inte hysteriskt som mamma hade v\u00e4ntat sig.<\/p>\n

Sjukhuspr\u00e4sten ordnade sedan s\u00e5 att den lille pojken som fick namnet Elliot flyttades till sjukhuset s\u00e5 att Marie skulle f\u00e5 se honom.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag minns inte s\u00e5 mycket fr\u00e5n det heller, s\u00e4ger Marie. Men jag har bilder.<\/p>\n

N\u00e5gra dagar senare v\u00e4ntade kistl\u00e4ggning.<\/p>\n

\u2013\u2002Det minns jag lite grann. Men det g\u00e5r inte att s\u00e4tta ord p\u00e5 hur det k\u00e4ndes. Jag hann aldrig bearbeta sorgen. Jag hade s\u00e5 fullt upp med att \u00f6verleva.<\/p>\n

 <\/p>\n

Opererad i 11 timmar<\/strong>
Marie blev kvar p\u00e5 Sahlgrenska sjukhuset fram till mitten av mars. Hon \u00e5terh\u00e4mtade sig sakta men s\u00e4kert men hade fortfarande sin hj\u00e4rtpump. I maj samma \u00e5r blev hon uppsatt p\u00e5 transplantationslistan.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag hade f\u00f6rberett mig p\u00e5 att f\u00e5 v\u00e4nta l\u00e4nge p\u00e5 ett nytt hj\u00e4rta, ber\u00e4ttar Marie. Men det blev bara lite drygt en m\u00e5nad.<\/p>\n

Hon gick hela tiden och hoppades att telefonen skulle ringa. N\u00e4r den v\u00e4l gjorde det kom det som en chock.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag l\u00e5g hemma och sov, minns Marie. 20 minuter senare var ambulansen framme.<\/p>\n

Under f\u00e4rden till sjukhuset snurrade tankarna.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag k\u00e4nde mig f\u00f6rv\u00e4ntansfull p\u00e5 ett s\u00e4tt, men samtidigt fanns d\u00e4r ocks\u00e5 mycket oro som gjorde att det k\u00e4ndes jobbigt. Jag oroade mig f\u00f6r att jag skulle vakna och vara kvar i samma situation. Att jag skulle ha kvar pumpen och inte veta n\u00e4r n\u00e4sta chans skulle komma. Jag oroade mig inte s\u00e5 mycket f\u00f6r att d\u00f6 \u2013 mest f\u00f6r att det skulle vara n\u00e5got fel p\u00e5 det nya hj\u00e4rtat.<\/p>\n

Maries d\u00e5varande sambo, f\u00f6r\u00e4ldrar och tre syskon var p\u00e5 plats p\u00e5 sjukhuset n\u00e4r hon rullades iv\u00e4g f\u00f6r operation \u2013 en operation som varade i drygt 11,5 timmar.<\/p>\n

\"Marie,<\/p>\n

\u00c4rret fr\u00e5n hj\u00e4rttransplantationen syns fortfarande tydligt mitt p\u00e5 Maries br\u00f6stkorg.<\/p>\n

 <\/p>\n

Vill bli gravid igen<\/strong>
Men Maries oro till trots gick allt om det skulle. Det f\u00f6rsta hon fr\u00e5gade n\u00e4r hon vaknade efter transplantationen var om pumpen var borta och redan samma kv\u00e4ll best\u00e4mde hon sig f\u00f6r att hon ville f\u00f6rs\u00f6ka st\u00e4lla sig upp.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag k\u00e4nde: “Nu m\u00e5ste jag b\u00f6rja k\u00e4mpa \u2013 f\u00f6r att bli frisk.” Jag ville inte bli liggande or\u00f6rlig f\u00f6r l\u00e4nge.<\/p>\n

Marie blev sedan sjukskriven i \u00e5tta m\u00e5nader och f\u00f6rst d\u00e5 kunde hon b\u00f6rja bearbeta sorgen efter barnet hon f\u00f6rlorat. Drygt ett \u00e5r tidigare hade hon och sambon \u00e4ven f\u00f6rlorat ett annat barn, Adrian.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag var gravid i vecka 22 n\u00e4r vi fick avbryta graviditeten, ber\u00e4ttar Marie. De hade uppt\u00e4ckt att barnet hade en njursjukdom. N\u00e4r jag blev gravid med Elliot var jag v\u00e4ldigt orolig hela tiden. Och efter transplantationen kom den v\u00e4rsta sorgen \u2013 b\u00e5de \u00f6ver barnet och \u00f6ver det jag sj\u00e4lv g\u00e5tt igenom. Hela livet bara \u00e4ndrades…<\/p>\n

Ett tag gick hon till en psykolog men det st\u00f6rsta st\u00f6det fick hon fr\u00e5n sin familj.<\/p>\n

\u2013\u2002Sorgen lever jag med varje dag. Men den \u00f6vertar inte l\u00e4ngre allt annat. B\u00e5de Elliot och Adrian \u00e4r begravda h\u00e4r i Str\u00f6mstad och jag g\u00e5r till graven n\u00e4r jag beh\u00f6ver det. Men egentligen k\u00e4nner jag mig inte n\u00e4rmare dem d\u00e4r, de finns med mig hela tiden.<\/p>\n

Idag har Marie en ny pojkv\u00e4n. Hon studerar till sjuksk\u00f6terska och \u00e4ven om hon s\u00e4ger att det s\u00e5 klart finns en oro vill hon g\u00e4rna f\u00f6rs\u00f6ka bli gravid igen l\u00e4ngre fram. Och hon t\u00e4nker ofta p\u00e5 personen vars hj\u00e4rta hon fick.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag k\u00e4nner en v\u00e4ldigt stor tacksamhet, s\u00e4ger Marie. Den h\u00e4r personen finns med hela tiden. Jag vet inte hur det hade g\u00e5tt om jag inte f\u00e5tt hj\u00e4rtat.<\/p>\n

\"Marie,<\/p>\n

Marie lever idag ett normalt liv, vilket bland annat inneb\u00e4r sk\u00f6na skogspromenader med hunden Greta. Men sorgen \u00f6ver Elliot och Adrian lever hon med varje dag. Och hon t\u00e4nker ofta p\u00e5 personen vars hj\u00e4rta hon fick.<\/p>\n

 <\/p>\n

Hela artikeln finns att l\u00e4sa i Hemmets Journal nr 45 2015.<\/em><\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n
\n

Organdonatorer beh\u00f6vs!<\/h2>\n

2014 donerades i Sverige organ fr\u00e5n 166 avlidna patienter, vilket var 10 procent fler \u00e4n \u00e5ret innan. Men trots \u00f6kande siffror \u00e4r efterfr\u00e5gan p\u00e5 nya organ fortfarande st\u00f6rre \u00e4n tillg\u00e5ngen. Den 1 april i \u00e5r stod 739 personer i k\u00f6 f\u00f6r att f\u00e5 ett eller flera nya organ.<\/p>\n

Du kan anm\u00e4la din inst\u00e4llning till att donera dina organ och v\u00e4vnader till Donationsregistret.
http:\/\/www.socialstyrelsen.se\/donationsregistret<\/a><\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n\t\tJag t\u00e4nker j\u00e4mt p\u00e5 kvinnan som gav mig en andra chans!<\/a><\/span>
\n\t\tKarina var sekunder fr\u00e5n hj\u00e4rtstopp – tvingades s\u00e4nka tempot<\/a><\/span>
\n\t\tJag \u00e4r s\u00e5 glad att Karin hann ge v\u00e5r dotter ett namn<\/a><\/span>\n\t<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Hon f\u00f6rlorade bebisen i magen och hennes eget tillst\u00e5nd var kritiskt. N\u00e4r Marie Andreasson drabbades av multiorgansvikt var utg\u00e5ngen l\u00e4nge os\u00e4ker. Men tack vare ett nytt hj\u00e4rta fick Marie en andra chans \u2013 och dr\u00f6mmen om en familj, den lever kvar.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":621557,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-621556","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-12 19:47:22","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/621556","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=621556"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/621556\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/621557"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=621556"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=621556"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=621556"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}